Tillbaka i realtid

Som synes är man ingen hejare med kamera i hand...

Världens bästa jugge och en lite stukad gnagare..

På grund av strul med något som tydligen kallas DNS (Daniel är mer insatt…) så låg sidan nere i några dagar varför två inlägg plötsligt dök upp igår. Nu funkar allt som normalt så det blir det inlägg i realtid (utan Ian Hammar!) igen vilket förstås är både roligare och bättre. Det har ju bara gått några dagar sen sist men det har, som vanligt när det gäller gnaget, givetvis har det hänt en hel del.

Till att börja med så har Tomi flyttat hem till Finland och sin gamla klubb. Givetvis det bästa för alla inblandade och jag ska inte gå in längre på detta. Vill bara rikta ett genuint tack till vår före detta burväktare för att han, trots den hemska stämningen som stundtals rådde, aldrig (och då menar jag verkligen ALDRIG) yppade ett endaste fientligt ord mot, om eller kring AIK. I hans fall hade det faktiskt varit befogat att gråta ut lite men icke. Jag är inte bara halvtysk utan också halvfinne och måste konstatera att Tomi har fett med Sisu och, för alltid, min största respekt för sitt agerande. Hade jag vetat om att du skulle försvinna hade du fått en bamsekram i tisdags!

Glömde skriva det i träningsrapporten men visst är det så att Backman, sen i fredags, befinner sig på landslagsläger i Sydafrika. I torsdags blev det också klart att Pertan gör honom sällskap för att kommunens if håller på att kränga iväg Joel Ekstrand till Udinese. Hade för mig att Karlsson varit med lallar-landslaget på turne tidigare men hittar ingen statistik som styrker det så jag utgår från att jag drömt eller helt enkelt blandat ihop honom med Mr. 100%. Fortsätt läsa…

Stockholmsfotboll i framtiden

Efter en trevande inledning av Allsvenskan för småbröderna parkerar de på nedflyttnings- respektive kvalplats. För Djurgårdens del har röster redan höjts ang. tränarkonstellationens val av spelsystem och i Hammarby kretsar mycket kring målsättningen. Etablissemanget lägger all sin övertygelse på hög – bägge Stockholmsklubbarna kommer att gå en hård match i bottenstriden.

I AIK-lägret har antagonisternas motgångar givetvis bemötts med glädje och hånfullhet. De som siade om att AIK kommer att bli bästa 08-lag har fått ytterligare vatten på sin kvarn och på Gnagarforum går diskussionen varm om huruvida det skulle vara positivt eller negativt om Bajen och DIF tvingades lämna Allsvenskan i november.

För egen del har jag följt diskussionen med ett ständigt leende. Mest för att den är både hög och låg, pinsam och vettig, på ett sätt som den bara kan vara på GF. Så här långt har åtta omgångar har spelats – den som känner sin allsvenska väl vet att i princip ingenting pekar på att varken dif eller Bajen lämnar allsvenskan i höst. Än så länge.

Däremot är det hypotetiska resonemanget intressant. På vilket sätt är Stockholmsklubbarna beroende av varandra? På vilket sätt skulle det påverka AIK om DIF och Bajen trillade ur?

Ingen säger emot att både Bajen och DIF på olika sätt stärker AIK:s identitet. Både varumärkesidentiteten och supporteridentiteten bygger på rivalitet. Lika ofta som vi lyfter upp oss själva konstaterar vi vad vi inte vill vara (DIF och Bajen). Precis på samma sätt som vi jämför oss med varandra. Våra framgångar smakar ännu bättre i ljuset av DIF:s och Bajens misslyckanden.

Därmed inte sagt att tiderna kan förändras. För AIK:s del förväntas vi sannolikt spela på en arena för 50.000 åskådare om ett par år och för en oöverskådlig framtid därefter. Att tre lag ska slåss om Stockholmspubliken på sikt är en svår ekvation att få ihop. Ur ett sådant marknadsperspektiv skulle AIK antagligen tjäna mest på att DIF havererade totalt och förpassades till lägre divisioner för gott, medan Hammarbys vara eller icke vara är av sekundär betydelse. Geografiskt ligger AIK- och DIF-supportrar närmare varandra.

Medialt skulle fotboll som familjeunderhållning tjäna på att derbyna försvann. Oavsett om den mediala skildringen av Stockholmsklubbarnas drabbningar är orättvis eller inte går det inte att blunda för att den skrämmer iväg publik. På sikt behöver Stockholmsklubbarna marginalpubliken om man ska vara konkurrenskraftiga gentemot klubbar som driver egna arenor.

Det finns såklart fler aspekter av detta. Detta får ses som ett inlägg skrivit i all hast och utan vidare eftertanke. För egen del skulle jag tycka att det vore tråkigt utan åtminstone ett Stockholmslag i Allsvenskan. För mig är rivaliteten viktig – DIF:s existens är en viktig förutsättning för AIK och vice versa. Därmed inte sagt att en sådan hållning är huggen i sten. Eller att jag inte skulle njuta av att se DIF harva runt i Superettan under ett par år.

Vad tycker och tänker du?

Skansen på YouTube

DIF Hockey demonstrerar den egna devisen ”steget före”. Trendigt och med pondus – Niklas Anger! Bara början hoppas AIK-bloggen. Nu kör vi!

Tipstack till Black Boris.

Att lämna Solna

Diskussionen om huruvida AIK är ifrån Solna eller Stockholm verkar aldrig se något slut. Skansen gör sig ofta lustiga över att Solna är en förort och eftersom bananerna inte duggar tätt nuförtiden kan man väl unna dem den glädjen. Faktum kvarstår. AIK bildades på Biblioteksgatan 8 den 15:e februari 1891 – således först och dessutom störst i Stockholm.

Å andra sidan. Sedan AIK Fotboll växte ur Stockholms stadion 1937 är man en Solna-klubb. I Norrland tror man på fullaste allvar att AIK:s korrekta och fullständiga namn är Solna AIK, varför förståelsen för att vi stör oss på att kopiorna i Skellefteå kallar sig för AIK, är lika med noll från deras sida.

Att AIK är en Solna-klubb innebär att vi har hela vår verksamhet förlagd till Solna. Vi har vår klubbledning och vi har vårat klubbhus (nåja.. men vi säger så) i Solna, våra ungdomslag håller till på Skytteholm och vi har samarbeten med skolor och liknande i Solna-området. Solna är AIK. Går man rakt igenom gallerian i Solna Centrum ser man med säkerhet klubbmärket flera gånger och går man och käkar på Max i Solna en söndag är det knökfullt med små AIK-knattar.

Så… vad händer om AIK lämnar Solna när Råsunda ser ljuset för sista gången om ett par år – om vi mot förmodan skulle hitta en bättre lösning än den nya nationalarenan. Vill vi verkligen flytta ifrån Solna? Vad skulle det betyda rent ekonomiskt att flytta på oss? Hur många supportrar skulle välja att sluta gå på hemmamatcherna om vi valde att flytta till en annan stadsdel? Hur lång tid skulle det ta innan AIK lyckas etablera sig på eventuellt ny mark? Kan det vara så att det är värt att spela på en alldeles för stor arena bara för att få stanna i Solna-trakten?

Själv är jag kluven – vill ogärna lämna Solna men tycker å andra sidan att Nationalarenan är ett bedrövligt alternativ. Men tryggheten i Solna bör vägas in och undersökas när vi tittar på andra arenaalternativ. Att han en trygghetszon, för att citera Stahre, är viktigt också för oss supportrar. Den ska inte underskattas.

November

Årets tristaste månad. Det är långt till nästa vår.

***

Siggi och Pålle fick till slut respass från Kaknäs, efter två härliga år med ett dif spelandes utan spelidé. Väntat, men trist. Från och med första gången jag hörde Siggi öppna munnen har jag velat ha honom kvar som styrman hos antagonisterna. Nu väntas Göran Aral bli någon slags frälsare från dif-håll…

Jag känner mig väldigt säker på att vi krossar aporna med god marginal nästa år också.

***

AIK gjorde klappat och klart med tre nyförvärv i ett svep igår kväll. Utan att verka onödigt pessimistisk – jag tror inte på att någotdera kommer göra någon större succé.

Mutumba och Thorstensson lär vara värvade som utfyllnadsspelare. Och varför skulle en holländsk klassback spela i finländska ligan och inte i den holländska diton?  

Men.. jag har förtroende för Wesström tills han ger mig svart på vit anledning att börja tvivla.