I det första numret av Tattersall som damp ner i brevlådan någon gång i somras gick det att läsa om Johan Nilsson boksatsning ”När vi kör så kör vi – ett år med AIK”. Johan valde sannerligen ett bra år, men alltsedan jag läste om projektet första gången har det varit tyst, tyst, tyst.. Fram till det här årets första nummer av Offside. Där syns en annons med hänvisning till adressen www.bokenomaik2lax9.com. Jag försökte omgående logga in på sidan men möttes av meddelandet ”sidan under konstruktion”. Nu ligger sidan uppe i alla fall, men den är både ful och snål på information om boken. Obefintlig marknadsföring alltså, men ändå – a must buy. Det är så det funkar när varumärket är en fotbollsklubb.

Per Karlsson har debuterat i landslaget, men Mikael Almebäck är inte Jos Hooiveld och det gick enligt uppgifter sådär.

Mats Rubarth har debuterat som rockstjärna i samband med P3:s musikgala P3 Guld. Ni ser fram framträdandet dryga timmen in i på den här länken. Men Casablanca är inte AIK och jag skulle personligen aldrig byta ut Råsunda mot en ganska anonym basisttillvaro.

I övrigt har jag noterat att Svenska Dagbladet har börjat fundera över problemen det innebär med en överetablering av arenor i Stockholmsområdet och att Svensk Elitfotboll har anlitat kommunikationsbyrån JKL för att utreda hur man ska skapa en bättre inhemsk liga. Det rör på sig men det går väldigt långsamt.

Lästips: Stort reportage med Kenny Pavey, upplockat i ett Millwall-matchprogram från förra veckan (stort tack till signaturen ”Född gnagare”@ GF som scannat in detta!)

Och så till sist. När man sitter på en iskall träbänk på Skytteholm i februari varje år och känner hur iskylan letar sig från arslet och hela vägen ut i fingertopparna så är det inte ovanligt att tanken slår en; jag tänker fan inte se en enda jävla försäsongsmatch nästa år! Sen blir det januari året därpå. Och suget efter försäsongsfotboll har hittat tillbaka.

Den 6:e november smäller det. Svenska Mästarna AIK-IFK Norrköping.

***

Expressen hänger ut huliganer

Trodde anledningen till att man inte publicerat innan var att det helt enkelt inte fanns bilder?

Mutumba: ”Tauer – en av de sämsta”

”Tauer var en av de sämsta jag mött faktiskt. Han kan blogga om matchen istället” – M9. Mitt i allt raljerande gör han ganska träffsäkra analyser. I all sin enkelhet. Det här derbyt var ju inte så förbannat svårt att analysera förvisso.

Nu vete fan alltså om inte AIK tar guld

Mutumba, Mutumba. Han bjöd indirekt in sig själv i Laul Calling. Det vore ett misstag av Aftonbladet att inte nappa på den.

AIK planerar värvningsturné i Brasilien

Jättebra att dom vill ligga steget före. Men om Väsby-satsningen ska slå väl ut gäller det att man verkligen vågar satsa från egna led. Och att man vågar ge dem den tid som krävs.

En hyllning till Kaptenen

En strålande text om en strålande kapten.

Per Karlsson missar nyckelmatch

Dessvärre ett väntat besked. Eftersom Per och Jos har spelat ihop i stort sett varenda match (eller är det rentav varenda?) har vi ingen naturlig ersättare. Nisse skulle kunna flyttas in men på vänsterbacken har vi ingen backup. Jag gissar att Walid får starta på söndag. Detta innebär att Markus Jonssons hälsa nästan måste bli tillräcklig för spel. Vi har inte råd med två tapp i backlinjen.

AIK-hjälten Flavio: ”Jag ber om ursäkt…”

Ännu en sån där artikeln som får AIK-supportrar att hata kvällspressen. Och visst, det är en riktig pissartikel byggd på en icke-händelse och en sill som gråter ut. Inte sådär jättesvårt att lista ut att Flavio inte hade en aning om vad som stod på tröjan. Och mitt i allt segerfirande och alla hyllningar kände han väl inte att det var prio ett att fråga någon heller.

Flávio tycker inte illa om Göteborg

Lite löjligt att AIK publicerar en offentlig ursäkt. Men det är klart. När kvällspressen hugger på allt så gäller det att vara proaktiv. Och artikeln föll ju ut som man hade planerat, antar jag. Bra så. Det är ju synd om hela Götelaborg ska må dåligt för att en 22-årig AIK-brasse sprider ”anti-budskap” om staden. Det gör ju ingen annan i Stockholm.

Djurgården hade tur som ens kom upp i noll

Alla krönikörer skrev. Simon Bank skrev bäst. Johan Orrenius och Johan Esk är också läsvärda.

Foto: Bildbyrån

Det var upplagt för en fantastisk fest. Förutom en liten klick tappra blåblå på Södra kokade arenan av serieledningstörstande AIK-supportrar.  Och AIK bjöd upp till, eller snarare bjöd Djurgården på, en fantastisk dans. Djurgården hånades. Förnedrades. Jag satt kvar lite längre än vanligt på Råsunda efter matchen. Tittade på hur Djurgården lämnade arenan med hängande huvuden. Hur ett fullproppat Norra hyllade våra hjältar. Hur Råsunda tystnade. Inatt så drömmer vi, att AIK tar SM-guld och Djurgår’n åker ur. Imorgon laddar vi om. På söndag spelar vi säsongens viktigaste match.

Innan matchen var det säkerligen en och annan som var orolig över hur AIK skulle agera i matchinledningen. Stundtals den här säsongen har vi liksom haft en tendens att vara lite avvaktande i början av matcherna. Mot Djurgården hade Stahre sagt till sina mannar att lägga i högsta växeln direkt. Jag undrar vad som for genom Djurgårds-spelarnas huvuden när AIK skapat tre chanser under matchens två första minuter. Klart är att Djurgården förlorade matchen där och då. Den lilla mentala tron på mirakel som trots allt kanske fanns i bakhuvudet i DIF:s elva hängde redan på en skör tråd och for all världens väg i och med AIK:s rivstart. Det var i sanning fantastiskt att beskåda.

Resten av matchen klädde AIK av Djurgården fullständigt. Man brukar ju säga att förutsättningarna i ett Stockholmsderby är annorlunda – att tabellplacering och dagsform spelar mindre roll. AIK förpassade den tron till högen av klyschor och missbrukade talesätt. Man bevisade en gång för alla att skillnaden mellan toppen och botten i Allsvenskan 2009 är större än den varit på länge.

Flavio hade lekstuga, Markus Jonsson såg ut som Dani Alves, Jos Hooiveld var kompromisslös, Tjerna höll landslagsklass och Martin Mutumba skickade Jan Tauer av banan efter blott 37 minuter. ”Jan Tauer var en knäckt man efter derbyförlusten”, skriver Aftonbladet. Någonstans innerst inne är han nog ganska glad över att slippa spela mot Martin Mutumba nästa säsong.

När man är på en riktigt bra fest vill man aldrig att den ska ta slut. Så kändes det ikväll också. Men redan imorgon, när krönikor, FANTV-klipp och blogginlägg har avverkats så är det dags att titta framåt. Och framåt så ligger en fruktansvärd rysare och lurar på söndag kväll klockan 19.30 i Borås. Vill det sig illa saknar AIK utöver avstängde Bojan Djordjic dessutom Per Karlsson (som likt många andra var alldeles magnifik ikväll) i den matchen. Men som sagt. Det tar vi imorgon. Ikväll njuter vi. Och drömmer. Och minns en fantastisk festmatch och en lillebror som försvann.

Partyt i punkter:

Hetast på dansgolvet: Flavio trummade på bra med benen, men Mutumba är svårslagen i den matchen. Det får bli oavgjort.

Däckade först: Jan Tauer. Kräksjuk efter alla turer och till slut orkade tysken inte titta på Mutumbas ryggtavla längre.

Partydödare: Varför dra av typ 30 bengaler i paus? Det kändes verkligen fullständigt meningslöst. Finns det någon som tycker att det är kul att titta på ett gäng bengaler? Som en del i ett kaostifo, visst. Men bara bengalerna? Jag förstår det inte. Men priset går ändå till flaskkastaren. Kunde ha resulterat i en avskedsfest för guldchansen som försvann.

Bästa allsången: Samtliga läktare stämmer upp i en mäktig version av Å vi é AIK sista fem minuterna. Många Djurgårdare som lämnade arenan då. Ett gott betyg, sannerligen.

Bästa utstyrsel: Norra Stå förklädda till – liemannen.