31 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 3 kommentarer

AIK vägrar släppa taget om toppen

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Följde matchen igår via Sveriges Radio och SvFF:s livescore. I vanliga fall är det snudd på outhärdligt. Igår var det värre. Men när hjärtat slutligen fick lämna halsgropen efter drygt två timmars terror kändes 0-0 verkligen som den seger jag förutspådde att resultatet skulle kännas som inför matchen. Malmö borta har blivit en mardrömsmatch och AIK var i vanlig ordning utspelade och saknade all form av offensiv kraft. Skillnaden mot tidigare år? Vi får med oss poäng ändå. Stahres manskap saknar kunnandet just nu, men definitivt inte viljan.

Ska man trots allt vara pessimistisk inför fortsättningen har jag förstått att Örlunds nolla igår knappast var resultatet av ett rakt igenom strålande försvarsspel utan snarare Malmös oförmåga att göra mål (även om Stahre hävdade att det ”var hänglås på”). Att kantspelet blir lidande med tre centrala mittfältare från start (Pierre Bengtsson har verkligen hamnat i frysboxen) är inget konstigt i sig, och AIK hade visserligen sju gubbar borta igår. Men det offensiva spelet har hackat hela säsongen, även med Mutumba, Bojan och Özkan på planen. Om Stahre inte får ordning på offensiven kommer AIK inte att kunna kriga i den absoluta toppen redan i år.

Örlund fortsätter att imponera och många röster har höjts angående den stundande försäljningen, I nuläget kan vi omöjligen sälja Örlund, det håller jag med om, men minns samtidigt hans tidigare år i AIK och hur hans prestationer kan skifta från säsong till säsong. Om Örlund lämnar inför 2010 kommer det kännas tråkigt, men jag kommer inte att gråta blod. I grund och botten och på lång sikt tror jag att Tomi Maanoja är en bättre målvakt.

17 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 2 kommentarer

Ny brasse på väg in?

För ovanlighetens skull valde jag att lämna Stockholm för en blixtvisit på annat håll. Fem dagar har jag varit offline och enda AIK-dosen en 90 minuters urladdning i måndags kväll. Hemma väntade en överhettad RSS-läsare och en hel drös nya händelser hade hamnat på tapeten. Det lever om i AIK just nu. Så som sig bör i ett topplag.

I en (förvisso bekväm) soffa, 90 mil norrut, i det lilla samhället Öjebyn strax utanför Piteå. Där satt jag och längtade tillbaka till Solna när klockan slog 19.00 i måndags kväll. Två timmar senare hade AIK äntligen bärgat tre poäng mot ett topplag på Råsunda och bevisade slutligen att man vill vara med i toppen på allvar i höst. Visserligen till priset av två röda kort och visserligen mot ett exceptionellt skadeskjutet IFK Göteborg. Men ändå med mersmak. Sådana matcher brukar betyda trendbrott åt ena eller andra hållet. För AIK kommer den att betyda att vi skjuter uppåt framöver.

Läser också att både Wesström och Stahre har flugit över Atlanten för att scouta spelare i Brasilien. Är det hela sanningen måste det sägas vara oerhört häpnadsväckande att både sportchef och chefstränare åker till Brasilien mitt under brinnande säsong. Antagligen är motiven andra. En specifik spelare som nämns är Antonio Flavio. Säger mig naturligtvis ingenting, mer än att jakten på Obolos ersättare tycks vara intensifierad. Eller så vågar AIK helt enkelt inte lämna juli månad utan att plocka in en ny anfallare.

En ny kampanj har dragits igång under namnet ”Hemma på Råsunda”. Bakom kampanjen står ”engagerade medlemmar” och under rubriken ”Möjligheter” ligger en text som får det att vattnas i munnen på vilken gnagare som helst. Jag har skrivit under namnlistan. Gör det du också!

Mer än så blickar jag inte tillbaka utan väljer istället att fokusera blicken framåt. Härnäst väntar GAIS två gånger om. Ett GAIS vars lag utgörs av en enda spelare. Ett givet läge för traditionell hybris. Å andra sidan brukar en spelare räcka ganska långt i den här serien. Och efter AIK:s ryck i kortligan senast blir det en ny försvarskonstellation som ska jobba mot Wanderson. Men mer om matchen till helgen.

6 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 6 kommentarer

AIK-veckan, v. 27

Det har blivit dags att summera veckan. Den förra veckan alltså, som skulle ha blivit undertecknads sista innan semestern, men som hastigt och lustigt förvandlades till den nästa sista. Det hela börjar på korttidsboendet Kombo och slutar i en diskussion om konkurrensen på mittfältet. Nu kör vi!

Joakim Hall har tagit på sig det ädla uppdraget att bedriva huvudsaklig förmedling ifrån (delar av?) AIK Fotbolls CSR-verksamhet och jag måste säga att han gör det föredömligt. Jag har drivit frågan om hur man kan använda spelarna utanför planen förut och detta är sannerligen ett bra sätt. Men ännu viktigare är att dessa aktiviteter verkligen når ut till folk och låter även den som är ointresserad av fotboll reflektera kring fotbollens roll som samhällsbärare. Här kan AIK bli bättre på att berätta själva, även om Charlee Mians rader på Blackbeat är att steg på vägen. Av handkameran att döma kanske det dessutom dyker upp ett rörligt reportage. Kul!

Förra veckans stora nyhet var en tråkig en. AIK har enligt uppgifter betalat ersättningar till agenter som inte går hand i hand med skatterätten. Från Skatteverkets sida hävdar man att detta handlar om ersättningar som spelarna ska stå för själva. Både för AIK som klubb och för enskilda spelare, i synnerhet Ivan Obolo, handlar det om väldigt stora pengar. AIK har överklagat besluten, vilket antagligen innebär att vi får vänta på slutgiltigt utslag i ett par år till. Men vad säger Obolo när han verkligen fattar att han ska slanta upp 800 000 SEK? Än så länge tycks han tack och lov mest knalla runt i ovisshet…

Efter matchen igår höjdes röster om AIK:s kanske osunt hårda konkurrenssituation på innermittfältet. Redan tidigare i veckan uppmärksammade Dagens Nyheter relationen Dulee Johnson/Jorge Ortiz. Av artikeln framgår inte särskilt mycket, mer än ett Stahre-citat som i mångt och mycket sätter fingret på vad jag har velat säga om modern fotboll länge. När jag läser det känns det löjligt att jag inte lyckats få det ur mig. Apropå att Johnson/Ortiz bägge är korta spelare och hur det skulle påverka deras slagkraftighet som innermittfältsenhet:

Men för mig är det faktiskt viktigare med aggressivitet och att vara snabb än storlek. Spelarna har bra tyngdpunkt, det är viktigare än kilo och centimetrar.

Det var ju inte särskilt svårt.

I samband med att fönstret öppnade drog Obolo-rykten igång omgående. Jag har redan skrivit om det under veckan, men i kortform; Panathinaikos sade sig vara intresserade av Obolo. Obolo själv bytte ut agent Bagarnik mot duon Mörk/Fhager.

Veckan avslutade med match igen för första gången på över en månad. Örebros fruktan inför matchen syntes inget av och även om AIK tryckte på mot slutet får 1-1 sägas vara ett rättvist resultat. Efter att Jorge Ortiz tvingats lämna planen till förmån för Dulee Johnson slog Robert Laul på stora trumman och utlyste stjärnornas krig. Igor Hedman är en av många som skrattar högt åt detta och menar att AIK hade precis samma mittfätsuppsättning förra året.  Det har ha såklart rätt och ja, Laul gör en höna av en fjäder. Men jag känner ändå att jag behöver poängtera att Kevin Walker faktiskt kändes given innan sin sjukdom och antagligen kände han det själv också – hur hanterar han detta? Att Ortiz knappast var en stjärna förra året och därav knappast skulle ha lagt på en lika förvånad min då som nu när ljustavlan med en femma åkte upp. Att Pierre Bengtsson främst konkurrerade som vänsterback och att Bojan var skadad mest hela tiden.

Men jag tror också att det löser sig. Ortiz blir helt enkelt såld och Pierre får inte förlängt alternativt får finna sig i att konkurrera på en annan position.

En sak till. Jonsson åkte på en smäll mot Örebro men sägs kunna vara tillbaka till matchen mot Göteborg. Låt oss hoppas det. Pavey/Atta känns som minst sagt undermåliga alternativ. Vem av dem spelar mot Mjällby?

***

PS. Som ni ser har AIKBLOGGEN antagit en ny form. Än så länge har det nya temat några buggar och sidomenyn är i skralaste laget. Vi jobbar på det. Ett av de mest drabbade inläggen är just AIK-veckan eftersom länkarna syns dåligt. Ni får helt enkelt leta lite. Skicka gärna övrig feedback och input till daniel@aikbloggen.se!

PS2: Du vet väl att du kan föja AIKBLOGGEN på Twitter? Gör det.

6 Juli 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

Vem ska spela högerback?

Så var Allsvenskan igång igen för AIK:s del även om spelet i 1-1-matchen mot Örebro inte lovade mer än det som bjöds i våras. AIK är starka i defensiven där framförallt Daniel Örlund övertygar stort, men svaga i offensiven där kreativa krafter som Özkan och Mutumba måste upp ett snäpp för att laget ska kunna hota i den absoluta toppen framöver.

Dulee Johnsons debut hamnade givetvis i det mediala rampljuset efter matchen där åsikterna om hans insats går isär. Expressen beskriver inhoppet som blekt, Wesström å andra sidan menar att bytet Ortiz ut, Dulee in, gav AIK extra tyngd framåt och Anderlechts scout på läktaren ska ha höjt lite extra på ögonbrynen i samband med Dulees inhopp. Samma scout tyckte visserligen att Özkan imponerade på högerkanten.. För egen del kändes Dulee precis lika skönt trygg som vanligt. Han är grym.

Jorge Ortiz var i vanlig ordning bäste AIK:are på plan, framförallt i första halvlek. Inte undra på att han såg förvånad ut när det stod nummer fem på fjärdedomarens ljustavla med dryga halvtimmen kvar av matchen. Stahre/Wesström talar om en bra konkurrenssituation, men just nu känns AIK:s mittfältsbesättning mest som en belastning. Det kommer att rensas upp ordentligt där i vinter. Vi skulle kunna räkna bort Pierre Bengtsson från mittfältarna om han gav upp kampen om en plats på innermittfältet och valde att konkurrera där han gör sig som bäst. Att han har ytterbackskapacitet fick vi se nya prov på igår.

Uppgifterna om Ortiz påstådda avstängning går isär, men han är alltså inte avstängd mot Göteborg i nästa match. Då vill jag se Ortiz/Dulee i mitten, Mutumba ut till höger, Bojan in till vänster. Vem som ska spela högerback framöver är att betrakta som det stora orosmolnet i truppen. Alternativen heter Atta och Pavey. Inget av dem känns bra.

22 Juni 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

AIK-veckan, v. 25

Även den här veckan tog sin början i efterspelet till Dulee Johnson-affären. Affären diskuterades på djupet där Sportbladet spekulerade i om AIK gjort en bra affär och där Expressen skrev en artikel om Dulees påstådda strulklausuler. Vad som stämmer och inte vet i vanlig ordning bara Björn Wesström och de närmsta kring honom.

Christoffer Roghult startar sitt Dulee-resonemang i ett personalpolitiskt perspektiv i en sen men bra Isidors Hörna där han ställer sig frågan om en organisation på knäna verkligen klarar av ett potentiellt rehabiliteringsansvar. Jag antar att man redan innan värvningen genomfördes konstaterat att Dulee inte är alkoholist.

Roghult funderar vidare över finansieringen och uttalanden såsom ”köpet har möjliggjorts med Agent03″. ”Köpet” i det här fallet hänvisar givetvis till övergångssumman. Löneposten och övriga omkostnader hamnar alltså hos AIK. Så har det sett ut innan och så ser det ut nu också – inga konstigheter. Agent 03 gör investeringar med hopp om avkastning, något som tenderar att glömmas bort ibland. Det innebär alltså att de stora kostnaderna i Dulee Johnson-affären hamnar på AIK. Något som skvallrar om försäljningar och bosman-spelare framöver under 2009…

Men om man får tro Nebo Novakovic har vi gjort ett kap. Han menar att Dulee är betydligt bättre än Bojan. Enligt rapporter har nämnde Bojan Djordjic varit på sämre humör än vanligt på träningarna på sistone. Vinnarskalle säger vissa…. Frustration, någon?

Sthare oroar sig dock inte för att stämningen ska bli dålig på Karlberg framöver.

På den här nivån måste man ha många bra spelare, ett lag mår bra av det. Det finns klara likheter men även olikheter mellan alla våra mittfältare, men det är inget jag ser som ett problem.

Jag vet inte om jag håller med. Konkurrens är sunt i måttliga mängder. I nuläget känns AIK:s mittfältsuppsättning för stor. Under Norling hade vi samma problem under 2007 och 2008, med dåligt resultat som följd. Jag föredrar kontinuitet framför någon slags prestationsbaserad rotationsmodell. Och det är ju klart som fan att varken Bojan, Walker eller Tjerna är speciellt glada över att speltid under hösten står och faller med avstängningar och skador.

AIK har spelat en träningsmatchen i veckan också. Förlust med 0-2 mot Inter Åbo. Matchrapport här.

Lagrell lät den gamla kroppen rycka till och gjorde ett par mindre lyckade uttalanden i Idrottens Affärer. Jag har brutit ned det hela här.

Till sist, Martin Mutumba fick tydligen tala enskilt med Stahre och övriga tränarteamet sedan han betett sig olämpligt i samband med matchspel på träning. Upprinnelsen till det hela sägs enligt Mutumba själv vara en otillräcklig domarinsats signerad Andreas Alm. Han berättade också att han skulle vara kvar i Rinkeby över midsommar. Han är rolig, Martin..

11 Maj 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

AIK-veckan, v.19

Ytterligare en vecka att lägga till handlingarna. Tiden går fort när de soliga månaderna tar vid och nu är det bara fyra matcher kvar innan det långa EM-uppehållet. Fyra riktigt tuffa matcher, varav två derbyn, förmodade tabellettan Elfsborg och Gefle på Strömvallens konstgräs.

Förra veckan lyckades AIK skrapa ihop tre poäng av sex möjliga vilket innebär att laget har fortsatt tätkontakt. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd på Karlberg. Spelet lämnar alltjämt mer att önska och ständigt skadehelvete är mer regel än undantag i AIK. Inför tisdagens möte med Trelleborg saknades två målvakter, två mittbackar, tre mittfältare och två anfallare. Givetvis infann sig Gabriel Özkan i ledet av skadade och på vissa håll viskas det om att den mannens huvud inte är vad det borde.

Matchen slutade med förlust efter AIK:s sämsta insats såhär långt på säsongen. Bank kunde inte minnas när han såg ett så svagt passande AIK senast. Ändå borde man ha fått med sig ett oavgjort resultat vilket avslöjar att heller inte hemmalaget spelade bländande fotboll på Vångavallen. Förlusten gav mediavinkeln ”Skånespöket” vatten på kvarn men jag säger som Stahre:

Vi skiter i var lagen kommer i från. De kan komma uppifrån eller nerifrån, från höger eller vänster.

Redan dagen efter förlusten tyckte skadeguden att AIK inte straffats tillräckligt och såg till att Miran Burgic missar resten av vårsäsongen.

I vanlig ordning var det bara de närmast sörjande som inställde sig på Vångavallen – Trelleborg har aldrig varit ett publiklag. Publiktillströmningen som har präglat Allsvenskan på 2000-talet har andra lag stått för. Men nu kanske det snart är slut på det roliga?

Det har varit tunnsått på spelarporträtt i veckan och i brist på annat får vi lyfta upp Bernt Hulskers succéstart i Tippeligan. För egen del hade jag stora tvivel på Hulskers kapacitet som fotbollsspelare. Men sett till vad han presterat i Norge sedan han lämnade AIK kan man kort konstatera att misslyckandet i Stockholm snarare berodde på att AIK:s sätt att spela inte var kompatibelt med norrmannens.

Åter till det tråkiga. Delårsapporten som släpptes i mitten av förra veckan var ingen munter läsning, om än verkliga indikationer syns först i kommande rapporter. Olof Lundh tar ifrån tårna och får fram ett KRIS. Han gör poänger – AIK kommer att tvingas sälja innan man värvar nytt. Men någon kris vill jag inte kalla det än så länge. Den nya organisationen behöver tid och Annela Yderberg har bara varit VD i några månader.

Förra veckan skulle komma krönas i positivt tecken. Det var upplagt för en trevlig fotbollseftermiddag i vårsolen i lördags. Stahre satte huvudet på spiken och konstaterade nonchalant att vi löser våra offensiva problem genom att göra mål. Banala, nästan provocerande uttalanden gentemot media hör vi fler och fler ur Stahres mun… det gillar jag.

AIK vann matchen mot Häcken och Helsingsborgs Dagblad spann vidare på den geografiska vinkeln. Övriga nyhetsmedier valde att hänga upp sina artiklar på offside-kroken.

För egen del vill jag bara tillägga att Jagne gjorde ett fantastiskt mål, att Obolo spelade fantastisk targetfotboll och att AIK-publiken hade annat för sig en solig vårdag. Den ursprungliga siffran reviderades visserligen från dryga 8000 till dryga 10000, men det botar knappast min oro för publikframtiden. I övrigt var matchen som sådan intetsägande.

6 Maj 2009 av Daniel Olemyr - 2 kommentarer

Stahre får inte ordning på offensiven

Sju matcher, sex mål och ännu har vi inte sett AIK prestera riktigt bra. Jag hann hem precis till avspark igår och fick se hur det mesta fallerade mot Trelleborg. Nisse Johansson lade ribban lågt när han höll på att skicka in bollen i eget mål med ett bakåtspel redan efter tio sekunder. Därifrån kunde passningsspelet bara bli bättre… Det blev sämre.

Även om förlusten, mot bakgrund av tidigare insatser, i ärlighetens namn var ganska väntad, kan man å andra sidan konstatera att vi snart har spelat en tredjedel av serien. Snart måste det hända. Snart måste vi få se energi. Och attack. Såhär bara timmar efter att AIK bjudit på den allsvenska säsongens sämsta uppvisning i passningsspel känns possession football långt borta. Ändå, paradoxalt nog, väntar vi på att det ska lossna.

Stahre ska inte bedömas efter tabellplacering när årets säsong ska summeras. Men, och det kan inte poängtera nog många gånger, det är av största vikt att vi inte halkar efter toppen i ett tidigt skede. Just nu får vi förlita oss på att resultaten går vår väg och att domaren dömer rätt, snarare än egen förmåga.

Jag hade tre önskningar innan matchen igår. Att vi skulle skapa chanser, att vi skulle få med oss en pinne hem och att vi skulle bli skonade från fler skador.

Optimisten säger att vi klarade två av tre, pessimisten att vi misslyckades med samtliga.

Själv tillhör jag den senare kategorin: Tjerna tvingades lämna återbud innan matchen, chanser fanns visserligen men var snarare resultatet av slumpen än konstruktivt AIK-spel och gällande poäng råder det knappast tvivel.

Matchen avgjordes inom loppet av några sekunder, när pannbandsmannen Drugge tog fart från mittcirkeln, alldeles för enkelt höll undan Ortiz och vände undan för Nisse som krälade i gräset. Avslutet var väl avvägt och långt bortom Örats händer. Deja vú.
Att Ortiz viker ned sig vid en spelomställning och att Nisse missar en enkel brytning i mittförsvaret – mer 2008 än så blir det inte. Två saker att konstatera:

  1. Ortiz måste kapa Drugge och ta ett kort i det läget.
  2. Nisse ska inte spela mittback. I mittförsvaret ger han upphov till orimligt mycket sveda och värk.

Miran Burgic var tillbaka, missade ett läge han inte får missa, men är en av få som kommer undan med godkänt betyg. Deja vú igen. Men att Miran är klasser bättre än både Thorsten och Saihou råder det inga tvivel om.

En man som har förbrukat sina chanser är Kenny Pavey. Ändå sedan våren och sommaren 2006 har vi väntat på att han ska ”höja sig och hitta tillbaka”. Nu är det dags att inse att det inte existerar en extra växel. Pavey blir inte bättre, heller inte mer än en kämpe. Bra så, men om jag får välja spelar Lundberg till höger mot Häcken.

Häcken, ja. På lördag, ett kokande (eller mer troligt; ganska ljummet) Råsunda. Mentalt är det extremt viktigt att vi vinner den matchen.

23 April 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

Årets första favoritskap

När AIK åker till Göteborg ikväll för att ta sig an nollpoängaren Örgryte, utan såväl Allbäck som Santos, gör man det som solklara favoriter. Man skulle kunna tänka sig att optimismen flödar. En snabb överblick av supporteropinionen ger dock en annan bild. AIK kommer att få det tufft mot Örgryte ikväll.

Varför svenska lag har så svårt att bära ett favoritskap, varför man hellre skjuter över trycket det innebär på någon annan och varför man presterar bättre när förväntningarna är lågt ställda, varför svenska supportrar snabbt börja tvivla när det går lite för bra – det förtjänar ett eget blogginlägg. Kort kan man spekulera i att det hela går tillbaka till pojkåldern. Svenska fotbollsspelare tränar inte på att vinna, lär sig inte att hantera press, lär sig inte att offra vad som krävs för en seger. I Sverige är det viktigaste att man har roligt. Gott så – men sker det på bekostnad av en odlad vinnarkultur? Det skulle jag kunna tänka mig att tro.

I AIK har vi sett otaliga exempel på spelare som inte klarar av pressen det innebär att spela i svartgult. En press som utländska spelare, likt Jorge Ortiz och Ivan Obolo skrattar högt i ansiktet. Att pressen skulle vara så våldsamt hård i AIK är väl snarare än myt vi gärna odlar om oss själva. Eller åtminstone inte värre än att en professionell spelare ska kunna klara av att hantera den.

Inför matchen ikväll har AIK vunnit tre av fyra matcher medan Örgryte står på noll pinnar och 1-12 i målskillnad. Pessimisten inflikar snabbt att Örgryte har varit duktiga i det offensiva spelet mot både GAIS och Göteborg. Att Örgryte kommer att samla sig defensivt ikväll och antagligen gör en bra match mot AIK skulle jag kunna skriva under på. Däremot hoppas jag att Stahre tar favoritskapet till sig, lär sig av det och låter spelarna lära sig av det. Om ambitionen är att vara Nordens ledande fotbollsklubb är det en förutsättning att man klarar av att vara favoriter. Inte likt Haglund eller Bergstrand skicka över det på någon annan så fort det hettar till och börjar bli jobbigt.

20 April 2009 av Tommy Cronebäck - 9 kommentarer

En man på läktaren

Har väldigt lite att säga om matchen i söndags, det var urusla förutsättningar vilket gav mer eller mindre uruselt spel. Obolo och Ortiz stod upp och var skillnaden mellan 0 och 3 poäng i min mening.

Viktor Lundberg hade fru fortuna på sin sida och lekte sagovärld. Tjernström sprang fel som vanligt och till min glädje verkade även GF och våra läsare här på AIKbloggen (samt Stahre) se samma sak som jag sett så länge. Pierre Bengtsson kom in och balanserade upp mittfältet, vilket gjorde AIK stabilare. Jo, just det, vi vann också. CH smällde in 3-2 på supersubvis, härligt!

Nu vidare.

Som åskådare så funderar man väldigt ofta på varför inte tränare ser det som jag ser. Hur kan han inte se att vi har en obefintlig uppspelstaktik, hur kan han missa att mittbacken har fel position nästa hela tiden? Svaret på frågan handlar om överblick, eller snarare bristen på överblick.
Som många vet så är det lättare att se spelets tendenser och system om man sitter en bit upp. Tyvärr gör ju inte Stahre och Alm det, utan de står i samma höjd som planen och missar allt som oftast de positioneringsfel som vi på läktaren kan tycka är uppenbara.

Så det jag nu undrar är om AIK har en man på läktaren, som är i kontakt med Stahre, en man som kan se detta som vi supportrar ser så tydligt?

Om man hade en man på läktaren så skulle man se att vissa spelare har spelintelligens medan andra saknar detta, man skulle se att vissa spelare har en inre kompass som gör att man alltid positionerar sig rätt utifrån anfall eller försvar, medans andra verkar stå på en magnet som gör att nålen snurrar vilt.

Så Stahre, sätt upp Christer på östra övre, bästa plats, med headset på huvudet och stå i kontakt med honom hela tiden. Det behövs.

I korthet:

Efter att med fakta klargjort varför jag inte tycker Tjernström håller är det nu dags att ta upp nästa man till rakning. Per Karlsson, En allt som oftast väldigt brytningssäker mittback med stor potential. Eller? Jo, visst är han duktig på kraftfulla brytningar, men tyvärr räcker inte detta för att spela på högsta nivå.

Han saknar något av det viktigaste som en mittback skall besitta, beslutsamhet.
En stark beslutsamhet är viktigt både i defensiven och i offensiven, i mångt och mycket den viktigaste egenskapen. Per Karlsson blir nervös när han får boll på fötterna, han slarvar bort extra tiondelar på grund av rädsla för att ta fel beslut, och dessa tiondelar gör att han hamnar i pressade situationer. Ur dessa måste han sedermera paniksparka för att rädda situationen som istället skulle kunna vara ett offensivt, vårdat uppspel.

Hans obeslutsamhet gör även brytningar osäkra, detta är också orsaken till att hans brytningar ibland blir väldigt spektakulära – han är tiondelen senare in i situationen än vad han skulle behöva och måste därför gildtackla och slänga sig. Visst kan det vara snyggt, men jag föredrar säkert framför snyggt.
Jag vill ha Atta, en otroligt intelligent spelare. Sen ser han ju ut som Obama också, bara det skulle inge respekt i motståndaren.

Thorstenssons stora styrka är hans hunger och slit, när han tajmar dessa egenskaper fel så blir han en minst sagt medioker forward. Tror att han skulle komma bättre till sin rätt som supersub. Ser att han kan komma in och tokstressa i en tight match med uddamålsledning.

Obolo, låt honom komma ner i banan igen. Han gör sig så mycket bättre som en hämtande forward. Vi får en extra kraft på innermitt och skapar större yta för våra offensiva yttrar att anfalla.

Miran, nu får du ta mig f-n bli hel och fit – vi behöver en målkung i boxen.

Gällande Özkan. Förstå vilken press han måste känna nu. Folk börjar misstänka skada och formligen skriker ut sin frustration och ilska över att han skall vara långtidsskadad igen. Jag manar till lugn och besinning, han blir nog inte friskare eller mindre pressad om vi vid varje tillfälle han har frånvaro tror att han skall vara borta resten av säsongen.

Mutumba, tänk er honom på en jämn plan med riktigt gräs, mumma!

Saleh kan inte ha det lätt nu, fått två chanser i två riktiga skitmatcher och betyget är redan satt, för dålig! Nej, ge honom chansen från start innan domen förkunnas. Han såg tokigt giftig ut under försäsongen, så potential finns.

19 April 2009 av Daniel Olemyr - 15 kommentarer

Nya Ortiz dominerar

Tunnelbana till bortamatch, gröna fält, grusplan, träläktare. Mycket var annorlunda och det kändes närmast surrealistiskt att ta sig ut till Hässelby för att se AIK spela allsvensk fotboll mot Brommapojkarna. Likväl trevligt, jag gillade känslan av att komma till en annan fotbollsvärld.

Brommapojkarna har börjat allsvenskan bra och redan tidigt i matchen förstod man varför. Trots att planen bestod till större delen av grus och sand lyckades hemmalaget rulla på bollen ganska bra. Betydligt bättre än AIK. Första 30 var horribelt usla från AIK:s sida. Framförallt defensiven – varken Jos eller Per Karlsson spelade bra idag. Gissar att Walid Atta stärkte sina aktier för spel i mittförsvaret bara genom att sitta på bänken och se på.

Tommy skrev i veckan att det är dags att tacka och säga adjö till Tjerna i startelvan. Det dröjde 45 minuter till, sen tröttnade Stahre också. Pierre visade sig vara en bättre lekkamrat till den nya Ortiz. Och såg till att nya Ortiz kunde dominera ännu mer i andra halvlek.

Viktor Lundberg gör en alldeles strålande A-lagsdebut från start. För dem som ser AIK på Skytteholm om vintrarna är han knappast ett okänt namn och det är knappast heller överraskande att han spelar så bra. Eller att han har bra krut i dojjan.

Stahre tycker att AIK vinner välförtjänt. Det låter jag vara osagt. Men jäklar vad gott det smakar att se bollen rulla i nät på övertid. Övertidsmål – det finns inget bättre!

Gabriel Özkan saknades på nytt. Tidigare i veckan sades att han skulle spela om det inte vore för magsjukan. Innan matchstart idag säger man att han har problem med ljumskarna, men att han bör kunna spela nästa match. Efter matchen säger man att han kommer vara borta på obestämd tid. Det gör mig både besviken och förbannad. Mest förbannad. Vi är förda bakom ljuset. Räknar inte med Özkan innan sommaren.

Bojan tycks ha hamnat i Stahres frysfack. Wesström antyder att vissa i nuvarande trupp inte kommer att få förlängt. Jag ser ett samband. För min del får Stahre gärna byta frysvaror. Saleh mot Bojan. Saleh har varit rejält kass när han har hoppat in mot Malmö och BP.

14 April 2009 av Daniel Olemyr - 7 kommentarer

Idag nöjer jag mig med att vara stolt

I november förra året, dagarna efter att Rikard Norling tillsammans med Charlie, Ola och Nebo, fått lämna klubben minns jag att jag talade med en bekant med viss insyn i klubben. Vi talade om den nya tränaren Mikael Stahre och vad denne skulle göra för att förändra AIK:s taffata insats under året.

Sedan Mikael Stahre presenterats offentligt och hunnit kolla på många timmar av video var han bestämd. Det första han skulle sätta tänderna i var försvarsspelet – något han ansåg som totalt fyllt med brister under 2008. Sagt och gjort – Stahre satte sig ner och började rita.

Under hela försäsongen och framförallt igår kväll kunde vi se resultatet. För även om en skrikande holländare gör sitt spelar AIK en bättre defensiv överlag i år, något som kan bära långt i årets Allsvenska. Stahre har valt att spela lägre med ytterbackarna – något som inte påverkar offensiven nämnvärt med spelare som Mutumba och Özkan. För första gången sedan Rubarths glansdagar har vi kantspelare som klarar av att slå ut sin ytterback på egen hand.

På innermittfältet har Jorge Ortiz både slutat kladda på bollen och slutat falla så fort han känner en hand i ryggen. Det har i sin tur inneburit att han har växt ut till en balansspelare med Dulee/Derek-potential. Han är inte där än, men nog känns det som om han kommer hitta dit.

Tillsammans med Tjerna lyckades Ortiz sätta hård press i andravågen, de få gånger Kalmar faktiskt lyckades spela sig förbi Thorsten och Obolo längst fram. För egen del har jag fortfarande svårt att förstå varför Tjernström fortsätter springa i djupled. Den offensiva kraft hans löpningar innebär ska inte underskattas. Men jag kan på inget sätt se hur de väger upp de hav av ytor han lämnar åt Ortiz att hantera defensivt. Tjerna i djupled är ett Norling-arv jag helst sluppit.

I övrigt har Stahre ändrat mycket lite jämfört med det spel som Norling ville spela. Däremot har Stahre lyckats återinföra den frenesi, kampvilja och det hårda jobb som präglade Norlings AIK 2005-2006, men som denne senare tappade bort i jakten på utveckling.

För AIK:s del handlar det om att fortsätta vara ödmjuka och hålla fötterna på jorden. Media har redan jobbat in budskapet om det nya, hårda och öppna AIK. Men har glömt att AIK är en klubb som också lätt hamnar i ett tillstånd av hybris, såväl på läktaren som på planen. Om än Stahre antagligen är högst medveten om de kaxiga uttalanden han fäller efter matchen igår vill jag helst vänta några omgångar till innan jag knyter näven och konstaterar att den nygamla AIK är tillbaka på riktigt. Och att man blir ett lag som klarar av att prestera också när de förväntas vinna. Idag nöjer jag mig med att bara vara stolt.

7 April 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

AIK-veckan, v. 14

Några dagar senare än vanligt är det dags att sammanfatta förra veckans AIK-nyheter. En vecka fylld av förväntan kulminerade på söndag eftermiddag när AIK besegrade Halmstad med 1-0 i årets första match. En match som inte bjöd på någon sambafotboll, men som lovar mer inför framtiden.

Antar att de flesta som läser den här bloggen redan har läst en och annan matchartikel, där nästan all fokus hamnar på Özkan och Mutumba. Kul! Inte minst med tanke på Jan Majlards krönika dagarna innan premiären, där det spekulerades i om Stahre skulle våga satsa på dessa kreativa herrar. Själv väljer jag att fokusera på tyckandet efter matchen, vilket känns mer intressant såhär i upptakten på säsongen.

Johan Esk väljer främst att föra ett resonemang om AIK:s supporterflirt (#1) som jag inte riktigt förstår. Om matchen skriver han att AIK saknar en spelare ”som är så målkåt att det spränger i hela kroppen”. Inte minst sedan Obolo lät sin nya offensiva utgångspunkt lysa med sin frånvaro. Mattias Gurestam På Stockholm City drar samma slutsats, precis som Erik Niva på Aftonbladet.

AIK:s defensiv såg stabil ut i söndags, om än det är svårt att avgöra om det var AIK som var bra eller Halmstad som var uddlösa. Mattias Lühr såg dock samma potential i Jos Hooiveld likt de som har varit på Skytteholm i vinter. Robert Laul valde dock att inte sälla sig till skaran av imponerade.

Flera spelare figurerar i vanlig ordning i tidningarna förra veckan. DN gjorde ett reportage om Örlund som hastigt blev nummer ett igen. Många tyckte att Örlund såg darrig ut i söndags – jag tycker han gjorde en fullt godkänd insats.

Sundsvalls Tidning verkar ha satt specialbevakning på traktens stora fotbollshopp Pontus Engblom. Den här veckan bjuder man på en lång och bra intervju med denne, som dock hamnade utanför truppen mot Halmstad. Gissar att det är först och främst matcher med Väsby som gäller i år.

Bojan skrivs det om flera gånger varje vecka och förra veckan var inget undantag. Jag undrar hur många artiklar jag har läst om att han snart är tillbaka och kör 100 %? Här snackar Stahre om Bojan och hur han kommer att bidra till konkurrenssituationen. Här säger Bojan att han närmar sig full form.

Bakgrunden till Kevin Walkers märkliga skada uppdagades också förra veckan – blodförgiftning löd förklaringen. Och när man läser den här artikeln (som visserligen tillhör den här veckan, jag gör ett undantag) förstår man varför AIK har uttryckt att man vill vara försiktiga med Kevin och att det lär dröja innan han är tillbaka för fullt.

Wiltons övergång till Malmö FF förra veckan gav upphov till att många arga röster höjdes, inte minst på GF. Just den diskussionen har många avhandlat innan mig så jag släpper helt enkelt den för nu. Återstår att se om den blossar upp på nytt när MFF besöker Råsunda den 16:e april..

AIK offentliggjorde i veckan att supportrarna föräras med nummer 1 och att detta nummer inte kommer att bäras av någon spelare i framtiden. Till detta tillkom en jäkligt snygg film, en stor matchtröja som skänktes innan spelarentrén i söndags och en supporter på samtliga truppfoton inför årets matcher på Råsunda. Det sista hade man kunnat skippa.

Jonas Arnesen skriver mycket intressant om publikparadoxen och huliganproblemen. 2009 är ett ödesår för svenska klubbar, dels ekonomiskt men också när det gäller förändringsarbete. Jag har skrivit det förut: det ska bli spännande att följa vilken skillnad Supporterunionen tillsammans med Bosse Johansson kommer att utgöra. Ur artikeln:

Med större makt följer också ökat ansvar för supportrarna. Nu kan de inte längre skrika ”avgå” från läktarplats, och inställningen ”vi-mot-dem” som präglat attityden hos många supportergrupper mot egna klubben är inte längre lika gångbart.

Nu handlar det om självsanering för att rensa ut huliganer som förstör från supportrarna som stödjer.

Lyckas inte det riskerar både Supporterunionen och de enskilda klubbarnas supporterorganisationer att tvingas leva med att mannen på gatan även fortsättningsvis sätter likhetstecken mellan begreppen supporter och huligan – hur oriktig jämförelsen än är.

Och inte att förglömma. Att även media fortsättningsvis gör samma sak. Hur oriktig jämförelsen än är eller hur lite verklighetsförankring krigsrubrikerna än har. Lars-Åke Lagrell tror dock inte att 2009 blir ett så mörkt, lågkonjunktursdrabbat fotbollsår som många misstänker.

Nu i veckan väntar träningsmatch för AIK på torsdag mot samarbetsklubben Akropolis innan Stahre plockar ut den trupp som ska åka till Kalmar och Fredrikskans för att matcha mot svenska mästarna på annandag påsk. Jag hade planerat att ta mig ner till Kalmar men skräms bort av att matchen startar först 20.00 (på en helgdag!). Helt i linje med förbundets profetia antar jag…

29 Mars 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

AIK-veckan, v. 13

Ännu en vecka har nått sitt slut. En vecka med generalrepetition. En vecka av både positiva och negativa inslag. En vecka som innebär att försäsongen är nära slutet… – snart är det dags att på nytt inta borgen på riktigt.

På lördagen spelade AIK säsongens sista försäsongsmatch. Dryga 1700 personer hade valt att provköra stolarna på Råsunda och det skulle visa sig att de skulle få valuta för entrépengen. AIK slog GIF Sundsvall enkelt med 4-1 och visade stundtals upp ett spel som bådar riktigt gott inför den allsvenska premiären mot Halmstad på söndag.

Från sidan var det närmast kusligt att träda in på ett ödsligt Råsunda och snabbt konstaterades att planen liknade en leråker snarare än en gräsmatta. Stahre däremot menade att det var nyttigt för spelarna att känna på underlaget och Pavey tyckte till och med att gräset var över förväntan. Den senare svarade för en riktigt bra insats tillsammans med Markus Jonsson på högerkanten. 2006-vibbar och jag gissar att Pavey spelade till sig en plats i premiärelvan.

På vänsterkanten huserade Martin Mutumba så småningom framgångsrikt efter en svag inledning. Mutumba har stundtals varit duktig på försäsongen men lär ändock få stå tillbaka för Özkan i premiären. Svenska Dagbladet uppmärksammar Mutumbas insats. Sundsvalls Tidning följer sin vana trogen Pontus Engbloms förehavanden. Övriga spelarbetyg läser ni här.

En truppförändring ska dessutom rapporteras från veckan. Jag trodde att truppen skulle bantas. Istället beslutade sig Stahre/Wesström för att plocka upp Viktor Lundberg från Väsby. Men mest troligt är att Väsby stundom kommer att nyttja Lundberg under säsongen ändå.

En annan ung mittfältare som har imponerat stort under försäsongen är Kevin Walker. Men precis när han började kännas bland de mest givna i premiären mot Halmstad dök det upp en mystisk sjukdom/skada. Walker skickades hem från U21-lägret, men än så länge har det inte rapporterats vidare om vad som har hänt. Jäkligt tråkigt för AIK, och såklart, för Walker själv.

I övrigt har det varit rätt tunt med AIK-relaterade nyheter i veckan. Mycket av snacket har präglats av den fullständigt briljanta kampanjen hifdif.se. I skrivande stund leder AIK publikkampen över småbröderna – låt det förbli så!

För några veckor sedan träffade jag tillsammans med Christoffer Roghult AIK Fotboll AB:s tillförordnade VD Annela Yderberg. Det hela resulterade i en intervju i två delar. Också Stockholm City har intervjuat Yderberg i veckan och det står (givetvis) bortom allt tvivel att AIK kommer hålla hårt i pengarna det här året. AIK är dock inte den enda allsvenska klubben som brottas med ekonomiska problem.

Inte en vecka utan arenafrågan. City skriver att AIK öppnar dörren för Stockholmsarenan. Och efter att Stockholms stad presenterat förslag på framtidens Stockholms stadion skrev jag ett inlägg som visst rörde upp vissa känslor i dif-leden.

AIK ställer upp med ett ungt lag inför årets allsvenska säsong. Det talas mycket om ”den nya vägen” och om hur AIK ska bygga framtidens lag runt egna talanger. DN skriver en artikel om Stockholmsklubbarnas förmåga att släppa fram unga spelare och konstaterar att få av de som kommer fram ursprungligen är från Stockholm. AIK har nyligen inlett arbetet med en ungdomsakademi som ytterligare ett steg på vägen mot ”självförsörjning” av spelare. I veckan kommer AIKbloggen att publicera en intervju med chefstränaren för denna akademi, Elias Mineirji. Håll utkik efter det.

Åsikterna går isär gällande var AIK placerar sig i årets allsvenska. Precis som seden bjuder gissas det vilt de sista veckorna innan avspark. FotbollDirekt tror att AIK slutar på en sjätteplats, men poängterar att den nya satsningen bör leda till bättre placeringar på längre sikt. Expekt tror inte heller på toppstrid för AIK i år – däremot gissar man att laget blir bäst i Stockholm. 2,10 gånger pengarna får du tillbaka om du spelar på att AIK slutar framför både dif och Bajen i sluttabellen. ”AIK känns stabilast av Stockholmslagen”, säger Dan Vikman, informationschef på Expekt.

Slutligen ska även noteras att AIK Fotboll AB hade årsmöte i veckan. Jag kunde dessvärre inte närvara och har heller inte hittat någon rapport från mötet. Den enda information jag har hittat är denna. Har du något att tillägga gällande detta, något annat eller om du bara vill delge en åsikt – skriv en kommentar!

Om precis en vecka har vi skjutit iväg årets allsvenska – nedräkningen har börjat. Köp biljetter!

5 Januari 2009 av Daniel Olemyr - 4 kommentarer

Fokus på utveckling och förädling

Aftonbladet publicerar en stor intervju med Mikael Stahre idag. Tycker att han gör ett intryck av att vara en rätt balanserad snubbe som talar öppet och ärligt. På fler än ett sätt påminner han om sin föregångare. Däremot fokuserar han hellre på helheten än på ”rätt spelare eller rätt taktik” – en ganska stor skillnad i jämförelse med Rikard Norling.

Jag är väldigt nöjd med den truppen jag har och fokuserar hellre på att utveckla och förädla än att förändra. Jag tror oerhört mycket på verksamhet, att skaffa sig goda vanor varje dag. Att det är det som över tid ska leda oss till resultat och framgång. Inte bara att värva rätt spelare eller välja precis rätt taktik i en match. Det handlar om helheten.

AIK har inte utvecklats nämnvärt sedan säsongen 2006. Utveckling och förädling känns således som rätt väg att gå. Jag tror precis som Stahre att det finns mer att hämta ur den trupp som AIK har idag. Däremot känns det alltid riskfyllt att ha en tränare som gillar att jobba med lag som slår ur underläge och där det handlar om att utvecklas tillsammans.

Man kan dra en parallell till Roger Melin som har lyckats väl i AIK där laget är ungt och slår ur underläge, men misslyckats med Färjestad i Elitserien när kraven var höga från start. Den gode Melin har uttryckligen sagt att han gillar att träna lag där han får bygga upp och utveckla.

Frågan är om Melin respektive Stahre är förmögna att etablera AIK i den absoluta toppen. Många trodde att Rikard Norling var kapabel till detta efter att ha lyft upp AIK från ingenting åren 2005/2006- det visade sig att så inte var fallet. Det är en sak att utveckla och slå ur underläge. En helt annan att stå kvar på toppen när man väl tagit sig dit.

Jag känner mig ganska säker på att AIK Fotboll gör en godkänd säsong 2009. Orosmolnen tycker jag mig se längre fram i tiden.

Uppdatering: Även DN gör en större intervju med Stahre (7/1).

Nyare inlägg »