Kärlek och nerver – om ett lag som får oss att leva

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Snart stannar hjärtat. Det är allvar. Match efter match, hela jäkla hösten har jag suttit och svettats, våndats, plågats och lidit varje gång AIK spelar fotboll. Varje jäkla match har jag känt att när som helst så går det åt helvete. Jag vet fan inte om jag vågar titta på guldmatchen. Å hälsans vägnar kanske man gör klokast i att trycka i sig sömnpiller i lagom tid för att falla i djup sömn lagom mellan 15.00 till 17.00 på söndag eftermiddag. Men jag ska försöka att njuta av läget. Försöka intala mig själv att det här är något man kanske bara upplever en gång i livet. Att det är nu man lever – inte bara existerar. Fortsätt läsa…

Överlägset AIK tar emot kapsejsat vrak på Råsunda

Fotboll, Allsvenskan, AIK - Hammarby

Foto: Bildbyrån

Om ett par dagar kommer jag ta flyget över Atlanten för att uppleva de två avslutande omgångarna av Allsvenskan på Råsunda och på Gamla Ullevi. Men innan jag ger mig iväg ska jag följa helgens derby mot Hammarby på distans. Är jag orolig? Nej, inte alls faktiskt. Fortsätt läsa…

AIK överlägsna mot Bajen

Piketbussarna hade radat upp sig, ett fotbollsregn drog passande fram över Solna och gräsmattan såg tjock och välvårdad ut. Det var upplagt för krig. Men slaget uteblev. AIK var överlägsna.

I den första halvleken hade Hammarby absolut ingenting att sätta emot. Man mönstrade ett reservbetonat lag och mycket riktigt var Bajen det sämsta jag sett på Råsunda i år. AIK spelade sig fyndigt fram till avgörande lägen, men ineffektiviteten sista tredjedelen har löpt som en röd tråd rakt igenom hela den här säsongen.

På övertid slog dock Chanko en boll rakt i bröstet på Özkan som uppfattade situationen blixtsnabbt. Jagne löpte i djupet, Armas sålde sig, Björklund sålde sig och AIK ledde med 1-0.

I andra halvlek borde AIK ha dödat matchen under första 25, när Jorge Ortiz är fullständigt briljant som pulsåder på mitten. Men när Ortiz får en olycklig smäll på foten lyckas Bajen ta tag i spelet, men skapar egentligen inte en enda riktigt farlig (regelriktig) chans.

Annars gillar jag Lauls sammanfattning:

Moldaven gick bort sig och AIK:s gambiafödde östgöte rusade mot mål, skottfintade nigerianen och sköt bollen över svensken i målet. Australiern stod offside vid Hammarbys bästa kvitteringschans. Efteråt fick Lur en uppsträckning av serben medan snacket mest handlade om hur länge argentinaren blir kvar i landet.

Men trots att Laul är rolig har det blivit dags för kvällspressen att granska sig själva på nytt. Skandalrubrikerna säger jag ingenting om. Vi kan inte kasta bengaler på varandra mitt framför ögonen på hela presskåren och hoppas komma undan. Däremot; fler gripna både före och efter match samt betydligt mer avancerade kravaller i samband med CL-finalen i onsdags. Men inte ett ord om det i kvällspressens rapportering därifrån. Det är ruttet.

FOTO: Pelle_T

Stockholmsfotboll i framtiden

Efter en trevande inledning av Allsvenskan för småbröderna parkerar de på nedflyttnings- respektive kvalplats. För Djurgårdens del har röster redan höjts ang. tränarkonstellationens val av spelsystem och i Hammarby kretsar mycket kring målsättningen. Etablissemanget lägger all sin övertygelse på hög – bägge Stockholmsklubbarna kommer att gå en hård match i bottenstriden.

I AIK-lägret har antagonisternas motgångar givetvis bemötts med glädje och hånfullhet. De som siade om att AIK kommer att bli bästa 08-lag har fått ytterligare vatten på sin kvarn och på Gnagarforum går diskussionen varm om huruvida det skulle vara positivt eller negativt om Bajen och DIF tvingades lämna Allsvenskan i november.

För egen del har jag följt diskussionen med ett ständigt leende. Mest för att den är både hög och låg, pinsam och vettig, på ett sätt som den bara kan vara på GF. Så här långt har åtta omgångar har spelats – den som känner sin allsvenska väl vet att i princip ingenting pekar på att varken dif eller Bajen lämnar allsvenskan i höst. Än så länge.

Däremot är det hypotetiska resonemanget intressant. På vilket sätt är Stockholmsklubbarna beroende av varandra? På vilket sätt skulle det påverka AIK om DIF och Bajen trillade ur?

Ingen säger emot att både Bajen och DIF på olika sätt stärker AIK:s identitet. Både varumärkesidentiteten och supporteridentiteten bygger på rivalitet. Lika ofta som vi lyfter upp oss själva konstaterar vi vad vi inte vill vara (DIF och Bajen). Precis på samma sätt som vi jämför oss med varandra. Våra framgångar smakar ännu bättre i ljuset av DIF:s och Bajens misslyckanden.

Därmed inte sagt att tiderna kan förändras. För AIK:s del förväntas vi sannolikt spela på en arena för 50.000 åskådare om ett par år och för en oöverskådlig framtid därefter. Att tre lag ska slåss om Stockholmspubliken på sikt är en svår ekvation att få ihop. Ur ett sådant marknadsperspektiv skulle AIK antagligen tjäna mest på att DIF havererade totalt och förpassades till lägre divisioner för gott, medan Hammarbys vara eller icke vara är av sekundär betydelse. Geografiskt ligger AIK- och DIF-supportrar närmare varandra.

Medialt skulle fotboll som familjeunderhållning tjäna på att derbyna försvann. Oavsett om den mediala skildringen av Stockholmsklubbarnas drabbningar är orättvis eller inte går det inte att blunda för att den skrämmer iväg publik. På sikt behöver Stockholmsklubbarna marginalpubliken om man ska vara konkurrenskraftiga gentemot klubbar som driver egna arenor.

Det finns såklart fler aspekter av detta. Detta får ses som ett inlägg skrivit i all hast och utan vidare eftertanke. För egen del skulle jag tycka att det vore tråkigt utan åtminstone ett Stockholmslag i Allsvenskan. För mig är rivaliteten viktig – DIF:s existens är en viktig förutsättning för AIK och vice versa. Därmed inte sagt att en sådan hållning är huggen i sten. Eller att jag inte skulle njuta av att se DIF harva runt i Superettan under ett par år.

Vad tycker och tänker du?

08-slaget 2008

Det här är det enda som spelar någon roll längre.

1 Hammarby 24 9 8 7 34-34 35

2 AIK 24 8 9 7 26-27 33

3 Djurgården 24 8 9 7 25-29 33

Jag skulle säga att spelschemat talar för antingen AIK eller Hammarby. Djurgården har tuffast matcher kvar. För AIK väntar Halmstad på Örjans vall imorgon (sön.). Historien talar knappast för en svartgul triumf. Som bäst får vi hoppas på oavgjort. Som  den gambler jag är sätter jag mina kosing på osannolika 1-1.

Att komma efter Hammarby i tabellen är relativt enkelt att hantera. De blir aldrig mer än en hobbyklubb om de så tar 10 SM-guld i rad. Djurgården däremot.. det är jävligt viktigt att vi kommer före Djurgården.

Inkonsekvent och oåterkalleligt

Diskussionen om Hammarbys påföljd efter fyrverkerikastningen från Södra den 25 augusti går varm. Själv har jag (förhoppningsvis och mest troligt tillfälligt) vandrat in i en hopplöshetsfas, övertygad om att aktörerna inom svensk fotboll aldrig kommer att kunna lösa konflikten som grovt står mellan förbundet, klubbar och supportrar. Diskussionen idag är allt annat en konstruktiv och från supportrarnas sida handlar den alltför mycket (övervägande?) om att peka finger åt förbundet och konstatera att de har fel, är korkade, är idioter, borde avgå, etc, etc (vill påpeka att jag på inget sätt drar alla över en kam här). Den retoriken leder oss ingen vart. SvFF har blivit ett skällsord i supporterkretsar. Jag tror inte att det gynnar våra syften.

När det gäller Hammarbys påföljd var den ogenomtänkt från första början, och precis som konstateras av Besvärsnämnden, en säkerhetsrisk. Inga konstigheter att straffet revideras. Däremot, det finns två stora problem gällande Disciplinnämndens straff som delas ut ofta och gärna.

1.    Inkonsekvens gällande påföljdsbestämning. Straffen är oförutsägbara, det är svårt att följa en röd linje och påföljdsbestämningen tycks bygga på orimligt subjektiva uppfattningar, snarare än faktiska händelser. Detta har historiskt lett till att samma läktarbrott har lett till olika straff. Här spelar givetvis media en viktig roll i sin rapportering.
2.    Möjligheter att revidera/riva upp beslut. Medial uppmärksamhet sätter press på SvFF. Hammarbys påföljd lyftes upp som en säkerhetsrisk i rikstäckande tidningar, vilket sedermera ledde till att Besvärsnämnden mer eller mindre tvingades ändra på Disciplinnämndens ursprungliga beslut. Att AIK straffas för felaktig reprisering, trots att det inte är klubben som har upphandlat tjänsterna som är kopplade till storbildsskärmen (utan SEF) har däremot inte uppmärksammats och beslutet står således fast. Läs mer här.