Alla är överens om att Sebastian Eguren inte har infriat förväntningarna. Och med det borde han ha petats för längesen. Nu väljer Wesström att såga sig själv genom att såga Eguren och sätta honom på bänken (förutsatt att tidningsuppgifterna stämmer, men det tvivlar vi väl inte om..?) Vi byter ut en underpresterande Bajen-legendar mot en aldrig underpresterande AIK-legendar. Vi vet precis vad vi har att vänta av Daniel Tjernström imorgon. I en tid som denna är det viktigare än grundkvalité och antal matcher i La Liga. Tjerna kommer aldrig att backa mot Lantz.
I övrigt kan vi konstatera att Wesström väljer att gå ifrån 4-5-1, för att spela med två utpräglade anfallare. Miran Burgic och Pontus Engblom tillsammans borde rent teoretiskt innebära att vi kan spela ett anfallsspel med större variation.
I övrigt är det inte mycket att säga om övriga spelare. Några tycker säkert att Bojan förtjänar bänken, andra riktar frustration mot Mutumba. Å andra sidan gjorde Bojan en klart godkänd insats senast och Mutumba spelade på nytt fram till ett mål. De är en del av problemet, men hela problemet sitter inte där.
Hela laget måste upp i tempo. Springa som fan. Bli lite skitiga.
Nya tider nu. Vi är AIK!
Foto: Bildbyrån
Skillnaden mot ifjol är inte avgrundsdjup. Det fanns positiva tendenser i AIK:s spel igår och man tar sig längre fram i banan än man gjort i någon tidigare match under den här säsongen. Jag kan inte släppa att förklaringen till AIK:s offensiva haveri är relativt enkel. Hade Ivan Obolo spelat kvar i svartgult så hade vi antagligen haft betydligt fler poäng just nu. Jag tror faktiskt det. Fortsätt läsa…
Det vackraste som finns är supportrar i matchtröja på planen. Spelare som är uppväxta på Norra, som har AIK i blodet och som ger uttryck för allt vi känner. Spelare som Bojan och Mutumba. Men vid sidan om dessa har vi lärt oss att älska flyktande legoknektar. De som kommer hit och skänker oss massor av glädje och professionalitet innan de drar vidare för större äventyr. Men hur mycket vi än älskar dom så kommer de aldrig att handla med AIK:s bästa för ögonen. Och jag klandrar dom inte.
Det är klart att det sved när man såg Wilton i ljusblått förstagången. Det är klart att man ville att det skulle gå åt helvete. Att man var förbannat skadeglad när målen uteblev. Och det är klart det skulle vara ännu värre om han hade hamnat hos antagonisterna. Men vi kommer aldrig att kunna begära lojalitet i utbyte mot kärlek. Spelarna skiter i våra känslor, men spelar tacksamt på dom under tiden vi är här. För oss handlar det om att kunna se igenom eller helt enkelt lära oss att svälja sveken.
Sebastian Eguren var en fantastisk spelare som gjorde mycket gott förHammarby, som älskade att spela på Söderstadion, men som också hadestörre uppgifter för ögonen. Att han en gång uttryckt starka känslor rättfärdigar inte det hat som sägs komma över honom i samma ögonblick som han blir AIK-spelare. Jag kan visserligen förstå frustrationen, men tycker att hatet och föraktet är lika naivt som besvikelsen hos trettonåriga flickor när de inser att pojkbandsidoler gifter sig och skaffar barn. Kärleksrelationen mellan en fotbollsspelare och en supporter är inget annat än en romantiserad idyll.
Jag tror inte att Eguren helt samvetslöst kommer att dra på sig en AIK-tröja om förhandlingarna går i lås. Jag tror inte att han ljög när han uttryckte sina känslor för Hammarby. Och om förutsättningarna i klubbarna var desamma och om han hade fått välja fritt, ja, då hade det givetvis blivit Hammarby. Men den kärleken vi skänker våra spelare ifrån läktaren kommer aldrig att bli besvarad av spelare som inte är som oss.
För en och annan kanske är svårt att förstå att vi älskar spelare som inte älskar oss. Men vi älskar aldrig enskilda spelare mer än vi älskar klubben. Det enda vi kräver, och kan kräva, är att de visar respekt mot emblemet de bär på bröstet och är professionella under åren de spelar i klubben. Och förhoppningsvis kommer de ihåg oss när de blir gamla.
Efter några dagars intensiva ryktesspridningar på såväl Gnagarforum som annat håll så är det till slut bekräftat; AIK förhandlar med Sebastian Eguren.
Men förutsättningen för att Eguren ska kännas som ett tillskott är att man lyckas knyta upp honom över minst ett års tid. Handlar affären bara om sex månader känns den snarare egendomlig. Det skulle innebära att Eguren kommer att spela inledande omgångar i Allsvenskan, för att sedan åka tillbaka till Spanien. I så fall kommer han alltså inte att spela CL-kval och heller inte ersätta eventuellt flyttande Ortiz eller Dulee. Likväl skulle det kännas häftigt om Wesström lyckades landa den här affären. Och om han gör det så litar jag på att han styr upp en bra lösning för AIK.
Bland de skeptiska till en eventuell värvning av Eguren står de som tycker att mittfältsbesättningen redan idag är en av Allsvenskans starkaste. Så är det ju. Men jag tror att Eguren är tänkt i en forwardsroll i första hand. Visst, han spelade defensivt på mittfältet i Villareal, men hade en offensivare roll i Bajen och är bevisligen tillräckligt bra offensivt för Allsvenskan.
Om BW sköter sina kort rätt får vi ett stort hjärta, en grym huvudspelare och ett riktigt bra skott. Och teoretiskt så är det inte alls otänkbart att Eguren skulle kunna göra samma jobb som Ivan Obolo gjorde som target/släpande anfallare för AIK.
Nu väntar några spännande timmar. Hastigt och lustigt har Silly season återuppstått men en alldeles fantastisk kraft.
Läs mer: Aftonbladets artikel och Lauls kommentarer.
Uppdaterat: Wesström bekräftar att man kan tänka sig Eguren i en anfallsposition.
