Den 29/3 så har vi den första fotboll/hockey krocken och den andra går av stapeln den 11/4. Hur hockeyförbundet lyckats vara så förbannat klantigt och ignorant övergår mitt förstånd. Det fanns liksom bara ett lag att hålla reda på för att undvika en krock mellan två representationslag från samma förening  i sveriges två största publiksporter. This is the fucking Allsvenskan och Kvalserien, please take your responsibility.

Vågar man hoppas på att någon tar sitt förnuft till fånga? Jag är faktiskt rädd att så inte blir fallet med någon idiotiskt hänvisning till att båda inte är hemmamatcher. Vilka är det egentligen som gjort sig förtjänta av en galge lite här o var?

Man skulle förstås vilja se alla fyra matcher men realisten i mig har redan gjort upp prioteringen och det kommer bli GAIS-AIK och AIK-Lakers. I en perfekt värld så är vi redan klara för Elitserien när vi möter Växjö i den sista kvalseriematchen och då skulle jag kunna kosta på mig att se fotbollsmatchen. Skulle den däremot visa sig bli avgörande så är det garanterat Hovet som gäller. Jag fuckade upp och valde folkpilsner och fyllehångel framför den smått sanslösa AIK – Boden matchen 1994 och har ångrat mig så gott som varje dag sen dess. Något liknande kommer aldrig ske igen!

Det har nu spelats en första omgång i europas, och kanske världens?, jämnaste högstaliga. Som tabellen nedan antyder är det som vanligt tight like a mans anus:

5 AIK           1  0  1  0   0-0     1
6 Elfsborg      1  0  1  0   0-0     1
7 Gais          1  0  1  0   0-0     1
8 Gefle         1  0  1  0   0-0     1
9 Halmstad      1  0  1  0   0-0     1
10 Malmö FF      1  0  1  0   0-0     1
11 Mjällby       1  0  1  0   0-0     1
12 Trelleborg    1  0  1  0   0-0     1

Om det, mot förmodan, var någon som missade vår match så kan jag bara konstatera att vi sög purjo. Det gjorde vi förra året också men då gjorde vi några enstaka kassar och vann med 1-0 i flertalet matcher. Det är bara för Stahre att ordinera lite taggtråd så tar vi BP med våld för finliret klickar bevisligen så här års. Kanske inte så konstigt med tanke på underlaget. För övrigt så var det ett övertidsmål som gjorde att skaran ovan inte blev fler. Henkeborg räddades på övertid mot ett BP med 10 man. Kommunen saknade knappast chanser (21-3 i avslut) men Lekström som fick hoppa in efter en horribel utvisning på Nordfeldt spelade som i trans. Det är nästan så man vill hävda att BP har den starkaste målvaktsbesättningen i allsvenskan, oväntat ..

Svartklubben förra veckan var riktigt trevlig och det märks att Pertan börjar skala av sin blyghet lite. Det är dags att kliva fram nu, på flera plan, och glädjande nog så tar han för sig. Jag blev kvar och pimplade några extra bira med Valle och Capel och efter den kvällen så har mitt Schweiz-neutrala arsle bestämt sig för att bli medlem i Black Army. Nu när BA medlemmar dessutom får köpa kvalseriekortet för e n d a s t 450 kr så vore det fan konstigt om inte medlemsantalet ökade markant. Jag vill se en större supporterförening, som på Black Army’s glansdagar då det räknades tusentals Gnagare i rullorna, och då får man se till att gå med själv och försöka bidra.

Victor Capel har för övrigt blivit vald till ny ordförande i Svensk Fotbolls Supporter Union. Nu kan vi nog förvänta oss lite drag under galoscherna. Förhoppningsvis så tar SFSU flera steg framåt nu och blir den maktfaktor det ändå har potential att bli.

Något som jag faktiskt redan har gått med i är målklubben. Det blev av bara farten när jag satt och AIK surfade här om dagen. Fatta vilken extra bonus det har potential att bli. Nu är det typ 400 medlemmar á 20kr/mål. Det är drygt 300,ooo. Tänk och vi skulle bli hälften av alla årskortsinnehavare, då snackar vi 4 millar! Tekniskt sett så skulle vi kunna bli vårt egna Agent 03 om bara fler ville pytsa in en selma för varje mål som görs. Något säger mig att 5000 Gnagare utan problem skulle hantera den ekonomiska ”smällen”, varför händer det inte? Bli medlem du också!

Forza Gnaget på is, sankmark och senare i vår även på gräs!

G

Foto: Bildbyrån

AIK kom till Olympia som nyblivna favoriter till SM-guldet. Med samma poäng som IFK Göteborg och en match mindre spelad. Just då, när laget borde explodera i en viljeinsats som överträffar allt vi har sett tidigare på säsongen, bjuds vi på en av årets mest tafatta och höglösa insatser. Det kanske är början på en mental kollaps. Det kanske är en väckarklocka. Hur som helst känns det jävligt tomt just nu. Nu vill jag se att Stahres mannar låter antagonisterna sota för den här förlusten på måndag. Big time.

17.50 anlände jag till Ängby för att följa matchen på Olympia. Satte mig på en stol framför TV:n. I soffan bredvid låg min treåriga kusin och sov. Han sov där, nonstop, rakt igenom hela matchen. Såhär i efterhand kan man konstatera att hans trötthet får stå symbol för AIK:s insats på Olympia. Det kändes liksom… sömnigt.

Att Helsingborg ledde med två bollar i halvtid speglade trots allt inte matchbilden, men såsom AIK uppträdde under den första halvleken kändes det heller inte helt ologiskt. Det här var inte AIK:s dag. Men ser man tillbaka över året har det varit idel sådana dagar. Dagar som det stått skrivet i stjärnorna att AIK bara ska förlora, eller åtminstone tappa poäng. Dagar då AIK har trotsat ödet, kommit tillbaka, låtit moralen tala och stulit med sig viktiga pinnar i alla fall.

Idag hjälpte ingenting. Inte ens ett billigt skitsjälvmål med halvtimmen kvar fick AIK-laget att hitta den där oövervinnliga känslan. Bojan försökte. Han skrek på domaren, gestikulerade vilt, drog på sig ett dumt gult kort och hoppade i gräset i desperat förtvivlan. Han stirrade med svarta Gattuso-ögon. Men det kokade liksom aldrig upp.

När Martin Mutumba drar på sig AIK-dressen blir det sällan sömnigt. Han är inte alltid briljant, Mutumba. Men han har en förmåga att pumpa in hopp i sina medspelare, även när det går grus i maskineriet. Och när Mutumba ersattes av en Özkan som är så otroligt långt ifrån fornstora dagar tappade AIK en dimension i kantspelet som man inte lyckades ersätta idag. Vi behöver ha Mutumba med oss ändå in på upploppet.

Men. Och detta är det stort men. Vi förlorar på en numera sällsynt Örat-tabbe. Och detta var vår första förlust sedan i maj. Vi har fortfarande en fantastisk chans att vinna den här jäkla serien. Vi kan göra det på vilja. Vi kan göra det genom briljans.

Hur vi än gör – nu är det nog med trötta matcher den här säsongen. Det är tid att bryta ihop och komma igen. På måndag är det avskedsfest på Råsunda. Då kör vi!

Foto: Bildbyrån

Av alla oberäkneliga matcher den här säsongen känns den kommande bortamatchen mot Helsingborg som en av de mest nyckfulla. Om man ser till formkurvor så kan man lätt tro att det är Allsvenskans sämsta lag vi möter. Men om man ser till Helsingborgs tabellplacering och egentliga potential så är det tydligt att det här kan bli en riktigt tuff match. Det enda man kan förvänta sig är att allt kan hända. Den där oron och nervositeten som vi talat om de senaste veckorna växer sig därmed ännu starkare.

Helsingborg har sex raka allsvenska matcher utan seger och tre raka förluster på hemmaplan. Skånelaget har i de senaste två omgångarna förlorat mot både Halmstad och Brommapojkarna; två lag som jag skulle vilja kalla de hopplöst sämsta i Allsvenskan om det inte vore för just deras oväntade segrar mot Helsingborg.

Helsingborg kan förklara sina många bottennapp med att deras trupp har haft alltför stora problem med skador och avstängningar. Inför matchen mot Örebro i den 18:e omgången hade laget tre spelare avstängda och ett halvdussin spelare på skadelistan. Stjärnorna Henrik Larsson, Marcus Lantz och talangen Rasmus Jönsson har alla dragits med tunga skador den senaste tiden.

Även efter dessa spelare så smått börjat komma tillbaka så har det sett fortsatt tungt ut för Helsingborg. Marcus Lantz kom visserligen tillbaka och gjorde mål senast mot Halmstad, men det hjälpte inte eftersom resten av laget fortsatte att underprestera. När sedan förstemålvakten Pär Hansson ådrog sig en säsongsförödande skada i samma match så såg det genast ut som det kommer bli ännu svårare for Helsingborg att vända sin negativa trend.

Inför matchen mot AIK sägs det att både Lantz och Larsson kommer spela från start, men frågan är om dessa nyckelspelare inte har en bit kvar till full matchform. Med Daniel Andersson i målet så känns det lite som om Helsingborg är satt i brygga. Daniel Andersson spelade som bekant i Gnaget mellan 2000-2003 och gjorde egentligen ingen glad. I AIK-målet hann Daniel Andersson samla på sig mer tavlor än Nationalmuseum och han var speciellt svag i luftspelet. Vad man hört från Helsingborgshåll så har han inte direkt rosat marknaden där heller.

Vad är då slutsaten? Är Helsingborg ett riktigt strykgäng? Blir det tre enkla bortapoäng? Det känns knappast så.

Helsingborg har fortfarande odiskutabel kvalitet i sin trupp även om spelarna kanske inte visat upp det i de senaste matcherna. Men ett lag med hög potential kommer förr eller senare att vända negativa trender, och egentligen kommer den här matchen i ett perfekt läge för Helsingborg. De kan för en gångs skull slå lite ur underläge och för första gången infinner sig ingen direkt press med tanke på att deras supportrar nu helt räknat bort sitt lag från guldstriden.

Om vi har riktig otur så kan Helsingborg helt plötsligt bli precis lika effektiva som de var i vårmotet lagen emellan, där de slog AIK med förkrossande 3-0 på Råsunda.

Som tur är så är AIK i en makalös form. Till och med ett Helsingborg som spelar på toppen av sin kapacitet kommer  få det mycket svårt mot Allsvenskans absolut starkaste försvar och Allsvenskans bästa anfallspar.

AIK är dessutom ett mycket starkare lag än i vårmatchen mot Helsingborg då vi hade Walid Atta som mittback, Pierre Bengtsson på innermittfältet, och Yussuf Saleh på vänsterkanten. Helsingborg kontrade sig igenom den uppställningen lättare än en kniv går igenom smör. Men det kommer inte bli lika lätt för Helsingborg nu när de ställs mot en centerdefensiv med balansexperterna Ortiz och Dulee framför de på senare tid bergsäkra Hooiveld och Karlsson.

Hur den här omgången än slutar för AIK, med förlorad serieledning eller med ett miniryck i toppen, så kommer det nog fortsätta att vara precis så här nervöst resten av säsongen. Eller ja, det blir nog ännu värre när det är derbydags. Nervpärs var ordet.

Det är svårt att inte nämna antagonisternas kräftgång. Lika nöjd blir man över att blicka uppåt i tabellen som att scrolla neråt i densamma. Men det här inlägget kommer varken att fokusera på bottenstriden eller ens tabellens mittskikt. Därför att AIK har placerat sig som tvåa i tabellen när tio matcher återstår. Och tillsammans med fyra andra lag gör man upp om guldet i höst. Såhär resonerar jag om de fem topplagen.

1.       Elfsborgs IF

Efter den första halvleken mot Örebro igår är det svårt att hitta anledningar som talar emot att guldet hamnar i Borås. Elfsborg har Sveriges sämsta publik men likväl landets bästa startelva, full av kreativitet och fantasi. Även en” anonym” spelare som Daniel Nordmark imponerar så pass mycket att jag dreglar av avundsjuka hemma i soffan. Å andra sidan och om man trots allt ska göra ett tafatt försök att hitta svagheter. Elfsborg saknar en utpräglad målskytt och jag har aldrig betraktat Ante Covic som en allsvensk toppmålvakt.

2.       AIK

Om AIK säljer Ivan Obolo så kommer laget inte att kunna vinna SM-guld. Jag tror inte att det är svårare än så. Men om vi antar att han stannar och att defensiven håller även mot toppkonkurrenterna på bortaplan så kanske man kommer att hota i toppen hela vägen in i omgång 30. Hemmasegrar är nyckeln till fortsatt tätkontakt. Vi behöver vinna varenda jäkla hemmamatch!

3.       IFK Göteborg

Tycker dom ser sämre och sämre ut och att döma av kvällens match på Stadion så kommer inte Göteborg att kunna löpa linan ut. Inte särskilt märkligt eftersom ursprungstruppen har blivit slaktad av skador och försäljningar. Elfsborg hemma i nästa omgång är en nyckelmatch och där är det upp till bevis. Ett kryss där innebär att AIK tar tillbaka serieledningen om man vinner mot Trelleborg. Men jag tror Sillstryp förlorar.

4.       Kalmar FF

Otroligt egentligen att laget hakar på, trots en horribelt dålig inledning på säsongen och tappet av flera nyckelspelare efter SM-guldet ifjol. Imponerade på Råsunda, trots att inga Elmar fanns på planen. Nanne är en magiker som kan trolla med vilken trupp som helst och jag tror att Kalmar står som topp tre när säsongen ska summeras. Till och med Daniel Mendes framstår ju som en bra fotbollsspelare i den röda tröjan.

5.       Helsingborgs IF

Alldeles för skadedrabbade och mycket talar väl för att man åker på stryk i derbyt mot Malmö FF nästa omgång. Om övriga resultat går emot där får man väl betraktas som avsågade. Om resultaten däremot går med laget, samtidigt som skadade spelare kommer tillbaka, kan man mycket väl stå för en stark spurt i höst. Jag vågar inte säga adjö till HIF riktigt än. Ger mig fan på att dom har alla gubbar tillbaka när vi möter dom på Olympia den 24:e september.

I övrigt hände det inte särskilt mycket förra veckan. För egen del packade jag ihop väskorna ganska snabbt i torsdags kväll, for ut till Skärgården och isolerade mig från allt nyhetsflöde i tre dagar.

Innan dess han jag läsa i Nyheter24 att Kevin Walker kunde komma att bli borta länge – en nyhet som publicerades samma dag som Walker själv deklarerat via Facebook att han skulle börja träna igen. Hög tid också för sportjournalisterna att kasta sig ut i sociala medier alltså.

Daniel Tjernström skadade sig på uppvärmningen inför Helsingsborgsmatchen. Tyvärr skulle den skadan komma att bli tydlig i spelet, när Pierre Bengtsson inte levererade som man hade hoppats. Tjerna skänker nog en viss trygghet till laget med sin balanserade framtonig, men berättar själv att han aldrig känner sig riktigt trygg på planen.

Tidigare har AIK-bloggen skrivit en hel del om AIK ungdomsakademi. Expressen meddelade förra veckan att AIK P95 Ungdomsakademi både har slagit Arsenal och är obesegrade i St Erikscupen. Framtiden ser ljus ut. På tal om framtid kan du tävla om Viktor Lundbergs signerade tröja här.

Förra året drabbades AIK-legenden Lennart Johansson av en stroke. Senare i år fyller han 80. I Dagen berättar han om sitt förhållande till Gud i ett, faktiskt, ganska intressant reportage.

Martin Åslund skriver en krönika på Eurosport om sorgebarnet Svenska Cupen. Igor M Hedman kommenterar den här. Det viktigaste för Cupens framtid är att SvFF på ett eller annat sätt samarbetar med supportrarna i frågan. Utgångspunkten är enkel: varför går ni inte på cupmatcher?

En annan gammal AIK:are, Brwa Nouri, som en gång i tiden klassades som en av AIK:s största talanger, kanske den allra största, berättar om hur han kastade bort en framgångsrik karriär och hur han hoppas kunna börja om i division 2-klubben Dalkurd från Borlänge.

Slutligen kan man konstatera på nytt att vår ”nya” sportchef Björn Wesström ger ett sympatiskt och kompetent intryck varje gång han framträder i offentligheten. I 08 Fotboll pratar han om den heta potatisen Ivan Obolo och hans eventuella framtid i AIK. Och fastslår enkelt att en spelare som inte vill spela i AIK heller inte ska göra det. AIK kan inte tvinga Ivan kvar – det är helt enkelt upp till honom och om AIK kan matcha de eventuella bud som kommer utifrån. Sen får supportrar hit och dit skrika hur mycket de vill om bortsålda guld och annat.

***
Inför kvällens drabbning i Trelleborg har jag tre punkter som känns viktiga.

•    att AIK skapar målchanser
•    att AIK får med sig minst en poäng tillbaka till Stockholm
•    att vi blir skonade från fler skador

För egen del kommer jag inte att kunna följa matchen via TV. Följaktligen blir det till att skruva in rätt radiofrekvens. Det finns inget vidrigare sätt att följa en fotbollsmatch.

Det var längesen jag lämnade Råsunda i förtid två matcher i rad. Längesen vi spelade så tafatt på hemmaplan som vi gör nu. Även i våra sämsta stunder förr om åren lyckades vi nästan alltid få med oss poäng från borgen. Det oroar mig.

Att AIK:s offensiv inte klickar överhuvudtaget, att vi inte skapar chanser, att vi bortsett från en tiominutersperiod i andra halvlek, tycks sakna offensiv idé. Att vi saknar spelare som likt Kevin Wallker klarar av att spela bollar bakom backlinjen. Det oroar mig.

Att Bojan anses sämre än Yussuf och att varken Walid eller Per Karlsson imponerar bredvid Jos. Det oroar mig också. Egentligen har jag aldrig känt mig lugn under upptakten av den här säsongen. För om vi ska vara ärliga mot oss själva – prestationen mot Helsingborg är varken bättre eller sämre än tidigare. Men den här gången studsade inte bollen med oss.

Jag såg som sagt inte sista tio. Har hört på annat håll att AIK sånär på gav upp och för att använda Stahres ord; Örlund räddade oss från att det skulle bli total jävla bacon. Nu har AIK äntligen en dryg vecka ledigt från matchspel. En vecka på sig att träna anfallskombinationer. Mot Trelleborg vill jag se målchanser.