Några tweets från supportermötet

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Tog en vända förbi Resturang Råsunda på vägen hem idag. Sades en del intressanta saker och Stahre/Wesström gjorde sin vana trogen ett riktigt bra och förtroendeingivande intryck. Körde någon form av live-twitter från mötet och jag tror en sammanställning av detta fungerar bra som sammamfattning av mötet. Finnes nedan! (Droppade in några minuter sent så det är möjligt att jag missade något i början..)

Är framme på Resturang Råsunda. Slås direkt av att Björn och Micke har grymt snygga slides. Och att dom pratar om rollacceptans. Ofta.

Typ 70-80 pers. Är på plats. Långt ifrån lika många som förra året när ledningen var ny.

Stahre: Vi kommer att prata mycket om förhållningssättet mot säsongen på lägret i Singapore. Likt förra årets läger handlar det om att enas.

Wesström: All forskning visar på att den bästa fysträningen är att spela fotboll.

Stahre: Hooiveld var en go och snäll kille och en bra fotbollsspelare. Men nu får någon annan ta flaggan istället.

Ang. resan till Brasilien efter säsongen: En inventeringsresa När vi reser till Brasilien söker vi primärt offensiva spelare.

Wesström: En Brasilien-resa till är planerad innan säsongen startar.

Tveksamheter kring fysupplägget luftas i en fråga. Stahre och Wesström försäkrar att fysen inte är nedprioriterad.

Özkan inte helt 100 och följer inte med till Singapore. Kommer att vara på Bosön och förhoppningsvis i full träning när laget är tillbaka.

Utöver Özkan är inte Per Karlsson med i Singapore (landslaget). Saleh stannar i Sthlm för att visa upp sig för andra klubbar.

Mest noterbart: Att Özkan har fortsatta problem att komma igång och att Saleh verkar på väg bort. Dessutom värt att nämna att en skada i CH:s lår tar lite längre tid än en vanlig lårskada med hänvisning till att CH:s lårmuskel är större en än ”vanlig” spelares lårmuskel.

Spontan känsla: 2010 blir ett bra år. Och det kände jag efter supportermötet förra året också.

Upcoming: Har inte riktigt hunnit smälta att Jos och Ivan har lämnat och heller inte reflekterat över vad det kommer att innebära. Återkommer i ämnet.

Recension: Sagan om AIK 2LAX9

I samma ögonblick som guldmatchen i Göteborg hade lagt sig och hjärtat hade svalnat så började jag längta efter guldvideon. Årskrönikor, sammanfattningar, listor, intervjuer och uppföljning. Två timmars frosseri i SM-guld fick det att vattnas i munnen. Samtidigt som man förstod att årets video skulle bli en lågbudgetproduktion som behövde komma ut snabbt i AIK-shopen så hade man ju stora förhoppningar. Nu har jag sett filmen två gånger. Och det här är mina ödmjuka åsikter. Fortsätt läsa…

Grattis Rikard!

Rikard Norling är tillbaka på allvar i svensk fotboll. Och även om jag aldrig tillhörde Norling-kramarna så känns det bra att kunna konstatera. Rikard Norling fick AIK på fötter igen, och bygge en grund som Micke Stahre sedermera lyckades förvalta på bästa sätt. Rikard må ha avslutat i AIK på ett ovärdigt sätt, och vi vet inte vad som har sagts mellan Rikard och AIK efter uppsägningen. Men vi vet att Rikard aldrig talade illa om klubben offentligt. Att han alltid strävade efter AIK:s bästa. Det ska han ha all heder för.

Och nu, när han är tillbaka och vi påminns om fornstora (nåja) dagar.. ja, då är det lätt att bli nostalgisk. Eller vad sägs som det här utdraget från Anders Lindblads artikel i Svenska Dagbladet:

Han säger att han har blivit starkare och mer ödmjuk efter det som hände i fjol.

–Det handlar om att förfina min filosofi. Bottnar man så kanske man vill ut på djupare vatten, men är man på djupt vatten är mitt jobb att se till att man bottnar.

Bara Rikard Norling säger så. Med det vill jag kort och gott önska Rikard lycka till i Assyriska. Krossa Bajen!

Vila i frid, Lennart

Hyllade på Hovet

Det enda bestående intrycket från Hovet igår var hyllningen som AIK Fotboll fick innan matchen mellan AIK och Växjö. Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på det. Den röda mattan, Dogge Doggelito, trummorna, publiken som vred sig i sina stolar…

- Dogge Doggelito är ju en skön snubbe annars. Men vem fan hade tagit det ”briljanta” beslutet att använda honom som uppladdning och konferencier. Jag trodde inte det kunde bli värre när han försökte få igång en trött och orolig publik med nykomponerad AIK-rap. Eller när han uppmanade alla att sätta ”händerna i luften och ropa AIK”.  Eller när Gnagis dansade samtidigt som han försökte gömma sig. Men det blev det så fort han började ”intervjua” spelare…

- Drygt tio spelare från AIK Fotboll fanns på plats. Jag vet inte om det var för att maskera bortfallet, men AIK äntrade isen tillsammans med en hel jäkla sambaorkester som aldrig ville sluta spela. Jag tror aldrig att samba kryddat med dansande sambabrudar har varit mer malplacerat. Publiken ville sjunka under jorden. Dogge tjoade.

- AIK Fotboll hade med sig en stafettpinne som skulle överlämnas till hockeyn. Stahre lämnade pinnen till Gozzi som gjort entré genom att komma in på isen i full hockeymundering, snappa upp en puck, sånär tappat den på blå, innan han sköt ett misslyckat handledsskott som gled över mållinjen. Tjejerna dansade, orkestern spelade, publiken led.

- Bojan, Tjerna och Stahre stod visserligen för stabila framträdanden men alla inne på Hovet drog en suck av lättnad när Dogge verkade vara färdig. Då satte den där jäkla sambaorkestern igång igen. Smärtsamt långsamt tog sig spelare, dansare och trumslagare av isen. Kvar satt drygt 3000 personer. Nerhasade i stolarna som generade, blöta fläckar.

Jag knyter mina händer och hoppas att alla som har fått spektaklet på fil raderar omgående – att det som hände på Hovet stannar på Hovet. Och att vi slipper se något liknande igen.

PS. Växjö vann matchen med 2-0. DS.

AIKBLOGGEN i Offside

Sådär, ja. Det är hög tid att bryta tystnaden. Man skulle kunna låtsas att det är vindstilla på toppen och att det är anledningen till bristen på inlägg. Och förvisso – det blåser inte lika hårt som på Skansen. Men nog har det hänt både den ena och det andra den gångna veckan. I arenafrågan tog alliansen död på ett potentiellt PEAB-utspel och på träning visade Flavio att han redan anammat stjärnstatus i truppen. Men. Nog om det. Vi lämnar det därhän och ser framåt. Det är framåt vi ska!

På lördag klockan 16.00 spelar AIK mot Gefle på Råsunda i en match som vi måste vinna. På söndag klockan 16.00 spelar AIK mot Leksand på Hovet och alla som var där på matcherna mot Leksand ifjol vet att det är en match man inte vill missa. Jag kommer att se båda på plats – kommer du?

För övrigt vill vi berätta två saker:

Dels att AIKBLOGGEN figurerar i det senaste numret av Offside. I Olof Peronius artikel om Ivan Obolo är vår ”inför AIK-Trelleborg-text” citerad i inledningen. Det tycker vi såklart är förbannat kul.

Dels att det numera finns annonser på AIKBLOGGEN. Initialt kommer alla eventuella inkomster ifrån dessa att skänkas till någon typ av AIK-relaterad verksamhet, exempelvis ungdomsfotbollen eller AIK Tifo.

Ikväll återkommer vi med ett längre inlägg om huligandebatten som fått ny fart i samband med Svenska Spels kampanj Supporterlaget.

AIKBLOGGEN synar Tattersall

Idag publicerade så Alexander Strigén sina kloka tankar om det nya fanzinet Tattersall som ska lanseras på bred front i samband med AIK:s match mot Kalmar i övermorgon. Och Strigén spar sannerligen inte på orden när han höjer tidskriften till skyarna och konstaterar att det här, det kan vara en blivande klassiker. Ett nytt fanzine, alltså… Jag har också läst Tattersall. Det här är min version.

Någon skriver om något som kallas för Tatttersall. Tattersall? Jag googlar. Långt ner i sökresultatet hittar jag en länk som pekar mot Tattersall.nu. Jag förstår att jag har hittat rätt när webbläsaren har laddat klart. Men att Tattersall är ett initiativ som skyr webben förstår jag ganska snabbt och det ska komma att bli ännu tydligare två dagar senare när jag slår mig ner i soffan och studerar texten av sammet; Tattersall.

Namnet, ja. Jag sökte ganska länge utan att hitta svar. Det kändes så intetsägande och i kombination med en svartgul groda gjorde det mig nästan illa berörd. När jag såhär i efterhand förstår att det anspelar på vad som sägs vara en före detta krog, tillika stamhak, för AIK:s fotbollsherrar blev jag lite… besviken. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men jag hade väntat mig något annat.

Innehållsmässigt rör sig Tattersall snabbt mellan historia och nutid, i en salig blandning av briljans och något som närmast kan betecknas som pretentiöst. Det senare en egenskap som är ganska vanlig bland ”den äldre supporterskaran”; dom som hellre än inget annat alltid ska definiera vad AIK är och inte är. Men mitt i all arrogans, som påtagligt präglar ganska stora delar av det första numret, lever en tydlig supporteranda – en slags själ som faktiskt, ja, är AIK.

Att Tattersall har satsat på originella texter står klart tidigt in i det första numret. Man skulle kunna betrakta det historiska perspektivet, som tar betydande del i innehållet, tillsammans med pappersformatet och retrodesignen, som författarnas jakt på en svunnen tid. Ett faktum som förstärks när man konstaterar att en blogg inte är AIK. För egen del hade jag hellre sett att historien om Tattersall hade utspelat sig i en innovativ webbmiljö, där man hade tagit det traditionella Fanzinet till en ny nivå. Å andra sidan, Tattersalls huvudsakliga läsarskara kommer med all säkerhet att vara sådana som anser sig lite för fina för det naiva nätet. Som vill sitta på en lite högre piedestal än dom vanliga supportrarna. Sådana som fortfarande tycker att riktiga texter ska tryckas på papper.

Tattersall är fanzinet för dig som känner att du vill bryta mönstret i din AIK-relaterade informationskonsumtion. För dig som känner att du vill vara en sofistikerad AIK:are. En som är lite mer intellektuell och som nostalgiskt och säkert vill kunna blicka tillbaka på 80-talet tillsammans med likasinnade. Och stundtals står faktiskt Tattersall i en klass för sig. Inte att förglömma att den dessutom utgör utmärkt prydnad på vardagsrumsbordet.

Inte ett skit konstigt

Dulee Johnson är misstänkt för bedrägeri. På grund av detta har jag följt nyhetsflödet i kvällspressen och kommentarerna på Gnagarforum under dagen och kan konstatera två saker. Dulee har handlat omdömeslöst och många AIK-supportrar tycks lida av onyanserat, obegränsat hat mot journalister.

Vi börjar med Dulee. Han har alltså befunnit sig på The Lab på Stureplan klockan 03.30 natten till måndag, där han gripits misstänkt för bedrägeri. Misstanken bygger på att han har försökt betala något med ett spärrat bankkort. Så länge det handlar om en misstanke känns det hela mest löjligt ut brottssynpunkt – antagligen har Dulee lånat kortet från en polare. Likväl är det rätt korkat av honom att springa ute inpå småtimmarna med tanke på hans tidigare track record i Stockholmsnatten. Klart som fan att han har ögonen på sig. Skönt dock att AIK hanterar situationen väl.

Och så journalistiken. Många verkar tro att nyhetsflödet kring Dulee är ett resultat av journalistkårens orubbliga AIK-hat och ett försök ifrån samma kår att sätta käppar i hjulet för AIK:s framgångar den här säsongen. Och visst, många gånger skjuter mediernas bevakning av allsvensk fotboll, derbyn, AIK och Råsunda långt utanför. Och många gånger har jag varit jäkligt förbannad på journalisternas tolkningar av både det ena och det andra. Mediernas bevakning har lett till att man som fotbollssupporter nästan alltid måste försvara sig för att inte bli tagen för huligan och en tro om att det är farligt att gå på fotboll. Det är kort och gått åt helvete. Alla hatar oss.

Men ibland måste vi inse att ansvaret för fotbollens framställning i massmedia är ett ömsesidigt ansvar. Ett ansvar som inte bara ligger på media, utan också på oss supportrar. Det räcker med att reflektera kort över varför vi är intressanta för media överhuvudtaget. Många gånger har vi oss själva att skylla. Dulee Johnson har sig själv att skylla. Och den här gången tycker jag inte att det är ett skit konstigt att media skriver artiklar om Dulee.

Nog om detta. Nu går vi vidare.

Josefsson: Barnfamiljerna vår kommande baspublik

AIK-publiken

En strålande måndag! Kan man tycka annat efter den 18:e allsvenska omgången, då det äntligen blev dags för AIK att avancera i tabellen. En femteplats blev en tredjeplats, blott en poäng efter ledande IFK Göteborg. Om drömmen levde innan så lever den ännu mera nu. Och fastän man kan tvista länge om huruvida AIK verkligen var värda segern mot Brommapojkarna i lördags råder det ingen tvekan om att AIK är ett av seriens mest svårslagna lag. Det kan räcka långt i höst.

Lördagsmatchen mot Brommapojkarna var en trevlig tillställning på ett stekhett Råsunda. Stämningen var gedigen, Norra var så småningom någorlunda välfylld och det kändes som fel i räknesystemet när publiksiffran annonserades.

På den södra läktaren satt det en hel drös med barnfamiljer som hade roat sig med att titta på djur inför matchen. Om än jag inte riktigt förstår sambandet mellan AIK och djur (det kanske är kul för barnen, vad vet jag…) så uppskattar jag sådana initiativ. Tanken om ett välfyllt södra kombinerat med normalstor uppslutning på övriga läktare lockar. AIKBLOGGEN tog kontakt med kommunikationschef Sophie Josefsson och bad henne berätta mer om djurdagen och hur AIK jagar marginalpublik.

- Djurdagen är ett led i vår satsning för att rekrytera fler barnfamiljer till våra matcher. Förutom våra ”äldre” supportrar så gäller det ju för oss att fylla på underifrån. Tanken är att man börjar på Södra som barn, går över till Norra (och föräldrarna till Östra och Västra) när man inte måste gå med en vuxen, för att sen kanske sätta sig på Östra och Västra. Och när man sen får egna barn gå tillbaka till Södra igen och så vidare, säger Sophie.

Trots att AIK har vunnit publikligan i många år tar man ingen publik för given och arbetar med flera kringarrangemang riktade mot barn- och ungdomar, men också för äldre supportrar. Familjedagar på Karlberg, Förspel och Supporterdagar är några exempel. Och många av satsningarna är lyckade, inte minst de som riktas mot barnfamiljer.

- Barnfamiljerna är vår kommande baspublik – vi arbetar väldigt långsiktigt för att bygga upp framtidens publik som sen fyller ut även andra läktare. Vi är jättestolta över hela vår publik och att vi har så stor familjepublik! Vi har faktiskt fler personer på ”familjeläktaren” än vad vissa andra lag har i snitt på matcherna. Barnfamiljernas andel hos oss har ökat de senaste åren. 2500-3000 personer finns vanligtvis på den Södra läktaren – det bådar gott!

Länge har det pågått en diskussion om barnfamiljernas vara eller icke vara på derbymatcher och många menar att skandalrubriker och onyanserade huliganskildringar skrämmer bort barnfamiljerna från derbymatcher. Sophie pekar på andra faktorer som gör att barnfamiljerna uteblir från derbyn.

- Till att börja med så ingår inte derbyn i familjeårskortet och derbymatcher brukar spelas kl 20.00 – så det i sig gör att de inte kommer hit just på derbyn. Men självklart är skandalrubriker inte bra för vår publikrekrytering. Men att barnfamiljerna inte vågar gå på Råsunda är en myt tycker vi! Det var inte längesen det var en intervju i SVD med en av ”våra” barnfamiljer som själva dementerade det påståendet. Jag tror AIK har det största antalet barnfamiljer på läktarna i Allsvenskan.

Igår spelades ett av flera förmodade helgderbyn i Stockholm och Madeleine Sjöstedt är givetvis inte sen att hylla. Vilket inflytande det får på publikutvecklingen återstår att se. Klart är att helgmatcher bjuder in till större variationer och flera segment av publik. Å andra sidan, barnfamiljer i all ära, men en fotbollsarena får aldrig förvandlas till ett dagis. Likväl är det viktigt att AIK aktivt söker framtidens publik. Och mot BP kan jag känna att den gemytliga barnfamiljsstämningen är helt OK.

Foto: pelle_T

Tankar om nya Blackbeat

Till slut har AIK:s officiella blogg Blackbeat lämnat den undermåliga bloggplattformen blogg.se och bytt till den betydligt mer kompetenta Wordpress-plattformen. I och med detta öppnas massor av nya möjligheter. Bland de första att implementeras är en livesändningsfunktion via justin.tv och en match-chat. För designen står Simon Strand från Width och jag börjar helt enkelt med att kommentera den.

Tycker sajten ser fräsch och stilren ut och är ett enormt ansiktslyft i jämförelse med den gamla versionen.  Däremot gillar jag inte de kursiva rubrikerna. De hade man gärna fått skippa för det typsnittet som ligger bakom respektive permalänk. Och ända sedan Blackbeat startade har jag även ogillat att man lägger en bild på inläggsskribenten högst upp i varje inlägg. Det räcker med en signatur längst ner.

Livesändningsfunktionen är väldigt spännande och också något som jag och Charlee pratade om när vi träffades för att snacka blogg för några månader sedan. För egen del har jag ingen erfarenhet av justin.tv, men om den inte skulle fungera tillfredställande vet jag att ustream.tv fungerar alldeles utmärkt. Också Bambuser är ett gångbart alternativ. Jag är fullständigt övertygad om att livesändningar blir en stor succé och såvitt jag vet blir AIK första fotbollsklubb i Sverige att pröva detta.

Match-chat är också intressant. Flera av de interaktiva funktioner som ligger på Svenska Fans idag är undermåliga men eftersom forumet är närmast heligt är det klokt att börja konkurrera om match-chatten. Visar AIK Media upp en bra lösning är jag övertygad om att man vinner den kampen. För egen del har jag dock inte sett några riktigt bra chatplugins till Wordpress. Kanske bjuds jag på ett nu?

Mycket av det som jag bloggade om i samband med starten av Blackbeat och även innan dess håller alltså på att implementeras av Charlee och övriga på AIK Media. Det känns jäkligt spännande. Sedan Norling-affären i höstas har Sophie Josefsson, Charlee och de andra inom AIK lyckats göra ett jättejobb med transparens och öppenhet i verksamheten. Den digitala utvecklingen ger AIK helt nya möjligheter att närma sig supportrarna och det känns som om man är en god bit på väg.

Jag vill dessutom tacka Charlee ödmjukast för uppmärksamhet i form av en länk från Blackbeat. Så fort jag får ordning på min egen sidopanel lovar jag att länka tillbaka!

AIK på Pridefestivalen

En oroväckande diskussion uppstod idag på Gnagarforum när Sveriges Radio i ett inslag (ni hittar det här) berättade att AIK och Hammarby kommer att vara representerade i Pride-paraden som går av stapeln den 1:a augusti. Jag hade tänkt skriva några korta rader om det hela, men signaturen Kettil på GF räddar mig och sätter ord på vad jag tänker:

[...] allt jävla skitsnack om att AIK tappar prestige eller rykte och får svårt för att ragga supportrar är bullshit. AIK deltar i samhället som positiva förebilder vilket inbegriper att respektera andra individer och deras rätt till deras egen sexualitet, att inte fördöma någon på grund av deras sexualitet borde vara en viktig del av AIK-stilen. Man blir ju förbannad när folk plockar sanningar ur röven för att förklara sin ovilja gentemot ett projekt som är fantastisk PR för AIK. Mer människor måste se AIK som en klubb som deltar i samhället på ett positivt sätt, och inte som en klubb som har supportrar som gillar att bränna kyrkor.

Ett litet tillägg tänkte jag ändå komma med: det kan mycket väl vara så att detta är ett beslut som är viktigt internt i föreningen. Hur många av de som är anställda inom AIK idag är homosexuella? Hur många av de som spelar i AIK är homosexuella? Att AIK går i bräschen för att sudda bort homofob-stämpeln från idrotten är ett jäkligt lovvärt initiativ och ett principbeslut som är jäkligt viktigt. På sikt kommer det att gynna AIK. Positiv PR har det uppenbarligen redan genererat.

Rädda mammorna

Det har inlägget handlar inte om AIK. Vi har tidigare undvikit avvikande ämnen i största möjliga mån men har idag bestämt oss för att göra ett ovanligt undantag.

Rädda mammorna och Bloggupproret är ett initiativ av Röda Korset som är både smart och viktigt. Genom att skapa en insamlingswidget som vem som helst kan placera på sin blogg eller hemsida samlar man in pengar till våldtagna och misshandlade kvinnor världen över.

Förhoppningsvis kan vi få in någon slant via bloggen. I annat fall kan vi i alla fall konstatera att vi drog ett strå till stacken genom att sprida budskapet vidare. Insamlingswidgeten hittar du i högerspalten.

Ur ett bredare perspektiv skulle man kunna knyta det här inlägget till det CSR-arbete som flera svenska fotbollsklubbar bedriver – AIK genom AIK-stilen – men som man sällan lyckas nå ut med på bred front. Ett arbete som ofta överröstas av kris- och huliganrubriker.

Att fotbollsklubbarna engagerar sig på ett tydligare sätt i välgörenhet och samhällssatsningar är en förutsättning för att förändra bilden av fotboll och supporterkultur som byggs upp i stugorna runt om i landet. Det viktigaste är att man faktiskt berättar vad man gör på kontinuerlig basis. Är det tillräckligt relevant flyter det igenom och hittar ut.

Till sist, har man fem minuter över är det värt att läsa den här gripande artikeln om krigsdrabbade och våldtagna kvinnor i Kongo.

Ny version av AIKfotboll.se

Under gårdagen släppte AIK den efterlängtade, nya versionen av AIKfotboll.se. Mina första intryck är goda, om än sidan fortfarande bär på några brister. Efter all kritik och alla turer är dock kommunikationschef Sophie Josefsson glad att sidan är uppe och rullar:

- Man ska inte ropa hej för tidigt, men det känns positivt, säger hon till AIKbloggen.

Designmässigt faller sidan mig i smaken. Den är avskalad i jämförelse med den förra, som snarare kändes kladdig. Bildspelet med länkar är snyggt och enkelt och högerspaltens nyhetsflöde samt videofunktion ser bra ut. Videospelaren verkar dessutom fungera tillfredställande.

Rent innehållsmässigt har man fått med det mesta på sidan och det är enkelt att navigera och hitta rätt.

En nyhet är att man väljer att ha kommentarsfunktion. En glädjande utveckling som blir spännande att följa, om än det säkerligen kommer att kräva viss moderering. Jag hoppas dock att man väljer att lägga ribban högt. Skulle det ändå visa sig att kommentarerna hamnar på trollnivå finns möjligheten att välja bort funktionen.

- Vi har fört diskussioner internt och i referensgruppen där majoriteten tyckte det vore bra och roligt med kommentarer så vi valde att ta höjd för detta i denna version. Vi kan själva välja om vi vill ha funktionen på eller avkopplad – men nu finns i alla fall möjligheten, säger Sophie Josefsson.

När det gäller brister handlar det främst om nyhetsflödet där det emellanåt flyter in gamla nyheter eller att gammalt blandas med nytt. Samma sak gäller bildspelet. Dessutom faller videoklipp bort vid vissa laddningar av sidan. Man verkar alltså inte ha fått ordentlig ordning på strukturen gällande den kontinuerliga informationen. Även flikarna strular en aning. Klickar man exempelvis på damerna händer det att man får upp menyn för en annan flik. Och när man gör entré på sidan är det inte alla gånger man kommer till startmenyn.

Det finns en del att jobba på, men nu är man i alla fall på rätt väg. Och förhoppningsvis har vi ytterligare förbättringar att vänta på framöver.

- Såhär direkt efter släppet av sidan så hoppas jag att de flesta njuter av denna versionen. I framtiden vill vi t.ex. kunna göra omröstningar, ha RSS-flöde, kanske hålla auktioner och dylikt, men det är som sagt budget och behov som styr, avslutar Sophie Josefsson.

Vill du läsa mer om webbprojektet kan du läsa AIKbloggens tidigare intervju med Anders Hagenbjörk som har varit med och byggt den nya versionen.

I väntan på vår

Kollar ut genom fönstret och tänker att kontrasten till Spanien är stor. Ena stunden virvlar grusdammet i luften och våren tittar fram ur dvalan. Nästa ligger ett blött vitt täcke över marken. Med på dagen två veckor till den allsvenska våren börjar det bli dags för våren att göra entré på riktigt.

***

AIK Media, Svenska Fans, Vi är överallt – bevakningen av årets andra träningsläger har varit makalöst bra. Men man undrar ju när innovationen sjyssta bredbandslinor ska nå södra Europa? Och vad ska Vi är överallt egentligen ska syssla med? Jag hörde någonstans att man var ett helt gäng reportrar på plats, men måste väl anses slagna på fingrarna av såväl Svenska Fans och AIK Media när det gäller bevakning? Bloggen som skrevs var i det närmaste bedrövligt tunn!

***

Apropå Vi är överallt har jag kastat ut en frågekrok till VD Pär Johansson, och dessutom påmint honom om detta, dock utan att få svar på mina frågor. Hoppas dom kommer snart. I övrigt hoppas jag kunna kasta upp en intervju med Elias Mineirji om AIK:s ungdomsakademi nästa vecka. Elias har befunnit sig i London för att spana in hur andra akademier jobbar men skulle försöka svara på mina frågor så snabbt som möjligt.

Veckoslutet har varit AIK-inspirerat. Jag inledde helgen genom att ta mig upp på AIK:s kansli och hade ett förutsättningslöst möte med Charlee Mian om hur man kan utveckla och jobba vidare med Blackbeat. I lördags satt jag och Christoffer Roghult vid mitt köksbord, käkade bullar från Thelins och knappade ihop ett kanonreportage om t.f VD Annela Yderberg. Dyker upp på GF när Annela ger OK. Som avslutning på en annars ganska trevlig helg kastades alla drömmar om Elitserien all världens väg när AIK Hockey blev mosade av Rögle i Ängelholm. Men kryddar man dagens trupp med några spetsar är jag övertygad om att hockeyn tar klivet tillbaka nästa år. De har trots allt överträffat mina förväntningar med årets säsong.

***

AIK-veckan får ni vänta med till imorgon!

Öppenhet borde vara en självklarhet

Jag vet inte. Det ena står inte i proportion till det andra. Å andra sidan – Black Army är uppenbarligen varken vad det var eller vad det borde vara. Att media är snabba att hugga så fort de ges tillfälle kan man knappast beskylla dem för. Men behöver ju inte bjuda dem på krigsrubriker. Att AIK-supportrar och Black Army är samma sak enligt både medielogik och varenda svenne-banan är knappast en nyhet. Med det följer ett ansvar. Det bästa vore att sätta ”varumärket” Black Army i graven en gång för alla och samla samtliga supporterorganisationer inklusive tifogruppen under gemensam flagga. Och börja fatta allvaret det innebär att indirekt representera tiotusentals AIK:are.

***

Han har hyllats av många och jag stämmer in: det är väldigt kul att läsa Mikael Thorstenssons blogginlägg på Blackbeat. Han skriver på ett skönt sätt och man läser med ett leende på läpparna.

Igor M Hedman skriver att det är svårt att blogga inifrån AIK, att det skulle vara känsligt av någon anledning. Jag förstår inte och har aldrig förstått den rädslan, vari balansgången ligger, varför det skulle vara så förbannat känsligt att berätta vad spelarna gör när de inte tränar och varför AIK tidigare har bestämt sig för att hålla så mycket som möjligt internt.

Jag tror på öppenhet. Jag tror framförallt att truppen mår bättre av öppenhet och jag tror att det stärker AIK när fler en ett mycket fåtal privilegierade supportrar får chansen att se in i AIK och faktiskt kommunicera med spelare och ledning. Precis som Igor skriver – det är fantastiskt att detta tillåts i AIK. Precis som det hade varit bedrövligt om det inte tillåtits.