15 April 2009 av Tommy Cronebäck - 2 kommentarer

Hybrisens upprättelse

Tänk om Kalmars frispark i inledningen av måndagens drabbning hade letat sig in i maskorna…
Tänk om Obolos snedträff hade varit än snedare och rullat utanför stolpen…
Tänk om Örlund hade släppt in ”nr 18:s” kanon i första krysset…
Tänk om…

Det är lätt att förundras över spelet fotboll, hur små enstaka moment kan avgöra om du är en vinnare eller en förlorare. En felstuds och 1-1 hade varit ett faktum, en felträff och 0-0 hade kvarstått, lite mer fot under bollen och vi hade haft bekväma 2-0.
När fotboll spelas som på Fredrikskans mellan Kalmar och AIK så är det alltid marginalerna som avgör. När det är mer kamp än skönspel är det alltid små, små avgörande moment som sätter sig i våra huvuden och som vi minns efteråt. De som allt som oftast är avgörande för en match.

I skrivande stund har jag precis fått bevittna en historisk kamp mellan två giganter på andra sidan nordsjön, Chelsea – Liverpool, 4-4! Även här slås man av hur lite som krävs för att bollen skall leta sig fel – eller rätt. Även i denna match bjöds vi stundtals på bristande kvalité, möjligen inte lika låg som i gårdagens uppvisning nere i Kalmar, men nog så låg för handla om europeisk toppnivå. Ibland undrar man om det inte är slumpen som faktiskt avgör, slumpen som får bollen att studsa in och slumpen som sedermera skapar självförtroende.

Självförtroende, ja. Kom på mig själv flera gånger under gårdagens match sittandes, med nerbitna nagelband, och förbanna över felpassar och felstudsar som självfallet kommer resultera i att en Rydström ramlar in bollen i våra nätmaskor. Denna känsla är naturlig för mig då Kalmar under förra året alltid hade stolpe in, felstuds åt rätt håll och medvind bägge halvlekar. Men slumpen ville annat.  Samma slump som vi hade under gårdagen hade vi inte förra året. Kalmar hade dock en ohälsosam mängd av den, och de plockade också hem pokalen som ni minns. Så är det inte slumpen som avgör, är det inte så att det nu är vår tur att ha den på vår sida, att ha självförtroendet som skapas där av i våra mannar, att vinna guldet tillbaka till Solna?

Nu skall jag väl kanske inte växla upp till femte växeln direkt så här efter två omgångar men visst blir det hybris och storhetsvansinne, man är ju inte mer än AIK:are. Och vad är hybris om inte en omskrivning för väldigt bra självförtroende. Vanligtvis presterar ett lag över sin förmåga när man har bra självförtroende, och är det något vi AIK:are kan beskyllas för att ha så är det just detta. För vi har ju Sveriges största, bästa och vackraste lag. Så tänk om när ni sansar er, fundera inte en gång till när ni fantiserar iväg om hur Aftonbladets guldlöp kommer se ut i november. Låt istället hybrisen flöda, behåll tron om oövervinnlighet, för det är den som Stahre slår in i sina mannar inför varje fight och det är den känslan som laget vill ha ryggen när vi möter upp dem inför match.

Nu på torsdag är det alltså dags att plocka fram hybrisen på nytt, för självförtroendet att höjas och för poängen att plockas in. Jag menar, det är ju bara Real Malmö som kommer på besök – och vi vet ju hur det slutat de senaste säsongerna. Promenadseger!

Våga tro, våga vinn och hylla AIK-hybrisen!

31 Mars 2009 av Tommy Cronebäck - 9 kommentarer

Vår bästa tid är nu!

Som så många andra gånger så här i slutet på mars sitter jag med blandade känslor av välbehag och förväntan. Det är på något sätt denna tid som är den bästa för mig som AIK:are. Ännu har inget skett. Jag försöker stå kvar med båda fötterna på jorden. Inte sväva iväg i huvudet. Inte skapa mentala bilder över hur det kommer att kännas och se ut när AIK har 5 raka vinster i början av maj. Inte inbilla mig att vi är totalt överlägsna andra lag. Men det är svårt… väldigt svårt. För den känslan som jag har nu, känslan av ett vitt ark som skall målas… Det är nog den bästa känslan som finns.

Jag tror att ni känner igen er. Lite som ett lotteri innan man fått veta de vinnande siffrorna. Och där man vet att man har en god chans att få vara den som i slutet står högst upp på kullen, längst fram i ledet.

Känslan kommer i sin helhet två gånger per år. Det är nu och det är under sommaruppehållet när jag analyserar tabellen sönder och samman för att se hur många vinster respektive förluster som hjältarna har råd med i kommande matcher. Men känslan kan även smyga sig på mitt under säsong, exempelvis efter att en måltorka har avslutats. Då sitter jag direkt och räknar på hur många poäng som krävs för att komma i kapp eller dra ifrån.

Jag försöker verkligen tänka på andra sätt, att ställa ner fötterna på jorden igen, men jag tror att det är fysiskt omöjligt när man håller på AIK. Vi beskylls ofta för att vara dryga och högfärdiga, för att ha för hög tro på vårat lag och för att inte inse att AIK bara är hyfsade i en minst sagt medelmåttig liga som inte kan mäta sig med andra Europa. Jag är beredd att ge dem rätt. Vi är högfärdiga, vi har hög tro på oss själva och vi tror att AIK kan vinna mot i stort sett vilket lag som helst, men det är också det som gör oss till AIK:are.

Vi är störst, bäst och vackrast för att vi tror det. Vem vill egentligen gå och hoppas på att man i skall vara bäst i Stockholm eller ”bara” bäst i Sverige. Vi vill vara bäst i Norden, och vi vill etablera oss i Europa. Hybris? Kanske, men den som siktar högt kommer oftast högre än andra.

Så, mina likasinnade, fortsätt vara högfärdiga, fortsätt tro på Gnaget som laget som vinner allt. Fortsätt tro att vi återigen ska få möta Barcelona och ge dem match och motstånd. Det är det som gör oss till AIK:are. Vi har förväntningar, vi har krav men vi ger också stöd och kraft åt Sveriges största och vackraste klubb.

Vår bästa tid är nu. Höj förväntningarna, analysera tabeller, nedvärdera motståndarna och förvänta er underverk. Lyckan kommer till henne som tror på den!

Nu till övrigt:

I anda av att alla vill göra samma typ av annorlunda saker tänkte jag nu, för er, visa den startelva jag skulle vilja se på söndag.

Örlund (självskriven)
Markus Jonsson – Walid Atta – Jos Hooiveld – Nisse Johansson
Yussuf Saleh – Pierre Bengtsson (så trist med Kevin!) – Jorge Ortiz – Gabriel Özkan
Ivan Obolo (släpande) – Pontus Engblom (djupled)

Möjligen tycker ni att Pontus Engblom är en skräll, men jag anser att han har ett bredare register i djupled än vad Torstensson har. Tycker att ”Torsten” är något för lik Obolo i sin spelstil. I övrigt vill väl många gärna se Kenny Pavey från start, men jag tycker att han är för mycket ovän med bollen för att få spela från start i premiären – Saleh är i min mening bättre med boll. I övrigt kanske Atta är ett frågetecken, men vill se honom hellre än Per Karlsson då han har bättre känsla med boll.

Hur ser din elva ut? Skriv den i kommentarsfältet!

Övriga allsvenskan då? Egentligen har jag dålig koll på hur andra lag spelat under försäsongen men tror att Elfsborg blir bra som vanligt. Jag tror att Kalmar kommer underprestera och att Göteborg riskerar att bli säsongens fiasko, mycket på grund av den press som de tvingas leva med i år. Årets överraskning blir BP som har en mycket intressant trupp. Tror till och med att lillebror Djurgården och kusin Bajen får det tufft att förekomma BP, vilket skulle vara hur trevligt som helst.

Nog om allt!

AIK mot framgång!

Ses på söndag!