Foto: Bildbyrån

Om ett par dagar kommer jag ta flyget över Atlanten för att uppleva de två avslutande omgångarna av Allsvenskan på Råsunda och på Gamla Ullevi. Men innan jag ger mig iväg ska jag följa helgens derby mot Hammarby på distans. Är jag orolig? Nej, inte alls faktiskt.

Jag har ju trots allt flugit ganska många gånger i mitt liv. Det har liksom blivit rutin. Derbyt då? Inte ett dugg orolig där heller. Jag är ungefär lika säker på att mitt flyg kommer att landa säkert som jag är övertygad att AIK kommer att slå Hammarby. Jag är lika tvärsäker på att AIK inte kommer underskatta Bajen som jag är övertygad om att piloten vet precis vad som krävs för att landa en jumbojet.

Risken att man råkar ut för en dödsolycka på flyget beräknas vara 1 på 2 miljoner. Det vore kanske lite överdrivet att påstå att oddset på en Bajenseger i derbyt borde ligga på samma skyhöga nivå. Men visst känns det praktiskt taget omöjligt att AIK kommer förlora matchen mot Hammarby?

***

Roddklubbens båtar är idag kapsejsade vrak som ligger och guppar i en vitvattenström som leder rakt ner till Superettan. Sedan fotbollsakademikern Tony Gustavsson sparkades i augusti har Hammarby radat upp fem förluster och en seger. Någon Åhlund-effekt kan man inte tala om eftersom Åhlund var magsjuk och frånvarande när Hammarby tog den där fenomensegern hemma mot Brommapojkarna.

Det ser snarare värre ut än på länge för Bajen. Laget tappade sina sista klasspelare i somras och är nu helt utan kapabla målskyttar. Lagets spel är kanske inte lika pinsamt att beskåda som Djurgårdens, men Bajens duttande possessionspel och många avslut hjälper inte med tanke på hur ineffektivt laget är. Hammarby har inte någon välorganiserad defensiv att falla tillbaka på som exempelvis Gefle hade i vår förra match. Risken att Hammarby ska kunna gå ut och strypa matchen mot AIK känns väldigt avlägsen.

Söderbröderna hoppas nog innerligt att deras spelare kommer överprestera mot AIK med tanke på att Bajen verkligen måste kämpa för sin allsvenska överlevnad. Men det känns snarare som att Bajenspelarna inte klarar av den sortens press. De hyperviktiga matcherna mot GAIS och Gefle kan ses som starka bevis för detta påstående. Inte ens den gamla klyschan att ett derby är ett derby verkar hålla den här säsongen. AIK är helt enkelt numret större än Djurgården och Hammarby. Att säga att AIK är bättre på alla elva positioner är att vara försiktig. Faktum är att vilken spelare som helst på AIK:s bänk skulle ta en plats i Hammarbys startelva. Lee Baxter och Andreas Alm inkluderade.

AIK har inga avstängningar eller nya skador att rapportera om inför derbyt. Det blir därmed en stark och utvilad trupp som Mikael Stahre har att tillgå. Hur startelvan än ser ut så kommer det finnas mycket kvalitet både ute på planen och på bänken. Det viktigaste för AIK blir givetvis att ta tre poäng, men det kommer även vara viktigt att vara medveten i det fysiska spelet så att avstängningar inte blir ett problem framöver. Om detta betyder att man bör sätta koppel på en spelare som Jorge Ortiz, eller om man låter någon ta ett taktiskt gult kort lämnar jag upp till högre makter. Helt klart är att AIK inte vill ha problem med avstängningar inför en avgörande match på baksidan.

Derbyt mot Bajen är för en gångs skull inte som en stormatch utan snarare en transportsträcka. IFK Göteborg känns för tillfället som en oändligt mycket mer betydande antagonist än ”stackars Bajen”. Jag kan säga att jag inte är alls orolig inför derbyt, men däremot har jag redan hjärtklappning inför de sista två matcherna. Om derbyt mot Bajen kan liknas vid en bekväm flygning så känns matchen mot IFK Göteborg som skydiving utan fallskärm. Men om bucklan mot förmodan hamnar i fel händer den 1:a november så kan vi kanske ändå trösta oss med att både gårdare och bajare har anledning att vara ännu mer deprimerade när säsongen är över. För derbyt mot Bajen kan med stor sannolikhet bli ännu ett avsked till en antagonist. Om vi lägger locket på Bajens kista på lördag så kan Trelleborg och Häcken spika igen densamma och begrava Hif bredvid Dif.

***

Det kan tyckas att jag är övermodig och arrogant eftersom jag inte är orolig för ett worst case scenario när det gäller varken flyg eller derby. Jag är givetvis medveten om risken att det kan gå käpprätt åt helvete i båda fallen. Både en flygkrasch och en förlust mot Bajen skulle kunna betyda total katastrof, med likvärdigt horribla konsekvenser. Men varför oroa sig? I just de här två fallen har både jag och AIK oddsen på vår sida.

Foto: Bildbyrån

Dagen är kommen. Och precis som inför derbyt i våras väljer AIKBLOGGEN att släppa in antagonisterna i finrummet, för att delge sina tankar inför kvällens drabbning. Läs och le! Våra funderingar hittar ni följdaktligen på DIFBLOGGEN.se.

***

Dagens datum är något som obönhörligt snabbt har närmat sig och imorse tvingades jag konstatera att nu är dagen här. Derbyt i kväll är som ni förstår inget som någon Djurgårdare har sett fram emot. Det finns helt enkelt ingenting som talar för att det kommer att bli det minsta glädjande får vår del. Vissa snackar om att ”det är skönt att slå ur underläge” men det är ju bara försvarsmekanism. Är det ju så fan heller.

AIK har kört radioreklam, haussat och hetsat och pratat om avskedsfest.

Vi har på sin höjd jämfört vårt spelprogram med Bajen och ÖIS och trott att det kanske går att ta fler poäng än dem trotts allt. Men det är ingen som har budgeterat med något annat än torsk i kväll.

Det blir lite som att åka tidsmaskinen tillbaka till barndomen, då derbyna mot AIK alltid slutade med torsk och Djurgårdssektionen gapade tom med en liten pluttig klack. Äntligen får dagens bortskämda DIF-generation chansen att känna lite på skiten, för att de sedan ska kunna tjata på nästa bortskämda kids om hur usel Djurgårdstillvaron kan vara.

Eller så händer det något i kväll.

Kanske inser våra spelare att ett derby mot gnaget är något som ligger utanför 343 och att det inte är 3 poäng som är det viktigaste. De inser att i kväll är det inte svårare än att segra eller dö är förutsättningarna.

AIKs status är säkert god. Förhoppningsvis har världens överlägset sämsta människa Dulees senaste ”försovning” ställt till med en del oreda i truppen. Underskattning, nja kanske. Inte direkt, men eventuellt en föreställning om hur matchen kommer att arta sig. Om det inte blir så (vi snubblar in en boll) så kan det bli svårt att slå om från glassliret till att göra skitjobbet.

Oddsen på DIF seger ligger nästan upp emot 9 gånger pengarna på vissa sidor. Absolut ingen tror på dem, allra minst våra egna supportrar. Om de någon gång i sina liv vill ha en chans att visa omgivningen att vi kan mycket mer så blir det inget bättre läge en i kväll.

Dembo… Det får inte ske i kväll igen. Han har egentligen alltid blandat drömmatcher med totala kollapser, det är bara det att ration där i mellan har skiftat sakta men ständigt de senaste åren. I kväll måste han plocka fram en drömmatch, eller åtminstone lämna de grova tabbarna hemma. Annars är det naturligtvis kört.

Mot BP så hade vi flyt och 3 av 4 mål var slumpmål. 2 skott via försvarare och en målvaktsmiss. Det är ett sådant mål vi kan få in i dag igen.

Även om chansen finns kvar även vid förlust så skulle en seger eller oavgjord match kunna ge energi att ta med sig de sista omgångarna. Då kan gnagarna lägga sin avskedsfest i samma pinsamma låda som hockeybiljetten till ”nästa” derby.

/ DIFBLOGGEN

Mycket Bajen såklart. Tony Gustavsson nyligen kickad, Janne Mian i studion och John Holmström med en skön blänkare runt halsen, som i alla fall drog till sig min uppmärksamhet.  Rolig anekdot om Charlie Davies och hamburgare. Hade missat helt att Bajen-AIK spelas 12.30. Men är väl inte direkt överraskad – klart det suger, men va fan.  Att man tidigarelägger snarare än senarelägger är ju inte så jäkla konstigt. Så länge det stökar kommer lobbygrupperna som vill försämra för oss supportrar att vinna mark.

Dråpslag för DIF – Sjölund missar resten av säsongen

Den här bloggen handlar ju inte om antagonisterna. Men det är ju svårt att inte uppmärksamma detta. Och dra lite extra på smilbanden. Dom kommer att få jobba hårt på Öfre Malm.

It’s a Long Way to Tipperary

Youssef Bennani bjuder på ett räkneexempel, men var är de hypotetiska resultaten? Man vill ju veta hur han har tänkt. Jag gjorde själv ett räkneexempel för ett tag sen. Det tipset ser rätt bra ut – just nu ligger vi två poäng före (efter tre poäng i Halmstad mot budgeterat en poäng).

När lugnet efter stormen hade lagt sig i Solna och stundens heta känslor hade omvandlats till rationella funderingar blev det tydligt. AIK hade en bättre organisation, en tätare defensiv och en starkare offensiv. På alla tänkbara sätt spelade laget AIK bättre fotboll igår. På alla tänkbara sätt är AIK bättre än Djurgården.

Norra inledde kvällen med ett fantastiskt tifo som i all sin enkelhet var både kreativt och mäktigt. En maktdemonstration som lös ännu starkare i ljuset av motsvarande sidas tafatta insats.

Det syntes tidigt i matchen att AIK spelar med ett mod som Djurgården saknar. Obolo sliter sin vana trogen som en hund längst fram och är ofta starten på en AIK-defensiv över hela banan som är beundransvärd. Djurgården fick ingen tid och besitter i ärlighetens namn heller inte de kvalitéer som krävs för att spela sig ur en våldsam AIK-press. Gång på gång kunde ”bortalaget” enkelt återerövra bollen och sätta igång nya anfall – nio gånger av tio med Ivan Obolo som strateg och fördelare.

Med en tydlig striker, läs Miran Burgic, hade AIK haft minst 2-0 i paus.

I den andra halvleken sjönk AIK onödigt tillbaka. Mot ett bättre motstånd hade det antagligen straffat sig. Mot Djurgården blev det en relativt behaglig resa till en 1-0-seger, bortsett från några mindre positionsmissar vid fasta situationer.

Jorge Ortiz skrek till sig en varning och missar Elfsborg. I övrigt kan vi notera att både Jos och Obolo står på två varningar och missar en match vid ytterligare kort.

Elfsborg på torsdag, ja. En poäng är en vinst. Mer behöver knappast sägas.

FOTO: Pelle_T

***

Att gå på derbyn brukar vara en vidrig upplevelse. Nervositeten och känslan inombords, allt det där som ett tvillingderby så gärna för med sig. Den här gången betyder derbyt mer än på mycket länge och det är faktiskt det som gör att jag känner mig segersäker, trots att mitt lags säsong hittills skulle kunna beskrivas som ett enda långt svek.

För om man bortser från AIK:s krigarmatch mot Kalmar så är det ingen insats från Solnaklubben som har imponerat på mig. AIK är ett luftslott nära att brisera och det tror jag även att fansen har börjat inse, även om poängen lite turligt har trillat in.

Faktum är att om inte AIK:s skulle haft sin osmakliga argentinare på topp skulle klubben ligga i botten av serien, hjälplöst uddlösa. Obolo har gjort sju poäng senaste sju matcherna (3+4) vilket betyder att han har varit inblandad i allt som AIK producerat framåt. En styrka skulle en del säga, men jag skulle nog vilja påstå att det är en svaghet. En svaghet som vi kommer att älska att utnyttja. En spelare som håller koll på Obolo och sedan är hela AIK:s offensiv neutraliserad.

Vi å andra sidan har en spirande offensiv med en pånyttfödd Rajalakso och en Mwila i högform. De två kommer förmodligen turas om att springa i åttor runt överviktige Nils-Eric Johansson. Dessutom har vi ett antal spelare som haft svårt att tända till under inledningen, dessa killar kommer med Södras stöd i ryggen inte att vika ned sig.

Något motstånd på läktaren har jag inte räknat med. Det enda som har kunnat urskiljas från den norra läktaren under de senaste derbyna är ett trumdunk från några genetiska missfoster. Det kanske är dags att försöka bjuda upp till kamp på den fronten, om ni överhuvudtaget ska ha en chans att plocka några poäng mot ett hungrigt Djurgården, som kommer att vara bäst när det gäller.

/ Tomas Wahlstedt

I AIK-lägret har antagonisternas motgångar givetvis bemötts med glädje och hånfullhet. De som siade om att AIK kommer att bli bästa 08-lag har fått ytterligare vatten på sin kvarn och på Gnagarforum går diskussionen varm om huruvida det skulle vara positivt eller negativt om Bajen och DIF tvingades lämna Allsvenskan i november.

För egen del har jag följt diskussionen med ett ständigt leende. Mest för att den är både hög och låg, pinsam och vettig, på ett sätt som den bara kan vara på GF. Så här långt har åtta omgångar har spelats – den som känner sin allsvenska väl vet att i princip ingenting pekar på att varken dif eller Bajen lämnar allsvenskan i höst. Än så länge.

Däremot är det hypotetiska resonemanget intressant. På vilket sätt är Stockholmsklubbarna beroende av varandra? På vilket sätt skulle det påverka AIK om DIF och Bajen trillade ur?

Ingen säger emot att både Bajen och DIF på olika sätt stärker AIK:s identitet. Både varumärkesidentiteten och supporteridentiteten bygger på rivalitet. Lika ofta som vi lyfter upp oss själva konstaterar vi vad vi inte vill vara (DIF och Bajen). Precis på samma sätt som vi jämför oss med varandra. Våra framgångar smakar ännu bättre i ljuset av DIF:s och Bajens misslyckanden.

Därmed inte sagt att tiderna kan förändras. För AIK:s del förväntas vi sannolikt spela på en arena för 50.000 åskådare om ett par år och för en oöverskådlig framtid därefter. Att tre lag ska slåss om Stockholmspubliken på sikt är en svår ekvation att få ihop. Ur ett sådant marknadsperspektiv skulle AIK antagligen tjäna mest på att DIF havererade totalt och förpassades till lägre divisioner för gott, medan Hammarbys vara eller icke vara är av sekundär betydelse. Geografiskt ligger AIK- och DIF-supportrar närmare varandra.

Medialt skulle fotboll som familjeunderhållning tjäna på att derbyna försvann. Oavsett om den mediala skildringen av Stockholmsklubbarnas drabbningar är orättvis eller inte går det inte att blunda för att den skrämmer iväg publik. På sikt behöver Stockholmsklubbarna marginalpubliken om man ska vara konkurrenskraftiga gentemot klubbar som driver egna arenor.

Det finns såklart fler aspekter av detta. Detta får ses som ett inlägg skrivit i all hast och utan vidare eftertanke. För egen del skulle jag tycka att det vore tråkigt utan åtminstone ett Stockholmslag i Allsvenskan. För mig är rivaliteten viktig – DIF:s existens är en viktig förutsättning för AIK och vice versa. Därmed inte sagt att en sådan hållning är huggen i sten. Eller att jag inte skulle njuta av att se DIF harva runt i Superettan under ett par år.

Vad tycker och tänker du?

Det pratades om att 11500 biljetter hade förköpts till matchen AIK-Häcken. Enligt officiella siffror dök det upp drygt 8000 personer. Oavsett om dessa siffror stämmer eller inte är publikutvecklingen oroande. Av olika anledningar har fotbollsintresset i Stockholm svalnat betänkligt.

Det finns flera olika potentiella orsaker till att publikutvecklingen tycks stagnera och till och med minska. Många pekar på det täta spelschemat och menar att för många matcher gör varje enskild match mindre intressant. Det ligger säkerligen något i det. För egen del är jag sällan lika laddad nuförtiden i jämförelse med för några år sedan, då man bara besökte Råsunda varannan vecka. Nya förväntningar hinner aldrig byggas upp och föregående match hinner aldrig diskuteras färdigt.

AIK-Häcken sändes dessutom på TV. Men att majoriteten väljer att sitta hemma och stirra in i glaset en strålande vacker vårdag köper jag inte. TV4 hade knappast lysande tittarsiffror igår i segmentet AIK:are. Lågkonjunkturen som slår hårt mot privatekonomin försämrar lösbiljettsförsäljningen, men är knappast en vettig förklaring till att säsongskortsinnehavare uteblir från Råsunda.

Så, varför är vi så få tappra? Antagligen därför att den stora majoriteten som normalt bidrar till AIK:s imponerande publiksiffror, den så kallade marginalpubliken, inte har fotboll högst på prioritetslistan en lördag när solen skiner.  Och utan dem kan vi knappast titulera oss ”Sveriges största” längre.

För marginalpubliken är fotboll renodlad underhållning. Precis som bio, teater, Tom Tits eller Gröna Lund. Länge har fotbollen stått högt upp på trendlistan. Men det gör den uppenbarligen inte längre. Svenska fotbollsförbundet har misslyckats bibehålla intresset för produkten allsvenskan oh AIK har misslyckats bibehålla intresset för produkten AIK.

Marginalpubliken är kunder som behöver stimuleras till konsumtion, vare sig man vill se det eller ej. Och om man väljer att blunda är det nog dags att börja vänja sig vid 20 000 tomma stolar på Råsunda. AIK Fotboll AB blundar knappast, men behöver snarast kartlägga varför fler och fler väljer bort fotbollen och därifrån hitta en ny kundstrategi.

Om en dryg vecka spelar tvillingklubbarna ett av Europas mest laddade derbyn – en match som under normala 2000-talsförhållanden drar mängder med publik. I dagsläget har det sålts drygt 10 000 biljetter. En av dem är min. För Stockholmsfotbollens skull – köp en du också.

FOTO: Pelle_T

Men matchen var jämn. Och när matcher är jämna som dessa vågar jag nästan lova, dock utan vetenskapligt belägg, att fasta situationer fäller avgörandet minst 8 gånger av 10. Skillnaden mellan att vinna och förlora ligger i en väl slagen hörna eller frispark. Så också i den här matchen. Och även om marginalerna är små, Pierre hade en frispark i stolpen (AIK:s enda avslut på mål), så har jag ännu inte lyckats begripa vad Christer Swärd har gjort för att AIK ska bli mer effektiva på fasta situationer (hörnor i synnerhet). Jag tycker det ser ut som det alltid har gjort – uddlöst.

Sedan sommaren 2007 har AIK varit osunt beroende av Ivan Obolo. Tomas Lagerlöf har uttryckt det väl och sagt att Obolo är löjligt viktig för laget. Och det är han. Det är därför jag börjar bli uppriktigt orolig över att han inte presterar som tidigare hittills under 2009. Under försäsongen trodde man att det skulle släppa när Allsvenskan drog igång. Det har det inte gjort.

Däremot har det släppt på rejält för Jorge Ortiz. Överlägsen, totalt överlägsen, i AIK igår.

Att AIK förlorar på hemmaplan mot ett Malmö som ser ut som en guldkandidat är egentligen inte särskilt förvånande. Klart det svider, men mina förväntningar på årets AIK är lågt ställda. Ändå hade jag ont i magen när jag lämnade min stol på Råsunda med övertidsminuterna kvar att spela.

Trots den bästa starten i Allsvenskan sedan 1997, förstasidor om ett nytt AIK, bättre bevakning och mer information än någonsin – något har hänt med fotbollen i Stockholm. På Gnagarforum hånar man Djurgården för deras publiktapp. Procentuellt hamnar vi själva på samma nivå. 19 569 har blivit 16 936. Fan vet om inte Yderberg och gänget har tagit i för hårt när de budgeterat ett snitt på 15 000.

För några år sedan var Råsunda en upplevelse. Fotbollen kokade i Stockholm, derbyn var slutsålda dagar innan matcherna skulle spelas. Igår blev Norra stundtals utsjungna av en liten klick skåningar i hörnet på Södra. Det händer inte längre. Det känns slappt, avslaget… det känns inte som tidigare, det känns inte som det borde kännas. Samtidigt som dif och Bajen presterar dåligt vilket knappast kommer att skjuta intresset i Stockholm i höjden.

Själv har jag köpt en biljett till derbyt mot dif den 18:e maj. Med hopp om vårsol, publikfest, derbystämning och bra fotboll. Jag lär bli jäkligt besviken – och ångrar som fan att jag pyntade 400 spänn. Tåget som ska ta svensk fotboll till en ny tid lämnar snart perrongen. Bönderna har bestämt sig. Med nya arenor och en fotbollstörstande publik ska dom upptäcka Europa. I Stockholm har vi bestämt oss för att stanna hemma.

Å andra sidan. Sedan AIK Fotboll växte ur Stockholms stadion 1937 är man en Solna-klubb. I Norrland tror man på fullaste allvar att AIK:s korrekta och fullständiga namn är Solna AIK, varför förståelsen för att vi stör oss på att kopiorna i Skellefteå kallar sig för AIK, är lika med noll från deras sida.

Att AIK är en Solna-klubb innebär att vi har hela vår verksamhet förlagd till Solna. Vi har vår klubbledning och vi har vårat klubbhus (nåja.. men vi säger så) i Solna, våra ungdomslag håller till på Skytteholm och vi har samarbeten med skolor och liknande i Solna-området. Solna är AIK. Går man rakt igenom gallerian i Solna Centrum ser man med säkerhet klubbmärket flera gånger och går man och käkar på Max i Solna en söndag är det knökfullt med små AIK-knattar.

Så… vad händer om AIK lämnar Solna när Råsunda ser ljuset för sista gången om ett par år – om vi mot förmodan skulle hitta en bättre lösning än den nya nationalarenan. Vill vi verkligen flytta ifrån Solna? Vad skulle det betyda rent ekonomiskt att flytta på oss? Hur många supportrar skulle välja att sluta gå på hemmamatcherna om vi valde att flytta till en annan stadsdel? Hur lång tid skulle det ta innan AIK lyckas etablera sig på eventuellt ny mark? Kan det vara så att det är värt att spela på en alldeles för stor arena bara för att få stanna i Solna-trakten?

Själv är jag kluven – vill ogärna lämna Solna men tycker å andra sidan att Nationalarenan är ett bedrövligt alternativ. Men tryggheten i Solna bör vägas in och undersökas när vi tittar på andra arenaalternativ. Att han en trygghetszon, för att citera Stahre, är viktigt också för oss supportrar. Den ska inte underskattas.