Kungen av Rinkeby, showen rullar vidare!

AIK-Peking 16

Dagens gladaste nyhet är förstås faktumet att allas vår M9, aka Martin Kayongo Mutumba, har förlängt sitt kontrakt till till och med säsongen 2012. Vi har med det inte bara säkrat upp en riktigt bra spelare med enormt AIK-hjärta utan även en fantastisk ambassadör för vår underbara klubb. Antalet Gnagare boende längs den blåa linjen lär öka betydligt snabbare så länge Mutumba showar vidare på kanten iklädd vår svarta tröja. Att Martin även mognat ytterligare som person är ganska så uppenbart med tanke på att hans nya citat är laget går före jaget. GF-inventarien Gecko påminde mig om den förmodligen bästa segerintervjun någonsin, check it! Fortsätt läsa…

Årets mest värdefulla spelare

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

5. Bojan Djordjic

Efter en vår där Bojan stundtals tycktes petad och i det närmaste i Stahres frysfack måste han betraktas som en skräll på den här listan. Men ända sedan han kom tillbaka till Sverige har han varit misstrodd, hånad och skadad. Och sedan rövargänget seglade upp som en guldkandidat på allvar har Bojan förvandlats till en härförare av stora mått. Han har manat på, han har tagit strategiska tacklingar och han har stått för avgörande insatser i pressade lägen. I september skrev jag att Bojan är kraften som förenar AIK på planen med AIK på läktaren. På många sätt visade sig den kraften vara avgörande i slutändan.

4. Martin Mutumba

Han inledde säsongen som en utskrattad utfyllnadsvärvning. Han avslutade den som Allsvenskans mest jagade spelare. Martin har visserligen haft några dippar under säsongen, men i ett AIK som har gått på offensiv tomgång har han varit ovärderlig. Allteftersom säsongen har fortlöpt har han blivit bättre och bättre på att kombinera show och effektivitet. Jag kan inte tänka mig att någon annan offensiv spelare i Allsvenskan har så hög procent i en mot en-lägen. Och han kommer att bli ännu bättre 2LAX10

3. Ivan Obolo

Gracias grande Obolo. För att du höll oss kvar i toppen under våren, för att du aldrig är skadad och för att du alltid är så otroligt laglojal. Ivan Obolos betydelse för AIK kan inte överskattas, om än den inte var lika uppenbar under senare delen av säsongen. Han nickar bort fasta situationer, han är en fantastisk bollmottagare och han levererar vidare i ett högt tempo. Stor anledning till att Antonio Flavio hittade rätt så snabbt i AIK.

2. Jos Hooiveld

Många hyllade honom stort innan han ens hunnit sätta foten på Skytteholm. Och många fick anledning att jubla vidare även efter debuten. Redan från första tacklingen stod det klart att Wesström hade hittat rätt. Jos Hooiveld stod för allt som AIK har saknat tidigare år; karaktär, ledaregenskaper och ett strålande mittbacksspel. Måste vara kvar i klubben om AIK ska ha någon möjlighet att nå Champions League.

1. Jorge Ortiz

Som jag har försvarat den här mannen. Bitit ihop och gett mig fan på att inte sluta tro. Under hela 2008 när kritiken haglade mot Ortiz som sades vara alldeles för tunn, alldeles för långsam och alldeles för dålig i största allmänhet. Därför känns det så otroligt bra nu. Många glömmer bort Ortiz när de talar om nyckelspelare hos svenska mästarna. I mina ögon råder det inga tvivel. Jorge Ortiz kombinerar ett internationellt passningsspel med ett tacklingsspel och en uthållighet som är unik i Sverige. Allsvenskans bästa mittfältare och AIK:s mest värdefulla spelare guldåret 2LAX9.

Bubblare: Daniel Örlund

***

I och med detta kör vi igång ett svep med olika listor som tillsammans sammanfattar säsongen 2LAX9. Imorgon listar vi Årets viktigaste mål.

Fyll gärna på med egna listor i kommentarsfälten!

Media inför avgörandet

Som väntat vräker media på med all kraft såhär dagarna innan. Och tur är väl det, för hur skulle man annars slå ihjäl tiden fram till söndag? Vi har samlat ihop ett gäng länkar som sammanfattar dagens mediala utbud. Fyll på i kommentarerna om det är något som saknas! Fortsätt läsa…

Kärlek och nerver – om ett lag som får oss att leva

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Snart stannar hjärtat. Det är allvar. Match efter match, hela jäkla hösten har jag suttit och svettats, våndats, plågats och lidit varje gång AIK spelar fotboll. Varje jäkla match har jag känt att när som helst så går det åt helvete. Jag vet fan inte om jag vågar titta på guldmatchen. Å hälsans vägnar kanske man gör klokast i att trycka i sig sömnpiller i lagom tid för att falla i djup sömn lagom mellan 15.00 till 17.00 på söndag eftermiddag. Men jag ska försöka att njuta av läget. Försöka intala mig själv att det här är något man kanske bara upplever en gång i livet. Att det är nu man lever – inte bara existerar. Fortsätt läsa…

AIK i korthet – 29/9-09

Det fanns ju en del att fånga upp, såhär dagen efter den fantastiska festen på Råsunda. Här är några länkar. Ni kanske har missat nåt? Eller har jag?

***

Expressen hänger ut huliganer

Trodde anledningen till att man inte publicerat innan var att det helt enkelt inte fanns bilder?

Mutumba: ”Tauer – en av de sämsta”

”Tauer var en av de sämsta jag mött faktiskt. Han kan blogga om matchen istället” – M9. Mitt i allt raljerande gör han ganska träffsäkra analyser. I all sin enkelhet. Det här derbyt var ju inte så förbannat svårt att analysera förvisso.

Nu vete fan alltså om inte AIK tar guld

Mutumba, Mutumba. Han bjöd indirekt in sig själv i Laul Calling. Det vore ett misstag av Aftonbladet att inte nappa på den.

AIK planerar värvningsturné i Brasilien

Jättebra att dom vill ligga steget före. Men om Väsby-satsningen ska slå väl ut gäller det att man verkligen vågar satsa från egna led. Och att man vågar ge dem den tid som krävs.

En hyllning till Kaptenen

En strålande text om en strålande kapten.

Per Karlsson missar nyckelmatch

Dessvärre ett väntat besked. Eftersom Per och Jos har spelat ihop i stort sett varenda match (eller är det rentav varenda?) har vi ingen naturlig ersättare. Nisse skulle kunna flyttas in men på vänsterbacken har vi ingen backup. Jag gissar att Walid får starta på söndag. Detta innebär att Markus Jonssons hälsa nästan måste bli tillräcklig för spel. Vi har inte råd med två tapp i backlinjen.

AIK-hjälten Flavio: ”Jag ber om ursäkt…”

Ännu en sån där artikeln som får AIK-supportrar att hata kvällspressen. Och visst, det är en riktig pissartikel byggd på en icke-händelse och en sill som gråter ut. Inte sådär jättesvårt att lista ut att Flavio inte hade en aning om vad som stod på tröjan. Och mitt i allt segerfirande och alla hyllningar kände han väl inte att det var prio ett att fråga någon heller.

Flávio tycker inte illa om Göteborg

Lite löjligt att AIK publicerar en offentlig ursäkt. Men det är klart. När kvällspressen hugger på allt så gäller det att vara proaktiv. Och artikeln föll ju ut som man hade planerat, antar jag. Bra så. Det är ju synd om hela Götelaborg ska må dåligt för att en 22-årig AIK-brasse sprider ”anti-budskap” om staden. Det gör ju ingen annan i Stockholm.

Djurgården hade tur som ens kom upp i noll

Alla krönikörer skrev. Simon Bank skrev bäst. Johan Orrenius och Johan Esk är också läsvärda.

Dessvärre ett väntat besked. Eftersom Per och Jos har spelat ihop i stort sett varenda match (eller är det rentav varenda?) har vi ingen naturlig ersättare. Nisse skulle kunna flyttas in men på vänsterbacken har vi ingen backup. Jag gissar att Walid får starta på söndag. Detta innebär att Markus Jonssons hälsa nästa måste förbättras inför söndag. Vi har inte råd med två tapp i backlinjen.

En fantastisk fest och en kväll att minnas

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Det var upplagt för en fantastisk fest. Förutom en liten klick tappra blåblå på Södra kokade arenan av serieledningstörstande AIK-supportrar.  Och AIK bjöd upp till, eller snarare bjöd Djurgården på, en fantastisk dans. Djurgården hånades. Förnedrades. Jag satt kvar lite längre än vanligt på Råsunda efter matchen. Tittade på hur Djurgården lämnade arenan med hängande huvuden. Hur ett fullproppat Norra hyllade våra hjältar. Hur Råsunda tystnade. Inatt så drömmer vi, att AIK tar SM-guld och Djurgår’n åker ur. Imorgon laddar vi om. På söndag spelar vi säsongens viktigaste match. Fortsätt läsa…

Allt krut på avskedsfesten – på måndag tar vi revansch

Fotboll, allsvenskan, Helsingborg - AIK

Foto: Bildbyrån

AIK kom till Olympia som nyblivna favoriter till SM-guldet. Med samma poäng som IFK Göteborg och en match mindre spelad. Just då, när laget borde explodera i en viljeinsats som överträffar allt vi har sett tidigare på säsongen, bjuds vi på en av årets mest tafatta och höglösa insatser. Det kanske är början på en mental kollaps. Det kanske är en väckarklocka. Hur som helst känns det jävligt tomt just nu. Nu vill jag se att Stahres mannar låter antagonisterna sota för den här förlusten på måndag. Big time. Fortsätt läsa…

AIK i korthet – 7/9-09

Ni som har följt AIKBLOGGEN en tid vet att vi tidigare körde en inläggsserie som vi kallade för AIK-veckan. Av olika orsaker publiceras den inte sedan en tid tillbaka. Men vi kommer att pröva en ny grej. Korta kommentarer kring aktuella AIK-nyheter; så gott som dagligen. Detta är det första ”AIK i korthet”. Vad tycker ni? Fortsätt läsa…

Seger med guldkant

Matchen mot Trelleborg kom som ett perfekt avbrott från all spekulation och fokus kring Ivan Obolos vara eller icke vara i AIK. Såsom matchen såg ut så var det nästan som en kur mot allt som oroat oss de senaste dagarna. Det mesta av spelet som AIK skapade kom via kanterna och de riktiga långbollarna mot Obolo lös med sin frånvaro. Obolo var inte alls så tongivande som han brukar vara och det var istället Antonio Flavio som klev fram och tog huvudrollen på topp.

Det var guldkant på spelet i vissa stunder, även om tempot ibland haltade och målen som vanligt inte trillade in i massor. Det vi fick se mot Trelleborg var tveklöst det bästa kantspelet vi sett i år. Till stor del kan detta förklaras med att Trelleborgs defensiv sviktade rejält på kanterna och att deras offensivt lagda yttrermittfältare ofta hamnade helt fel i sina positioner. Detta ledde till nästan löjligt stora ytor i vissa moment, men även när ytterbackarna låg på så såg AIK överlägsna ut i en-mot-en situationerna. Trots Trelleborgs defensiva svagheter så ska man inte bortse från att kantspringarna i AIK gjorde det mycket bra. Pavey, idag högerback, löpte i precis rätt ytor hela tiden samtidigt som Mutumba briljerade i en-mot-en spelet. Om inläggen hade varit battre från högerduon hade det kunna bli riktigt många mål idag. På vänsterkanten hade Bojan lekstuga tillsammans med Markus Jonsson under de första tio minuterna, men Trelleborg lyckades stänga ner den kanten efter en minst sagt skakig inledning.

En anledning till att kantspelet fungerade så bra var att AIK lyckades suga in mycket Trelleborgsspelare centralt. Både Jorge Ortiz och Dulee Johnson spelade oerhört stabilt och det kändes tryggt att ha Ortiz tillbaka på mitten. De var säkra i sitt enkla passningsspel och även defensivt lyckades de stoppa Trelleborg från att bygga upp det livsfarliga djupledsspel som de ofta visat upp på hemmaplan. Framförallt Ortiz stod ivägen for det mesta och det är i just balansspelet som han visar sin riktiga klass.

Om man ser till individuella prestationer så lyser Antonio Flavios uppvisning absolut starkast. Han visade upp en bländande teknik vars like inte setts på en allsvensk plan den här säsongen. Han var outstanding i långa stunder och var ett ständigt orosmoment for ett Trelleborgsförsvar som gång på gång föll för hans finter. Han hade även en del skott, men han behöver skjuta in sig innan första målet kommer. Det första av många vågar jag faktiskt säga.

Någon som hade siktet inställt var Dulee Johnson. Vid två tillfällen kunde han ohotat driva fram mot Trelleborgs raka backmur. Från läktarhåll skreks det ”skjuuuuuut” tills luften tog slut i 25 000 lungor, men Dulee var kylig de två gånger han fick chansen och han sköt i precis rätt lägen. Det första skottet styrdes strax över, men i den 64:e minuten satt hans skott precis där det skulle och 1-0 var ett faktum. Det var en skruvad projektil som gick rakt upp i krysset. Helt var otagbart för annars duktige Viktor Noring.

Trelleborg har massvis av talang offensivt, men trots att AIK drog ner på tempot och lät Trelleborg komma in i matchen efter 1-0 så skapade de inte tillräckligt många farliga chanser. Deras bästa läge kom i matchens absolut sista sekunder då en djupledsboll med lite tur letade sig igenom AIK:s försvar till en friställd Marcus Pode. Men Daniel Örlund visade att AIK har kvalitet på alla platser med en matchvinnande räddning precis innan slutsignalen ljöd.

Den återvunna serieledningen var precis vad som behövdes för att lätta lite på oron inför transferryktena. Om det här var Obolos sista match i AIK var det knappast en avskedsmatch värd att minnas. Han var inte direkt dålig, men inte heller så stabil som han brukar vara. Det var en del svaga avslut och ett antal missade passningar där hans speciella vricknigar inte gick hem. Man kan roa sig med att spekulera om Ivan mörkade formen för att inte bli såld, eller om han redan är såld och har tankarna någon annanstans. Förmodligen var det helt enkelt inte hans match idag. Hans relativt svaga insats idag kanske gör så att det gör lite mindre ont om han blir såld. Men jag skulle ändå vilja säga att eftersom detta inte var ett värdigt avslut för vår argentinska idol så skulle han gärna kunna få fortsätta i AIK lite längre.

Serieledning har vi, åtminstone i en dag till. Och visst känns det efter den här matchen som om vi har ett lag som kan vara med och kriga i toppen. Men visst - Obolos vara eller icke vara; det är kanske fortfarande frågan.

Spelar Mutumba på måndag?

Klev upp tidigt imorse och gjorde en tripp ner till Karlberg tillsammans med redaktör Strigén för att kolla in lagets näst sista träning inför matchen mot GAIS på måndag.

Ett 25-tal personer fanns på plats för att beskåda träningen och ungefär lika många spelare deltog i densamma. Gabriel Özkan syntes inte till på Karlberg. Miran Burgic, Niklas Bergh och Mikael Thorstensson körde rehab med Alm och sedermera äntrade även Martin Mutumba och Tomi Maanoja gräsmattan.

Träningen inleddes med en kortpassningsövning, där samtliga då närvarande spelare deltog. Efter det följde en inläggs-/skottövning och tvåmålsspel över liten plan. Inte mycket att säga om träningen, mer än att Pavey stod för att par starka avslut och att Dulee Johnson såg lite trött ut i tvåmålsspelet. Vad som förorsakat det senare kan var och en spekulera i… ;)

Mest intressant var Martin Mutumbas träningssession. Att han har åkt på någon form av skada stod klart sedan han joggade in på planen bra mycket senare än övriga truppen, inledningsvis i joggingskor – senare i fotbollsskor. Han avslutade träningen med  bollövningar tillsammans med läkaren Karol Zyto och precis innan jag och Strigén lämnade Karlberg hörde vi oss för med Christer Swärd om läget, men han hade inga svar just då. Troligt är att Martin gjorde någon form av test inför måndagens GAIS-drabbning.

I övrigt kan man kort konstatera att AIK har en bred trupp, men att det i mångt och mycket går ut över nivån på spelarna. I dagsläget är det en oerhörd skillnad på de bästa och de sämsta som deltar i träningarna – på gott och ont givetvis.

Till sist vill jag även nämna Tomi Maanoja. Det var första gången jag såg honom på benen efter skräckskadan i februari. Han gjorde ett par joggingvarv runt planen, med stela staplande steg, men muskulaturen tycks vara på väg tillbaka. Han kämpar på och är alltid vid gott mod. Tomi är en sann hjälte!

Semifinal!

AIK kom till spel på Strandvallen med en mycket spännande startelva, en elva som har droppats i forum ett antal gånger och som lovar massor offensivt. Två offensiva ytterbackar i Pavey/Bengtsson, ett femmannamittfält bestående av Özkan, Dulee, Ortiz, Djordjic och med Mutumba som släpande bakom Obolo längst fram. Nu jäklar skulle det bli åka av! Det blev det inte. Men AIK vann matchen.

Att lyssna på en fotbollsmatch på radio är tämligen värdelöst. Att försöka analysera en fotbollsmatch man bara följt genom radio är bara korkat. Men man kan snabbt konstatera att AIK knappast körde över Mjällby. Det tycks dessutom som om AIK aldrig fick riktigt grepp om mittfältet som man kanske önskat mot Superettan-motstånd. Men AIK var enligt rapporter snäppet vassare och vann rättvist. Mutumba blev målskytt och utsedd till bäst på planen av kommentatorerna. Kanske är han på väg tillbaka till tidig vårform?

Nu väntar semifinal mot antingen Häcken, Göteborg, Helsingborg eller Gefle.

Till sist. Jag har alltid varit en förespråkare för den subjektiva journalistiken. Inte minst i idrottssammanhang. Att kommentatorerna i dagens match hade en subjektiv utgångspunkt kryddade sändningen för min del, dels därför att man som AIK-supporter möter helt andra perspektiv på laget, men också därför att referatet blev mer passionerat. Mot bakgrund av detta står jag mer än gärna ut med bräkande som svider i öronen och AIK-spelare som heter Obala, George Ortiz och Daniel Özkan.

AIK-veckan, v. 25

Även den här veckan tog sin början i efterspelet till Dulee Johnson-affären. Affären diskuterades på djupet där Sportbladet spekulerade i om AIK gjort en bra affär och där Expressen skrev en artikel om Dulees påstådda strulklausuler. Vad som stämmer och inte vet i vanlig ordning bara Björn Wesström och de närmsta kring honom.

Christoffer Roghult startar sitt Dulee-resonemang i ett personalpolitiskt perspektiv i en sen men bra Isidors Hörna där han ställer sig frågan om en organisation på knäna verkligen klarar av ett potentiellt rehabiliteringsansvar. Jag antar att man redan innan värvningen genomfördes konstaterat att Dulee inte är alkoholist.

Roghult funderar vidare över finansieringen och uttalanden såsom ”köpet har möjliggjorts med Agent03″. ”Köpet” i det här fallet hänvisar givetvis till övergångssumman. Löneposten och övriga omkostnader hamnar alltså hos AIK. Så har det sett ut innan och så ser det ut nu också – inga konstigheter. Agent 03 gör investeringar med hopp om avkastning, något som tenderar att glömmas bort ibland. Det innebär alltså att de stora kostnaderna i Dulee Johnson-affären hamnar på AIK. Något som skvallrar om försäljningar och bosman-spelare framöver under 2009…

Men om man får tro Nebo Novakovic har vi gjort ett kap. Han menar att Dulee är betydligt bättre än Bojan. Enligt rapporter har nämnde Bojan Djordjic varit på sämre humör än vanligt på träningarna på sistone. Vinnarskalle säger vissa…. Frustration, någon?

Sthare oroar sig dock inte för att stämningen ska bli dålig på Karlberg framöver.

På den här nivån måste man ha många bra spelare, ett lag mår bra av det. Det finns klara likheter men även olikheter mellan alla våra mittfältare, men det är inget jag ser som ett problem.

Jag vet inte om jag håller med. Konkurrens är sunt i måttliga mängder. I nuläget känns AIK:s mittfältsuppsättning för stor. Under Norling hade vi samma problem under 2007 och 2008, med dåligt resultat som följd. Jag föredrar kontinuitet framför någon slags prestationsbaserad rotationsmodell. Och det är ju klart som fan att varken Bojan, Walker eller Tjerna är speciellt glada över att speltid under hösten står och faller med avstängningar och skador.

AIK har spelat en träningsmatchen i veckan också. Förlust med 0-2 mot Inter Åbo. Matchrapport här.

Lagrell lät den gamla kroppen rycka till och gjorde ett par mindre lyckade uttalanden i Idrottens Affärer. Jag har brutit ned det hela här.

Till sist, Martin Mutumba fick tydligen tala enskilt med Stahre och övriga tränarteamet sedan han betett sig olämpligt i samband med matchspel på träning. Upprinnelsen till det hela sägs enligt Mutumba själv vara en otillräcklig domarinsats signerad Andreas Alm. Han berättade också att han skulle vara kvar i Rinkeby över midsommar. Han är rolig, Martin..

Ambivalens på Råsunda

Innan matchen kändes en poäng som en vinst. Efteråt är det svårt att inte vara besviken. Men trots att AIK långa stunder, framförallt i första halvleken, rullade ut bortalaget har vi fortfarande problem med skärpan i avgörande lägen. Om än torsdagens match var ett fall framåt offensivt.

Min dag började på Råsunda IP. Trevlig stämning, bra initiativ och strålande väder. AIK-dagen gav mersmak och förhoppningsvis blir det mer av den varan efter uppehållet. Kringförsäljning i samband med match blir allt viktigare för AIK när publiksiffrorna viker och ekonomin visar fortsatt röda siffror. Igår kändes det dock som om vi var fler än 15 000 på läktaren. Stämningen var närmast elektrisk när AIK släppte loss allt man hade och visade ett skadeskjutet bortalag att det skulle bli en jobbig eftermiddag i Solna.

För, precis som Simon Bank poängterar, Elfsborg saknade flera viktiga kuggar igår och kommer att bli betydligt vassare efter uppehållet. Det förvånade mig mycket hur ointresserade man såg ut offensivt. Det var säkerligen god stämning i Elfsborgslägret på vägen hem.

Vägen hem för egen del kantades mest av tankar som for iväg till södra Skåne. Sammanfattat får ändå AIK:s positiva besked tillsammans med Trelleborgs överkörning av krisande antagonister betraktas som en bra eftermiddag. Ett extra plus till Kristian Haynes som håller på att växa ut i en dif-dödare av stora mått.

Enda plumpen i protokollet är att Martin Mutumba missar resterande två matcher under våren och knappast kommer att kunna träna fullt under hela uppehållet. Apropå Martin så menar Mattias Lühr på Expressen att denne inte är tillräckligt effektiv i sitt spel. Å andra sidan skapar Martin massor av utrymme för sina lagkamrater, borde ha haft några assister till om AIK-skärpan hade varit bättre framför mål och bjuder inte sällan på öppnande passningar vilka gör att AIK kan vända spelet snabbt. Dessutom klarar Martin av att suga fast bollen högt i banan vilket gör att AIK får tid att fylla på med spelare i offensiven. Hans frånvaro kommer att vara ett stort avbräck.

Nu väntar svår bortamatch mot Gefle och sedan ett derby innan vi går in i uppehåll. Sex poäng känns fullt realistiskt.

FOTO: Magnus Neck

AIK-veckan, v. 16

Hela tre matcher avverkades förra veckan, såväl på planen som här på bloggen. Av den anledningen kommer jag i viss mån att lämna matchrelaterad AIK-text därhän i det här inlägget.

Däremot hade jag tänkt inleda med kort matchrelaterad Väsby-text. Väsby, som under nya tränaren Tomas Lagerlöf har inlett Superettan på sämsta sätt. Förlust i premiären mot Vasalund och förlust även i andra matchen mot Åtvidaberg, bägge gångerna på Skytteholm och bägge gånger skrevs siffrorna till 0-2. Att döma av Lukas Syberyjskis matchrapporter på Väsbys hemsida har man haft svårt att skapa riktigt heta målchanser såhär långt i Superettan.

Noterbart från Väsbys match mot Åtvidaberg var att Robert Walker gjorde bägge bortalagets mål. Dennes bror, Kevin Walker, sägs enligt rapporter vara på bättringsvägen, om än han har tappat massor av kilon och fortfarande befinner sig i Örebro. Jag gissar att vi inte ser Walker på planen förrän efter sommaren, vilket känns jäkligt bittert med tanke på hur bra Ortiz har varit i säsongsupptakten. Ortiz/Walker på innermitten kan bli ett giftigt AIK-vapen i höst.

Martin Mutumba har inlett säsongen på ett väldigt spännande sätt och syntes förra veckan i en stor och läsvärd intervju i Sportbladet. Bland annat flörtar han med AIK-publiken i följande citat:

Varje match hoppades och trodde jag att AIK skulle sitta där och titta på mig. Det fanns bara ett mål: att komma tillbaka till AIK. Men jag hade ingen kontakt med dem.

Mutumba som blev brutalt nedsparkad av Kim Odelius i BP-matchen. I mina ögon ett solklart rött kort, men BP:s tränare valde att konsekvent blunda för detta. Är han blind?

AIK-publiken talar ofta och gärna om att vi har Sveriges största publik. Den sviten tror jag ryker och far iväg till Malmö redan i år. SvenskaFans talade om publikrusning mot Malmö. Det kom knappt 17000 personer till Råsunda trots mer media, bättre bevakning och den bästa starten på 12 år. Just nu sitter jag och ser HIFDIF spela inför ett halvtomt Råsunda. Publikutvecklingen i Stockholm oroar.

Under gårdagen debuterade Wilton Figueiredo i himmelsblått. Enligt rapporter en intetsägande debut. För egen del har jag varit ganska likgiltig mot övergången fram till nu. Visst sved det till första gången man såg Wilton i Malmö-tröjan. Skönt att vi slapp se det på Råsunda.

Efter matchen mot Malmö stod Sportbladets för veckans roligaste rubrik; AIK vill värva Mehmeti.

Förra veckan var nästan osunt matchtight, något också Stahre påpekade när han menade att träningarna mest handlar om att återvinna energi. Det hela fortsätter också dagarna vi har framför oss. Örgryte på torsdag, Norrköping i Svenska Cupen på söndag och Helsingborg hemma på onsdag.

Åbro gjorde många AIK-supportrar besvikna när man valde att sponsra Nya Gamla Ullevi i Göteborg. Vad jag förstod innebar avtalet att om man ville exponeras på arenan tillkom dessutom exponering på matchtröjorna för lagen som spelar på arenan – ett slags paketpris (rätta mig om jag har fel). Hörde dock bakom kulisserna att Åbro ska hitta på något för att återvinna förtroende i AIK-led. Men det här visar ju om något att företag, precis som spelare, sätter kommersiella intressen framför klubbsympatier. Varken konstigt eller något att hetsa upp sig över.

Arenafrågan den här veckan: det blir med stor sannolikhet konstgräs på Stockholmsarenan.

AIK är enda svenska fotbollsklubb på börsen. Fria Nyheter meddelar att trenden i England är att klubbar rör sig bort från börsen efter hårda satsningar på senare år. Liksom för AIK har börsnoteringen i de allra flesta fall inneburit ett fiasko för de engelska klubbarna.

Fotbollsvåldet är alltjämt ett populärt ämne i massmedia. Trots att det har varit lugnt på arenorna runt om i Sverige i den allsvenska inledningen skriver man om huliganlagen, förmiddags-/helgderbyn och fotbollsvåld i Småland. Det senaste borde egentligen utmålas som ett utmärkt exempel på att våldet sällan förekommer i anslutning till själva fotbollen, bara i fotbollens tecken (om ens det). När man som jag spenderar vardagen på en arbetsplats där kunskapen om fotboll är ganska låg upptäcker man verkligen vilka förödande konsekvenser mediebevakningen har för bilden av svensk fotboll i allmänhet och Stockholmsfotboll i synnerhet.

Till slut kan jag inte låta bli att lufta några tankar om Gabriel Özkan ytterligare en gång. Under veckan har det varit idel olika bud om hur det egentligen står till med (glas)kroppen. Det har snackats magsjuka, viss osäkerhet för spel, ljumskada med försiktighetsåtgärder respektive ljumskskada med ”borta på obestämd tid” som konsekvens och slutligen ”en liten överbelastning på ljumsken” och en veckas vila. Jag litar inte på någon i den här frågan. Jag litar på att Gabbe är frisk när jag ser honom på planen.

En man på läktaren

Har väldigt lite att säga om matchen i söndags, det var urusla förutsättningar vilket gav mer eller mindre uruselt spel. Obolo och Ortiz stod upp och var skillnaden mellan 0 och 3 poäng i min mening.

Viktor Lundberg hade fru fortuna på sin sida och lekte sagovärld. Tjernström sprang fel som vanligt och till min glädje verkade även GF och våra läsare här på AIKbloggen (samt Stahre) se samma sak som jag sett så länge. Pierre Bengtsson kom in och balanserade upp mittfältet, vilket gjorde AIK stabilare. Jo, just det, vi vann också. CH smällde in 3-2 på supersubvis, härligt!

Nu vidare.

Som åskådare så funderar man väldigt ofta på varför inte tränare ser det som jag ser. Hur kan han inte se att vi har en obefintlig uppspelstaktik, hur kan han missa att mittbacken har fel position nästa hela tiden? Svaret på frågan handlar om överblick, eller snarare bristen på överblick.
Som många vet så är det lättare att se spelets tendenser och system om man sitter en bit upp. Tyvärr gör ju inte Stahre och Alm det, utan de står i samma höjd som planen och missar allt som oftast de positioneringsfel som vi på läktaren kan tycka är uppenbara.

Så det jag nu undrar är om AIK har en man på läktaren, som är i kontakt med Stahre, en man som kan se detta som vi supportrar ser så tydligt?

Om man hade en man på läktaren så skulle man se att vissa spelare har spelintelligens medan andra saknar detta, man skulle se att vissa spelare har en inre kompass som gör att man alltid positionerar sig rätt utifrån anfall eller försvar, medans andra verkar stå på en magnet som gör att nålen snurrar vilt.

Så Stahre, sätt upp Christer på östra övre, bästa plats, med headset på huvudet och stå i kontakt med honom hela tiden. Det behövs.

I korthet:

Efter att med fakta klargjort varför jag inte tycker Tjernström håller är det nu dags att ta upp nästa man till rakning. Per Karlsson, En allt som oftast väldigt brytningssäker mittback med stor potential. Eller? Jo, visst är han duktig på kraftfulla brytningar, men tyvärr räcker inte detta för att spela på högsta nivå.

Han saknar något av det viktigaste som en mittback skall besitta, beslutsamhet.
En stark beslutsamhet är viktigt både i defensiven och i offensiven, i mångt och mycket den viktigaste egenskapen. Per Karlsson blir nervös när han får boll på fötterna, han slarvar bort extra tiondelar på grund av rädsla för att ta fel beslut, och dessa tiondelar gör att han hamnar i pressade situationer. Ur dessa måste han sedermera paniksparka för att rädda situationen som istället skulle kunna vara ett offensivt, vårdat uppspel.

Hans obeslutsamhet gör även brytningar osäkra, detta är också orsaken till att hans brytningar ibland blir väldigt spektakulära – han är tiondelen senare in i situationen än vad han skulle behöva och måste därför gildtackla och slänga sig. Visst kan det vara snyggt, men jag föredrar säkert framför snyggt.
Jag vill ha Atta, en otroligt intelligent spelare. Sen ser han ju ut som Obama också, bara det skulle inge respekt i motståndaren.

Thorstenssons stora styrka är hans hunger och slit, när han tajmar dessa egenskaper fel så blir han en minst sagt medioker forward. Tror att han skulle komma bättre till sin rätt som supersub. Ser att han kan komma in och tokstressa i en tight match med uddamålsledning.

Obolo, låt honom komma ner i banan igen. Han gör sig så mycket bättre som en hämtande forward. Vi får en extra kraft på innermitt och skapar större yta för våra offensiva yttrar att anfalla.

Miran, nu får du ta mig f-n bli hel och fit – vi behöver en målkung i boxen.

Gällande Özkan. Förstå vilken press han måste känna nu. Folk börjar misstänka skada och formligen skriker ut sin frustration och ilska över att han skall vara långtidsskadad igen. Jag manar till lugn och besinning, han blir nog inte friskare eller mindre pressad om vi vid varje tillfälle han har frånvaro tror att han skall vara borta resten av säsongen.

Mutumba, tänk er honom på en jämn plan med riktigt gräs, mumma!

Saleh kan inte ha det lätt nu, fått två chanser i två riktiga skitmatcher och betyget är redan satt, för dålig! Nej, ge honom chansen från start innan domen förkunnas. Han såg tokigt giftig ut under försäsongen, så potential finns.