Att följa ett fotbollslag, eller snarare att älska ett fotbollslag, är en känslomässig berg- och dalbana. Vi blir luttrade, vana att det går åt helvete och egentligen ingenting får oss att sluta återkomma till arenorna. Det är en kärlek som utnyttjas gång på gång, inte bara av klubbarna utan också av förbund och andra kommersiella intressen runt fotbollen. Det får man acceptera. Det är ju så det är att vara fotbollssupporter.  Det är inget konstigt. Däremot är det väldigt konstigt att de som bestämmer över svensk fotboll i Sverige inte utnyttjar den ofantliga resurs som den sammantagna massan av fotbollssupportrar faktiskt utgör.

Svenska fotbollsförbundet med Lagrell i spetsen säger att man vill nå nya målgrupper. I praktiken har det snarare inneburit att man vill byta ut den nuvarande publiken mot en ny. I samma ögonblick som man skrider till verket med diverse aktiviteter för att nå det målet så hamnar man i ett moment 22. Det vet alla fotbollssupportrar, alla vi som förstår varför marginalsupportern går på fotboll. Men som Järnkaminerna mycket riktigt kommenterar i sitt brev – det är ingen som frågar oss.

Det här har sagts tusentals, eller miljontals, gånger. Men det går tydligen inte in. Det finns två huvudsakliga anledningar till att marginalsupportern kommer till allsvenska arenor.

1. Favoritlaget spelar bra och placerar sig högt i tabellen (detta råder inte förbundet över)

2. Den etablerade publiken skapar en stämning, atmosfär och inramning som är unik och som kan konkurrera med andra typer av underhållning (detta råder förbundet i allra högsta grad över genom att skapa förutsättningar för en positiv och tilltalande läktarkultur)

I alla diskussioner gällande publikrekrytering till allsvenska arenor så måste man alltid utgå ifrån eldsjälarna, de som går på fotboll oavsett, Allsvenskans främsta ambassadörer. Lyckas man skapa en dialog och en relation till dessa så kommer man att få dit marginalpubliken också. Det är enkel marknadsretorik som tydligen har flugit över huvudet på de som bestämmer över den nationella fotbollen i Sverige.

Med reservation för att jag är subjektiv i den här frågan så handlar det även om att selektera bland klubbarna i Sverige. Om man vill driva publikutvecklingen i Sverige framåt så bör man ta utgångspunkt i de stora klubbarna som faktiskt har potential att driva publik på såväl hemmaplan som bortaplan och ge dessa förutsättningar och mandat att föra publikutvecklingen i Sverige framåt.

Tommy Theorin bollar över ansvaret på klubbarna och menar att dessa har kontakten med supportrarna och att den kontakten sedermera överförs till förbundet och SEF. Det är inte bara en onaturlig kommunikation, den är dessutom fullständigt onödig. Idag finns det ingen anledning att inte föra en direkt dialog på löpande basis. Jag tycker att bristen på såväl förstående för vikten av rak och kontinuerlig dialog samt missförståndet när det gäller prioritering av målgrupp tyder på att det behövs nya människor, både på förbundet och i SEF, om svensk fotboll ska komma upp på benen igen. Sådana som förstår att vi som älskar våra klubbar är Allsvenskans största resurs.

Peab och Fabege har tecknat avtal med Svenska Fotbollsförbundet om att förvärva Råsunda Fotbollsstadion i Solna, inklusive befintliga kontorslokaler.

Köpeskillingen är beroende av omfattningen på kommande detaljplan. Preliminär total köpeskilling för befintliga byggnader och utvecklade byggrätter är cirka 490 Mkr. Peabs andel motsvaras av värdet för bostadsbyggrätterna i den kommande detaljplanen.

Tillträde sker när detaljplan är fastställd och den nya nationalarenan Swedbank Arena i Solna är färdigställd, vilket beräknas till hösten 2012.

***

Detta var givetvis ett väntat besked. Alla spekulationer om taktiskt spel, PR-kupper och konspirationer känns bara meningslösa. Om AIK ska spela på Råsunda i framtiden så krävs det att PEAB säljer arenan till oss. Hur troligt tycker ni det känns? Att köpeskillingen är beroende av omfattningen på detaljplanen lär knappast bli ett problem – Solna vill inte hamna i en situation med två arenor inom en kvadratkilometer.

Hur ont det än gör i hjärtat och hur mycket vi än förbannar Swedbankprojektet och dess dumhet är det dags att lägga drömmarna åt sidan. Råsunda kommer att rivas. Råsunda är inte ett realistiskt spår längre.

Djurgården sitter i samma arenabåt. Det har blivit dags att utreda nya arenaalternativ tillsammans med dem.

***

UPPDATERING:

Timmar efter PEAB:s release går kampanjorganisationen Hemma på Råsunda ut med sin bild av vad som har hänt och hur det påverkar AIK:s möjligheter att spela på Råsunda framöver.

Det är inte konstigt att SvFF och Peab försöker ge sken av att striden är över.
Det är inte konstigt att Peab och SvFF vill ge sken av att det är 100-procentigt säkert att Råsunda rivs.
Det är inte konstigt att SvFF och Peab vill att AIK ska krypa till korset i tron att spelet är slut.

Men det är fel. Vi upprepar:

Köpet är fortfarande villkorat av att Swedbank Arena byggs och att en ny detaljplan godkänner att Råsunda rivs.

Och avslutar med:

Fortfarande är det bästa förslaget detta: AIK fortsätter att spela Hemma på Råsunda.

Jag hoppas också att AIK fortsätter spela sina hemmamatcher på Råsunda. Men jag tror inte att det är det smartaste inte stirra sig blind på det alternativet. Visserligen är en rivning av Råsunda avhängigt flera faktorer. Men AIK:s potentiella köp av Råsunda är avhängigt avtal med aktörer som är inblandade i byggnationen av Swedbank Arena. Det känns helt enkelt inte som ett realistiskt alternativ längre.

Jag håller fast vid att det bästa förslaget är att AIK gräver djupare i hur ett arenasamarbete med en annan Stockholmsklubb skulle kunna se ut.

Foto: Daniel Olemyr

Idag genomfördes något av en manifestation av AIK-supportrar i Solna Centrum, i samband med Solna-dagen och med anledning av den eventuella flytten till Swedbank Arena och kampanjen Hemma på Råsunda.

Själv hade jag ett ganska späckat lördagsschema men hann ner till Solna Centrum mellan alla vardagssysslor för att spana in tåget av AIK:are som hördes högt och väl när de tågade in samtidigt som Lars-Erik Salminen och Christian Alexandersson intervjuades angående Swedbank Arena.

En väl utförd manifestation och en bra visualisering av var AIK står i arenafrågan. Dessvärre hann jag dock inte stanna kvar för att ta del av det efterföljande samtalet mellan supportrar och Salminen/Alexandersson. Någon som var där som kan berätta kort vad som sades? På Solnas hemsida ligger det nu uppe en text där man dock medvetet väljer att skriva ner händelsen. Där står bland annat:

I det nya besökscentret ska det också finnas utställningar av aktuella byggprojekt i staden. Först ut är Arenastaden som Christian Alexandersson, VD på Arenabolaget, berättade om vid invigningen. En grupp kom dit för att framföra sina synpunkter på arenafrågan i en diskussion med Lars-Erik Salminen och Christian Alexandersson.

Såhär i efterhand kan jag dock känna att det var synd att initiativet inte pushades mer i supportergruppernas respektive kanaler eller på kampanjens hemsida. En tydligare kommunikation och utnyttjande av de såväl officiella, inofficiella och kommersiella AIK-sidor som finns hade antagligen lett till att fler AIK hade varit på plats. Eller är det möjligen så att frågan inte berör så mycket som många med mig hoppas? Uppslutningen idag och uppslutningen på arenamötet som hölls i höstas kanske är tecken på det?

Hur som helst – kredd till alla gnagare som fanns på plats och som sjöng och diskuterade för våra intressen. Dessutom kredd till bloggen AIK i HD som har fixat fram en film från initiativet.

VI VILL HA RÅSUNDA KVAR!

Och på måndag tar vi tillbaka serieledningen!

Men öppenhet är inte enkel och när det kniper och börjar bli jobbigt är det lätt att man väljer den enklaste vägen; skrika efter murar och taggtråd. Idag tog AIK, via en viss ledare, ett steg tillbaka mot den slutna, stängda AIK-världen när man skällde ut Joakim Hall och anklagade denne för att ” rövknulla spelare och ledare” i klubben. Uttalandet i sig är korkat och tragiskt. Att AIK från officiellt håll väljer att spotta på en av klubbens mer hängivna supportrar är inget annat än skamligt och pinsamt. Nummer 1 var det, va?

Vad AIK inte verkar ha begripit är alltså att öppenhet och kontroll inte går att kombinera. Väljer man att vara öppen så väljer man att släppa kontrollen. Så enkelt är det. Om AIK har haft ett problem med Joakim begriper jag inte varför man har undvikit att lösa situationen. Ett möte med enkla riktlinjer i ett tidigt skede hade antagligen lett till att man aldrig hamnat i den här situationen. Och i vanlig ordning har AIK missbedömt opinionen. Just nu är det folkstorm på GF.

Joakim Hall, som nu har bestämt sig för att sluta blogga, var den första, men definitivt inte den sista, som kommer att följa AIK på nära håll för att rapportera till omvärlden framöver. Så ser det ut idag och den uppkomna situationen är ytterligare ett exempel (Kaveh Kohshahi var det första) på att klubbarna inte lyckas hantera att bevakningen av klubbarna har nått en ny dimension.

I längden är det är bra för AIK att bevakningen breddas och kommer ifrån andra källor än de officiella. Det driver intresse, för laget och supportrarna närmare varandra och visar vilket enormt engagemang det finns kring klubben. Och om AIK vill ge sig själva epitetet storklubb och om spelarna vill fortsätta betraktas som stjärnor och förebilder får de helt enkelt börja vänja sig. Jag hoppas att AIK, för öppenhetens skull, kommunicerar officiellt att klubben inte delar ledarens hållning.

Lagrell om ett Swedbank utan AIK som hyresgäst:

Det är inte alls uteslutet. Jag blir inte skrämd vid den tanken. Det finns flera andra exempel på stora arenor som saknar seriefotboll. Dessutom är det aktuellt med en mängd inkomstbringande aktiviteter på arenan.

Kommentar: Vi fortfarande inte sett konkreta exempel på vilka typer av inkomstbringande aktiviteter som Lagrell hänvisar till. Det är lätt att skönja en naiv syn på intäkter mellan raderna. I mina ögon finns det bara ett fåtal potentiella evenemang i världen som ger Lagrell med vänner möjlighet att sälja ut arenan. Typ Metallica-konsert, CL-final eller dylikt. Sådana ”inkomstbringande aktiviteter” växer inte på träd.

Lagrell om hans tidigare påstående; PEAB har redan köpt Råsunda:

Nej, där blev det lite fel via vår kommunikationsavdelning på förbundet. Men Peab och vi är överens och händelserna har sin gång så fort vi kan börja bygga den nya arenan, säger han och menar den avsiktsförklaring som upprättades mellan parterna 2007 och som gäller än i dag.

Kommentar: Att Lagrell sprider falska nyheter omkring sig stärker knappast förtroendet för honom i AIK-led. Dessutom – felaktig kommunikation följs vanligtvis upp av dementi eller en rättelse. Något sådant har vi inte sett från SvFF…

Lagrell apropå att AIK numera sköter förhandlingen med Arenabolaget genom en tillsatt Arenagrupp:

Jag tycker att frågan har gått lite snett och därför ringde jag ett par personer i den där arenagruppen. Vi hade ett bra resonemang och de förstår hur förbundets agerande både när det gäller planeringen av Nationalarenan och hur vi vill göra med Råsunda.

Kommentar: ”…den där arenagruppen.” En av AIK FF:s medlemmar utsedd kommitté som ska verka för AIK:s bästa i klubbens viktigaste fråga någonsin förtjänar mer respekt än så. AIK förtjänar mer respekt än så. Dessutom tvivlar jag starkt på att AIK:s arenagrupp har förståelse för förbundets agerande vad gäller planeringen av Nationalarenan.

Lagrell apropå var pengarna från Råsunda-försäljningen hamnar:

Ytterst handlar det om att våra 3 375 fristående föreningar får en halv miljard kronor när vi säljer. Pengar som berikar fotbollen.

Kommentar: Ehh..? SvFF har tidigare kommunicerat att försäljningen av Råsunda kommer finansiera deras andel i den nya arenan. Nu påstår alltså Lagrell att pengarna ska tillfalla medlemsföreningarna. Frågan blir alltså; vilka pengar ska SvFF skicka in i Nationalarenan?

Lagrell om AIK:s agerande i frågan:

Jag ska skriva ett brev till AIK som borde påskynda arbetet. Min uppfattning är att klubben ska kalla till ett extra årsmöte för att behandla frågan.

Kommentar: AIK har redan haft ett extra årsmöte där frågan har diskuterats. Vi kom fram till att en arenagrupp ska tillsättas, att Swedbank inte längre ska vara AIK:s förstahandsalternativ och att alla potentiella alternativ ska utredas ordentligt. I dagsläget är frågan öppen. I december ska arenagruppen lämna en rapport.

Lagrell om att AIK och arenagruppen kan få vara med och bestämma:

Jag har inget emot den gruppen, men nu inleds mycket av utformningen av arenan och AIK borde med från start. Det är nu jag vill ha dem med, annars går tåget. Men jag hoppas att vi kan finna en lösning där även den enskilde supportern känner sig nöjd.

Kommentar: Vad jag förstår har AIK länge velat vara med på tåget men nekats såväl insyn som påverkan på utformning av den nya arenan. AIK har länge velat hitta en lösning som passar klubbens supportrar utan att få gehör. Varför skulle det vara annorlunda nu? Det här uttalandet tillsammans med det förra doftar stor desperation. Stressen på förbundskontoret tilltar…

Slutsats:

Det är tydligt att förbundet är stressade. När de dessutom företräds av en gaggig gammal gubbe som har tappat bort förmågan att hålla tungan rätt i munnen blir det mest pinsamt. Sportbladet ”avslöjade” häromdagen att valberedningen ser över Lagrells position. Ju förr han lämnar desto bättre. För AIK:s del ligger arenafrågan alltjämt öppen. Låt oss hoppas att den gör det länge till.

Arenagruppen visar att man jobbar på andra alternativ och vinner trovärdighet i AIK-kretsar genom utspelet om Råsunda. Men i förlängningen blir Råsunda-spåret bara ytterligare en anledning för arenagruppen att föreslå för medlemmarna att välja Swedbank. Desto fler avverkade alternativ, desto enklare beslut i slutändan. Enkel logik. Realistiska alternativ existerar ju dessvärre inte i dagsläget.

På Fotobollskanalen kan man idag läsa följande:

Planerna är att Råsunda ska ersättas med bostäder. Om AIK vill köpa måste man förhandla med Peab som köpt arenan för 500 miljoner kronor.
- Förbundet är borta i den frågan, säger Lagrell.

Ridå för AIK:s Råsundadrömmar. Om det någonsin fanns några.

Det pratades om att 11500 biljetter hade förköpts till matchen AIK-Häcken. Enligt officiella siffror dök det upp drygt 8000 personer. Oavsett om dessa siffror stämmer eller inte är publikutvecklingen oroande. Av olika anledningar har fotbollsintresset i Stockholm svalnat betänkligt.

Det finns flera olika potentiella orsaker till att publikutvecklingen tycks stagnera och till och med minska. Många pekar på det täta spelschemat och menar att för många matcher gör varje enskild match mindre intressant. Det ligger säkerligen något i det. För egen del är jag sällan lika laddad nuförtiden i jämförelse med för några år sedan, då man bara besökte Råsunda varannan vecka. Nya förväntningar hinner aldrig byggas upp och föregående match hinner aldrig diskuteras färdigt.

AIK-Häcken sändes dessutom på TV. Men att majoriteten väljer att sitta hemma och stirra in i glaset en strålande vacker vårdag köper jag inte. TV4 hade knappast lysande tittarsiffror igår i segmentet AIK:are. Lågkonjunkturen som slår hårt mot privatekonomin försämrar lösbiljettsförsäljningen, men är knappast en vettig förklaring till att säsongskortsinnehavare uteblir från Råsunda.

Så, varför är vi så få tappra? Antagligen därför att den stora majoriteten som normalt bidrar till AIK:s imponerande publiksiffror, den så kallade marginalpubliken, inte har fotboll högst på prioritetslistan en lördag när solen skiner.  Och utan dem kan vi knappast titulera oss ”Sveriges största” längre.

För marginalpubliken är fotboll renodlad underhållning. Precis som bio, teater, Tom Tits eller Gröna Lund. Länge har fotbollen stått högt upp på trendlistan. Men det gör den uppenbarligen inte längre. Svenska fotbollsförbundet har misslyckats bibehålla intresset för produkten allsvenskan oh AIK har misslyckats bibehålla intresset för produkten AIK.

Marginalpubliken är kunder som behöver stimuleras till konsumtion, vare sig man vill se det eller ej. Och om man väljer att blunda är det nog dags att börja vänja sig vid 20 000 tomma stolar på Råsunda. AIK Fotboll AB blundar knappast, men behöver snarast kartlägga varför fler och fler väljer bort fotbollen och därifrån hitta en ny kundstrategi.

Om en dryg vecka spelar tvillingklubbarna ett av Europas mest laddade derbyn – en match som under normala 2000-talsförhållanden drar mängder med publik. I dagsläget har det sålts drygt 10 000 biljetter. En av dem är min. För Stockholmsfotbollens skull – köp en du också.

FOTO: Pelle_T

Diskussionerna har dock tagit en oväntad vändning. Nu pratas det om att AIK ska motverka rivningen av Råsunda för att sedermera ta över och renovera arenan. Eller bygga läktare runt Skytteholm. Hur mycket skribenterna själva faktiskt betraktar dessa som rimliga alternativ låter jag vara osagt. För egen del har jag förstått att ett rivningsbeslut redan är taget och att marken där Råsunda står idag redan är såld som en del av finansieringen av den nya arenan. Vilket borde innebära att Råsunda rivs oavsett vad som händer med Swedbank.

Den stora frågan vi bör ställa oss är varför debatten gång på gång i stora stycken saknar verklighetsförankring – varför ens diskutera och debattera det omöjliga? Här har den nytillsatta kommittén ett stort ansvar i att ge grundläggande diskussionsunderlag för att lyfta debatten – många av de som skriver har vettiga idéer men lite kunskap. Initialt verkar det dock som om kommittén ska verka i sann Alliansen-anda där bara ett fåtal får följa spelet bakom kulisserna. Jag vill se att kommittén slår upp dörrarna, lyfter ut den interna debatten i offentligheten och visar övriga AIK-supportrar vägen till ett bra lobbyarbete. Bakom stängda dörrar gör inte kommittén lika stor nytta. Det behöver inte vara svårare än att sätta upp en blogg och driva debatten över nätet.

Igår snackade jag arenafrågan med några antagonister. Precis som jag tyckte dom att våra respektive klubbar borde blicka åt en gemensam lösning, likt för några år sedan när det diskuterades ett samköp köp av Råsunda. Dessvärre tycks djurgårdsledningen ha avfärdat sådana alternativ och sätter alla pengar på att Stockholms Stad levererar en fotbollslösning på Stadion. Av den pågående debatten att döma leder friidrottssidan stort i dagsläget – ytterligare ett tecken på att klubbarna inte klarar av att göra det lobbyarbete som krävs för att arenafrågan ska få ett lyckligt slut.

***
Igår gjorde Annela Yderberg ett nervöst framträdande på DITV.se. Om än hon ger ett obekvämt intryck och skulle behöva jobba med lite medieträning gillar jag vad hon säger. Och jag gillade vad hon sa också när jag träffade henne i mars.

Under helgen som var besökte jag Emirates Stadium i London för att bevittna den nu i efterhand minnesvärda kampen mellan Arsenal och Blackburn.

En mycket härlig tillställning med mycket bitterhet över danskar (Niklas Bentner), glädje över ryssar (Andrej Arshavin) och förvåning över en arena.

Min upplevelse börjar när jag märker hur mycket pengar som rullar kring ett evenemang i norra London. Frisörer, barer, souvenirer, gatukök – all världens olika tjänster och produkter finns där och drar fördel av Arsenals varumärke. Säkerligen generar allt detta många sköna miljoner i kassan till ”Gunners”.

Så långt känns det ändå genuint och äkta, detta bidrar till en festivalkänsla kring arrangemanget. Vi går vägen förbi Arsenal station och ser ingången till gamla Highbury och känslan byggs på, detta är otroligt häftigt. På gångvägen, byggd med stora vita stålpelare som går kors och tvärs, skådade jag det monster till arena som Emirates är för första gången och känslan är mäktig. En Arsenal-logga stor som Grimsta pryder arenans kortsida och man får en nästan religiös upplevelse.

Maffigt är ordet som hela tiden ligger top of mind. Mina förväntningar är nu så höga som de kan bli. Vi går genom spärrarna som är av samma system som det som SL misslyckas med att genomföra i Stockholms tunnelbana. Efter en intervallträning i trappor så kommer vi äntligen fram till vår entré, jag tar de sista stegen i trappan in mot planen och min känsla är… närmare besviken än hänförd. Det känns litet och opersonligt, ungefär som att stega in på Globen. Jag får ingen upplevelse om storhet, ingen känsla av att jag är liten på jorden.

Missförstå mig rätt här, för visst är det en stor arena som tar 60.000 åskådare, men känslan är ändå att det är häftigare att komma in på Råsunda inför ett derby. Det är en ganska medioker ljudbild och arenan känns mer byggd för business än för kärlek. Mer för VIP än för fans. För många sektioner och alldeles för uppdelat. För sporadiskt.

Jag är och har varit en förespråkare av Swedbank arena, men denna upplevelse fick mig ändå att tänka till en extra gång. Den fick mig att känna tacksamhet för det jobb som AIK-Alliansen gör för att vi skall få en arena som vi fans förtjänar. För Emirates är ett tydligt exempel på när det kommersiella får ta överhanden om något som ligger en fotbollsklubb närmast om hjärtat. Dess hem!

Så nu vill jag att vi alla står upp bakom Alliansen och den nytillsatta kommittén i deras jobb ge oss AIK:are den borg vi förtjänar. Se och lär från norra London, inte bara av det positiva utan även från det negativa.

I korthet:

Vinst med 4-0 för Arsenal förresten. Fotbollen var alltså väldigt trevlig.

Vi behöver verkligen uppdatera vårt register på ramsor. The Gunners har ytterst komiska som vi kan översätta och kopiera. Gå in på youtube och lyssna till ”good to, good to be, good to be a gooner” eller ”your Totteham in disguise” eller varför inte ”fastest team in the world”.

Min personliga favorit skulle nog ändå vara: 1-0 till vårt AIK, 1-0 till vårt AIK o.s.v. beroende på resultat… (mel. Go west, Pet shop boys)

// T-bone

Vad ”AIK-stuk” på arenan innebär är alltså än så länge oklart. Gissningslekarna går heta och några lägger sina tips på stolfärger samt texten AIK på någon av kortsidorna, andra på polacker. För egen del tycker jag att det finns viktigare saker att ta hänsyn till vid utvärdering av nationalarenaalternativet än AIK-känslan. Utformningen av ståplatsläktaren, avskärmningsmöjligheterna och kringförsäljningsavtalen ligger betydligt högre upp på min agenda. AIK-känsla skapar väl vi supportrar i vilket fall när det är matchdag?

Jag tolkar Alexanderssons uttalande som ett enkelt sätt för Arenabolaget att vinna tillbaka lite good-will i AIK-kretsar. Vilket man lyckas ganska bra med. De första spontana reaktionerna som jag har läst mig till på Gnagarforum är mestadels positiva. Men Alexandersson har alltjämt lång väg kvar innan han kan börja spekulera i AIK som hyresgäster – det kommer att krävas betydligt mer än AIK-känsla för att man ska vilja skriva in sig i Swedbank Arena.

Uppdatering: Per Bystedt kommenterar Aftonbladets artikel här.