10 Februari 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

Med distans till föreningsmötet

Idag är rösterna många som vill hylla föreningsdemokratin. Och även om jag måste påpeka att varje enskild medlems rättighet allt som oftast ger utryck för frustration, testar tålamodet och leder till allmän trötthet, så känns det bra att beslutsmakten har förflyttats tillbaka till medlemmarna. Vilka å andra sidan,  dessvärre, tycks vara representerade av blott 92 personer. En marknadsundersökning gällande arenafrågan skulle med andra ord bara utgöra ett viktigt styrverktyg i beslutsfattandet så länge närvarande intressen sätter det egna tyckandet i andra hand. Det ska bli intressant att följa lobbyarbetet från olika grupperingar när det blir ”valdags” och beslut ska fattas.

Varför fick inte journalisterna sitta kvar? När Rekke deklarerade sitt förslag trodde jag faktiskt för ett ögonblick att känslig förhandlingsinformation skulle komma att delges på mötet. Det är lätt att vara efterklok, men med tanke på de beslut som togs, hade AIK och framförallt medlemmarnas agenda snarare tjänat på att få media på mötets innehåll. Därför förvånar det mig en aning att företrädare för AIK-alliansen inte krävde att journalisterna skulle sitta kvar. Jag antar att det allmänna journalisthatet gör sitt till.

Arenafrågan är i många avseenden ganska komplex. Det finns mycket att ta ställning till och mycket att läsa in sig på. Kanske är det just frågans komplexitet som är förklaringen till att endast 92 personer dök upp på mötet? Utan att låta elitistisk… – men hur förklarar man annars att mötesklientelet till större delen bestod av det äldre AIK-gardet och att det var närmare 400 personer som lyfte sig från sofflocket och begav sig till Råsunda-skolan i samband med Norling-affären. Det sista en fråga där logiken var betydligt mer lättbegriplig i jämförelse med arenafrågan.

Swedbank är alltså inte längre AIK:s officiella huvudspår (även om ingen officiell information har publicerats i skrivande stund. Det är spännande ur förhandlingsperspektiv och det ska bli spännande att höra vad företrädare för Arenabolaget säger om saken. Men huruvida det faktiskt innebär något i praktiken är det ju svårt att sia om än så länge. Alldeles oavsett om Swedbank är huvudspår eller inte så går det ju inte att komma ifrån att det i nuläget är det enda någorlunda konkreta arenaalternativet som finns.

Uppdatering; DN:s utkastade reporter Lars Grimlund lyckas få ihop en ”artikel” trots allt.

9 Februari 2009 av Daniel Olemyr - 2 kommentarer

Om föreningmötet

Ett initialt beslut på föreningsmötet innebar kort och gott att mötet förklarades stängt för andra än medlemmar. Av den anledningen kändes det som ett dåligt läge att ta upp frågan om att visa upp vad som sades till hela världen via en videostream. Jag hoppas att jag får anledning att prova konceptet med mer framgång framöver. Tror att det skulle innebära en given succé.

***

Hur som helst. Mötet tog beslut enligt följande tre punkter.

1. En kommitté ska tillsättas för att utreda arenafrågan. Ramarna för denna ska vara klara innan nästa föreningsmöte den 16:e mars.

2. Swedbank Arena är inte längre huvudspår i arenafrågan och detta ska kommuniceras externt via hemsidan (om den mot förmodan börjar fungera igen) och via ett pressmeddelande.

3. Ett slutgiltigt beslut i arenafrågan ska försiggås av ett föreningsmöte.

Skrev en längre version för Gnagarforum här.

31 Januari 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

Mer om AIK-alliansen och arenafrågan

Talade med Victor Capel, AIK-alliansen/Black Army, i veckan. Utmynnade i den här artikeln på GF. Jag har tidigare varit kritisk till Alliansen, men tycker att Capel svarade på mina på frågor på ett klokt sätt.

Jag tycker om att utgångspunkten inför föreningsmötet är att skapa en officiell hållning hos supportrarna. Och på så sätt skapa en större förståelse hos styrelsen. Vad som i slutändan beslutas ska vara det bästa för AIK – det är det viktiga. Ingen mer pajkastning och inga fler guerillametoder. Bara vettig och rationell diskussion. Utöver det som skrevs i artikeln är följande värt att notera:

- Capel var noga med att påpeka att Sune Reinhold har gjort mycket bra för AIK. Även om det är tydligt var hans lojalitet ligger i arenafrågan ser han främst Reinhold som ett internt problem för arenabolaget eftersom han uttalar sig om nationalarenan och AIK på ett sådant sätt att hans uppgifter senare måste dementeras. ”Det här en ingen personfråga, det är mycket större fråga en att Sune går ut och snackar i media”. Men om det nu var så att Alliansen faktiskt inte vill svartmåla eller rikta för mycket negativt fokus mot Reinhold borde man undvikit att publicera den här artikeln. Jag är övertygad om att Reinhold namn kommer att dyka upp på föreningsmötet den 9:e februari.

-  Det ska komma upp ett protokoll från det mötet som Sophie Josefsson hänvisar till i den här intervjun (och som alltså hölls mellan AIK och AIK-alliansen gällande dialogen dessa parter emellan den 26/1). Capel tyckte precis som jag att Alliansen behövde bli bättre på att kommunicera sitt arbete till andra supportrar och tyckte att det var en bra idé att protokollföra möten som förs tillsammans med AIK. Det känns som en lättnad. Insynen i AIK som Alliansen besitter har bara tillhört en liten grupp individer och ska man vara riktigt krass får man ibland intrycket av att dessa njuter av att vara ”de som vet mest”. En öppnare är allians är en bättre allians. 

Några övriga funderingar som har dykt upp. Såväl Alliansen som frekventa forumskrivare på Gnagarforum kräver att styrelsen ska utreda flera alternativ. Vad man glömmer bort är att styrelsen arbetar på så gott som ideell basis. Styrelsen kan ta ett beslut huruvida flera alternativ ska utredas eller inte – men jobbet i sig måste i så fall läggas på konsulter. Att utreda andra alternativ är inget man gör i en handvändning. För att utreda alternativ på det sätt som Alliansen kräver skulle det alltså krävas att man pyntar en stadig slant. Det kanske visar sig vara värt det. Kanske inte.

Om Solvalla-alternativet faktiskt är stängt eller inte kommer vi att få större insyn i den 9:e februari. Frågan är om vi verkligen vill spela i en upphottad variant av Grimsta, med plats för 17 000 pers?

AIK är väl bara en liten atom i hela arenaprojektet. Vilken roll spelar vi egentligen? Hur viktiga är vi för projektet som helhet? Knappast särskilt avgörande ekonomiskt. De pengar vi drar in i form av hyresintäkter spelar liksom inte speciellt stor roll. Att Swedbank till varje pris vill ha AIK med på tåget tills när spaden slår i marken i maj känns inte helt trovärdigt. Å andra sidan kan man tänka sig att Swedbank betraktar det PR-mässiga värdet av ett AIK-samarbete som avgörande.

***
Läste någonstans att en viktig anledning till att AIK Fotboll bytte plattform på nätet var för att aik.se inte stöder videolösningar. För en dryg vecka sedan släppte dock företaget Streamio Networks ett pressmeddelande där man tillkännager att AIK Innebandy satsar på TV-intervjuer och videoblogg på på just aik.se.. 

24 Januari 2009 av Daniel Olemyr - 4 kommentarer

Allsvenskan i fara

I det senaste numret av Offside (01/09) spekulerar agenten Patrick Mörk om Allsvenskans framtid – och han menar att det ser allt annat än ljust ut.

Allsvenskan har devalverats. När man pratar med klubbar i stora ligor tycker de generellt att nivån är för låg för att d ska kunna plocka spelare direkt. [...] Om svensk fotboll inte bryter trenden är risken att Danmark blir vad NHL är för Elitserien, någon som ständigt tar de bästa svenska spelarna. Risken är också att spelare försvinner i allt yngre åldrar, just för att andra länder tycker att den allsvenska nivån är för låg och att spelarna inte utvecklas tillräckligt här.

Ett stort problem för de svenska klubbarna är att man inte konkurrerar med samma skatterättsliga villkor som i Danmark. Och som ytterligare ett slag i ansiktet på svenska klubbar har Finansdepartementet lagt ett förslag som innebär att arbetsgivaren (klubben i det här exemplet) tvingas betala sociala avgifter för löner till utländska ”artister” – alltså en inskränkning i utformningen av den så kallade artistskatten.

 Riksdagsledamoten Jan Ericson (m) skriver:

Det finns ett (…) stort problem för främst elitidrottsklubbarna, och det är att det är så olika regler för artistskatt i olika länder inom EU. I Danmark kan man arbeta med artistskatt i upp till tre år, i Sverige är gränsen normalt sex månader. Det gör att svenska klubbar har svårt att konkurrera med danska klubbar om attraktiva spelare. Vi föreslår därför att den svenska regeringen skall lyfta denna fråga på EU-nivå för att försöka skapa mer likvärdiga regler i de olika länderna. Det skulle stärka de svenska elitklubbarnas konkurrenskraft.   

Egentligen är det alltså inte avsaknad av pengar i svensk fotboll som är det stora problemet. Malmö FF badar i sedlar men så länge man inte kan betala marknadsmässiga löner kommer Allsvenskans status att fortsätta sjunka eller i bästa fall vara oförändrad. Eftersom man heller inte kan locka hit tillräckligt bra spelare kommer vi aldrig att kunna konkurrera med övriga Europa. Om man inte vill att den svenska fotbollskulturen som har blomstrat i så många år ska vissna är det på tiden att våra politiker trycker upp den här frågan på agendan! Att se över EU-ländernas respektive regler för artistskatt är ett bra första steg.

Läs även antagonistbloggen.

14 December 2008 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

Arenafrågan: Finns det något alternativ?

Gårdagens ”el Clasico” går knappast till historien. Men Nou Camp är en fantastisk arena och bilderna av sjungande fans och fotbollsfest förde givetvis tankarna till stundande arenasituation i Stockholm. Snart bör diskussionerna bli konkreta.

Från ett håll får jag höra att det finns flera arenaspår som behöver bearbetas. AlK-alliansen menar att dessa inte har utretts i tillräcklig omfattning. Vilka spår det handlar om framgår inte och precis som antagonisterna får vi ägna oss åt gissningslekar.

Från ett annat håll får jag höra att arenafrågan är låst. Det finns ett alternativ i dagsläget och detta är Swedbank (nationalarenan). Av förhandlingstekniska skäl kämpas det febrilt för att hitta fler alternativ och på så sätt sätta press på Arenastaden. Detta har man inte lyckats med hittills – just därför att det inte finns platser att bygga på.

Dessvärre tror jag att det andra alternativet ligger närmast till hands. AIK måste givetvis vara försiktiga med vad man kommunicerar i arenafrågan men snart bör det dyka upp offentliga alternativ om jag ska tro att några existerar överhuvudtaget. Om man inte lyckas lyfta fram andra arenaalternativ där AIK kan komma att spela till minst lika bra eller till och med bättre förutsättningar i jämförelse med Swedbank så sitter vi i en rävsax. Då kommer vi att bli överkörda av förbundet och övriga byggherrar.

Problemet är inte att parterna inte kan mötas på halva vägen. Både AIK och delägare i Swedbank-projektet tycks vilja att AIK blir delägare i den nya arenan. AIK därför att man slipper ägandeskap (vilket inte bara innebär fördelar) samt att arenan kommer att ligga kvar i Solna (vilket inte finns på kartan i fall av annan arenalösning). Swedbank därför att man antagligen är beroende av en löpande hyresgäst. Problemet är att AIK:s krav på utformning och kapacitet inte lär vinna mark så länge man inte skapar utrymme för förhandling genom flera alternativ.

Med andra ord. Viktigast just nu är att lägga all fokus på att hitta alternativ till nationalarenan. Dessa måste inte vara de bästa men de måste existera – konkret. För egen del är jag öppen för att skapa alternativ tillsammans med antagonisterna. Det tror jag bägge klubbarna skulle tjäna på i sitt respektive arenaarbete.

14 November 2008 av Daniel Olemyr - 7 kommentarer

11/10 – 2008 – och allt som hände(r)

När stormen har lagt sig, när vintern kommer, när årets säsong förpassas till andra parkett i våra huvuden… när vi förhoppningsvis sluter leden på nytt – först då kan vi sammanfatta vad som faktiskt händer just nu. Och först då kan vi låta våra känslor och åsikter rinna av oss.. låta oss själva blicka framåt. För ingen eller inget är större än klubben AIK.

Livet går ju vidare som man brukar säga. Jag anslöt aldrig till supportermötet igår. Av personliga skäl. Ibland tror man att AIK betyder allt. Men när saker och ting ställs på sin spets finns det annat som betyder mer.

Livet kan aldrig rymma ifrån verkligheten. Hur mycket man än önskar att det var möjligt ibland. Inte ens när livet handlar om fotboll. Per Bystedts liv handlar väldigt mycket om fotboll just nu. Det ska aldrig behöva innebära att han blir hotad till detsamma. Makt är förenat med ansvar – det måste även vi supportrar förhålla oss till. När vi utövar vårt inflytande och när vi har Sveriges alla ögon riktade mot oss.

Dialog och kommunikation

Jag vill påstå att samtliga händelser som sedermera ledde dit där vi står idag kan sammanfattas ner i två avgörande termer; dialog och kommunikation.

Kommunikation därför att styrelse och ledning har visat på en skrämmande oförmåga att förstå beteendet hos klubbens supportrar. Varje beslut företaget AIK Fotboll AB tar påverkar tusentals människor. Det innebär att varje beslut måste underbyggas med mycket information som är absolut fri från osanningar eller faktafel. Genom brist på information har ledning/styrelse skapat ett skadligt stort utrymme för spekulation och när information har delgetts, via såväl media som hemsida, så har denna inte stämt med vad som senare beslutats.

Den enskilt största mediala missen var att under pågående säsong vid upprepade tillfällen kommunicera att Norling skulle utvärderas EFTER säsongen, för att sedan sparka densamma bara timmar efter serieslut. Sättet beslutet togs på vill jag hävda är en av de enskilt största anledningarna till det kaos som nu har uppstått (och som förhoppningsvis är på väg att lugna ner sig). Ett senare och redan från början motiverat beslut hade givetvis ställt styrelsen i bättre dager.

Dialog därför att den markerar viktiga aspekter av såväl supporterskap och hur man kan kombinera fotbollsverksamhet med företagsverksamhet.

Jag har alltid hävdat att AIK:s respektive supportergrupper har tagit skada av att splittrats ifrån det ursprungliga Black Army. Att den verkliga kraften hos supportergrupperna kan demonstreras först när de för en tydlig dialog och samlas under gemensam flagga i viktiga frågor. Jag skulle därför vilja hylla AIK-alliansen (om än man är lika bristfällig som styrelsen i sitt kommunikationsarbete – har något påstående underbyggts med fakta?), men hindras av vad jag uppfattar som både fullständigt obegripligt och oerhört ostrategiskt. Nämligen stavelsen Firman Boys som printas ut längst ner på varje skrivelse som Alliansen publicerar.

I dagens Aftonbladet skriver Simon Bank en krönika där han berör begreppet dialog. Han skriver såhär:

Så hur kompenserar man fansen för frustrationen, för att de inte kan bestämma över en förening i en tid när de kan rösta ut vem som helst ur Idol på två sekunder?

Med dialog, förstås. Med att lyssna.
Det är ingen slump att Rikard Norling är den populäraste tränare AIK haft sedan Stuart Baxter. Baxter älskades för att han vann. Norling älskas eftersom han lyssnade till och förstod supportrarna. Ofta tyckte jag att han lyssnade för mycket och förstod för mycket – men det fanns och finns något sympatiskt i hans grundhållning.

[…]

Om idrotten och klubbarna kan göra något för att värja sig från dem som underkänner demokratin med sina kriminella hot så är det att vägra sluta sig. Mörkret föds och frodas i avståndet. Klubbarnas eller, för all del, förbundens ansvar är att visa för sina konsumenter (eller hur de nu titulerar dem) att de räknas och behövs, och då inte bara på årsmötet eller när de ska öppna sina plånböcker.

Styrelsen har nu lovat att bli mer klubb och mindre företag. Den balansen måste bli bättre. Jag har hört uppgifter som gör gällande att Sophie Josefssons arbetsbeskrivning lyder enligt ”undanhålla information från media och supportrar”. Om det är så låter jag vara osagt, men kommunikationsstrategin tycks ju onekligen tala för att det bär viss sanning.
Så kan det inte fortsätta. Dels därför att medielandskapet inte tillåter en sådan strategi, dels därför att supportrarna är AIK:s enda egentliga tillgång. Utan supportrarna dör klubben. De ska aldrig utöva exekutiv makt, men de måste få chansen till en ständig dialog. Detta har blivit bättre under krisens dagar, om än bemötandet från ledningen fortfarande är alldeles för opersonligt.

I övrigt har styrelsen all rätt att vara besvikna på de spelare som inte står för vad de har tyckt om Rikard. Var har spelarrådet, som kan tala för truppens räkning, tagit vägen? Dessutom är det tunt av Rikard att inte kunna erkänna sin roll i värvnings- och försäljningsprocesser. Minns vem det var som sparkade ut AIK-hjälten Niclas Carlsson från Karlberg..

Hatten lär inte vara aktuell överhuvudtaget – men telefonen sägs gå varm på kansliet dagarna i ända. Han ger sig inte, den gode, men ack så förlegade, Söderberg.

Nu lämnar jag den här frågan och ser framåt. Mot en bättre ledning, en tydligare dialog och en ny tränarstab. Och mot ett nytt år med AIK. Som alltid är AIK. Alldeles oavsett vad som händer.

Slutligen – tack för allt Rikard. Det är med vemod jag börjar vänja mig vid att du inte styr skutan längre.

11 November 2008 av Daniel Olemyr - 4 kommentarer

Nu blåser det hårt

Den omotiverade tystnaden här beror helt enkelt på att jag fortfarande håller på att smälta allt som händer just nu. Jag återkommer när stormen har mojnat och jag har samlat mina intryck.

9 November 2008 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

Korta kommentarer om Granfeldt-intervjun

Det sportsliga:

Charlie menar att:

Jag upplever att nuvarande kampanj baseras på till stora delar brist på information som i sin tur skapar illvilliga ”sanningar”. När man tar emot den typen av kritik så känns den obefogad.

och

I efterhand är det ju dumt att vi inte gick ut gemensamt alla tre och dementerade det (uppgifterna om att Rikard Norling fått sparken, min anm.), utan att vi var och en har gjort det på vårt håll. Det har ju blivit lite av en storm i ett vattenglas…

Så är det, det tror jag också, men problemet sitter ju i mångt och mycket i en bristfällig kommunikation från klubben. Dålig krishantering, helt enkelt.

Noterar också attCharlie sätter nytt ljus på Viasat-frågan – men varför har detta inte klargjorts tidigare och tydligare när det har varit en så het potatis bland supportrarna. Fulltständigt obegripligt och ytterligare en i raden av kommunikationsmissar! Hade ju varit så enkelt att avstyra..

Enligt initierade källor läser ledning så gott som dagligen vad som sägs på GF och liknande supporterplattformar. Men till vilken nytta när de så gott som aldrig agerar utifrån detta för att avvärja potentiella förtroendekriser och liknande?

I övrigt inget nytt, mer än att frågorna om huruvida Norling är delaktig i värvningar och om spelare värvas samt avyttras i enlighet med Norlings önskemål bara är löjeväckande och rentav korkade.

Det ekonomiska:

AIK.se har funnits sedan 1996 och varit jätte bra. Men vi tror att vi har mycket att vinna på att i framtiden ha en mycket bättre plattform där vi kan interagera mer med våra supportrar. Denna kommer kunna komma övriga AIK tillgodo framöver också eftersom vi då kan ha en gemensam plattform igen. Internet utvecklas hela tiden, och vi känner ett starkt behov att följa med i tiden. 

Gott så – men inte behöver man slänga flera miljoner i sjön på en ny plattform. Att interagera på Internet är enkelt – och den nya tiden handlar just om att de digitala dialogsformerna är kostnadseffektiva. Interaktion förutsätter dessutom ett ömsesidigt utbyte av åsikter och information – inte AIK-ledningens starka sida direkt. Kanske har vi delade meningar om vi det innebär att ha en dialog med supportrarna?

Ang. att webbsidan är nischad – ser jag bara som en fördel ur annonseringssynpunkt. Och visst tror jag att AIK kan kränga annonser på aikfotboll.se. Men det blir ju inte direkt lättare av att våra supportergrupper allierar sig med våldspropagerare och förbrytare.

Arenan och övriga frågor:

En sak gillar jag framförallt med Charlie – att han städigt söker nya inkomstkällor som ligger vid sidan om fotbollen. Det är absolut nödvändigt för svenska klubbar att hitta vinst utanför ordinarie verksamhet. Visst, det är riskfyllt och går inte alltid vägen, men vi har liksom inga alternativ. Precis som Charlie säger så måste vi bli mindre känsliga för svängningar i framgångar och således fotbollsintresse om vi ska stå starka på lång sikt.

Frågan man ställer sig i slutändan: Måste det till en utfrågning från supporterhåll för att ledningen ska ta bladet från munnen och reda ut ett och annat? AIK Fotboll måste lära sig att vara en mer transparent organisation. Nuvarande kommunikationsstrategi fungerar inte och leder till massvis av spekulationer och massvis av negativa artiklar i kvällspressen – som skulle kunna undvikas. Lyssna och bemöt, kontinuerligt, hela tiden. Den läxan måste AIK lära sig inför 2009.

Intervjun är uppdelad i tre delar. Läs här, här och här.

5 November 2008 av Daniel Olemyr - 10 kommentarer

Lite snabbt..

Läste Lührs krönika över lunchen idag. Hans spekulationer låter inte otroliga – men lyckas verkligen Ola Andersson smita undan från foten. Har inte hunnit ögna igenom kvartalsrapporten men läste ett koncist inlägg på Gnagarbloggen. Höjde på ögonbrynen över dessa rader:

Lucas Valdemarin löstes ut och gick till Colon Santa Fé, Argentina. Daniel Arnefjord och Khari Stephenson såldes till Aalesunds FK, Norge, Dulee Johnson såldes till Maccabi Tel Aviv, Israel. Alexander Gerndt såldes till Gefle IF.” Dessa affärer gav AIK fotboll AB ett netto på knappt 3,2 miljoner.

Siffran 3,2 miljoner i nettointäkt (uppdatering: se kommentarer för förtydligande) för en eftertraktad talang, en av allsvenskans bästa mittfältare, en av allsvenskans bästa mittfältare 2007, en klassanfallare och en stabil allsvensk mittback är allt annat än cred för en sportchef. Rykten säger att Ola är en dålig förhandlare. Är man en dålig förhandlare och kombinerar den egenskapen med ett dåligt talangöga blir man knappast långvarig som sportchef i AIK.

Jag tror som Lühr. Om Norling ska sparkas måste någon offras. Jag tror att Ola ligger närmare till hands än Charlie i första hand. Men mest troligt är att alla tre herrar Norling-Andersson-Granfeldt får knalla iväg till Arbetsförmedlingen.

Om Norling får sparken vill säga.. vilket jag inte är direkt tvärsäker på.

3 November 2008 av Daniel Olemyr - 10 kommentarer

”Jag tycker som Alliansen”

AIK befinner sig i en omfattande kris. Sportslig kris, kommunikativ kris, förtroendekris.

AIK-alliansen har bestämt sig för att huvuden ska rulla och likt marionetter böjer sig den övriga AIK-publiken inför paraplyinitiativet. Till synes utan att titta efter och tänka till. ”Vi vill ha Norling kvar” skanderas det från Norra och snabbt hopsatta banderoller med texter som ”Ola och Charlie – syndabockarna finns i era spegelbilder” vecklas ut och hålls stolt upp av vilsna AIK-själar. Men ingen tycks vare sig sätta sig in i sakfrågor bortom AIK-alliansens osanningar (1) eller se på problemen med rationell blick.

Den sportsliga krisen:

AIK Fotboll har en chefstränare. Han heter Rikard Norling och är ansvarig för såväl kortsiktiga som långsiktiga resultat. För att Rikard ska kunna nå sina mål har AIK tillsammans med riskkapitalbolaget Agent03 pumpat in åtskilliga miljoner avsedda för spelarköp. Målsättningen sedan 2006 kan inte ha varit annat än guld, den som påstår annat lurar sig själv. Ytterst ansvarig för det sportsliga misslyckandet är således Rikard Norling. Knivhuggen i ryggen eller inte – resultaten är inte tillräckligt bra. Om vi nöjer oss med att komma 4:a, 5:a också nästa säsong, så ska vi givetvis ha Rikard kvar. I annat fall bör vi ses oss om efter en ny chefstränare. Att jämföra med Kalmar eller Elfsborg och skrika efter långsiktighet är inte rättvist. AIK har inte utvecklats sedan försäsongen 2007.

Kommunikativa krisen:

Vi har en kommunikationsansvarig som inte överhuvudtaget kommunicerar i tider av kris. Det finns ingen annan organisation i hela världen som skulle tillåta en sådan passivitet. Det är tamejfan idioti som övergår allt mitt förstånd. Istället för att utnyttja en alldeles unik bas av ”kunder” och engagemang väljer våran kommunikationsansvarige att stänga ner alla externa kommunikationsvägar. Det har lett till spekulationsutrymme stort som en hel fotbollsplan och således spekulation alldeles utöver det normala. En fotbollsklubb ska aldrig lyda sina supportrar (vilket Alliansen tycker) – däremot ska man lyssna och föra en dialog.

Förtroendekrisen:

Hänger givetvis ihop med den kommunikativa krisen och anledningen till att man inte kommunicerar externt må kanske vara att man inser att förtroende inte kan vinnas tillbaka? Ola och Charlie har valt samma fotspår som Söderberg och gänget trampade fram efter guldåret 1998. Dyra importer, större organisation, mindre balanskontroll.  I samma veva som Ola Andersson stänger av mobiltelefonen på grund av alldeles för stor arbetsbelastning, bestämmer han sig för att knäcka lite extra på Viasat. Det finns inte ord för hur bedrövligt det är.

Min personliga kris:

Det här handlar inte om att välja sida. Det här handlar inte om Alliansen/Norling mot ledningen/styrelsen. Det är inte så enkelt. Endast AIK:s tafatta agerande ger Alliansen vatten på sin kvarn. Inte faktiska problem eller svårigheter. Givetvis är det så att Rikard har ett avgörande ansvar och givetvis ska Rikards insats, precis som alla andra år, utvärderas. Precis som Olas och Charlies insatser ska utvärderas. Rikards kärlek till klubben får absolut inte vara ett argument för att han ska träna AIK 2009! Knivhuggen eller ej. AIK-alliansens främsta pro-Rikard-argument, att ledningens brister skulle vara ett bevis på Rikards storhet känns bara löjeväckande. Ur Alliansen senaste skrivelse:

Det handlar om att utkräva ett kollektivt ansvar av alla i beslutsfattning och att de ska stå till svars för de beslut de tagit eller inte tagit inom klubben. Rikard Norling förtjänar kritik i ett flertal avseenden i sin roll som chefstränare men att han nu ska göras till ensam syndabock är för oss fullständigt oacceptabelt!  

Vad gör Olas och Charlies misslyckanden i deras respektive yrkesroller värre än Rikards? Det får jag inte ihop.

Jag vet fortfarande inte om jag vill ha Rikard kvar eller inte. Klart är att något måste hända inför nästa säsong. Ola och Charlie tycks inte vara kapabla att förvalta organisationen efter vändningen 2005. Trist att behöva konstatera – men känslan är att vi måste börja om på nytt. Först och främst banta ner organisationen återigen samt skicka iväg dyra spelare med alldeles för feta lönecheckar. Tränarfrågan måste jag fortsätta suga på några dagar till. Kanske helt enkelt för att jag inte ser vem som faktiskt skulle vilja efterträda Norling.

Vad tycker du (nu när du sitter hemma framför datorn och inte står på Norra där du måste tycka som alla andra som tycker som Alliansen)?

 

  • (1) Jag har säkra källor men att mörka dessa är ju kutym, inte sant Alliansen?
2 Oktober 2008 av Daniel Olemyr - 2 kommentarer

Fight on, LSK!

Har precis läst företrädare för Ljungskile SK:s brev till förbundet. Om än jag kanske skulle kunna ifrågasätta vissa sakfrågor i skrivelsen beundrar jag LSK. En liten, kaxig förening som inte drar sig för att sticka ut hakan. Och i mångt och mycket har jag stor förståelse för klubben och varför de känner sig särbehandlade. Är uppgifterna om hot korrekta är det inget annat än en praktskandal.

Dessutom är LSK-brevet en väckarklocka för oss som supportar de stora klubbarna i serien. Vi ser kanske inte alltid hela verkligheten.

2 Oktober 2008 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

Inkonsekvent och oåterkalleligt

Diskussionen om Hammarbys påföljd efter fyrverkerikastningen från Södra den 25 augusti går varm. Själv har jag (förhoppningsvis och mest troligt tillfälligt) vandrat in i en hopplöshetsfas, övertygad om att aktörerna inom svensk fotboll aldrig kommer att kunna lösa konflikten som grovt står mellan förbundet, klubbar och supportrar. Diskussionen idag är allt annat en konstruktiv och från supportrarnas sida handlar den alltför mycket (övervägande?) om att peka finger åt förbundet och konstatera att de har fel, är korkade, är idioter, borde avgå, etc, etc (vill påpeka att jag på inget sätt drar alla över en kam här). Den retoriken leder oss ingen vart. SvFF har blivit ett skällsord i supporterkretsar. Jag tror inte att det gynnar våra syften.

När det gäller Hammarbys påföljd var den ogenomtänkt från första början, och precis som konstateras av Besvärsnämnden, en säkerhetsrisk. Inga konstigheter att straffet revideras. Däremot, det finns två stora problem gällande Disciplinnämndens straff som delas ut ofta och gärna.

1.    Inkonsekvens gällande påföljdsbestämning. Straffen är oförutsägbara, det är svårt att följa en röd linje och påföljdsbestämningen tycks bygga på orimligt subjektiva uppfattningar, snarare än faktiska händelser. Detta har historiskt lett till att samma läktarbrott har lett till olika straff. Här spelar givetvis media en viktig roll i sin rapportering.
2.    Möjligheter att revidera/riva upp beslut. Medial uppmärksamhet sätter press på SvFF. Hammarbys påföljd lyftes upp som en säkerhetsrisk i rikstäckande tidningar, vilket sedermera ledde till att Besvärsnämnden mer eller mindre tvingades ändra på Disciplinnämndens ursprungliga beslut. Att AIK straffas för felaktig reprisering, trots att det inte är klubben som har upphandlat tjänsterna som är kopplade till storbildsskärmen (utan SEF) har däremot inte uppmärksammats och beslutet står således fast. Läs mer här.

Nyare inlägg »