Foto: Bildbyrån

Jag kom till Råsunda ganska sent igår. Missade tifo, inmarsch och spelarpresentation. Sen satt jag i min stol i 90 minuter, såg två lag som försökte spela fotboll utan att lyckas särskilt bra och hade faktiskt rätt tråkigt. Hur jag än vrider och vänder på det känner jag mig rätt nöjd innan säsongen ens börjat. Guldmätta läktare och guldmätta spelare. Det var energilöst på Råsunda igår.

Premiärmatcher brukar kunna ge upphov till enormt anti-klimax. Tunga steg och sorg hos alla som lämnar Råsunda efter en utebliven seger. Det var tyst och tillknäppt igår också, men det berodde antagligen mer på svinkylan än på besvikelsen. Men trots att AIK var sådär uruselt som man var runt… 2004… så var det ingen tung dimma som väntade när matchen blåstes av. Det var mer; ”jaha, det var det. Vi sög, men det är 29 omgångar kvar. Ni har inte tagit ett skit än – kom och ta oss.” Och med distans känns det så fortfarande, med några små orosmoln som tillägg.

Det fanns mycket som stämde igår. Den defensiva insatsen får godkänt med tanke på att tre av fem spelare var nya där bak i jämförelse med förra året. Offensivt hände det däremot ingenting på hela matchen. Sthare har en del att fundera på när det gäller att forma en grund av det här laget. Igår spelade tre spelare på positioner de inte föredrar någon gång under matchen; Kenny Pavey, Daniel Tjernström och Sebastian Eguren. Och det syntes att det skapade en otrygghet som vi slapp se under hela säsongen förra året. Först och främst måste Mikael Stahre hitta en roll där Eguren kan prestera. För Eguren måste upp i nivå om vi ska kunna täppa till luckan som Obolo lämnade efter sig offensivt.

Mjällby bad inte om ursäkt för sig och gjorde en helt OK match. Det var väl väntat. Jag förstår inte snacket om att de skulle vara rädda. Ibland pumpar vi svartgula upp våra egon så förbannat mycket att vi tror att motståndarna ska vända i spelargången. Men ett energilöst AIK skrämmer inget lag i den här serien. För ett energilöst AIK ger en energilös publik. Nej, det går inte att spela fotboll på Råsunda som planen ser ut nu, det kan vi konstatera. Men då skiter vi i det. För AIK handlar det om att börja slita stenhårt, peta in ett och annat skitmål och plocka poängen. Precis som vi gjorde förra året.

Förresten. Sen när blev Bojan moralväktare på Råsunda? Och när kan Dulle spela igen?

Det är nu helt klart att det blir en Supercup på Råsunda på lördag. Det sägs att man ska vara försiktig med vad man önskar sig för det kan slå in. Jag önskade mig en Supercup på Råsunda och ångrar mig nu bittert. Kan inte se hur man ska få planen tillbaka i något som ens liknar spelbart skick till den Allsvenska premiären. Kallt som fan kommer det vara också men likt förbannat kommer man vara på plats. Kan inte alls förlika mig med alla de Gnagare som säger att de ska skita i matchen för att ”ge igen” på Kentaro och TV4 som planerat spektaklet. Fan, var iaf ärliga och säg som det är, soffan behöver sällskap… 

Hockeyn bråkar vidare med Solna Stad om hyran för Ritorp och det hela ser ut att gå till rättegång. Desto roligare är då den sportsliga delen av hockeysektionen. Min gamla barndomsvän, som jag började gå på AIK med för en 20 år sen, hade den goda smaken att bjuda med mig till Hovet igår. Gratis håkky, bira o käk är ju inget man säger nej till. Matchen som sådan var kanske ingen höjdare men vi vann och det räcker för mig. Nu räcker det med att tvåla dit bönderna från gnällbältet på fredag så är vi i alla fall i kvalserien. Väl där får det fan i mig vara slut på bortförklaringarna från alla soff-fetton som hitills inte tagit sig till Hovet. Det är nu eller aldrig som gäller, annars kanske vi aldrig mer får se hur Hovets is är blank och klar. I och med att fotbollens b-lag vann mot ett av superettans topplag i form av Syrianska får man ändå konstatera det blev en riktigt bra onsdag. 

Jag har tidigare nämnt att vår sportsliga ledning inte är tillfreds med vår målvaktsbesättning och idag så skriver Norsk media att vi funderar på att värva Espen Johnsen från Rosenborg. Tror dock inte det blir av för han är både för dyr och för bra för att ha på bänken. Tomi har sett bättre och bättre ut i träningsmatcherna samtidigt som Berget nu är helt ute ur diskussionen pga sin skada. Borde det då inte vara rimligare att plocka in en billig back up från någon av klubbarna i den så kallade näringskedjan? Speciellt med tanke på att även Baxter fungerar som tredjekeeper vid behov.

Det har hunnits med lite hederligt handgemäng på en träning också. Tidningarna var förstås snabba på att skriva upp det till ett slagsmål men alla vi med lite vett bakom pannan ser ju bara positivt på att Kenny och Tomi är taggade till tänderna även på träning. It’s a good thing people!

Olemyr skrev igår om artikeln med Frank Bagge och idag kom svaret från Per Bystedt. Man vet ju knappt vilket fot man ska stå på egentligen för precis som Olemyr skriver är det ganska så dålig insikt det beslutsfattande som styr vår skuta. Tycker ändå Annela Yderberg är hyffsat förtroendeingivande i den intervju som Christopher ”d-i-a-g-n-o-s-t-i-s-e-r-a” Kviborg gör med henne. 

På tal om Kviborg så är jag sjukt nöjd med att både 08-fotboll och Matchpuls är tillbaka igen. Det är nästan lite högtidligt när man kommer hem från jobbet och parkerar sig på soffan för 2 x 40 minuters fotbollstugg. Gillar också Johns panelvikarie Ulric Jansson som jag hade nöjet att dela tågvagn med när jag var i Borås för att kolla in Lazios möte mot Ellos i somras. Synnerligen vettig bajare, det är faktiskt de flesta jag stött på även om man lätt kunde tro något annat när man porrsurfat på deras forum i samband med att vi plockade hem Eguren till Stockholm. Sööööööder brööööööder blööööööder….. 

Hörde att AIK-trubaduren aka Mats Hellberg ska spela in en ny skiva i år. Blev riktigt hooked på skivan ”En som slåss för Gnaget” som, om jag inte missminner mig, kom -98 när vi tog guld. Har faktiskt flertalet cd skivor som jag beställde back in the days och de rymmer många klassiska låtar. Man kan inte anklaga den gode trubaduren för att vara ett musikaliskt geni eller ens en speciellt bra sångare, snarare tvärt om, men hans kommande skivsläpp känns ändå mer intressant än den 120-års skiva som det jobbas med. Jag måste tyvärr(!) säga att jag fullkomligen spyr på det som, på den nya skivan, ska kallas The A.I.K. Song för den känns bara sååå plastig. Sina brister till trots så lyckas trubaduren ändå förmedla den AIK-med-ring-runt-A och långfingret-i-luften känslan som i alla fall jag förknippar med Gnaget. Det kan man ju inte säga om första alstret från 120-års skivan. Vi får hoppas på bättring för den förra skivan hade trots allt ett flertal guldkorn. Fjodor gjorde så man nästan fick en tår i ögat men min personliga favorit är ändå Kolsäckarnas bidrag Solna Stad. Kanske för att jag var jävligt inne på Caesars Palace när skivan kom. Vill som många andra se solnabaserade Dreamboy  få med en låt på den nya skivan. Känner sångaren Ludde sen vi var kollegor på Grand Hôtel och kan intyga att han är stenhård Gnagare och det ska fan i mig vara ett krav på medverkande artister.

För oss som försöker följa laget även på bortaplan har planeringen för säsongen redan börjat. Jag själv har nu spikat Ellos borta den 12 maj för den sammanföll perfekt med en jobb kick off i feskeböle 13-14 maj. Ibland så ler fotbollsgudarna åt en… 

Lämnar er med ett exempel på skön GF humor: 

Mixon
Hur får man igång del 3 med Annela?

Bolltrollarn
Mixon // Det går inte att komma till del 3 ”bara så där”. Först middag och bio, sedan lite skumpa på hotellrummet. Först därefter kanske del 3 kan komma ifråga!

Haha!

Folk får vara hur PK de vill men jag tänker iaf inte bortse från att vår VD faktiskt är en ruggig milf.

Forza Siempre ba.. AIK!

G

Antar att de flesta som läser den här bloggen redan har läst en och annan matchartikel, där nästan all fokus hamnar på Özkan och Mutumba. Kul! Inte minst med tanke på Jan Majlards krönika dagarna innan premiären, där det spekulerades i om Stahre skulle våga satsa på dessa kreativa herrar. Själv väljer jag att fokusera på tyckandet efter matchen, vilket känns mer intressant såhär i upptakten på säsongen.

Johan Esk väljer främst att föra ett resonemang om AIK:s supporterflirt (#1) som jag inte riktigt förstår. Om matchen skriver han att AIK saknar en spelare ”som är så målkåt att det spränger i hela kroppen”. Inte minst sedan Obolo lät sin nya offensiva utgångspunkt lysa med sin frånvaro. Mattias Gurestam På Stockholm City drar samma slutsats, precis som Erik Niva på Aftonbladet.

AIK:s defensiv såg stabil ut i söndags, om än det är svårt att avgöra om det var AIK som var bra eller Halmstad som var uddlösa. Mattias Lühr såg dock samma potential i Jos Hooiveld likt de som har varit på Skytteholm i vinter. Robert Laul valde dock att inte sälla sig till skaran av imponerade.

Flera spelare figurerar i vanlig ordning i tidningarna förra veckan. DN gjorde ett reportage om Örlund som hastigt blev nummer ett igen. Många tyckte att Örlund såg darrig ut i söndags – jag tycker han gjorde en fullt godkänd insats.

Sundsvalls Tidning verkar ha satt specialbevakning på traktens stora fotbollshopp Pontus Engblom. Den här veckan bjuder man på en lång och bra intervju med denne, som dock hamnade utanför truppen mot Halmstad. Gissar att det är först och främst matcher med Väsby som gäller i år.

Bojan skrivs det om flera gånger varje vecka och förra veckan var inget undantag. Jag undrar hur många artiklar jag har läst om att han snart är tillbaka och kör 100 %? Här snackar Stahre om Bojan och hur han kommer att bidra till konkurrenssituationen. Här säger Bojan att han närmar sig full form.

Bakgrunden till Kevin Walkers märkliga skada uppdagades också förra veckan – blodförgiftning löd förklaringen. Och när man läser den här artikeln (som visserligen tillhör den här veckan, jag gör ett undantag) förstår man varför AIK har uttryckt att man vill vara försiktiga med Kevin och att det lär dröja innan han är tillbaka för fullt.

Wiltons övergång till Malmö FF förra veckan gav upphov till att många arga röster höjdes, inte minst på GF. Just den diskussionen har många avhandlat innan mig så jag släpper helt enkelt den för nu. Återstår att se om den blossar upp på nytt när MFF besöker Råsunda den 16:e april..

AIK offentliggjorde i veckan att supportrarna föräras med nummer 1 och att detta nummer inte kommer att bäras av någon spelare i framtiden. Till detta tillkom en jäkligt snygg film, en stor matchtröja som skänktes innan spelarentrén i söndags och en supporter på samtliga truppfoton inför årets matcher på Råsunda. Det sista hade man kunnat skippa.

Jonas Arnesen skriver mycket intressant om publikparadoxen och huliganproblemen. 2009 är ett ödesår för svenska klubbar, dels ekonomiskt men också när det gäller förändringsarbete. Jag har skrivit det förut: det ska bli spännande att följa vilken skillnad Supporterunionen tillsammans med Bosse Johansson kommer att utgöra. Ur artikeln:

Med större makt följer också ökat ansvar för supportrarna. Nu kan de inte längre skrika ”avgå” från läktarplats, och inställningen ”vi-mot-dem” som präglat attityden hos många supportergrupper mot egna klubben är inte längre lika gångbart.

Nu handlar det om självsanering för att rensa ut huliganer som förstör från supportrarna som stödjer.

Lyckas inte det riskerar både Supporterunionen och de enskilda klubbarnas supporterorganisationer att tvingas leva med att mannen på gatan även fortsättningsvis sätter likhetstecken mellan begreppen supporter och huligan – hur oriktig jämförelsen än är.

Och inte att förglömma. Att även media fortsättningsvis gör samma sak. Hur oriktig jämförelsen än är eller hur lite verklighetsförankring krigsrubrikerna än har. Lars-Åke Lagrell tror dock inte att 2009 blir ett så mörkt, lågkonjunktursdrabbat fotbollsår som många misstänker.

Nu i veckan väntar träningsmatch för AIK på torsdag mot samarbetsklubben Akropolis innan Stahre plockar ut den trupp som ska åka till Kalmar och Fredrikskans för att matcha mot svenska mästarna på annandag påsk. Jag hade planerat att ta mig ner till Kalmar men skräms bort av att matchen startar först 20.00 (på en helgdag!). Helt i linje med förbundets profetia antar jag…

Råsunda, storpublik, tre poäng, stabil defensiv. Men det som värmde allra mest under gårdagen var Gabriel Özkans välplacerade bredsida i 55:e, glädjescenerna efter målet och lyckan direkt efter matchen. Finns det någon i fotbolls-Sverige som är värd lite medvind så är det just Özkan.

AIK som helhet gör en gedigen insats mot Halmstad – varken mer eller mindre. På GF står höga betyg som spön i backen. Den uppfattningen delar jag inte. Defensiven verkar hålla men offensiven behöver bli bättre. Om än den lovar betydligt mer kan ingen påstå att AIK spelade särskilt bra framåt igår. Men med en glädjepumpad Özkan, en Mutumba som chockade såväl supportrar som en enig presskår och en Obolo som kommer upp i normal standard blir AIK:s offensiv jäkligt spännande att följa framöver.

***
Häftigt att se Mutumba. Med förvånade ögon konstaterade jag att han var tillbaka redan inför fjolårets säsong; hade inte han lagt av? Det slutade med Väsby United, ett lyckat år i Superettan under Micke Stahre och inför i år, tillbaka till drömmen om AIK. Att han har drömt råder det inga tvivel om. På samma sätt som det lyste i ögonen på Özkan lyste det om Mutumba i mixed zon efter matchen. Utan att egentligen veta känns det som om Mutumba har mognat som person. Och igår visade han med all önskvärd tydlighet att han är mogen för allsvenskan.

***
Jorge Ortiz har bitit ihop under motgångarna förra säsongen och att döma av hans insats igår går han ett betydligt bättre år tillmötes. Om än man fortfarande kan skymta ett och annat filmningsförsök agerade han resolut, vann mer boll på mitten än tidigare och kladdade inte på bollen såsom vi är (eller var?) vana att se. En insats som lovar gott, även om jag fortfarande vill se Ortiz högre upp i banan.

***
Flera spelare i truppen väntar alltjämt med att förnya sina kontrakt, däribland Markus Jonsson, Ivan Obolo och Gabriel Özkan. Även om jag till skillnad från många andra inte förväntar mig att någon av de fotbollsspelare som representerar AIK i modern tid ska visa hjärta och lojalitet, hoppas jag innerligt att Gabriel Özkan värderar det stöd han har fått av AIK under flera år av skadebekymmer. Men jag har likväl en känsla av att det kan bli några intensiva sommarmånader för herr Wesström.

***
Ikväll blir det AIK-SSK på Hovet. Ett alldeles utmärkt tillfälle att tacka hockeylaget för en fantastisk säsong. Och att hjälpa dem hålla fast vid det sista halmstrået hela vägen till sista omgången.

Själv gillar jag gruset. Och dammet som kommer därav. Det innebär ju vår, ljusare tider och inte minst nära till fotbollspremiär. Nära till nygräsdoften från innerplan på Råsunda, nära tills man hör Norra stå skandera ramsorna som man så väl minns från året innan. Jag trivs verkligen som handen i handsken i gruset.

I söndags var det dags, återigen, för ”nästa år då djävlar”. Varje nystart känns som startskottet på en resa mot guld och Europa. Och visst är det väl härligt med denna känsla av förväntan. Man går genom spärrarna, hör ett sorl av röster som fullkomligen bubblar av visioner, oro och glädje. Man hör sågningar och lovord från grannarna på bänkraden bredvid. Premiären är här!

Och vilken premiär vi fick! Mutumba överraskade alla, inklusive sig själv antagligen. Özkan kalibrerade in sin högerfot till slut och gav oss ett premiärmål att minnas. Ortiz tog upp burken med ”förra säsongens bästa spel” och öppnade den direkt. Nisse spelade vänsterback som om han blivit felplacerad i både Bayern München och Blackburn tidigare i karriären.  Det var ömsom kallt och ömsom sol. Det var i min mening årets första och riktiga vårdag i Solna (vädret dagen innan till trots).

På senare tid har man fått gå hem efter premiären antingen besviken eller fundersam, men igår var det faktiskt med en stor känsla av glädje och förhoppning. Kanske inte om guld, men om en bra säsong med trevlig fotboll!

I korthet:

Jag saknar Walker, Burgic och Tomi, men i övrigt ser det riktigt lovande ut.

Daniel Tjernström är hjärta rakt igenom, men är det tillräckligt för att spela som mittfältsmotor? Tyvärr gör det inte det, och det lilla vi fick se från Pierre Bengtsson tyckte jag räckte för att Tjerna skall få börja på bänken i nästa match.

Örat är vansklig, nervös och feltajmad, men sägas bör att han inte släppte in något mål. Och vem vet, kanske höjdes självförtroendet så pass mycket så han kan plocka fram ”Örat årgång 2006″ igen.

Micke Stahre ser sjukt förbannad ut under 90 minuter, sedan blir han lugn och glad igen. Nästan som om han har ett inövat matchfejs. Imponerande.

Gräsmatta och gräsmatta, åker med en grönaktig färg, säger jag.

Norra stå är gårdagens största hjältar, vilket tryck! Här ser man att kampanjerna faktiskt gör skillnad.

Kort och konsist uttryckt så trivs jag med att vara ett fan av världens vackraste klubb!

Tommy Cronebäck skrev i en tidigare krönika att vår bästa tid är nu. Youssef Bennani skrev samma sak. Och visst är det så vi känner. Idag är allt möjligt. Idag står vi enade. Idag låter vi all frustrerad saknad bryta ut. Idag går det att ta på stämningen. Ta på drömmen.

Jag längtar efter att få komma tillbaka till de staplande sista stegen upp för trappa sex. Blicka ut. Minnas och konstatera; här älskar jag att vara.

Om fem timmar är kulan i luften. Om fyra timmar släpper Stahre ut sin första allsvenska startelva i offentligheten. Om en timme beställer jag dagens första öl. It’s game day, baby! Here we go! Nu jävlar! Och allt det där… Eller som Stahre säger: Nu är det bara att köra!

Ses på Råsunda!

AIK-Halmstad på söndag, hur går tankarna inför premiären?
Skönt att det äntligen drar igång! Kan kanske vara en liten fördel att börja borta, särskilt mot AIK på Råsunda, då ett poängtapp eller rent utav en förlust inte är hela världen. I en premiärmatch på Örjans Vall mot till exempel Häcken, så hade man haft en annan press på sig att prestera direkt och inte tappa poäng hemma.

Berätta om Halmstads försäsong.
Har varit mycket upp och ner, men kanske mest ner. Janne har testat runt och man har på elva matcher resultatraden 4-2-5. I matcherna mot de allsvenska lagen så är raden 0-1-2, där 4-0 förlusten mot Elfsborg var en rejäl näsbränna.
Även målfabrikationen har varit under all kritik, om man bortser från träningspremiären mot Falkenberg, seger 4-0, så har man bara gjort nio mål på tio matcher och då har man ändå inte mött crème de la crème.

Vilka spelare bör AIK hålla ett extra öga på?
U21(yngre)-landslagsmannen Emil Salomonsson har ju varit min man sedan han skrev på (blev utlånad direkt till sin dåvarande klubb Ängelholm) och nu så är det dags för honom att visa vad han går för i Allsvenskan. Till min stora förtvivlan så har Janne skolat om honom till högerback. Återstår att se om han får spela, i så fall får AIK-publiken se en av allsvenskans snabbaste spelare i aktion!

Sedan kommer ju spelare som Anel Raskaj, Michael Görlitz och Anselmo förhoppningsvis igång, alla värda entrépengen. Finske landslagsmannen Tim Sparv kan bli ett utropstecken i år och landsmannen Bahne är allsvenskans bäste målvakt!

Hur tror du att Halmstad kommer uppträda spelmässigt på Råsunda?
Med tanke på att det är premiär, mot AIK på Råsunda och med träningsmatcherna i bakhuvudet, så tror jag att man kommer att spela ganska så avvaktande och försöka ställa om snabbt och satsa på snabba kontringar.
Gäller bara att man inte backar ner för långt och sätter sig i Bahnes knä, för då kommer man att bli straffade.

Hur svårt är det att möta AIK på Råsunda?
För HBK:s del så har det de senaste åren varit ganska så tufft. Bara en seger på de sex senaste matcherna, varav två oavgjorda. Förra året så blev det en sur förlust i slutminuten efter ett slumpmål från Pavey. Senaste segern kom 2004, då man vann med 2-0 efter mål av Sharbel Touma och Texas. Då, som nu på söndag, dömde Martin Hansson, kanske ett gott tecken?

Premiärmatcher är speciella – hur nervösa är Halmstadssupportrarna inför AIK-matchen?
Självklart är det alltid extra speciellt med premiärer, nu spelar man ju om poäng. Men tror snarare att det är mer förväntan än nervositet, men visst kommer det att pirra lite extra när Hansson blåser i pipan.

Hur många HBK-fans beräknas vara på plats i Solna?
BollKlubben Support håller på att fylla en buss, men ser i dagsläget inte ut som att den blir full. Sen finns det ju ett antal före detta Halmstadsbor inflyttade i Stockholm, så allt som allt, kanske ett 100-tal.

Till sist – vad tror du om matchbild och resultat?
Som jag skrev innan så tror jag att AIK kommer att ha mycket boll och ett tidigt AIK-mål kan bli förödande. Kan nog bli lite Portugal – Sverige matchbild, så ett 0-0 resultat skulle jag på förhand vara ganska så nöjd över!

Säger som Janne, God Kamp och lycka till 2009!

P.S. I år så är det dags för Pierre Bengtsson att verkligen få chansen och ta ett stort steg framåt, annars så är han varmt välkommen söderut! D.S.

Många klubbar talar om sina supportrar som spelare nummer tolv. Vi inom AIK har aldrig känt oss riktigt bekväma med det. Vår publik är mycket viktigare än så, de är grunden för hela verksamheten, därför skänker vi tröja nummer 1 till dem.

Även om AIK-publiken har fått tröjor av AIK förut känns det mer speciellt den här gången. Ett kvitto på att vår passion uppskattas. Men också ett kvitto på att klubb och supportrar närmar sig varandra på nytt. Och att ambitionen är att det ska förbli så för all framtid.

Känslorna svallar lätt över just nu. Man har så fruktansvärt mycket spretande nervös laddning i kroppen sista dagarna fram till premiär. Sådana här små initiativ får kroppen att skaka av förväntan. Och ögonen att vattnas lite grann.

Jag tror att ni känner igen er. Lite som ett lotteri innan man fått veta de vinnande siffrorna. Och där man vet att man har en god chans att få vara den som i slutet står högst upp på kullen, längst fram i ledet.

Känslan kommer i sin helhet två gånger per år. Det är nu och det är under sommaruppehållet när jag analyserar tabellen sönder och samman för att se hur många vinster respektive förluster som hjältarna har råd med i kommande matcher. Men känslan kan även smyga sig på mitt under säsong, exempelvis efter att en måltorka har avslutats. Då sitter jag direkt och räknar på hur många poäng som krävs för att komma i kapp eller dra ifrån.

Jag försöker verkligen tänka på andra sätt, att ställa ner fötterna på jorden igen, men jag tror att det är fysiskt omöjligt när man håller på AIK. Vi beskylls ofta för att vara dryga och högfärdiga, för att ha för hög tro på vårat lag och för att inte inse att AIK bara är hyfsade i en minst sagt medelmåttig liga som inte kan mäta sig med andra Europa. Jag är beredd att ge dem rätt. Vi är högfärdiga, vi har hög tro på oss själva och vi tror att AIK kan vinna mot i stort sett vilket lag som helst, men det är också det som gör oss till AIK:are.

Vi är störst, bäst och vackrast för att vi tror det. Vem vill egentligen gå och hoppas på att man i skall vara bäst i Stockholm eller ”bara” bäst i Sverige. Vi vill vara bäst i Norden, och vi vill etablera oss i Europa. Hybris? Kanske, men den som siktar högt kommer oftast högre än andra.

Så, mina likasinnade, fortsätt vara högfärdiga, fortsätt tro på Gnaget som laget som vinner allt. Fortsätt tro att vi återigen ska få möta Barcelona och ge dem match och motstånd. Det är det som gör oss till AIK:are. Vi har förväntningar, vi har krav men vi ger också stöd och kraft åt Sveriges största och vackraste klubb.

Vår bästa tid är nu. Höj förväntningarna, analysera tabeller, nedvärdera motståndarna och förvänta er underverk. Lyckan kommer till henne som tror på den!

Nu till övrigt:

I anda av att alla vill göra samma typ av annorlunda saker tänkte jag nu, för er, visa den startelva jag skulle vilja se på söndag.

Örlund (självskriven)
Markus Jonsson – Walid Atta – Jos Hooiveld – Nisse Johansson
Yussuf Saleh – Pierre Bengtsson (så trist med Kevin!) – Jorge Ortiz – Gabriel Özkan
Ivan Obolo (släpande) – Pontus Engblom (djupled)

Möjligen tycker ni att Pontus Engblom är en skräll, men jag anser att han har ett bredare register i djupled än vad Torstensson har. Tycker att ”Torsten” är något för lik Obolo i sin spelstil. I övrigt vill väl många gärna se Kenny Pavey från start, men jag tycker att han är för mycket ovän med bollen för att få spela från start i premiären – Saleh är i min mening bättre med boll. I övrigt kanske Atta är ett frågetecken, men vill se honom hellre än Per Karlsson då han har bättre känsla med boll.

Hur ser din elva ut? Skriv den i kommentarsfältet!

Övriga allsvenskan då? Egentligen har jag dålig koll på hur andra lag spelat under försäsongen men tror att Elfsborg blir bra som vanligt. Jag tror att Kalmar kommer underprestera och att Göteborg riskerar att bli säsongens fiasko, mycket på grund av den press som de tvingas leva med i år. Årets överraskning blir BP som har en mycket intressant trupp. Tror till och med att lillebror Djurgården och kusin Bajen får det tufft att förekomma BP, vilket skulle vara hur trevligt som helst.

Nog om allt!

AIK mot framgång!

Ses på söndag!

Köp biljetter till AIK-Halmstad!