
Foto: Bildbyrån
Ett derby mellan AIK och Brommapojkarna når aldrig riktigt samma hysteriska höjder som matcherna mot våra verkliga antagonister. Det är omöjligt att bygga upp samma starka känslor mot en klubb som knappt har supportrar och som endast har en hel säsong bakom sig i Allsvenskan. Dessutom har jag personligen aldrig blivit tråkad av en BP-supportrer efter en tung förlust och jag har aldrig hört en BP-supporter sjunga hatramsor om laget i mitt hjärta. Det enda negativa jag kan minnas med anknytning till Brommapojkarna är ett skrubbsår jag ådrog mig efter en ful tackling av en BP-spelare i S:t Erikscupen för sisådär en generation sedan. Men det räcker liksom inte för att bygga upp en betydande rivalitet.
Trots detta kallar många den här matchen för det hetaste Stockholmsderbyt i helgen . Visst – Djurgården och Bajen är iskalla om man ser till både form och tabelläge. Om antalet åskadare är ett bra mått av derbytemperaturer så finns det helt klart en möjlighet att vårt derby blir lite varmare. Djurgården bör vara glada om de slår den smått pinsamma publiksiffran på 16 000 från vårderbyt, medan AIK nog kan räkna med upp till 18 000 på lördag. Sen är ju givetvis lördagens derby en högintressant match med tanke på att AIK bara är en seger och ett målfyrverkeri från förstaplatsen.
Hursomhelst ska man inte förringa en match mot Brommapojkarna. Vårmatchen på Grimsta var en av de mest minnesvärda och underhållande matcherna så här långt i år. Viktor Lundbergs debutmål, Obolos långskottskanon och Saihou Jagnes förlösande segermål på övertid är händelser som kommer att ligga kvar på näthinnan långt efter den här säsongen är slutspelad. Och trots att vi fortfarande har ett perfekt facit mot BP efter tre möten i Allsvenskan och två i Superettan, så satt den senaste segern mycket långt inne.
Frågan är dock om Brommapojkarna är lika farliga som de var i början av säsongen då de var en av de stora överraskningarna som såg ut att kunna bli ett stabilt mittengäng. Sedan dess har de haft en tyngre sommar och trots seger i senaste matchen mot Halmstad så verkar det saknas någonting i laget. Spelare som Philip Haglund, Gabriel Petrovic och nu även Pablo Piñones-Arce har alla imponerat, men helhetsintrycket av BP är att den rätta bredden saknas. Spetskompetensen kan te sig ganska meningslös om det samtidigt finns betydande brister i resten av laget.
AIK:s på senare tid urstarka försvar är tack och lov intakt och man kan hoppas på ännu en stabil match av vår mest formstarka lagdel. Bojan Djordjic är förhoppningsvis tillbaka på vänsteryttern efter sin revbensskada, och Martin Mutumba är redo för en comeback. Miran Burgic är tydligen inte ens nära matchform då hans knä tyvärr svullnade upp i samband med att han återupptog full träning tidigare i veckan. Antonio Flavios debut på Råsunda sker annars i samband med matchen, men det innebär inte en matchdebut, utan enbart en introduktion i halvtid.
AIK måste få igång sitt eget spel mot Brommapojkarna som ofta visar upp konstruktiv och kvick fotboll. Gnaget behöver utnyttja svagheterna i motståndarnas bakre led och inte tillåta BP chansen att rulla boll som var fallet i stora delar av vårmötet. Om de släpps in i matchen kan det bli svårt att hindra deras talangfulla producenter från att visa sin farlighet. Men utan att vara övermodig kan jag påpeka att det är en odiskutabel klasskillnad mellan lagen och att det här är en match som AIK ska vinna. Även om det är fucking Allsvenskan vi talar om så borde AIK klara sig ifrån ett snöpligt poängtapp i ett så här skarpt läge.
Förlust och även oavgjort känns langsökt så här på förhand, men om det sker så kanske det kan stå som fundament för en djupare rivalitet mellan Stockholms just nu två bästa lag. Och det kanske behövs, för nästa år kommer vi nog ha färre heta derbyn att roa oss med.
/ Markus Berzen, ny skribent på AIKBLOGGEN.