När stormen har lagt sig, när vintern kommer, när årets säsong förpassas till andra parkett i våra huvuden… när vi förhoppningsvis sluter leden på nytt – först då kan vi sammanfatta vad som faktiskt händer just nu. Och först då kan vi låta våra känslor och åsikter rinna av oss.. låta oss själva blicka framåt. För ingen eller inget är större än klubben AIK.
Livet går ju vidare som man brukar säga. Jag anslöt aldrig till supportermötet igår. Av personliga skäl. Ibland tror man att AIK betyder allt. Men när saker och ting ställs på sin spets finns det annat som betyder mer.
Livet kan aldrig rymma ifrån verkligheten. Hur mycket man än önskar att det var möjligt ibland. Inte ens när livet handlar om fotboll. Per Bystedts liv handlar väldigt mycket om fotboll just nu. Det ska aldrig behöva innebära att han blir hotad till detsamma. Makt är förenat med ansvar – det måste även vi supportrar förhålla oss till. När vi utövar vårt inflytande och när vi har Sveriges alla ögon riktade mot oss.
Dialog och kommunikation
Jag vill påstå att samtliga händelser som sedermera ledde dit där vi står idag kan sammanfattas ner i två avgörande termer; dialog och kommunikation.
Kommunikation därför att styrelse och ledning har visat på en skrämmande oförmåga att förstå beteendet hos klubbens supportrar. Varje beslut företaget AIK Fotboll AB tar påverkar tusentals människor. Det innebär att varje beslut måste underbyggas med mycket information som är absolut fri från osanningar eller faktafel. Genom brist på information har ledning/styrelse skapat ett skadligt stort utrymme för spekulation och när information har delgetts, via såväl media som hemsida, så har denna inte stämt med vad som senare beslutats.
Den enskilt största mediala missen var att under pågående säsong vid upprepade tillfällen kommunicera att Norling skulle utvärderas EFTER säsongen, för att sedan sparka densamma bara timmar efter serieslut. Sättet beslutet togs på vill jag hävda är en av de enskilt största anledningarna till det kaos som nu har uppstått (och som förhoppningsvis är på väg att lugna ner sig). Ett senare och redan från början motiverat beslut hade givetvis ställt styrelsen i bättre dager.
Dialog därför att den markerar viktiga aspekter av såväl supporterskap och hur man kan kombinera fotbollsverksamhet med företagsverksamhet.
Jag har alltid hävdat att AIK:s respektive supportergrupper har tagit skada av att splittrats ifrån det ursprungliga Black Army. Att den verkliga kraften hos supportergrupperna kan demonstreras först när de för en tydlig dialog och samlas under gemensam flagga i viktiga frågor. Jag skulle därför vilja hylla AIK-alliansen (om än man är lika bristfällig som styrelsen i sitt kommunikationsarbete – har något påstående underbyggts med fakta?), men hindras av vad jag uppfattar som både fullständigt obegripligt och oerhört ostrategiskt. Nämligen stavelsen Firman Boys som printas ut längst ner på varje skrivelse som Alliansen publicerar.
I dagens Aftonbladet skriver Simon Bank en krönika där han berör begreppet dialog. Han skriver såhär:
Så hur kompenserar man fansen för frustrationen, för att de inte kan bestämma över en förening i en tid när de kan rösta ut vem som helst ur Idol på två sekunder?
Med dialog, förstås. Med att lyssna.
Det är ingen slump att Rikard Norling är den populäraste tränare AIK haft sedan Stuart Baxter. Baxter älskades för att han vann. Norling älskas eftersom han lyssnade till och förstod supportrarna. Ofta tyckte jag att han lyssnade för mycket och förstod för mycket – men det fanns och finns något sympatiskt i hans grundhållning.
[…]
Om idrotten och klubbarna kan göra något för att värja sig från dem som underkänner demokratin med sina kriminella hot så är det att vägra sluta sig. Mörkret föds och frodas i avståndet. Klubbarnas eller, för all del, förbundens ansvar är att visa för sina konsumenter (eller hur de nu titulerar dem) att de räknas och behövs, och då inte bara på årsmötet eller när de ska öppna sina plånböcker.
Styrelsen har nu lovat att bli mer klubb och mindre företag. Den balansen måste bli bättre. Jag har hört uppgifter som gör gällande att Sophie Josefssons arbetsbeskrivning lyder enligt ”undanhålla information från media och supportrar”. Om det är så låter jag vara osagt, men kommunikationsstrategin tycks ju onekligen tala för att det bär viss sanning.
Så kan det inte fortsätta. Dels därför att medielandskapet inte tillåter en sådan strategi, dels därför att supportrarna är AIK:s enda egentliga tillgång. Utan supportrarna dör klubben. De ska aldrig utöva exekutiv makt, men de måste få chansen till en ständig dialog. Detta har blivit bättre under krisens dagar, om än bemötandet från ledningen fortfarande är alldeles för opersonligt.
I övrigt har styrelsen all rätt att vara besvikna på de spelare som inte står för vad de har tyckt om Rikard. Var har spelarrådet, som kan tala för truppens räkning, tagit vägen? Dessutom är det tunt av Rikard att inte kunna erkänna sin roll i värvnings- och försäljningsprocesser. Minns vem det var som sparkade ut AIK-hjälten Niclas Carlsson från Karlberg..
Hatten lär inte vara aktuell överhuvudtaget – men telefonen sägs gå varm på kansliet dagarna i ända. Han ger sig inte, den gode, men ack så förlegade, Söderberg.
Nu lämnar jag den här frågan och ser framåt. Mot en bättre ledning, en tydligare dialog och en ny tränarstab. Och mot ett nytt år med AIK. Som alltid är AIK. Alldeles oavsett vad som händer.
Slutligen – tack för allt Rikard. Det är med vemod jag börjar vänja mig vid att du inte styr skutan längre.
