Det är nu helt klart att det blir en Supercup på Råsunda på lördag. Det sägs att man ska vara försiktig med vad man önskar sig för det kan slå in. Jag önskade mig en Supercup på Råsunda och ångrar mig nu bittert. Kan inte se hur man ska få planen tillbaka i något som ens liknar spelbart skick till den Allsvenska premiären. Kallt som fan kommer det vara också men likt förbannat kommer man vara på plats. Kan inte alls förlika mig med alla de Gnagare som säger att de ska skita i matchen för att ”ge igen” på Kentaro och TV4 som planerat spektaklet. Fan, var iaf ärliga och säg som det är, soffan behöver sällskap… 

Hockeyn bråkar vidare med Solna Stad om hyran för Ritorp och det hela ser ut att gå till rättegång. Desto roligare är då den sportsliga delen av hockeysektionen. Min gamla barndomsvän, som jag började gå på AIK med för en 20 år sen, hade den goda smaken att bjuda med mig till Hovet igår. Gratis håkky, bira o käk är ju inget man säger nej till. Matchen som sådan var kanske ingen höjdare men vi vann och det räcker för mig. Nu räcker det med att tvåla dit bönderna från gnällbältet på fredag så är vi i alla fall i kvalserien. Väl där får det fan i mig vara slut på bortförklaringarna från alla soff-fetton som hitills inte tagit sig till Hovet. Det är nu eller aldrig som gäller, annars kanske vi aldrig mer får se hur Hovets is är blank och klar. I och med att fotbollens b-lag vann mot ett av superettans topplag i form av Syrianska får man ändå konstatera det blev en riktigt bra onsdag. 

Jag har tidigare nämnt att vår sportsliga ledning inte är tillfreds med vår målvaktsbesättning och idag så skriver Norsk media att vi funderar på att värva Espen Johnsen från Rosenborg. Tror dock inte det blir av för han är både för dyr och för bra för att ha på bänken. Tomi har sett bättre och bättre ut i träningsmatcherna samtidigt som Berget nu är helt ute ur diskussionen pga sin skada. Borde det då inte vara rimligare att plocka in en billig back up från någon av klubbarna i den så kallade näringskedjan? Speciellt med tanke på att även Baxter fungerar som tredjekeeper vid behov.

Det har hunnits med lite hederligt handgemäng på en träning också. Tidningarna var förstås snabba på att skriva upp det till ett slagsmål men alla vi med lite vett bakom pannan ser ju bara positivt på att Kenny och Tomi är taggade till tänderna även på träning. It’s a good thing people!

Olemyr skrev igår om artikeln med Frank Bagge och idag kom svaret från Per Bystedt. Man vet ju knappt vilket fot man ska stå på egentligen för precis som Olemyr skriver är det ganska så dålig insikt det beslutsfattande som styr vår skuta. Tycker ändå Annela Yderberg är hyffsat förtroendeingivande i den intervju som Christopher ”d-i-a-g-n-o-s-t-i-s-e-r-a” Kviborg gör med henne. 

På tal om Kviborg så är jag sjukt nöjd med att både 08-fotboll och Matchpuls är tillbaka igen. Det är nästan lite högtidligt när man kommer hem från jobbet och parkerar sig på soffan för 2 x 40 minuters fotbollstugg. Gillar också Johns panelvikarie Ulric Jansson som jag hade nöjet att dela tågvagn med när jag var i Borås för att kolla in Lazios möte mot Ellos i somras. Synnerligen vettig bajare, det är faktiskt de flesta jag stött på även om man lätt kunde tro något annat när man porrsurfat på deras forum i samband med att vi plockade hem Eguren till Stockholm. Sööööööder brööööööder blööööööder….. 

Hörde att AIK-trubaduren aka Mats Hellberg ska spela in en ny skiva i år. Blev riktigt hooked på skivan ”En som slåss för Gnaget” som, om jag inte missminner mig, kom -98 när vi tog guld. Har faktiskt flertalet cd skivor som jag beställde back in the days och de rymmer många klassiska låtar. Man kan inte anklaga den gode trubaduren för att vara ett musikaliskt geni eller ens en speciellt bra sångare, snarare tvärt om, men hans kommande skivsläpp känns ändå mer intressant än den 120-års skiva som det jobbas med. Jag måste tyvärr(!) säga att jag fullkomligen spyr på det som, på den nya skivan, ska kallas The A.I.K. Song för den känns bara sååå plastig. Sina brister till trots så lyckas trubaduren ändå förmedla den AIK-med-ring-runt-A och långfingret-i-luften känslan som i alla fall jag förknippar med Gnaget. Det kan man ju inte säga om första alstret från 120-års skivan. Vi får hoppas på bättring för den förra skivan hade trots allt ett flertal guldkorn. Fjodor gjorde så man nästan fick en tår i ögat men min personliga favorit är ändå Kolsäckarnas bidrag Solna Stad. Kanske för att jag var jävligt inne på Caesars Palace när skivan kom. Vill som många andra se solnabaserade Dreamboy  få med en låt på den nya skivan. Känner sångaren Ludde sen vi var kollegor på Grand Hôtel och kan intyga att han är stenhård Gnagare och det ska fan i mig vara ett krav på medverkande artister.

För oss som försöker följa laget även på bortaplan har planeringen för säsongen redan börjat. Jag själv har nu spikat Ellos borta den 12 maj för den sammanföll perfekt med en jobb kick off i feskeböle 13-14 maj. Ibland så ler fotbollsgudarna åt en… 

Lämnar er med ett exempel på skön GF humor: 

Mixon
Hur får man igång del 3 med Annela?

Bolltrollarn
Mixon // Det går inte att komma till del 3 ”bara så där”. Först middag och bio, sedan lite skumpa på hotellrummet. Först därefter kanske del 3 kan komma ifråga!

Haha!

Folk får vara hur PK de vill men jag tänker iaf inte bortse från att vår VD faktiskt är en ruggig milf.

Forza Siempre ba.. AIK!

G

Foto: Bildbyrån

Så gott som hela säsongen har jag sagt att det har blivit dags för Kenny Pavey att stämpla ut. Sedan hans magnifika 2006 har han aldrig riktigt kommit upp i samma nivå igen. Men när ett potentiellt klubbyte står inför dörren börjar den övertygelsen vackla betänkligt. Kenny Pavey är AIK – men är han en tillräckligt bra fotbollsspelare för att spela i AIK.

Eftersom vi inte känner till detaljer i den rådande löneförhandlingen mellan Pavey och AIK kan vi bara anta. Men av Fotbollskanalens artikel att döma handlar det om huruvida lönen ska fördelas i fast respektive rörlig ersättning. Det kan tolkas på två sätt. Antingen har AIK inte råd att betala Pavey en fast lön som motsvarar hans tidigare kontrakt. Eller så tycker man inte att Kenny har presterat på en tillräckligt hög nivå den här säsongen.

Mycket talar för att Pavey nu lämnar klubben (det har det visserligen gjort förut också). Wesström kommer knappast backa och vad gäller ett eventuellt avslut så ligger bollen hos Pavey, som antagligen har tryggare kontraktsförslag från andra klubbar att ta ställning till.

Vi kan aldrig begära att AIK ska ta sentimentala beslut. Det spelar ju ingen roll att Kenny är en skitskön kille, att han antagligen är en glädjespridare i truppen eller att han spelar med ett stort hjärta på planen. Det han presterar i tävlingsmatcherna ska avspegla sig i lönekuvertet. Lik förbannat hoppas jag fortfarande att AIK ger Kenny vad han vill ha. There’s only one Kenny Pavey liksom.

Foto: Bildbyrån

Alla mål är viktiga. Och många av målen AIK har gjort den här säsongen har varit direkt avgörande. Men vissa mål är viktigare än andra. Och vissa mål känns mer än andra. Det blev 36 stycken totalt. Det här är mina mest minnesvärda mål 2LAX9.

5. Ivan Obolo, 2-1, AIK-Brommapojkarna, 090808

13 matcher återstod. Trots detta kändes drömmen om guld mer och mer påtaglig. Och Brommapojkarna hemma betraktades som en måstematch. AIK inledde trevande och hade svårt att skapa klara målchanser. När BP gjorde 1-0 tidigt i den andra halvleken kändes det i hela kroppen; ”fan, inte en sån här säsong till”. Men AIK kom igen (som så många gånger). Bojan radade upp målchanser innan Markus Jonsson kvitterade på straff. I den 88:e minuten fick Dulee Johnson bollen utanför straffområdet, chippade in den i detsamma och Ivan Obolo visade ingen nåd. Råsunda exploderade i guldheta sensommarkänslor. AIK hade vänt mot BP – igen.

AIKBLOGGENs rapport: Ett ögonblick av klasskillnad.

4. Ivan Obolo, 0-1, Kalmar FF-AIK, 090413

Inför säsongen betraktades detta som årets svåraste match. AIK åkte till Kalmar och Fredrikskans redan i andra omgången. I efterhand har Mikael Stahre klassat matchen som en av årets viktigaste för säsongsprestationen som helhet. Det var i den här matchen vi såg det nya, aggressiva AIK och försvarsspelet som skulle bära hela vägen. Obolos mål och AIK:s resterande utförande av den här matchen gav oss anledning att vara stolta. Och det gav laget anledning att tro på Sthares idéer även fortsättningsvis under säsongen.

AIKBLOGGENs rapport: Idag nöjer jag mig med att vara stolt.

3. Kenny Pavey 1-2, Hammarby IF-AIK, 091025

Jag skakade av nervositet när Hammarby kom närmare och närmare en kvittering. När den kom ville jag gå under jorden. Vi fick inte tappa detta nu. Inför matchen hade Göteborg satt stor press på AIK genom att besegra Brommapojkarna på Grimsta. AIK behövde vinna. Vid det här laget kanske man borde ha lärt sig att AIK årgång 2009 alltid kommer tillbaka, men just där och då såg det allt annat än ljust ut. Ett Stahre-byte senare (Bojan ut, Kenny in) gjorde Kenny Pavey ett typiskt Kenny Pavey-mål och jag skrek, slog och hoppade. Ett fullständigt magiskt ögonblick och ett fruktansvärt viktigt mål. Mikael Stahres reaktion direkt efter målet är redan klassisk.

AIKBLOGGENs rapport: Stort tack till hjältarna.

2. CH Jagne, 2-3, IF Brommapojkarna-AIK, 090419

Ytterligare en sån där moralmatch där AIK proklamerade styrka som borde ha skrämt skiten ut hela fotbolls-Sverige. Trots tidig 1-0-ledning låg AIK, fullt rättvist, under efter drygt 20 minuter. Det var en skitinsats på en skitplan, men AIK jobbade sig tillbaka och på övertid tryckte CH Jagne dit 3-2. Där och då, mitt i glädjeruset, kände jag det för första gången den här säsongen; jävlar vad starka vi är i år.

AIKBLOGGENs rapport: Nya Ortiz dominerar.

1. Daniel Tjernström, 1-2, IFK Göteborg-AIK, 091101

Kommentarer är egentligen överflödiga. Det här målet handlar om lojalitet, smärta, kärlek och poesi. Det här målet är ett av de vackraste i AIK:s historia. Det här målet släckte Poseidon mitt i hjärtat av Göteborg.

AIKBLOGGENs rapport: Det är helt otroligt underbart.

Bubblare: Antonio Flavio, 1-1, IFK Göteborg-AIK, 091101

***

Fyll på med egna listor i kommentarsfälten!

Foto: Bildbyrån

Det finns vissa lag i svensk fotboll som jag tycker extremt illa om, samtidigt som det finns en del motståndare inte frambringar några känslor överhuvudtaget. BK Häcken är däremot ett unikt undantag bland AIK:s motståndare, eftersom jag faktiskt tycker ganska bra om laget från Hisingen.

Utan Häckens hjälp skulle det inte blivit något guld 1998; en tjänst som jag aldrig kommer glömma. Laget har dessutom för vana att alltsomoftast förlora mot AIK, vilket givetvis är ett stort plus i kanten.

Det är ingen direkt supporterbigami det handlar om här, men jag hyser en viss beundran och uppskattning gentemot Häcken. Om Häcken inte överraskat i år genom att plocka poäng av de andra topplagen så hade AIK inte varit nära en topplacering just nu. Rent objektivt sett så har Häcken också varit det mest underhållande laget i Allsvenskan. Deras positiva och kvicka spel har lett till spännande och öppna matcher och deras offensiv måste räknas till en av Allsvenskans absolut främsta.

Jonas Henriksson liknar en klassisk engelsk striker från enklare tider. Lägg bara till en mustasch modell mindre så har vi den perfekta Ian Rush-kopian. Henriksson tar oftast position på kanten, men verkar enbart vilja springa spikrakt mot mål. Tio gjorda mål och sex assists är bevis på att hans spelstil fungerar utmärkt. Mathias Ranégie passar perfekt i den ensamma forwardsrollen tack vare en blandning av fysisk styrka, teknik och ett bra huvudspel. Paulinho var Häckens i särklass mest omtalade spelare inför säsongen, men trots hans stora kvaliteter så har han varit lite för ojämn för att verkligen imponera.

Många AIK:are fick annars upp ögonen för duktige dribblern John Chibuike i cupsemin. Den unge nigerianen har verkligen hittat rätt sedan han flyttats upp på det offensiva mittfältet från vänsterbacken. Även Erik Friberg är en ung mittfältare som man bör hålla ögonen på. Jag ser Friberg som en mycket mer talangfull mittfältare än till exempel Daniel Nordmark i Elfsborg. Den stora mittfältsmotorn är annars Dominic Chatto, och eftersom han kan vara tillbaka från skada till den här matchen så bör det påpekas att han har varit enormt bra även han.

Även om jag precis haussat upp halva Häcken så tycker jag tycker faktiskt att AIK just nu är snäppet bättre än Häcken i samtliga lagdelar och det finns ingen anledning för överdriven respekt. Det gäller bara att vara redo på att Häcken kommer vara ännu hetare på Rambergsvallen än de var i cupsemin på Råsunda. Om AIK vågar satsa framåt och förbättrar skärpan i sista tredjedelen så kommer vi ha all chans att ta tre poäng.

I Gnaget missar Kenny Pavey matchen på grund av skadan han ådrog sig i cupsemifinalen, men annars ser det riktigt ljust ut på skadefronten. Det betyder att Mikael Stahre för en gångs skull kommer ha en riktigt lovande bänk med både Miran Burgic och Gabriel Özkan att tillgå. I startelvan verkar det mest troligt att Bojan tar tillbaka sin plats till vänster samtidigt som Mutumba flyttas över till högerkanten.

Ett oavgjort resultat känns trots allt mycket närmare till hands än en seger eftersom AIK faktiskt bara besegrat Halmstad på bortaplan sedan sommaruppehållet. Men med tanke på att Elfsborg inte lyckades besegra GAIS i lördags så innebär matchen mot Häcken en stor möjlighet för AIK. Det vore extremt skönt med en seger mot Häcken. Gnaget skulle därmed hamna hela fyra poäng före guldfavoriterna från Borås och det skulle ge oss lite mer arbetsro i de ännu svårare bortamatcherna i höst.

Om Häcken mot förmodan skulle lyckas besegra oss så kommer de faktiskt blanda sig i toppstriden på allvar och endast ha tre poäng upp till AIK. Vid det scenariot kommer Häcken helt plötsligt bli ett stort hot, vilket verkligen vore synd. Det vore ju så mycket roligare om vi kunde fortsätta hålla på våra svartgula kusiner när de möter Kalmar, Helsingborg och Elfsborg senare i år. Häcken har som sagt en vana av att göra oss gnagare glada. Varför sluta nu?

Tungt skadebakslag för AIK

Nu gäller det att Gabbe håller sig hel i september. En månad borde han väl kunna greja? Eller är Flavio en rimlig backup som högerytter? Men vi kommer att behöva Pavey på blöta höstplaner i oktober, han må vara tillbaka då.. Förbannat dessutom, att när truppen äntligen ser hyfsat skadefri ut, ja då blir det nytt manfall..

Lukic vädrade faran: ”Såg att det skulle gå åt helvete”

”När jag förstod att det här kommer att gå rakt åt helvetet, då ville jag inte medverka. Djurgården är en klubb jag älskar och som finns i mitt hjärta. Att sänka dem till den grad att de åker ut ville jag inte vara med om”. Zoran Lukic – en feg baktalare eller en man som gjorde det enda rätta? Vad tycker ni?

Fick ett SMS av Bojan…

Lite väl populistiskt för min smak, men va fan! Bojan är en fantastisk karaktär och det känns förbannat bra att han stanna i AIK, förhoppningsvis i många år framöver.

Alm ger lugnande besked: ”Ingen fara med Mutumba”

Ingen fara med Mutumba alltså. Men det är ju inte bra att han ligger med kramper sista tjugo i varenda match. En bristning hänger i luften… Men viktigast av allt att Örlund tycks på benen snart igen. Fanns det någon på Råsunda som satt och kände sig trygg med den gode Bergh mellan stoparna igår?

Häcken som runner-up. AIK-Gud, 0-1

Frank Ågren kallar Mikael Stahre för Bajare. Sådant dravel rinner av mig som vatten och får mig bara att garva ännu högre åt misären på Söder.

Det var guldkant på spelet i vissa stunder, även om tempot ibland haltade och målen som vanligt inte trillade in i massor. Det vi fick se mot Trelleborg var tveklöst det bästa kantspelet vi sett i år. Till stor del kan detta förklaras med att Trelleborgs defensiv sviktade rejält på kanterna och att deras offensivt lagda yttrermittfältare ofta hamnade helt fel i sina positioner. Detta ledde till nästan löjligt stora ytor i vissa moment, men även när ytterbackarna låg på så såg AIK överlägsna ut i en-mot-en situationerna. Trots Trelleborgs defensiva svagheter så ska man inte bortse från att kantspringarna i AIK gjorde det mycket bra. Pavey, idag högerback, löpte i precis rätt ytor hela tiden samtidigt som Mutumba briljerade i en-mot-en spelet. Om inläggen hade varit battre från högerduon hade det kunna bli riktigt många mål idag. På vänsterkanten hade Bojan lekstuga tillsammans med Markus Jonsson under de första tio minuterna, men Trelleborg lyckades stänga ner den kanten efter en minst sagt skakig inledning.

En anledning till att kantspelet fungerade så bra var att AIK lyckades suga in mycket Trelleborgsspelare centralt. Både Jorge Ortiz och Dulee Johnson spelade oerhört stabilt och det kändes tryggt att ha Ortiz tillbaka på mitten. De var säkra i sitt enkla passningsspel och även defensivt lyckades de stoppa Trelleborg från att bygga upp det livsfarliga djupledsspel som de ofta visat upp på hemmaplan. Framförallt Ortiz stod ivägen for det mesta och det är i just balansspelet som han visar sin riktiga klass.

Om man ser till individuella prestationer så lyser Antonio Flavios uppvisning absolut starkast. Han visade upp en bländande teknik vars like inte setts på en allsvensk plan den här säsongen. Han var outstanding i långa stunder och var ett ständigt orosmoment for ett Trelleborgsförsvar som gång på gång föll för hans finter. Han hade även en del skott, men han behöver skjuta in sig innan första målet kommer. Det första av många vågar jag faktiskt säga.

Någon som hade siktet inställt var Dulee Johnson. Vid två tillfällen kunde han ohotat driva fram mot Trelleborgs raka backmur. Från läktarhåll skreks det ”skjuuuuuut” tills luften tog slut i 25 000 lungor, men Dulee var kylig de två gånger han fick chansen och han sköt i precis rätt lägen. Det första skottet styrdes strax över, men i den 64:e minuten satt hans skott precis där det skulle och 1-0 var ett faktum. Det var en skruvad projektil som gick rakt upp i krysset. Helt var otagbart för annars duktige Viktor Noring.

Trelleborg har massvis av talang offensivt, men trots att AIK drog ner på tempot och lät Trelleborg komma in i matchen efter 1-0 så skapade de inte tillräckligt många farliga chanser. Deras bästa läge kom i matchens absolut sista sekunder då en djupledsboll med lite tur letade sig igenom AIK:s försvar till en friställd Marcus Pode. Men Daniel Örlund visade att AIK har kvalitet på alla platser med en matchvinnande räddning precis innan slutsignalen ljöd.

Den återvunna serieledningen var precis vad som behövdes för att lätta lite på oron inför transferryktena. Om det här var Obolos sista match i AIK var det knappast en avskedsmatch värd att minnas. Han var inte direkt dålig, men inte heller så stabil som han brukar vara. Det var en del svaga avslut och ett antal missade passningar där hans speciella vricknigar inte gick hem. Man kan roa sig med att spekulera om Ivan mörkade formen för att inte bli såld, eller om han redan är såld och har tankarna någon annanstans. Förmodligen var det helt enkelt inte hans match idag. Hans relativt svaga insats idag kanske gör så att det gör lite mindre ont om han blir såld. Men jag skulle ändå vilja säga att eftersom detta inte var ett värdigt avslut för vår argentinska idol så skulle han gärna kunna få fortsätta i AIK lite längre.

Serieledning har vi, åtminstone i en dag till. Och visst känns det efter den här matchen som om vi har ett lag som kan vara med och kriga i toppen. Men visst - Obolos vara eller icke vara; det är kanske fortfarande frågan.

Foto: Bildbyrån

Egentligen borde en knapp serieledning i mitten av säsongen inte kännas så här pass speciell. Vi vet nog alla att AIK:s nuvarande serieledning inte behöver betyda någonting alls i det långa loppet. Den allsvenska förstaplatsen har trots allt bytt lag snabbare än Stefan Batan. Det är kanske överdriven självgratulation och gnagarhybris som gör många av oss så euforiska, men visst känns det ända som om någonting stort hände där i regnovädret i Halmstad?

Det var trots allt upplagt för ännu ett Halmstadianskt antiklimax. AIK kom in i den här matchen med chansen att ta över serieledningen, men för att det skulle ske behövde laget först bryta sin usla bortasvit mot Halmstad, jobba sig tillbaka från ett tidigt baklängesmål och överleva det monsunliknande regn som drog in över Örjans Vall.

AIK:s kvittering kom fort. Målet kom på exakt samma hörnvariant som ledde till segermålet mot Göteborg. Bojan Djordjic måttade ett precis lika perfekt inlägg den här gången också. Den enda skillnaden var att det nu var Ivan Obolo som mötte bollen med sin panna för att styra in bollen i mål. AIK:s andra mål kom sedan som ett brev på posten i den 36:e minuten och det var återigen Bojan Djordjic som låg bakom anfallet. Bojan chippade vackert fram bollen till en för ovanlighetens skull framrusande Nisse Johansson. Nisse bröstade ner bollen till kortlinjen och därifrån skickade han en passning in till Kenny Pavey som stänkte in segermålet hur säkert som helst.

Matchbilden i första halvleken var annars den väntade, med ett AIK som framförallt såg fortsatt trygga ut defensivt. Som väntat blev mittfältsbataljen hård, men AIK kom segrande ur den striden trots att Michael Görlitz var ett ständigt orosmoment. Jorge Ortiz var stundtals suverän, Pavey spelade sin kanske bästa match för året och Djordjic visade en gång för alla att han har växt till en av de mest värdefulla spelarna i AIK med sina perfekta inlägg.

Tack vare det starka mittfältsspelet lyckades AIK föra mycket av sitt eget spel på Halmstads planhalva. Ivan Obolo såg ibland oberörd ut av Halmstads reservbetonade försvar och visade inte minst med sitt mål att han är en gigant i luftspelet. Men det var ännu mer roande att se Antonio Flavio komma in i sin första allsvenska match och göra så pass bra ifrån sig med ett helt respektlöst spel. Det blir en oändlig skillnad i AIK:s anfallsspel med Antonio Flavio på planen då hans spelsortiment och känsla med boll är klasser bättre än till exempel Jagnes. Det ser lovande ut, för att uttrycka sig milt.

Det vore nästan larvigt att beskriva andra halvlekens fotboll som blev totalförstörd av regnet. Det var tungrott kan man väl säga som sammanfattning. Inget direkt spel kunde urskönjas och det var i stort sett bara en oändligt lång nervpärs som blev ännu längre tack vare spelavbrottet. För en stund verkade det som om matchen skulle avbrytas helt och att ett omspel var att vänta. Tack och lov slutade regnet ösa ner och spelet återupptogs. Bojans tredje varning för säsongen och utvisningen på Ortiz var oturliga konsekvenser av glidtacklingar på den regndränkta planen, något som endast Kenny Pavey lyckades med till fullo. Men det viktigaste var att AIK lyckades hålla undan och något antiklimax infann sig aldrig.

Det stora utropstecknet var återigen den stora viljan och självtilliten i AIK. Det är den här mentala styrkan som nu tagit AIK till åtta raka matcher utan förlust och till förstaplatsen i Allsvenskan. AIK har tidigare misslyckats i liknande viktiga situationer. Regnmatchen borta mot GAIS 2006 och Halmstad borta 2007 är perfekta exempel på matcher där AIK inte lyckats leverera när det hettat till. AIK anno 2009 kan däremot prestera när det som bäst behövs. Det bevisades mot Halmstad och just därför var detta en stor händelse och en riktigt skön revansch. Vi kan med all rätt vara euforiska.

”…och bönderna dom gapar utav fasa.”

Jag vill avsluta med lite tankar kring denna strof ur AIK-hymnen. Den är passande just nu. Inte för att folk på landsbygden är speciellt rädda för kravaller eller klottrande idioter. Det folk runtom i Sverige känner fasa inför är vår framgång. När Kalmar eller Elfsborg är i serieledning passerar det nästintill obemärkt. När AIK ligger etta så märks det och det gör ont i själen på alla de som ogillar oss. Vi kan välja att vara så ödmjuka som möjligt i det här läget, men ingenting kommer ändra det faktum att vi AIK-supportrar är de gladaste och stoltaste serieledarna man kan tänka sig. Så varför inte ta det här alltför sällsynta tillfället till fånga. Visa all din glädje och låt bönderna gapa utav fasa.

(AB, SvD, Expressen, DN)

Även om förlusten, mot bakgrund av tidigare insatser, i ärlighetens namn var ganska väntad, kan man å andra sidan konstatera att vi snart har spelat en tredjedel av serien. Snart måste det hända. Snart måste vi få se energi. Och attack. Såhär bara timmar efter att AIK bjudit på den allsvenska säsongens sämsta uppvisning i passningsspel känns possession football långt borta. Ändå, paradoxalt nog, väntar vi på att det ska lossna.

Stahre ska inte bedömas efter tabellplacering när årets säsong ska summeras. Men, och det kan inte poängtera nog många gånger, det är av största vikt att vi inte halkar efter toppen i ett tidigt skede. Just nu får vi förlita oss på att resultaten går vår väg och att domaren dömer rätt, snarare än egen förmåga.

Jag hade tre önskningar innan matchen igår. Att vi skulle skapa chanser, att vi skulle få med oss en pinne hem och att vi skulle bli skonade från fler skador.

Optimisten säger att vi klarade två av tre, pessimisten att vi misslyckades med samtliga.

Själv tillhör jag den senare kategorin: Tjerna tvingades lämna återbud innan matchen, chanser fanns visserligen men var snarare resultatet av slumpen än konstruktivt AIK-spel och gällande poäng råder det knappast tvivel.

Matchen avgjordes inom loppet av några sekunder, när pannbandsmannen Drugge tog fart från mittcirkeln, alldeles för enkelt höll undan Ortiz och vände undan för Nisse som krälade i gräset. Avslutet var väl avvägt och långt bortom Örats händer. Deja vú.
Att Ortiz viker ned sig vid en spelomställning och att Nisse missar en enkel brytning i mittförsvaret – mer 2008 än så blir det inte. Två saker att konstatera:

1. Ortiz måste kapa Drugge och ta ett kort i det läget.
2. Nisse ska inte spela mittback. I mittförsvaret ger han upphov till orimligt mycket sveda och värk.

Miran Burgic var tillbaka, missade ett läge han inte får missa, men är en av få som kommer undan med godkänt betyg. Deja vú igen. Men att Miran är klasser bättre än både Thorsten och Saihou råder det inga tvivel om.

En man som har förbrukat sina chanser är Kenny Pavey. Ändå sedan våren och sommaren 2006 har vi väntat på att han ska ”höja sig och hitta tillbaka”. Nu är det dags att inse att det inte existerar en extra växel. Pavey blir inte bättre, heller inte mer än en kämpe. Bra så, men om jag får välja spelar Lundberg till höger mot Häcken.

Häcken, ja. På lördag, ett kokande (eller mer troligt; ganska ljummet) Råsunda. Mentalt är det extremt viktigt att vi vinner den matchen.

På lördagen spelade AIK säsongens sista försäsongsmatch. Dryga 1700 personer hade valt att provköra stolarna på Råsunda och det skulle visa sig att de skulle få valuta för entrépengen. AIK slog GIF Sundsvall enkelt med 4-1 och visade stundtals upp ett spel som bådar riktigt gott inför den allsvenska premiären mot Halmstad på söndag.

Från sidan var det närmast kusligt att träda in på ett ödsligt Råsunda och snabbt konstaterades att planen liknade en leråker snarare än en gräsmatta. Stahre däremot menade att det var nyttigt för spelarna att känna på underlaget och Pavey tyckte till och med att gräset var över förväntan. Den senare svarade för en riktigt bra insats tillsammans med Markus Jonsson på högerkanten. 2006-vibbar och jag gissar att Pavey spelade till sig en plats i premiärelvan.

På vänsterkanten huserade Martin Mutumba så småningom framgångsrikt efter en svag inledning. Mutumba har stundtals varit duktig på försäsongen men lär ändock få stå tillbaka för Özkan i premiären. Svenska Dagbladet uppmärksammar Mutumbas insats. Sundsvalls Tidning följer sin vana trogen Pontus Engbloms förehavanden. Övriga spelarbetyg läser ni här.

En truppförändring ska dessutom rapporteras från veckan. Jag trodde att truppen skulle bantas. Istället beslutade sig Stahre/Wesström för att plocka upp Viktor Lundberg från Väsby. Men mest troligt är att Väsby stundom kommer att nyttja Lundberg under säsongen ändå.

En annan ung mittfältare som har imponerat stort under försäsongen är Kevin Walker. Men precis när han började kännas bland de mest givna i premiären mot Halmstad dök det upp en mystisk sjukdom/skada. Walker skickades hem från U21-lägret, men än så länge har det inte rapporterats vidare om vad som har hänt. Jäkligt tråkigt för AIK, och såklart, för Walker själv.

I övrigt har det varit rätt tunt med AIK-relaterade nyheter i veckan. Mycket av snacket har präglats av den fullständigt briljanta kampanjen hifdif.se. I skrivande stund leder AIK publikkampen över småbröderna – låt det förbli så!

För några veckor sedan träffade jag tillsammans med Christoffer Roghult AIK Fotboll AB:s tillförordnade VD Annela Yderberg. Det hela resulterade i en intervju i två delar. Också Stockholm City har intervjuat Yderberg i veckan och det står (givetvis) bortom allt tvivel att AIK kommer hålla hårt i pengarna det här året. AIK är dock inte den enda allsvenska klubben som brottas med ekonomiska problem.

Inte en vecka utan arenafrågan. City skriver att AIK öppnar dörren för Stockholmsarenan. Och efter att Stockholms stad presenterat förslag på framtidens Stockholms stadion skrev jag ett inlägg som visst rörde upp vissa känslor i dif-leden.

AIK ställer upp med ett ungt lag inför årets allsvenska säsong. Det talas mycket om ”den nya vägen” och om hur AIK ska bygga framtidens lag runt egna talanger. DN skriver en artikel om Stockholmsklubbarnas förmåga att släppa fram unga spelare och konstaterar att få av de som kommer fram ursprungligen är från Stockholm. AIK har nyligen inlett arbetet med en ungdomsakademi som ytterligare ett steg på vägen mot ”självförsörjning” av spelare. I veckan kommer AIKbloggen att publicera en intervju med chefstränaren för denna akademi, Elias Mineirji. Håll utkik efter det.

Åsikterna går isär gällande var AIK placerar sig i årets allsvenska. Precis som seden bjuder gissas det vilt de sista veckorna innan avspark. FotbollDirekt tror att AIK slutar på en sjätteplats, men poängterar att den nya satsningen bör leda till bättre placeringar på längre sikt. Expekt tror inte heller på toppstrid för AIK i år – däremot gissar man att laget blir bäst i Stockholm. 2,10 gånger pengarna får du tillbaka om du spelar på att AIK slutar framför både dif och Bajen i sluttabellen. ”AIK känns stabilast av Stockholmslagen”, säger Dan Vikman, informationschef på Expekt.

Slutligen ska även noteras att AIK Fotboll AB hade årsmöte i veckan. Jag kunde dessvärre inte närvara och har heller inte hittat någon rapport från mötet. Den enda information jag har hittat är denna. Har du något att tillägga gällande detta, något annat eller om du bara vill delge en åsikt – skriv en kommentar!

Om precis en vecka har vi skjutit iväg årets allsvenska – nedräkningen har börjat. Köp biljetter!