AIK aldrig riktigt nära

Utan att älta matchen för mycket; vi var aldrig riktigt nära att hota Malmö offensivt. Malmö å sin sida hade mer fart framåt, mer kreativitet och en stundtals briljant Labinot Harbuzi mellan backlinje och mittfält. I mina ögon bärgade Malmö en rättvis seger.

Men matchen var jämn. Och när matcher är jämna som dessa vågar jag nästan lova, dock utan vetenskapligt belägg, att fasta situationer fäller avgörandet minst 8 gånger av 10. Skillnaden mellan att vinna och förlora ligger i en väl slagen hörna eller frispark. Så också i den här matchen. Och även om marginalerna är små, Pierre hade en frispark i stolpen (AIK:s enda avslut på mål), så har jag ännu inte lyckats begripa vad Christer Swärd har gjort för att AIK ska bli mer effektiva på fasta situationer (hörnor i synnerhet). Jag tycker det ser ut som det alltid har gjort – uddlöst.

Sedan sommaren 2007 har AIK varit osunt beroende av Ivan Obolo. Tomas Lagerlöf har uttryckt det väl och sagt att Obolo är löjligt viktig för laget. Och det är han. Det är därför jag börjar bli uppriktigt orolig över att han inte presterar som tidigare hittills under 2009. Under försäsongen trodde man att det skulle släppa när Allsvenskan drog igång. Det har det inte gjort.

Däremot har det släppt på rejält för Jorge Ortiz. Överlägsen, totalt överlägsen, i AIK igår.

Att AIK förlorar på hemmaplan mot ett Malmö som ser ut som en guldkandidat är egentligen inte särskilt förvånande. Klart det svider, men mina förväntningar på årets AIK är lågt ställda. Ändå hade jag ont i magen när jag lämnade min stol på Råsunda med övertidsminuterna kvar att spela.

Trots den bästa starten i Allsvenskan sedan 1997, förstasidor om ett nytt AIK, bättre bevakning och mer information än någonsin – något har hänt med fotbollen i Stockholm. På Gnagarforum hånar man Djurgården för deras publiktapp. Procentuellt hamnar vi själva på samma nivå. 19 569 har blivit 16 936. Fan vet om inte Yderberg och gänget har tagit i för hårt när de budgeterat ett snitt på 15 000.

För några år sedan var Råsunda en upplevelse. Fotbollen kokade i Stockholm, derbyn var slutsålda dagar innan matcherna skulle spelas. Igår blev Norra stundtals utsjungna av en liten klick skåningar i hörnet på Södra. Det händer inte längre. Det känns slappt, avslaget… det känns inte som tidigare, det känns inte som det borde kännas. Samtidigt som dif och Bajen presterar dåligt vilket knappast kommer att skjuta intresset i Stockholm i höjden.

Själv har jag köpt en biljett till derbyt mot dif den 18:e maj. Med hopp om vårsol, publikfest, derbystämning och bra fotboll. Jag lär bli jäkligt besviken – och ångrar som fan att jag pyntade 400 spänn. Tåget som ska ta svensk fotboll till en ny tid lämnar snart perrongen. Bönderna har bestämt sig. Med nya arenor och en fotbollstörstande publik ska dom upptäcka Europa. I Stockholm har vi bestämt oss för att stanna hemma.

Hockeypropaganda

20 år sen sist lappen hängde på luckan. Och inte en enda av alla 8237 som var där lär säga emot mig när jag hävdar att entréavgiften var värd varenda krona. Grym hockeymatch. Grym inramning. Grym dramatik. Hockey när den är som allra bäst! Längesen jag hade så ont i magen sista 30 sekunderna i en hockeymatch. OS-finalen i Turin är det senaste jag kan påminna mig om.

Några korta reflektioner:

  1. Heino-Lindberg var grym. No doubt. Han kan se lite svajjig ut ibland och släpper några onödiga returer rätt ut i banan. Men vilken följsamhet och kyla! Så här bra måste han spela om AIK ska nå kvalserien.
  2. AIK är bedrövliga i Powerplay men fantastiska i Boxplay. Dock, det skulle ju inte skada om vi drog på oss lite mindre utvisningar.
  3. Dick Tärnströms 3-0 är hockeygodis. Ett NHL-mål. Kort, snärtigt tillslag, stenhårt i bortre krysset. Såna mål ser man sällan på stor rink.
  4. Hemmapubliken agerade verkligen 6:e spelare idag. Vibrationer och tungt eko fick taket att lyfta på Hovet!

Uppdatering: Aftonbladet toppar just nu med en artikel om Hockeyallsvenskan. Stor bild med Tärnström i centrum, rubriken ”Utsålt Hovet – tände AIK”. Det har börjat mullra. Vi är på väg tillbaka. Vi ska tillbaka!