3 Februari 2010 av Georg Süss - 11 kommentarer

No sleep til Gnaget

12250 

Jaha, så har det varit måndag i AIK världen och som vanligt kan vi konstatera att det e full fräs, dock utan Stefan & Krister ska tilläggas.. Grekiska ligatian Panionios har försöt att värva vår huvudtränare, vår Guardiola som norsk kringkastning så fint kallade Stahre. Lika otippat som otänkbart så det blev förstås inget med det. 

En nätt summa om femton millar har vi också bestämt oss för att låna, eller låna o låna, refinansiering heter det tydligen. Detta för att betala det brygglån (ännu ett ekonomiskt begrepp som jag svänger mig med utan att ha en susning, typ) vi tog i höstas för att Bolo blev kvar. Jag måste ju erkänna att jag är kvar på ruta ett både vad gäller det ekonomiska och rent mattematiska för jag undrar fortfarande hur i fasiken vi kan vi tvingas till detta mångmiljonlån över huvud taget. Men det e klart. Det sportsliga föll ju inte så väl ut, vi vann ju bara allsvenskan, nån fattig cup (lex dübblish) och publikligan för trettiotolfte året i rad. Sålde spelare för dryga 20 mille gjorde vi också men  man kanske ska gå minus då, va vet jag? Men håll med om att det ändå är liiiite besynnerligt, eller? Fortsätt läsa…

14 Januari 2010 av Daniel Olemyr - 7 kommentarer

Obolo, Hooiveld och framtiden

Fotboll, Allsvenskan, IFK Göteborg - AIK

Inför säsongen 2009 kände jag bara en enda trygghet i den trupp som Mikael Stahre förfogade över; att Ivan Obolo skulle prestera. För Ivan Obolo hade presterat i varenda AIK-minut hade spelat sedan han för första gången flöt över Råsundas gräs i juli 2007. Och Obolo presterade planenligt under säsongen, men han tog inte guldet till Solna på egen hand. Han utgjorde bara den första kotan i en ryggrad som utgjorde grunden i den starkaste AIK-defensiv vi sett sedan Stuart Baxters dagar. Ett år senare är ryggraden till tre fjärdedelar borta. Men det finns ingen anledning till panik. In Wesström we trust. Fortsätt läsa…

28 Oktober 2009 av Daniel Olemyr - 12 kommentarer

Kärlek och nerver – om ett lag som får oss att leva

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Snart stannar hjärtat. Det är allvar. Match efter match, hela jäkla hösten har jag suttit och svettats, våndats, plågats och lidit varje gång AIK spelar fotboll. Varje jäkla match har jag känt att när som helst så går det åt helvete. Jag vet fan inte om jag vågar titta på guldmatchen. Å hälsans vägnar kanske man gör klokast i att trycka i sig sömnpiller i lagom tid för att falla i djup sömn lagom mellan 15.00 till 17.00 på söndag eftermiddag. Men jag ska försöka att njuta av läget. Försöka intala mig själv att det här är något man kanske bara upplever en gång i livet. Att det är nu man lever – inte bara existerar. Fortsätt läsa…

27 Oktober 2009 av Daniel Olemyr - 2 kommentarer

Åh alltid är vi mer er..

Ända sedan bollen sparkades av i april – eller egentligen ända sedan den 10:e november 2008 – har jag drivit AIK i mig själv framåt genom att ingjuta en kontinuerlig känsla av pessimism. Genom att ständigt förvänta mig att det går åt helvete förr eller senare. Det är så jag har skyddat mig – byggt upp en fallskärm som ska rädda mig mot motgångar och besvikelser. Det blir väl så, efter år av Superettan, fall på mållinjen och en stor, fet organisationskris. Men nu, när allt ska ställas på sin spets, har det blivit dags att kasta allting överbord. Släppa taget, gå all-in och tro på att vi vinner den här skiten. Det är så lite som skiljer mellan svart och blåvitt. När slumpen och tillfälligheter ska avgöra var SM-guldet hamnar 2009 är hoppet och modet det enda vi har att luta oss emot. Och jag tror på AIK. Jag vet att dom vågar. Fortsätt läsa…

3 Augusti 2009 av Daniel Olemyr - 5 kommentarer

Är det dags att börja drömma nu?

Med 13 matcher kvar av årets Allsvenska har AIK placerat sig på femte plats. Med poängmässig mersmak och med klorna hårt hållna om den absoluta toppstriden. Med en trupp som verkar hålla för hur mycket skador som helst, med en brasiliansk joker och med en argentinsk fältherre som kanske, kanske stannar hela vägen in i vintermörkret. Och framförallt med ett enigt fotbolls-Sverige som uteslutande riktar sina hypotetiska blickar mot Borås och Kalmar. Är det dags att börja drömma nu?

Efter matchen mot Malmö haglade begrepp som ”kollektiv styrka”, ”lagmaskin” och ”maniskt, stenhårt arbete”.  Uddamålssegrar står som spön i backen och när laget spelar dåligt får de med sig poäng ändå. Ledarstaben hyllas och i Solna är det givet att Björn Wesström måste vara Sveriges bästa sportchef efter blott tio månader på posten. Är det bara en vanlig släng av hybris eller… är det verkligen dags att börja drömma nu?

Nere i Malmö spelades matchen som får stå som modell för AIK:s säsong såhär långt. Ett offensivt spel som bara har renderat i 15 mål framåt och ett defensivt spel som gör att AIK kan titulera sig Allsvenskans bästa försvar. Såhär kan det se ut på pränt:

Malmö-AIK. Skott: 17-5. Hörnor: 9-1. Mål: 0-0. I år är det siffror som räcker för att vi ska börja drömma.

För även om det är lätt att bli förvirrad över begreppet kollektiv styrka och även om jag tidigare har antagit en pessimistisk ansats mot AIK:s spel den här säsongen så går det inte att komma ifrån att laget håller på att bygga upp ett mentalt berg av trygghet. Främst personifierat av Daniel Örlund som har hittat ett lugn som vida överstiger vad han har lyckats förmedla till utespelare och publik under tidigare säsonger i svart. Även en dålig dag vet spelarna med sig att de kan plocka både en och tre poäng. Och i den mentala tryggheten kommer AIK att hitta ett vägvinnande anfallsspel. Frågan är bara om vi hittar det i tid.

I positiv anda kan man konstatera/önska följande: Göteborg har sålt och skadat bort sig, Elfsborg kommer att bli slitna, Helsingborg är ostabila och Kalmar står och faller med Rasmus Elm. Samtidigt som Obolo stannar, Flavio blir en succé och Jos fortsätter att vara vad Michael Brundin var för laget som kammade hem serien för elva år sedan.

Aldrig är supporterskapet så starkt som det är nu. När det är fyllt av njutning, förväntningar och nervositet. På lördag spelar AIK mot Brommapojkarna på Råsunda. Med 20 000 drömmare på plats.

14 April 2009 av Daniel Olemyr - 7 kommentarer

Idag nöjer jag mig med att vara stolt

I november förra året, dagarna efter att Rikard Norling tillsammans med Charlie, Ola och Nebo, fått lämna klubben minns jag att jag talade med en bekant med viss insyn i klubben. Vi talade om den nya tränaren Mikael Stahre och vad denne skulle göra för att förändra AIK:s taffata insats under året.

Sedan Mikael Stahre presenterats offentligt och hunnit kolla på många timmar av video var han bestämd. Det första han skulle sätta tänderna i var försvarsspelet – något han ansåg som totalt fyllt med brister under 2008. Sagt och gjort – Stahre satte sig ner och började rita.

Under hela försäsongen och framförallt igår kväll kunde vi se resultatet. För även om en skrikande holländare gör sitt spelar AIK en bättre defensiv överlag i år, något som kan bära långt i årets Allsvenska. Stahre har valt att spela lägre med ytterbackarna – något som inte påverkar offensiven nämnvärt med spelare som Mutumba och Özkan. För första gången sedan Rubarths glansdagar har vi kantspelare som klarar av att slå ut sin ytterback på egen hand.

På innermittfältet har Jorge Ortiz både slutat kladda på bollen och slutat falla så fort han känner en hand i ryggen. Det har i sin tur inneburit att han har växt ut till en balansspelare med Dulee/Derek-potential. Han är inte där än, men nog känns det som om han kommer hitta dit.

Tillsammans med Tjerna lyckades Ortiz sätta hård press i andravågen, de få gånger Kalmar faktiskt lyckades spela sig förbi Thorsten och Obolo längst fram. För egen del har jag fortfarande svårt att förstå varför Tjernström fortsätter springa i djupled. Den offensiva kraft hans löpningar innebär ska inte underskattas. Men jag kan på inget sätt se hur de väger upp de hav av ytor han lämnar åt Ortiz att hantera defensivt. Tjerna i djupled är ett Norling-arv jag helst sluppit.

I övrigt har Stahre ändrat mycket lite jämfört med det spel som Norling ville spela. Däremot har Stahre lyckats återinföra den frenesi, kampvilja och det hårda jobb som präglade Norlings AIK 2005-2006, men som denne senare tappade bort i jakten på utveckling.

För AIK:s del handlar det om att fortsätta vara ödmjuka och hålla fötterna på jorden. Media har redan jobbat in budskapet om det nya, hårda och öppna AIK. Men har glömt att AIK är en klubb som också lätt hamnar i ett tillstånd av hybris, såväl på läktaren som på planen. Om än Stahre antagligen är högst medveten om de kaxiga uttalanden han fäller efter matchen igår vill jag helst vänta några omgångar till innan jag knyter näven och konstaterar att den nygamla AIK är tillbaka på riktigt. Och att man blir ett lag som klarar av att prestera också när de förväntas vinna. Idag nöjer jag mig med att bara vara stolt.

23 Mars 2009 av Daniel Olemyr - 2 kommentarer

AIK-veckan, v.12

Ännu en vecka av lång försäsong har betats av. Hastigt och lustigt är vi bara dryga två veckor från fotbollspremiär på Råsunda. AIK valde att spendera veckan i Benhavis, Spanien, och bevakningen har i det stora hela varit briljant. Svenska Fans har tryckt ur sig både FanTV och artiklar. AIK Media presenterade en ny bloggstjärna i fotbollsvärlden; Mikael Thorstensson. Vi är överallt gjorde sitt bästa. Till och med Sportbladet skickade ner en reporter till Spanien. Lägret i Spanien sägs ha varit lyckat och kryddades med ytterligare en försäsongsseger, den här gången mot ryskt div. 1-motstånd.

Spelartruppen har gått het i media i veckan. Jos Hooiveld har figurerat titt som tätt i TV och tidningar sedan han anlände till Sverige och den här veckan har inte varit något undantag. För DN berättar Jos om sina förväntningar på säsongen och hur han ska jobba igen försprånget till sina gamla polare i det holländska U21-landslaget. Aftonbladet greppar efter skandalrubriker och biter sig fast vid den gamla rattfyllan.

Johan Orrenius gör en reportageserie inför Allsvenskan och Kaptenen fick äran att representera AIK. Tjerna berättar om hur han suktar efter guldet han aldrig lyckades vinna:

Det grämer mig. Jag är väldigt trött på placeringarna två till fem. Såna placeringar betyder inget för mig längre. Att vara ett stabilt topplag duger inte. Jag vill vinna och det är väl därför som jag är kvar, antar jag.

Tjerna passade reportagebollen vidare till GAIS nyblivne tränare, tillika AIK-supportern, Alexander Axén.

Samtidigt följde han AIK stenhårt. Tidigare hade Axén åkt runt i Sverige, med ett Örebrosällskap som kallade sig för ”Fyllproppers”, och sett AIK spela hemma som borta. AIK-spåren syns fortfarande, i form av en tatuering och en hund som heter Gary Sundgren.

AIK:s argentinare Ivan Obolo och Jorge Ortiz har bägge blivit intervjuade av Svenska Fans under veckan i Spanien. Den ene trivs i AIK, men drömmer antagligen om utlandet i sommar. Den andre har ett tufft år bakom sig och ska kämpa för att vinna fansen kärlek i år. En annan som har mycket att bevisa, inte minst för Micke Stahre, är Patrik Bojent. Jag känner mig säker på att han lämnar i sommar.

Fyra AIK:are har plockats ut i U21-landslaget. Till sommarens slutspel gissar jag att Kevin Walker ansluter sig till den trojkan.

När Tomi Maanoja bröt benet lånade AIK en målvakt från Djurgårdens samarbetsklubb Vasalund. Nu lånar AIK:s samarbetsklubb Väsby en målvakt från Hammarby. Stockholmsklubbarna håller varandra om ryggen. Erland Hellström ansluter fram till sommaren.

Gamla AIK-spelare har också varit flitiga i media i veckan. Daniel Mendes ”såg allmänt het ut” och avgjorde Supercupen för Kalmar och talar även ut om petningen i AIK i en längre intervju för DN. Olof Mellberg gjorde för ovanlighetens skulle mål i Serie A och har inte haft motsvarande tätkänning som i Juventus sedan tiden i AIK. Niklas Sandberg skaffade en bra advokater, löstes loss från kontraktet med Cluj och hamnade i… Haugesund – Superettan i Norge.

I övrigt har det varit mest politik i veckan. Erika Reimer blir en frisk kvinnlig fläkt i AIK FF:s styrelse. AB släppte sina nomineringsförslag och dessa kan du läsa här. Sune Reinhold blev inte nominerad till omval. Återstår att se om kuppen det ryktas om inför möte efter möte ska komma att avsätta flera ledamöter. 26:e mars är det som gäller.

Ingen vecka utan arenafrågan. Stockholmarna har fått tycka till om Stockholmsarenan och resultatet är häpnadsväckande…:

Av djurgårdarna sa 83 procent att de var mycket eller ganska positiva till detta (arenan, reds. anm.). Motsvarande för AIK-anhängarna var 77 och för hammarbyarna 76 procent.

… men leder väl mest till misstro mot undersökningen?

Huliganlagen, våldet kring fotbollsmatcherna och säkerhetsarrangemangen har debatterats flitigt på senare tid. Hammarbys säkerhetsansvarige Göran Rickmer är inte nöjd med den i nästa vecka ikraftträdande huliganlagens utformning:

Vi har tidigare haft ärenden uppe där människor har slagit varandra på käften. Då har åklagaren gjort en bedömning att det är okej att slå varandra på käften på svenska fotbollsarenor. Ska vi använda den här i framtiden måste det vara för något värre än det och jag vet inte vad det kan vara i så fall.

Nyheter24 skriver om att kamerorna på arenorna är för dåliga och att Madeleine Sjöstedt, idrottsborgarråd, vill byta ut dessa mot bättre. SVT behandlar också det problemet, med fokus på derbymatcherna i Stockholm:

Bättre kameror, ny lagstiftning och ökat samarbete mellan Stockholms stads olika förvaltningar. Det är åtgärder som enligt idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt ska ge lugnare derbymatcher i fotboll i år.

9 Mars 2009 av Tommy Cronebäck - 5 kommentarer

Ett glas Jos

I premiären för Östra filosofers sällskap på AIKbloggen.se tillägnar signaturen T-bone en krönika till vår nya holländare från Finland.

***

Som en snöstrom kom han en januaridag… nä, poesi åt sidan, men man känner nästan för att tala i vers när man beskriver Jos Hooivelds intåg i alla AIK:ares hjärtan. Vi har i flera år saknat en ledare med ben av titanium och skalle av stål som skriker, gestikulerar och tar nödvändiga gula kort för att sätta stämpel på matchen och motståndare. En ledare som skriker på de lata och peppar de ambitiösa. Kort och gott – en ny Johan Mjällby.

Läste i CITY idag att Jos är med i Stockholms första elva, det vill säga en blandad kompott av AIK, Bajen, dif och BP. Vad som är roligast med detta är att ingen har sett Jos i mer än träningsmatcher och att dessa träningsmatcher har bjudit på minst sagt mediokert motstånd. Ändå har man skaffat sig uppfattningen om att Jos är AIK:s nästa storback. Undertecknad är inte sämre utan står med samma åsikt.

Visst skall man ta CITY:s journalistik med en nypa salt, men när Lindholm idag på SvenskaFans benämner Jos som en man för de större ligorna om han bara hade haft bättre fysik så får man genast en glädjetår i ögat. Redan nu ser man inom sig hur Jos glidtacklar en tysk djurgårdare så flätorna flyger, varpå han sedan plockar upp bollen och lägger en 40 meters kross till Gabbe och MÅL!

Varför har då denna man lyckats vinna hjärtan genom hela Solna med omnejd. Är det kvalitén? Hjärtat? Tillslaget? Nej, även om dessa egenskaper kan vara bra hos Josen, så har vi inte sett nog för att kunna bedöma det ännu. Nej, det som jag tror gör hans popularitet är hans sätt, hans pondus och hans utstrålning. Jos är en vinnare som blöder med sitt lag i motgång, och som korkar upp champagne i medgång. Han går in i varje fight, varje situation, övertygad om att den skall utfalla så som han önskat. Han är bestämd, han bestämmer!

För mig kom denna uppenbarelse när han i matchen mot Örebro blir utvisad. Eller rättare sagt, stunden innan han fick skåda rött. Han ser att Örebroaren går hårt åt en yngre medspelare i AIK ( Pontus Engblom), och går fram med bestämda steg och stirrar, käftar och tar smällen. Han gör inget felaktigt utan får själv sig ett strypgrepp, men han står upp för laget, för Pontus, för fansen. Han blir orättvist straffad, men går lika stolt och kraftfullt ut från planen. Han hör hyllningarna, men viker inte en tum från situationen, han tackar inte, han firar inte, han är förbannad.

Det är här som jag ryser till och känner; tack Björn, Ola, Rikard, eller vem det nu än var som insåg att den flygande holländaren är det som AIK saknat de senaste åren. Vi har finlir, vi har bollskicklighet och vi har talang. Numera har vi även ett stort glas med Jos!

I korthet:

Kevin Walker, startelvan? Japp!
Yussuf Saleh, kan han spela höger? Om så – stoppa in honom.
Kenny Pavey, Undrar vad han gjort mot bollen som gör bollen så arg på honom. Ovän är bara förnamnet. Hjärtat sitter dock som vanligt på rätt ställe.
Jorge Ortiz, djup oro, var är du, vad har hänt? Lårskador har vi dåliga erfarenheter av.
Tomi Maanoja, så jävla tråkigt, så jävla orättvist!

// T-Bone