Dagens gladaste nyhet är förstås faktumet att allas vår M9, aka Martin Kayongo Mutumba, har förlängt sitt kontrakt till till och med säsongen 2012. Vi har med det inte bara säkrat upp en riktigt bra spelare med enormt AIK-hjärta utan även en fantastisk ambassadör för vår underbara klubb. Antalet Gnagare boende längs den blåa linjen lär öka betydligt snabbare så länge Mutumba showar vidare på kanten iklädd vår svarta tröja. Att Martin även mognat ytterligare som person är ganska så uppenbart med tanke på att hans nya citat är laget går före jaget. GF-inventarien Gecko påminde mig om den förmodligen bästa segerintervjun någonsin, check it! Fortsätt läsa…
Foto: Jesper Zerman
Det var en hyffsad första match på Skyttan i lördags, härligt att få se grabbarna live in action igen. Ska inte gå in på spelet för det har debatterats tillräckligt men vill ändå säga att Engblom gjorde mig riktigt glad. Blir spännande att följa.. Ortiz som ny straffskytt känns också fullt rimligt. Han är ju trots allt den enda, förutom Mr. 100%, som lagt en straff de senaste fyra åren. Den satt, mot Bajen dessutom!
Tvärt emot tidigare år så orkade jag inte tjata med mig folk på matchen vilket resulterade i att bara två i vårt årskortsgäng var på plats. Är glad att min persiske vän inte är var ett sömnigt fetto, buu på er andra. Mycket folk var det ändå och 3500 får ses som väl godkänt med våra mått mätt, särskilt med traditionsenligt bengaltifo. Fortsätt läsa…
Foto: Bildbyrån
Premiärhelgen 2lax10 är avklarad. En på alla sätt ganska typisk försäsongsmatch avverkades på Skytteholm. Alla frös – AIK blandade och gav. Extra plus till Walid, Engblom och Mutumbas första fyrtiofem. I övrigt kan man konstatera att Pavey gärna får vara på banan men inte som högerback och att Ivan såg mer saknad ut än jag trodde. Gissar att en och annan som var där bestämde sig för att skruva ner förväntningarna inför den allsvenska säsongen. Det är visserligen onödigt att dra stora växlar av försäsongsmatcher, men ett till en början ordinarie AIK-lag såg inte alls lika tunga ut som i fjol. Fortsätt läsa…
Jaha, så har det varit måndag i AIK världen och som vanligt kan vi konstatera att det e full fräs, dock utan Stefan & Krister ska tilläggas.. Grekiska ligatian Panionios har försöt att värva vår huvudtränare, vår Guardiola som norsk kringkastning så fint kallade Stahre. Lika otippat som otänkbart så det blev förstås inget med det.
En nätt summa om femton millar har vi också bestämt oss för att låna, eller låna o låna, refinansiering heter det tydligen. Detta för att betala det brygglån (ännu ett ekonomiskt begrepp som jag svänger mig med utan att ha en susning, typ) vi tog i höstas för att Bolo blev kvar. Jag måste ju erkänna att jag är kvar på ruta ett både vad gäller det ekonomiska och rent mattematiska för jag undrar fortfarande hur i fasiken vi kan vi tvingas till detta mångmiljonlån över huvud taget. Men det e klart. Det sportsliga föll ju inte så väl ut, vi vann ju bara allsvenskan, nån fattig cup (lex dübblish) och publikligan för trettiotolfte året i rad. Sålde spelare för dryga 20 mille gjorde vi också men man kanske ska gå minus då, va vet jag? Men håll med om att det ändå är liiiite besynnerligt, eller? Fortsätt läsa…
AIK ställer frågan till 36 000 fans på Facebook idag. Förslagen är många och hyfsat konkreta. Nästan alla fokuserar på två stycken lösningsriktningar. Kostnad och kampanj. Och svårare än så är det ju egentligen inte.
Jag erkänner gärna och snabbt. Jag tycker inte att det går att motivera dom 160 kronor det kostar att sitta på långsidan och se AIK Hockey spela transportmatcher på Hovet. Jag pyntar med hjärtat därför att AIK är AIK. Men jag tycker inte att underhållningsvärdet står i proportion till priset. Och i slutändan handlar det om att konkurrera med annan underhållning. AIK är inte allt för alla AIK:are.
Så när jag pratar om kampanjer så menar jag inte primärt kampanjer som iscensätts av supporterföreningarna för att dra folk och hypa enskilda matcher. Det funkar inte över en hel säsong eller ens över tio hemmamatcher. Jag pratar om kampanjer som främjar plånboken. Som gör det betydligt billigare att gå på hockey. För det är hela grejen. Efterfrågekurvan.
Det finns säkert en massa hinder när det gäller priset. Och det är inte säkert att en sänkning hjälper. För i slutändan kvarstår två avgörande problem som är svåra att överbrygga. Serien är inte tillräckligt intressant. Och för väldigt många AIK:are är det ett ganska knöligt projekt att ta sig Hovet. Särskilt på vardagar.
Det var en härlig fredag med AIK match redan vid 13 tiden och Bob Athill på Mosebacke på kvällen. Sällan man har man haft så bra anledning att sluta tidigare på jobbet som igår. Innan jag kunde komma hem och kolla på matchen så tvingades jag emmellertid till handgemäng med en idiot på tunnelbanan som tog min telefon. Hur många fulla psykfall kan det egentligen finnas som får vistas bland oss normala människor? Jag är rädd att den siffran är på tok för hög..
På det stora hela är jag riktigt nöjd med matchen mot Rosenborg. Vi mötte ett av nordens bästa lag med flertalet landslagsmeriterade spelare och var minst lika bra. Det är klart att vi hade svårt att skapa de där riktigt heta målchanserna med ett nykomponerat anfallspar i form av Burga och M9 men men spelet på främst mittfältet var en fröjd att se. Jorge och Dulle är helt fantastiska bollvårdare. Det enda man saknar med herrarna är de lite tyngre avsluten från utanför boxen. Även den norske kommentatorn berömde AIK friskt och konstaterade att inget lag i Tippeligan lirar boll som oss. Lorentzson och Pertan tyckte jag var bäst i ett försvar som annars inte hade en av sina bästa dagar men det var skönt att Maanoja spelade upp sig efter grodan i första minuten som RBK gjorde mål på. Fortsätt läsa…
Man var förstås sugen på att haka på gänget som nu sitter på bussen upp till Trondheim. Årets första ordentliga träningsmatch (nej, jag räknar inte Armed Forces) är inget man väljer bort bara sådär. Den 10 timmar långa bussresan och faktumet att jag sedan länge bestämt mig för att gå på Mosebacke och STHLM Reggae Week imorgon gör dock att jag blir kvar hemma. Även hockeyn får också stryka på foten men på söndag är det ”nu jävlar” på Hovet igen när Löven står för motståndet. Kanske blir lite av en prestigematch då de inbillade sig att de skulle få ta över vår plats i kampen om en elitserieplats.
Kom hem för en liten stund sen efter att ha sett snabba cash med mitt lilla hjärta. Eftersom jag är snudd på illiterär om det inte handlar om typ Offside, Tattersall eller 442 så blir jag aldrig besviken för att ”filmen inte levde upp till boken”. Tyckte faktiskt den var rätt så bra men är nu lite putt för att det nu dröjer innan fortsättningen kommer och nej, jag kommer inte köpa/läsa boken. Klockan hann nästan bli midnatt innan man kom hem så man borde ju hoppa i säng men det finns massor att läsa, se och göra som relaterar till morgondagens match. Fortsätt läsa…
Rubriken kan tyckas bekant och så är det också. Det var nämligen den första rubrik jag satte när jag började blogga för Citys räkning i maj 2008. Vårt älskade fotbollslag hade då åter rott hem en trepoängare efter två mindre bra insatser mot feskeböle (0-2) samt aporna (1-1). Nu åsyftar jag istället min egen comeback här på AIKbloggen. Jag har saknat att kunna uttrycka mig, peka finger, raljera och pissa på aporna samtidigt som Daniel Olemyr har haft mindre tid för bloggen så det tog inte så många bira på Retro innan vi kom fram till att jag skulle spamma lite här emellanåt. Its good to be back!
Om vi bortser från Behrensgrabbarnas möte den 15 februari 1891 var det idag dags för det, kanske, enskilt viktigaste medlemsmöte som AIK har haft i sin snart 120-åriga historia. Hur många tusen potentiella röstberättigade medlemmar som letat sig till Solna gymnasium frågar sig sägert många och inte alls speciellt många måste jag då konstatera. Vi var väl en drygt 200 pax in alles varav 198 röstberättigade. Började uppdatera lite på Gnagarforum under mötets gång. Frågade t ex Gozzi om Laraque var klar som det ryktats på GF och Golden Hill men så var inte fallet. Sen la dock telefonen ner så jag kör en kort sammanfattning nedan: Fortsätt läsa…
Imorgon är det dags för medlemmar i AIK Hockey att ta det antagligen största beslutet i sektionens historia. Och det märks. Den här tiden på året brukar Gnagarforum svälla över av ”silly season” och hypotetiska startelvor inför fotbollssäsongen, men de senaste dagarna har i princip allting handlat om KHL. Känslan är att det kommer att sluta i en jämn omröstning. Gissningsvis kommer många att bestämma sig för JA eller NEJ under mötets gång. För JA-sidan handlar det alltså om att övertyga dom som fortfarande tvekar. Fortsätt läsa…
Laget är i Singapore och den enda informationsvägen till Sverige går via Blackbeat.se. Fram till idag. Jag följde träningsmatchen som avslutade lägret via det här Twitter-flödet. Twitter är uppenbarligen inget man känner till på SvenskaFans-redaktionen som har lagt ut en info-text inför matchen (numera uppdaterad artikel) efter att den redan spelats färdigt. Resultat? 1-1. Nog om det.
I det första numret av Tattersall som damp ner i brevlådan någon gång i somras gick det att läsa om Johan Nilsson boksatsning ”När vi kör så kör vi – ett år med AIK”. Johan valde sannerligen ett bra år, men alltsedan jag läste om projektet första gången har det varit tyst, tyst, tyst.. Fram till det här årets första nummer av Offside. Där syns en annons med hänvisning till adressen www.bokenomaik2lax9.com. Jag försökte omgående logga in på sidan men möttes av meddelandet ”sidan under konstruktion”. Nu ligger sidan uppe i alla fall, men den är både ful och snål på information om boken. Obefintlig marknadsföring alltså, men ändå – a must buy. Det är så det funkar när varumärket är en fotbollsklubb.
Per Karlsson har debuterat i landslaget, men Mikael Almebäck är inte Jos Hooiveld och det gick enligt uppgifter sådär.
Mats Rubarth har debuterat som rockstjärna i samband med P3:s musikgala P3 Guld. Ni ser fram framträdandet dryga timmen in i på den här länken. Men Casablanca är inte AIK och jag skulle personligen aldrig byta ut Råsunda mot en ganska anonym basisttillvaro.
I övrigt har jag noterat att Svenska Dagbladet har börjat fundera över problemen det innebär med en överetablering av arenor i Stockholmsområdet och att Svensk Elitfotboll har anlitat kommunikationsbyrån JKL för att utreda hur man ska skapa en bättre inhemsk liga. Det rör på sig men det går väldigt långsamt.
Lästips: Stort reportage med Kenny Pavey, upplockat i ett Millwall-matchprogram från förra veckan (stort tack till signaturen ”Född gnagare”@ GF som scannat in detta!)
Och så till sist. När man sitter på en iskall träbänk på Skytteholm i februari varje år och känner hur iskylan letar sig från arslet och hela vägen ut i fingertopparna så är det inte ovanligt att tanken slår en; jag tänker fan inte se en enda jävla försäsongsmatch nästa år! Sen blir det januari året därpå. Och suget efter försäsongsfotboll har hittat tillbaka.
Den 6:e november smäller det. Svenska Mästarna AIK-IFK Norrköping.
Inför säsongen 2009 kände jag bara en enda trygghet i den trupp som Mikael Stahre förfogade över; att Ivan Obolo skulle prestera. För Ivan Obolo hade presterat i varenda AIK-minut hade spelat sedan han för första gången flöt över Råsundas gräs i juli 2007. Och Obolo presterade planenligt under säsongen, men han tog inte guldet till Solna på egen hand. Han utgjorde bara den första kotan i en ryggrad som utgjorde grunden i den starkaste AIK-defensiv vi sett sedan Stuart Baxters dagar. Ett år senare är ryggraden till tre fjärdedelar borta. Men det finns ingen anledning till panik. In Wesström we trust. Fortsätt läsa…
Foto: Bildbyrån
Tog en vända förbi Resturang Råsunda på vägen hem idag. Sades en del intressanta saker och Stahre/Wesström gjorde sin vana trogen ett riktigt bra och förtroendeingivande intryck. Körde någon form av live-twitter från mötet och jag tror en sammanställning av detta fungerar bra som sammamfattning av mötet. Finnes nedan! (Droppade in några minuter sent så det är möjligt att jag missade något i början..)
Är framme på Resturang Råsunda. Slås direkt av att Björn och Micke har grymt snygga slides. Och att dom pratar om rollacceptans. Ofta.
Typ 70-80 pers. Är på plats. Långt ifrån lika många som förra året när ledningen var ny.
Stahre: Vi kommer att prata mycket om förhållningssättet mot säsongen på lägret i Singapore. Likt förra årets läger handlar det om att enas.
Wesström: All forskning visar på att den bästa fysträningen är att spela fotboll.
Stahre: Hooiveld var en go och snäll kille och en bra fotbollsspelare. Men nu får någon annan ta flaggan istället.
Ang. resan till Brasilien efter säsongen: En inventeringsresa När vi reser till Brasilien söker vi primärt offensiva spelare.
Wesström: En Brasilien-resa till är planerad innan säsongen startar.
Tveksamheter kring fysupplägget luftas i en fråga. Stahre och Wesström försäkrar att fysen inte är nedprioriterad.
Özkan inte helt 100 och följer inte med till Singapore. Kommer att vara på Bosön och förhoppningsvis i full träning när laget är tillbaka.
Utöver Özkan är inte Per Karlsson med i Singapore (landslaget). Saleh stannar i Sthlm för att visa upp sig för andra klubbar.
Mest noterbart: Att Özkan har fortsatta problem att komma igång och att Saleh verkar på väg bort. Dessutom värt att nämna att en skada i CH:s lår tar lite längre tid än en vanlig lårskada med hänvisning till att CH:s lårmuskel är större en än ”vanlig” spelares lårmuskel.
Spontan känsla: 2010 blir ett bra år. Och det kände jag efter supportermötet förra året också.
Upcoming: Har inte riktigt hunnit smälta att Jos och Ivan har lämnat och heller inte reflekterat över vad det kommer att innebära. Återkommer i ämnet.
Inför förra årets Allsvenska körde Offside ett stort reportage med fokus på försäsongen. Bilder på fotbollsspelar på gymet och i skogen publicerades tillsammans med texter där såväl fysiologer som spelare klagade högljutt över den ”svenska metoden”.
Men fastän kunskapen verkar finnas där envisas svenska klubblag med att köra stenhårda löppass och fystestar in absurdum. Och till och med när antagonsiterna skördade framgångar med en halv landslagselva i mitten av det förra decenniet valde experter och journalister att förklara framgångarna i klubbens fysupplägg. Det blir liksom löjligt. Fortsätt läsa…
I samma ögonblick som guldmatchen i Göteborg hade lagt sig och hjärtat hade svalnat så började jag längta efter guldvideon. Årskrönikor, sammanfattningar, listor, intervjuer och uppföljning. Två timmars frosseri i SM-guld fick det att vattnas i munnen. Samtidigt som man förstod att årets video skulle bli en lågbudgetproduktion som behövde komma ut snabbt i AIK-shopen så hade man ju stora förhoppningar. Nu har jag sett filmen två gånger. Och det här är mina ödmjuka åsikter. Fortsätt läsa…
Foto: Bildbyrån
2009 blev ett år för historien. Ett decennium av drömmar avslutades med att drömmen blev verklighet. Och det slog till med en kraft som vi aldrig hade kunnat vänta oss. 2009 har liknats vid en saga. Men bortom sagan vilar en tomhet. En tomhet som gnager och en påminnelse om att nuet är på väg att försvinna. Att det är dags att ställa sig på start igen. Det är hög tid att minnas. Och hög tid att börja längta igen. Fortsätt läsa…
