GAIS – Gnaget eller Gnaget - Rövhökar/Almtuna eller Gefle - Gnaget eller Gnaget – Lakers. Det, mina damer och herrar, är den förbannade frågan vi Gnagare tvingas ställa oss.
Den 29/3 så har vi den första fotboll/hockey krocken och den andra går av stapeln den 11/4. Hur hockeyförbundet lyckats vara så förbannat klantigt och ignorant övergår mitt förstånd. Det fanns liksom bara ett lag att hålla reda på för att undvika en krock mellan två representationslag från samma förening i sveriges två största publiksporter. This is the fucking Allsvenskan och Kvalserien, please take your responsibility. Fortsätt läsa…
Foto: Bildbyrån
AIK kom till Olympia som nyblivna favoriter till SM-guldet. Med samma poäng som IFK Göteborg och en match mindre spelad. Just då, när laget borde explodera i en viljeinsats som överträffar allt vi har sett tidigare på säsongen, bjuds vi på en av årets mest tafatta och höglösa insatser. Det kanske är början på en mental kollaps. Det kanske är en väckarklocka. Hur som helst känns det jävligt tomt just nu. Nu vill jag se att Stahres mannar låter antagonisterna sota för den här förlusten på måndag. Big time. Fortsätt läsa…
Foto: Bildbyrån
Av alla oberäkneliga matcher den här säsongen känns den kommande bortamatchen mot Helsingborg som en av de mest nyckfulla. Om man ser till formkurvor så kan man lätt tro att det är Allsvenskans sämsta lag vi möter. Men om man ser till Helsingborgs tabellplacering och egentliga potential så är det tydligt att det här kan bli en riktigt tuff match. Det enda man kan förvänta sig är att allt kan hända. Den där oron och nervositeten som vi talat om de senaste veckorna växer sig därmed ännu starkare. Fortsätt läsa…
Sådär, ja. Slutsignaler har precis ljudit på allsvenska arenor runt om i landet. Signaler som innebär att två tredjedelar av årets Allsvenska är färdigspelad ( ja, jag vet att Häcken och Brommapojkarna också ska spela, men det skiter vi i nu). Och att kapitlet om sommarfotboll, uteserveringar, T-shirts och kall öl är slut för den här gången. Nu väntar höst, regn, krig och smuts. Jag älskar den här tiden på året.
Det är svårt att inte nämna antagonisternas kräftgång. Lika nöjd blir man över att blicka uppåt i tabellen som att scrolla neråt i densamma. Men det här inlägget kommer varken att fokusera på bottenstriden eller ens tabellens mittskikt. Därför att AIK har placerat sig som tvåa i tabellen när tio matcher återstår. Och tillsammans med fyra andra lag gör man upp om guldet i höst. Såhär resonerar jag om de fem topplagen.
1. Elfsborgs IF
Efter den första halvleken mot Örebro igår är det svårt att hitta anledningar som talar emot att guldet hamnar i Borås. Elfsborg har Sveriges sämsta publik men likväl landets bästa startelva, full av kreativitet och fantasi. Även en” anonym” spelare som Daniel Nordmark imponerar så pass mycket att jag dreglar av avundsjuka hemma i soffan. Å andra sidan och om man trots allt ska göra ett tafatt försök att hitta svagheter. Elfsborg saknar en utpräglad målskytt och jag har aldrig betraktat Ante Covic som en allsvensk toppmålvakt.
2. AIK
Om AIK säljer Ivan Obolo så kommer laget inte att kunna vinna SM-guld. Jag tror inte att det är svårare än så. Men om vi antar att han stannar och att defensiven håller även mot toppkonkurrenterna på bortaplan så kanske man kommer att hota i toppen hela vägen in i omgång 30. Hemmasegrar är nyckeln till fortsatt tätkontakt. Vi behöver vinna varenda jäkla hemmamatch!
3. IFK Göteborg
Tycker dom ser sämre och sämre ut och att döma av kvällens match på Stadion så kommer inte Göteborg att kunna löpa linan ut. Inte särskilt märkligt eftersom ursprungstruppen har blivit slaktad av skador och försäljningar. Elfsborg hemma i nästa omgång är en nyckelmatch och där är det upp till bevis. Ett kryss där innebär att AIK tar tillbaka serieledningen om man vinner mot Trelleborg. Men jag tror Sillstryp förlorar.
4. Kalmar FF
Otroligt egentligen att laget hakar på, trots en horribelt dålig inledning på säsongen och tappet av flera nyckelspelare efter SM-guldet ifjol. Imponerade på Råsunda, trots att inga Elmar fanns på planen. Nanne är en magiker som kan trolla med vilken trupp som helst och jag tror att Kalmar står som topp tre när säsongen ska summeras. Till och med Daniel Mendes framstår ju som en bra fotbollsspelare i den röda tröjan.
5. Helsingborgs IF
Alldeles för skadedrabbade och mycket talar väl för att man åker på stryk i derbyt mot Malmö FF nästa omgång. Om övriga resultat går emot där får man väl betraktas som avsågade. Om resultaten däremot går med laget, samtidigt som skadade spelare kommer tillbaka, kan man mycket väl stå för en stark spurt i höst. Jag vågar inte säga adjö till HIF riktigt än. Ger mig fan på att dom har alla gubbar tillbaka när vi möter dom på Olympia den 24:e september.
Mycket fokus förra veckan hamnade på torsdagens drabbning med Helsingborg på Råsunda. Precis som mot Malmö hade jag en bra känsla inför matchen. Precis som mot Malmö kändes det tidigt att AIK skulle få det jobbigt. Tre Jönsson-mål senare hade AIK två raka torsk på hemmaplan. Mest oroande är alltjämt anfallsspelet som lyser med sin frånvaro. Mutumba ska inte spela centralt!
I övrigt hände det inte särskilt mycket förra veckan. För egen del packade jag ihop väskorna ganska snabbt i torsdags kväll, for ut till Skärgården och isolerade mig från allt nyhetsflöde i tre dagar.
Innan dess han jag läsa i Nyheter24 att Kevin Walker kunde komma att bli borta länge – en nyhet som publicerades samma dag som Walker själv deklarerat via Facebook att han skulle börja träna igen. Hög tid också för sportjournalisterna att kasta sig ut i sociala medier alltså.
Daniel Tjernström skadade sig på uppvärmningen inför Helsingsborgsmatchen. Tyvärr skulle den skadan komma att bli tydlig i spelet, när Pierre Bengtsson inte levererade som man hade hoppats. Tjerna skänker nog en viss trygghet till laget med sin balanserade framtonig, men berättar själv att han aldrig känner sig riktigt trygg på planen.
Tidigare har AIK-bloggen skrivit en hel del om AIK ungdomsakademi. Expressen meddelade förra veckan att AIK P95 Ungdomsakademi både har slagit Arsenal och är obesegrade i St Erikscupen. Framtiden ser ljus ut. På tal om framtid kan du tävla om Viktor Lundbergs signerade tröja här.
Förra året drabbades AIK-legenden Lennart Johansson av en stroke. Senare i år fyller han 80. I Dagen berättar han om sitt förhållande till Gud i ett, faktiskt, ganska intressant reportage.
Martin Åslund skriver en krönika på Eurosport om sorgebarnet Svenska Cupen. Igor M Hedman kommenterar den här. Det viktigaste för Cupens framtid är att SvFF på ett eller annat sätt samarbetar med supportrarna i frågan. Utgångspunkten är enkel: varför går ni inte på cupmatcher?
En annan gammal AIK:are, Brwa Nouri, som en gång i tiden klassades som en av AIK:s största talanger, kanske den allra största, berättar om hur han kastade bort en framgångsrik karriär och hur han hoppas kunna börja om i division 2-klubben Dalkurd från Borlänge.
Slutligen kan man konstatera på nytt att vår ”nya” sportchef Björn Wesström ger ett sympatiskt och kompetent intryck varje gång han framträder i offentligheten. I 08 Fotboll pratar han om den heta potatisen Ivan Obolo och hans eventuella framtid i AIK. Och fastslår enkelt att en spelare som inte vill spela i AIK heller inte ska göra det. AIK kan inte tvinga Ivan kvar – det är helt enkelt upp till honom och om AIK kan matcha de eventuella bud som kommer utifrån. Sen får supportrar hit och dit skrika hur mycket de vill om bortsålda guld och annat.
***
Inför kvällens drabbning i Trelleborg har jag tre punkter som känns viktiga.
• att AIK skapar målchanser
• att AIK får med sig minst en poäng tillbaka till Stockholm
• att vi blir skonade från fler skador
För egen del kommer jag inte att kunna följa matchen via TV. Följaktligen blir det till att skruva in rätt radiofrekvens. Det finns inget vidrigare sätt att följa en fotbollsmatch.
Jag hade det på känn. Att AIK match efter match skulle lyckas vinna trots knackigt spel kändes inte realistiskt. Helsingborg visste att AIK hade offensiva problem. Man väntade ut – och högg föredömligt på de chanser som gavs. Mest trist att konstatera efter kvällen är ändå att Pierre Bengtsson inte höll måttet på innermittfältet. Gång på gång blev han överkörd av Chansa och Lantz. Varje gång kändes det lika illa – varje gång var man beredd att göra en pudel och skrika Tjerna tillbaka in från start.
Det var längesen jag lämnade Råsunda i förtid två matcher i rad. Längesen vi spelade så tafatt på hemmaplan som vi gör nu. Även i våra sämsta stunder förr om åren lyckades vi nästan alltid få med oss poäng från borgen. Det oroar mig.
Att AIK:s offensiv inte klickar överhuvudtaget, att vi inte skapar chanser, att vi bortsett från en tiominutersperiod i andra halvlek, tycks sakna offensiv idé. Att vi saknar spelare som likt Kevin Wallker klarar av att spela bollar bakom backlinjen. Det oroar mig.
Att Bojan anses sämre än Yussuf och att varken Walid eller Per Karlsson imponerar bredvid Jos. Det oroar mig också. Egentligen har jag aldrig känt mig lugn under upptakten av den här säsongen. För om vi ska vara ärliga mot oss själva – prestationen mot Helsingborg är varken bättre eller sämre än tidigare. Men den här gången studsade inte bollen med oss.
Jag såg som sagt inte sista tio. Har hört på annat håll att AIK sånär på gav upp och för att använda Stahres ord; Örlund räddade oss från att det skulle bli total jävla bacon. Nu har AIK äntligen en dryg vecka ledigt från matchspel. En vecka på sig att träna anfallskombinationer. Mot Trelleborg vill jag se målchanser.
