Foto: Jesper Zerman
Det var en hyffsad första match på Skyttan i lördags, härligt att få se grabbarna live in action igen. Ska inte gå in på spelet för det har debatterats tillräckligt men vill ändå säga att Engblom gjorde mig riktigt glad. Blir spännande att följa.. Ortiz som ny straffskytt känns också fullt rimligt. Han är ju trots allt den enda, förutom Mr. 100%, som lagt en straff de senaste fyra åren. Den satt, mot Bajen dessutom!
Tvärt emot tidigare år så orkade jag inte tjata med mig folk på matchen vilket resulterade i att bara två i vårt årskortsgäng var på plats. Är glad att min persiske vän inte är var ett sömnigt fetto, buu på er andra. Mycket folk var det ändå och 3500 får ses som väl godkänt med våra mått mätt, särskilt med traditionsenligt bengaltifo. Fortsätt läsa…
Ännu en vardagskväll tillbringad på ett iskallt Skytteholm där det var glest mellan de tappra som var på plats. Drygt 900 personer fick se ett Väsbyinspirerat, ungt AIK-lag vinna med 3-0 mot Enköping. AIK-bloggen fokuserade på att spana in den provspelande finländske innermittfältaren Toni Koskela.
Koskela startade på mittmitten tillsammans med lagkaptenen för dagen, Walid Atta, men gjorde ett tafatt intryck och stärkte knappast sina aktier för vidare spel i svartgult.
I de inledande bollkontakterna valde han att spela enkelt och han lyckades även vinna några närkamper inledningsvis. Men vidare involverad i spelet var han inte, utan joggade mest runt och initiativförmågan lyste med sin frånvaro. Han agerade inte på ett sätt som en provspelande spelare borde – hellre försöka och misslyckas än att inte försöka alls.
När Koskela för första gången i matchen valde att inte snabbt spela bollen till närmsta medspelare slog han en svepande offensiv boll som landade i händerna på Enköpings målvakt, vilket också blev det sista han var involverad i under den första halvleken.
I den andra halvleken lyckades Koskela med konststycket att vara än mer osynlig än i den första halvleken. Ett par gånger visade han dessutom på dålig tajming i närkampsituationer. Att han är matchotränad syntes lång väg och i ärlighetens namn gavs han inte speciellt mycket understöd av övriga AIK-spelare på banan. AIK gjorde generellt en väldigt svag insats, med temposvagt spel och stora svårigheter att hitta rätt i passningsspelet.
Mitt bestående intryck av Koskela är som ni förstår inte särskilt positivt. Det är hårt att döma honom efter en träningsmatch där hela laget presterar dåligt, men jag har svårt att se hur han ska kunna förstärka nuvarande konkurrenssituation på innermittfältet. När det dessutom enligt säkra källor bekräftas att han kan bli aktuell först i sommar känns provspelet ganska meningslöst. Satsningen på egna talanger borde gå före dussinvärvingar och det är i det facket jag skulle placera en eventuell värvning av Toni Koskela.
Våldsamt kallt på Skytteholm igår. Hade laddat på med långkalsonger, raggsockor, dubbla tröjor och den fetaste jackan jag kunde hitta hemma i lägenheten. Men släppte in alldeles för mycket kalluft via händerna som lämnades utan överdrag för att kunna anteckna och till slut skriva ihop en matchrapport.
Yussuf Saleh spelade bra igår och förtjänar beröm. Men mer intressanta är Kevin Walker, 20, respektive Viktor Lundberg, 18, och deras insatser på innermittfältet. Walker är färdig för en allsvensk startelva och med lite bättre timing och närkampsspelet och lite mer allsvensk rutin är jag inte ett dugg orolig över om han klarar av att spela rollen som Tjernström abonnerat på de senaste säsongerna.
Viktor Lundberg är en extrem talang. Vad som är bäst för hans framtid är svårt att sia om, men säkert är att han gör bäst ifrån sig från en central position i banan. Om Stahre/Wesström bedömer att han utvecklas vidare bäst i Väsby så får vi hoppas att Lagerlöf ger honom mycket speltid centralt och inte ute på en kant (vilket inte borde vara omöjligt sedan Petrovic lämnat VU för BP).
För egen del tror jag att Lundberg rent spelmässigt är redo att ta steget in i AIK-truppen redan i år. I så fall på bekostnad av Pierre Bengtsson, vars storhet som innermittfältare undgår mina ögon. Alternativet är att låta honom alternera mellan AIK och Väsby likt CH och Atta gjorde förra året. Utgångspunkten måste dock ändå vara att han tillhör den ena eller andra truppen, inte minst för hans egen trygghets skull.
Hur som.. Walker, Tjerna, Ortiz och Lundberg känns som en spännande grund att bygga innermittfältet på.
Vad jag kan minnas inleder AIK alltid nya säsonger på lördagar, mitt på dagen i februari. Man omges av en speciell – på nåt sätt konstig och svårbeskrivlig – känsla när man kommer till Skytteholm för första gången på året. Kravlöst och AIK går liksom inte hand i hand. Också upplevelser i såväl kropp som sinne känns igen. Koktkorvsmak blandat med kaffe i munnen, långkalsonger men frossa ändå, oro för att Gabbe eller Obolo ska fastna med dobbarna i konstgräset, närheten till spelarna. Man får liksom andra perspektiv på spelartruppen av att höra Bojan skrika till Dulee: You take him you fucking cunt!
Det är alldeles oavsett förutsättningar alltid med stora förväntningar som man beger sig till Skytteholm för att se årets första träningsmatch. Resultat och insatser saknar egentlig betydelse – men det är en skön känsla att invaggas i en trygghet av bra spel och goda intentioner! Hopp och tro bygger förväntan. AIK vinner inga SM-guld på Skytteholm, men en bra känsla kan vara värd nog så mycket inför den allsvenska starten. Inte minst eftersom tränarteamet är nybakade i allsvenska sammanhang.
Mest spännande att se Jos och Mutumba. Thorstenssons återkomst har rönt uppmärksamhet i DN och även om jag tror att han är en av de sämre värvningarna så blir jag mer än gärna motbevisad.
Gissar på att AIK vinner med 3-0. Från förra årets premiärkopia på videon. Då slutade matchen 1-1 va?
