17 April 2009 av Daniel Olemyr - 3 kommentarer

AIK aldrig riktigt nära

Utan att älta matchen för mycket; vi var aldrig riktigt nära att hota Malmö offensivt. Malmö å sin sida hade mer fart framåt, mer kreativitet och en stundtals briljant Labinot Harbuzi mellan backlinje och mittfält. I mina ögon bärgade Malmö en rättvis seger.

Men matchen var jämn. Och när matcher är jämna som dessa vågar jag nästan lova, dock utan vetenskapligt belägg, att fasta situationer fäller avgörandet minst 8 gånger av 10. Skillnaden mellan att vinna och förlora ligger i en väl slagen hörna eller frispark. Så också i den här matchen. Och även om marginalerna är små, Pierre hade en frispark i stolpen (AIK:s enda avslut på mål), så har jag ännu inte lyckats begripa vad Christer Swärd har gjort för att AIK ska bli mer effektiva på fasta situationer (hörnor i synnerhet). Jag tycker det ser ut som det alltid har gjort – uddlöst.

Sedan sommaren 2007 har AIK varit osunt beroende av Ivan Obolo. Tomas Lagerlöf har uttryckt det väl och sagt att Obolo är löjligt viktig för laget. Och det är han. Det är därför jag börjar bli uppriktigt orolig över att han inte presterar som tidigare hittills under 2009. Under försäsongen trodde man att det skulle släppa när Allsvenskan drog igång. Det har det inte gjort.

Däremot har det släppt på rejält för Jorge Ortiz. Överlägsen, totalt överlägsen, i AIK igår.

Att AIK förlorar på hemmaplan mot ett Malmö som ser ut som en guldkandidat är egentligen inte särskilt förvånande. Klart det svider, men mina förväntningar på årets AIK är lågt ställda. Ändå hade jag ont i magen när jag lämnade min stol på Råsunda med övertidsminuterna kvar att spela.

Trots den bästa starten i Allsvenskan sedan 1997, förstasidor om ett nytt AIK, bättre bevakning och mer information än någonsin – något har hänt med fotbollen i Stockholm. På Gnagarforum hånar man Djurgården för deras publiktapp. Procentuellt hamnar vi själva på samma nivå. 19 569 har blivit 16 936. Fan vet om inte Yderberg och gänget har tagit i för hårt när de budgeterat ett snitt på 15 000.

För några år sedan var Råsunda en upplevelse. Fotbollen kokade i Stockholm, derbyn var slutsålda dagar innan matcherna skulle spelas. Igår blev Norra stundtals utsjungna av en liten klick skåningar i hörnet på Södra. Det händer inte längre. Det känns slappt, avslaget… det känns inte som tidigare, det känns inte som det borde kännas. Samtidigt som dif och Bajen presterar dåligt vilket knappast kommer att skjuta intresset i Stockholm i höjden.

Själv har jag köpt en biljett till derbyt mot dif den 18:e maj. Med hopp om vårsol, publikfest, derbystämning och bra fotboll. Jag lär bli jäkligt besviken – och ångrar som fan att jag pyntade 400 spänn. Tåget som ska ta svensk fotboll till en ny tid lämnar snart perrongen. Bönderna har bestämt sig. Med nya arenor och en fotbollstörstande publik ska dom upptäcka Europa. I Stockholm har vi bestämt oss för att stanna hemma.

16 April 2009 av Daniel Olemyr - 8 kommentarer

Fortfarande frågetecken framåt

AIK-bloggen kan stolt presentera en ny skribent. Erik Haking debuterar med en text inför kvällens match mot Malmö.

Tidig seriefinal har det kallats (även om det inte riktigt stämmer) och visst går vi in i mötet med Di Blåe med en speciell känsla idag. En känsla som vanligtvis bara inställer sig inför ett derby eller en sommarmatch mot Göteborg. Vi AIK:are är inte vana vid att sitta med sex poäng efter två omgångar av allsvenskan och definitivt inte bortskämda med ett så lovande spel i inledningen av en säsong.

Tät defensiv med hög press fällde svenska mästarna på bortaplan där undertecknad innan skrev en krönika på Svenska Fans som avslutades med meningen: ”Tipset säger 1-1. Som verkligheten ser ut skulle det kännas som en liten vinst”. Den formuleringen fick jag äta upp lite grann även om rubriken (som jag inte skrev) kanske inte riktigt speglade artikeln.

Trots det växande självförtroendet bland oss supportrar håller jag fast vid att det finns ett litet frågetecken för själva målgörandet. Iván agerar som bekant oftast target (med stor framgång) och hinner inte tillräckligt ofta in i boxen för att kunna räknas som den där spjutspetsen vi har längtat så länge efter. Hur Thorstensson kan utvecklas på det området återstår att se även om hans slit i alla fall kommer leda till att lagkamraterna får större ytor. Den enda i truppen som är en klassisk straffområdesspelare är personliga favoriten Miran Burgic men som bekant verkar han ha något allvarligt otalt med andarna eftersom han spenderar den mesta tiden med rehabilitering istället för matchning. Kontraktet gäller över denna säsong och fram till nästa sommar och nu är det hög tid att en frisk Miran får göra sina 10-15 matcher i rad från start så vi får se hur mycket kvalitet han har. Det finns ingen annan jag faktiskt unnar att få vara frisk så mycket som Miran.

Det skulle i så fall vara Bojan Djordjic som äntligen är tillbaka i truppen inför dagens match. Här har vi en resurs som många av de andra lagen troligen räknat bort. Bojans inställning och hjärta räcker långt. Nu är det dags att trycka ner hånleendena från kvällstidningskrönikörerna i halsen på dom ordentligt och visa upp hela registret. Förhoppningsvis får vi se en kvart av Bojan idag och bara det skulle betyda mycket.

Vi möter alltså ett Malmö som inlett med att besegra två nykomlingar och således också har full pott efter två matcher. Skåningarna verkar har fått ordentlig utdelning på sin talangutveckling då Harbuzi, Mehmeti och Molins ser ännu bättre ut än förra året. Kryddat har man gjort med att investera Toivonen-pengarna i den inte helt obekante Wilton Figueiredo (som mycket lägligt ej är spelklar ännu), brassen Ricardo/Ricardinho och Häckens kvicksilver Daniel Larsson. Återigen kommer våran höga press bli nyckeln då Harbuzi inte ska få någon chans att vända upp. Här kommer Tjerna och Ortiz med assistans få göra ett lika stort jobb som de gjorde mot Kalmar.

Den på pappret största svagheten hos MFF är försvaret där Dixon/Gabriel kommer få tufft mot vår store argentinare. Bakom ytterbackarna hoppas jag att Mutumba/Özkan/Saleh eller vilka det nu blir kommer finna ytor att utnyttja och Thorstensson slita isär det något orörliga Malmö-försvaret.

Idag har jag dragits med lite i hybrisen och vågar tippa 2-0 till AIK. Thorsten och Ivan får sätta varsitt och imorgon vaknar vi upp som serieledare.

P.S. En person som sällan (med all rätt) gjort sig förtjänt av beröm är Kalmars lagkapten Henrik Rydström. Men en liten klapp på axeln ska han ha idag när han istället för att göra som många andra och gråta ut och känna sig ”hotad” garvade bort några engagerade AIK:ares prank när de väckte honom mitt i natten inför matchen i måndags.

16 April 2009 av Daniel Olemyr - 2 kommentarer

AIK vinner om Stahre ställer rätt frågor

Established on February 24, 1910, Malmö FF is one of the ”Big Three” football clubs in Sweden. The other two are IFK Göteborg and AIK. The ”Big Three” have shared 42 championships between them.

Den engelska varianten av Wikipedia säger det bäst. AIK-Djurgården är allsvenskans mäktigaste match. Men AIK mot Malmö respektive Göteborg är allsvenskans enda klassiska tungviktsmöten.

Klubbarna placerar sig etta, tvåa och trea i den allsvenska maratontabellen. Klubbarna har sin hemvist i de tre största städerna. Klubbarna kommer att dominera publikmässigt den här säsongen.

Inför den här säsongen är det Göteborg av de tre om tippats högst upp i tabellen. Men det är AIK och Malmö som har börjat 2009 bäst. Att kalla det för en tidig seriefinal är att överdriva. Men nog ger det en extra krydda till kvällens tillställning – och mer folk på Råsunda ikväll.

Malmö har sin vana trogen värvat stora namn. Serbiske landslagsmannen Miljan Mutavdžić gick dock sönder tidigt. Nu står di blåes hopp till två brassar – Ricardo och den för AIK:s vidkommande mycket engagerande Wilton Figueiredo. Om det slutar som det brukar numera, med mittenplacering och krisrubriker, återstår att se. Vad vi vet säkert är att Wilton inte stegar ut på Råsunda och möter AIK-publiken redan ikväll.

Trots att Malmö har tappat fjolårets bästa spelare Ola Toivonen andas föreningen optimism. Inte minst sedan man slutligen lämnat anrika Malmö Stadion. En arena där det spelats både EM och VM-matcher. Den nya arenan Swedbank Stadion är ett stort lyft både sportsligt och ekonomiskt – och något som innebär att AIK kommer att få slita hårt för att sin vana trogen sluta högst upp i publikligan.

För AIK:s del handlar det om att hitta ny energi efter urladdningen på Fredrikskans. Att Kenny Pavey tvingas avvaras innebär att vi antagligen ställer upp med två extremt offensiva kanter – Mutumba till vänster och Özkan till höger. Det i sin tur innebär att Nisse Johansson och Markus Jonsson måste skrika mycket och prestera på topp för att AIK ska hålla tätt bakåt. Å andra sidan har MFF en liknande fördelning, vilket borde innebära fördel AIK.

För första gången den här säsongen känner jag viss optimism inför matchen. Det brukar aldrig vara ett gott tecken. Men anledningen är enkel – jag lever med tron om att AIK 2009 är ett bättre lag (med allt vad det ordet innebär) än Malmös dito. Om Stahre ställer rätt frågor vinner vi matchen.