Ett år som förändrade allt

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Idag är det på dagen ett år sedan ett totalt kaos utbröt i AIK Fotboll och inte mindre än fyra tunga personer lämnade klubben under samma dygn. Där och då trodde ingen att vi skulle vara där vi är idag.

Hyllas dem som hyllas bör. Bystedt tog mycket skit under sin ordförandeperiod, men utan det mod som styrelsen visade upp den 10:e november 2008 hade vi aldrig lagt beslag på såväl ligan som cupen redan i år.

För att ära den här dagen har AIKBLOGGEN skrivit en gästkrönika hos Webbsporten. Den kan ni läsa här.

Passa även på att läsa det inlägg som vi publicerade om den här dagen för ett drygt år sedan.

Och såklart. Skänk en tanke till Rikard Norling.

Med distans till föreningsmötet

Idag är rösterna många som vill hylla föreningsdemokratin. Och även om jag måste påpeka att varje enskild medlems rättighet allt som oftast ger utryck för frustration, testar tålamodet och leder till allmän trötthet, så känns det bra att beslutsmakten har förflyttats tillbaka till medlemmarna. Vilka å andra sidan,  dessvärre, tycks vara representerade av blott 92 personer. En marknadsundersökning gällande arenafrågan skulle med andra ord bara utgöra ett viktigt styrverktyg i beslutsfattandet så länge närvarande intressen sätter det egna tyckandet i andra hand. Det ska bli intressant att följa lobbyarbetet från olika grupperingar när det blir ”valdags” och beslut ska fattas.

Varför fick inte journalisterna sitta kvar? När Rekke deklarerade sitt förslag trodde jag faktiskt för ett ögonblick att känslig förhandlingsinformation skulle komma att delges på mötet. Det är lätt att vara efterklok, men med tanke på de beslut som togs, hade AIK och framförallt medlemmarnas agenda snarare tjänat på att få media på mötets innehåll. Därför förvånar det mig en aning att företrädare för AIK-alliansen inte krävde att journalisterna skulle sitta kvar. Jag antar att det allmänna journalisthatet gör sitt till.

Arenafrågan är i många avseenden ganska komplex. Det finns mycket att ta ställning till och mycket att läsa in sig på. Kanske är det just frågans komplexitet som är förklaringen till att endast 92 personer dök upp på mötet? Utan att låta elitistisk… – men hur förklarar man annars att mötesklientelet till större delen bestod av det äldre AIK-gardet och att det var närmare 400 personer som lyfte sig från sofflocket och begav sig till Råsunda-skolan i samband med Norling-affären. Det sista en fråga där logiken var betydligt mer lättbegriplig i jämförelse med arenafrågan.

Swedbank är alltså inte längre AIK:s officiella huvudspår (även om ingen officiell information har publicerats i skrivande stund. Det är spännande ur förhandlingsperspektiv och det ska bli spännande att höra vad företrädare för Arenabolaget säger om saken. Men huruvida det faktiskt innebär något i praktiken är det ju svårt att sia om än så länge. Alldeles oavsett om Swedbank är huvudspår eller inte så går det ju inte att komma ifrån att det i nuläget är det enda någorlunda konkreta arenaalternativet som finns.

Uppdatering; DN:s utkastade reporter Lars Grimlund lyckas få ihop en ”artikel” trots allt.

11/10 – 2008 – och allt som hände(r)

När stormen har lagt sig, när vintern kommer, när årets säsong förpassas till andra parkett i våra huvuden… när vi förhoppningsvis sluter leden på nytt – först då kan vi sammanfatta vad som faktiskt händer just nu. Och först då kan vi låta våra känslor och åsikter rinna av oss.. låta oss själva blicka framåt. För ingen eller inget är större än klubben AIK.

Livet går ju vidare som man brukar säga. Jag anslöt aldrig till supportermötet igår. Av personliga skäl. Ibland tror man att AIK betyder allt. Men när saker och ting ställs på sin spets finns det annat som betyder mer.

Livet kan aldrig rymma ifrån verkligheten. Hur mycket man än önskar att det var möjligt ibland. Inte ens när livet handlar om fotboll. Per Bystedts liv handlar väldigt mycket om fotboll just nu. Det ska aldrig behöva innebära att han blir hotad till detsamma. Makt är förenat med ansvar – det måste även vi supportrar förhålla oss till. När vi utövar vårt inflytande och när vi har Sveriges alla ögon riktade mot oss.

Dialog och kommunikation

Jag vill påstå att samtliga händelser som sedermera ledde dit där vi står idag kan sammanfattas ner i två avgörande termer; dialog och kommunikation.

Kommunikation därför att styrelse och ledning har visat på en skrämmande oförmåga att förstå beteendet hos klubbens supportrar. Varje beslut företaget AIK Fotboll AB tar påverkar tusentals människor. Det innebär att varje beslut måste underbyggas med mycket information som är absolut fri från osanningar eller faktafel. Genom brist på information har ledning/styrelse skapat ett skadligt stort utrymme för spekulation och när information har delgetts, via såväl media som hemsida, så har denna inte stämt med vad som senare beslutats.

Den enskilt största mediala missen var att under pågående säsong vid upprepade tillfällen kommunicera att Norling skulle utvärderas EFTER säsongen, för att sedan sparka densamma bara timmar efter serieslut. Sättet beslutet togs på vill jag hävda är en av de enskilt största anledningarna till det kaos som nu har uppstått (och som förhoppningsvis är på väg att lugna ner sig). Ett senare och redan från början motiverat beslut hade givetvis ställt styrelsen i bättre dager.

Dialog därför att den markerar viktiga aspekter av såväl supporterskap och hur man kan kombinera fotbollsverksamhet med företagsverksamhet.

Jag har alltid hävdat att AIK:s respektive supportergrupper har tagit skada av att splittrats ifrån det ursprungliga Black Army. Att den verkliga kraften hos supportergrupperna kan demonstreras först när de för en tydlig dialog och samlas under gemensam flagga i viktiga frågor. Jag skulle därför vilja hylla AIK-alliansen (om än man är lika bristfällig som styrelsen i sitt kommunikationsarbete – har något påstående underbyggts med fakta?), men hindras av vad jag uppfattar som både fullständigt obegripligt och oerhört ostrategiskt. Nämligen stavelsen Firman Boys som printas ut längst ner på varje skrivelse som Alliansen publicerar.

I dagens Aftonbladet skriver Simon Bank en krönika där han berör begreppet dialog. Han skriver såhär:

Så hur kompenserar man fansen för frustrationen, för att de inte kan bestämma över en förening i en tid när de kan rösta ut vem som helst ur Idol på två sekunder?

Med dialog, förstås. Med att lyssna.
Det är ingen slump att Rikard Norling är den populäraste tränare AIK haft sedan Stuart Baxter. Baxter älskades för att han vann. Norling älskas eftersom han lyssnade till och förstod supportrarna. Ofta tyckte jag att han lyssnade för mycket och förstod för mycket – men det fanns och finns något sympatiskt i hans grundhållning.

[…]

Om idrotten och klubbarna kan göra något för att värja sig från dem som underkänner demokratin med sina kriminella hot så är det att vägra sluta sig. Mörkret föds och frodas i avståndet. Klubbarnas eller, för all del, förbundens ansvar är att visa för sina konsumenter (eller hur de nu titulerar dem) att de räknas och behövs, och då inte bara på årsmötet eller när de ska öppna sina plånböcker.

Styrelsen har nu lovat att bli mer klubb och mindre företag. Den balansen måste bli bättre. Jag har hört uppgifter som gör gällande att Sophie Josefssons arbetsbeskrivning lyder enligt ”undanhålla information från media och supportrar”. Om det är så låter jag vara osagt, men kommunikationsstrategin tycks ju onekligen tala för att det bär viss sanning.
Så kan det inte fortsätta. Dels därför att medielandskapet inte tillåter en sådan strategi, dels därför att supportrarna är AIK:s enda egentliga tillgång. Utan supportrarna dör klubben. De ska aldrig utöva exekutiv makt, men de måste få chansen till en ständig dialog. Detta har blivit bättre under krisens dagar, om än bemötandet från ledningen fortfarande är alldeles för opersonligt.

I övrigt har styrelsen all rätt att vara besvikna på de spelare som inte står för vad de har tyckt om Rikard. Var har spelarrådet, som kan tala för truppens räkning, tagit vägen? Dessutom är det tunt av Rikard att inte kunna erkänna sin roll i värvnings- och försäljningsprocesser. Minns vem det var som sparkade ut AIK-hjälten Niclas Carlsson från Karlberg..

Hatten lär inte vara aktuell överhuvudtaget – men telefonen sägs gå varm på kansliet dagarna i ända. Han ger sig inte, den gode, men ack så förlegade, Söderberg.

Nu lämnar jag den här frågan och ser framåt. Mot en bättre ledning, en tydligare dialog och en ny tränarstab. Och mot ett nytt år med AIK. Som alltid är AIK. Alldeles oavsett vad som händer.

Slutligen – tack för allt Rikard. Det är med vemod jag börjar vänja mig vid att du inte styr skutan längre.