Ända sedan bollen sparkades av i april – eller egentligen ända sedan den 10:e november 2008 – har jag drivit AIK i mig själv framåt genom att ingjuta en kontinuerlig känsla av pessimism. Genom att ständigt förvänta mig att det går åt helvete förr eller senare. Det är så jag har skyddat mig – byggt upp en fallskärm som ska rädda mig mot motgångar och besvikelser. Det blir väl så, efter år av Superettan, fall på mållinjen och en stor, fet organisationskris. Men nu, när allt ska ställas på sin spets, har det blivit dags att kasta allting överbord. Släppa taget, gå all-in och tro på att vi vinner den här skiten. Det är så lite som skiljer mellan svart och blåvitt. När slumpen och tillfälligheter ska avgöra var SM-guldet hamnar 2009 är hoppet och modet det enda vi har att luta oss emot. Och jag tror på AIK. Jag vet att dom vågar. Fortsätt läsa…
Sveriges bästa lag. Ett mentalt mirakel. Mikael Stahres AIK.
Foto: Bildbyrån
Egentligen borde en knapp serieledning i mitten av säsongen inte kännas så här pass speciell. Vi vet nog alla att AIK:s nuvarande serieledning inte behöver betyda någonting alls i det långa loppet. Den allsvenska förstaplatsen har trots allt bytt lag snabbare än Stefan Batan. Det är kanske överdriven självgratulation och gnagarhybris som gör många av oss så euforiska, men visst känns det ända som om någonting stort hände där i regnovädret i Halmstad?
Det var trots allt upplagt för ännu ett Halmstadianskt antiklimax. AIK kom in i den här matchen med chansen att ta över serieledningen, men för att det skulle ske behövde laget först bryta sin usla bortasvit mot Halmstad, jobba sig tillbaka från ett tidigt baklängesmål och överleva det monsunliknande regn som drog in över Örjans Vall.
AIK:s kvittering kom fort. Målet kom på exakt samma hörnvariant som ledde till segermålet mot Göteborg. Bojan Djordjic måttade ett precis lika perfekt inlägg den här gången också. Den enda skillnaden var att det nu var Ivan Obolo som mötte bollen med sin panna för att styra in bollen i mål. AIK:s andra mål kom sedan som ett brev på posten i den 36:e minuten och det var återigen Bojan Djordjic som låg bakom anfallet. Bojan chippade vackert fram bollen till en för ovanlighetens skull framrusande Nisse Johansson. Nisse bröstade ner bollen till kortlinjen och därifrån skickade han en passning in till Kenny Pavey som stänkte in segermålet hur säkert som helst.
Matchbilden i första halvleken var annars den väntade, med ett AIK som framförallt såg fortsatt trygga ut defensivt. Som väntat blev mittfältsbataljen hård, men AIK kom segrande ur den striden trots att Michael Görlitz var ett ständigt orosmoment. Jorge Ortiz var stundtals suverän, Pavey spelade sin kanske bästa match för året och Djordjic visade en gång för alla att han har växt till en av de mest värdefulla spelarna i AIK med sina perfekta inlägg.
Tack vare det starka mittfältsspelet lyckades AIK föra mycket av sitt eget spel på Halmstads planhalva. Ivan Obolo såg ibland oberörd ut av Halmstads reservbetonade försvar och visade inte minst med sitt mål att han är en gigant i luftspelet. Men det var ännu mer roande att se Antonio Flavio komma in i sin första allsvenska match och göra så pass bra ifrån sig med ett helt respektlöst spel. Det blir en oändlig skillnad i AIK:s anfallsspel med Antonio Flavio på planen då hans spelsortiment och känsla med boll är klasser bättre än till exempel Jagnes. Det ser lovande ut, för att uttrycka sig milt.
Det vore nästan larvigt att beskriva andra halvlekens fotboll som blev totalförstörd av regnet. Det var tungrott kan man väl säga som sammanfattning. Inget direkt spel kunde urskönjas och det var i stort sett bara en oändligt lång nervpärs som blev ännu längre tack vare spelavbrottet. För en stund verkade det som om matchen skulle avbrytas helt och att ett omspel var att vänta. Tack och lov slutade regnet ösa ner och spelet återupptogs. Bojans tredje varning för säsongen och utvisningen på Ortiz var oturliga konsekvenser av glidtacklingar på den regndränkta planen, något som endast Kenny Pavey lyckades med till fullo. Men det viktigaste var att AIK lyckades hålla undan och något antiklimax infann sig aldrig.
Det stora utropstecknet var återigen den stora viljan och självtilliten i AIK. Det är den här mentala styrkan som nu tagit AIK till åtta raka matcher utan förlust och till förstaplatsen i Allsvenskan. AIK har tidigare misslyckats i liknande viktiga situationer. Regnmatchen borta mot GAIS 2006 och Halmstad borta 2007 är perfekta exempel på matcher där AIK inte lyckats leverera när det hettat till. AIK anno 2009 kan däremot prestera när det som bäst behövs. Det bevisades mot Halmstad och just därför var detta en stor händelse och en riktigt skön revansch. Vi kan med all rätt vara euforiska.
”…och bönderna dom gapar utav fasa.”
Jag vill avsluta med lite tankar kring denna strof ur AIK-hymnen. Den är passande just nu. Inte för att folk på landsbygden är speciellt rädda för kravaller eller klottrande idioter. Det folk runtom i Sverige känner fasa inför är vår framgång. När Kalmar eller Elfsborg är i serieledning passerar det nästintill obemärkt. När AIK ligger etta så märks det och det gör ont i själen på alla de som ogillar oss. Vi kan välja att vara så ödmjuka som möjligt i det här läget, men ingenting kommer ändra det faktum att vi AIK-supportrar är de gladaste och stoltaste serieledarna man kan tänka sig. Så varför inte ta det här alltför sällsynta tillfället till fånga. Visa all din glädje och låt bönderna gapa utav fasa.
Dags för Örjans Vall
Foto: Bildbyrån
AIK är inblandat i toppstriden samtidigt som våra värsta antagonister har självmålat in sig i ett hörn. Det är med andra ord riktigt kul att vara gnagare just nu och naturligtvis känner man ett extremt stort sug efter nästa match. Men samtidigt är det kanske bra att vi har nio dagars vila mellan matcher. Det ger oss trots allt lite extra tid att kolla in den underbara allsvenska tabellen, som just nu är så dopaminframkallande att SVT Texts sida 343 borde klassas som tung narkotika.
Men på måndag är det så dags för AIK att fortsätta det allsvenska äventyret med en match mot Halmstad. Nedresta supportrar brukar kunna se fram emot ett Örjans vall insvept i gröna almar, en sommarstad med Tylösand precis runt hörnet, och alltsomoftast ett eländigt antiklimax och ett jävla oavgjort resultat.
Sedan milleniumskiftet har AIK spelat åtta allsvenska matcher mot Halmstad varav fem har slutat oavgjort. Den senaste oavgjorda matchen spelades säsongen 2007, då AIK fick med sig 2-2 efter Ivan Obolo utjämnat på nick i slutet av matchen. AIK var vid den tidpunkten inblandade i en nästan lika jämn toppstrid som den vi befinner oss i nu. Tyvärr blev den matchen början på en vinstfri svit som fortsatte året ut och som till slut betydde att AIK hamnade på en femteplats. I år har vi alltså chansen att ta revansch och visa att AIK anno 2009 är som starkast när toppstriden hettar till.
AIK kommer möta en av de mest oberäkneliga motståndarna i Allsvenskan. Halmstad har haft riktigt usla perioder som inkluderar en blytung svit med nio raka matcher utan seger. Men detta har även blandats med en del imponerande resultat såsom chocksegern senast mot Kalmar och en bortaseger mot Helsingborg i april.
Det har dessutom laborerats friskt med både taktik och laguppställningar i Halmstad ända sedan det stod klart att Anselmo inte skulle frälsa laget. Detta tyder mer på osäkerhet än någon slags lyckad överraskningstaktik och det är knappast någonting Janne Andersson kan vara stolt över. Med backklippan Tomas Zvirgzdauskas avstängd mot AIK så krävs det återigen omställningar i startelvan. Det blir Johnny Lundberg, nyförvärvet från Nordsjälland, som förväntas ta över mittbacken och det känns som ännu en svårbedömd forändring som kan fungera hur bra eller hur dåligt som helst. Styrkan för HBK ligger annars i mittfältet, där både Görlitz och Sparv håller hög allsvensk klass.
AIK har å andra sidan visat väldigt tydliga tendenser både när det gäller spel och resultat. Tendenserna har mestadels varit positiva och laget har visat ett stabilt försvarsspel och en oändlig kämpaglöd. Men den mest slående trenden är ändå lagets nio uddamålssegrar. AIK:s negativa tendenser som inkluderar ett svagt passningsspel och ett ofta statiskt anfallsspel har oroat oss hela året, men detta till trots är AIK seriens just nu mest formstarka lag med sju raka matcher utan förlust.
Martin Mutumba är den enda spelaren som är avstängd i AIK, vilket betyder att backlinjen och mittfältet med största sannolikhet kommer se precis likadana ut som i matchen mot Brommapojkarna. Den enda förväntade ändringen i startelvan blir alltså i anfallet bredvid Ivan Obolo. Saihou Jagne kommer nog ta den platsen eftersom hans speed kan passa perfekt mot Halmstads relativt långsamma mittbackar.
Antonio Flavio har precis blivit klar för spel, men ett inhopp verkar mer sannolikt än en plats direkt i startelvan. Stahre och Wesström påpekar så ofta de ges tillfälle att Antonio Flavio behöver tid att vänja sig vid sin nya omgivning. En oväntad plats i startelvan för Antonio Flavio skulle därför betyda att vi sett en rejäl mörkningskampanj från ledarstaben. Det vore lite kul, då jag tror att Antonio Flavio skulle kunna göra ett positivt avtryck i anfallsspelet redan nu.
Om anfallet klickar och vi har det rätta flytet kan en tionde uddamålsseger vara fullt möjlig för AIK. Men oavgjort bör ändå ses som ett fullgott bortaresultat mot Halmstad. Med tanke på att Göteborg möter Helsingborg så vet vi att åtminstone ett annat topplag kommer tappa poäng den här omgången, vilket ger lite arbetsro. Hur matchen mot Halmstad än slutar så finns det god chans att vi kan njuta av tabellen ett tag till. Om allt klaffar kan AIK faktiskt ta över förstaplatsen på måndag. Då måste väl ändå Läkemedelsverket stänga ner SVT Text?
Ur ett HBK-perspektiv
Imorgon är det dags. Efter sex månaders väntan ska våra svartgula hjältar beträda Råsundas matta på nytt. Väl där väntar Halmstad BollKlubb. I vanlig ordning är det noll koll på motståndarna som gäller – man har ju inte sett dem spela på ett halvår. Därför tog AIK-bloggen kontakt med Glenn Abrahamsson, HBK-supporter, för att höra om läget i motståndarlägret.
Fortsätt läsa…
Hemmapremiär
Jag vet, jag är lite trög.. men.. Halmstad hemma, Kalmar borta, Malmö hemma och Brommapojkarna borta. Så ryktades det på Hovet kvällen innan och så inleder AIK det allsvenska seriespelet 2009 enligt det preliminära spelschemat från SvFF. Första derbyt är förlagt till den nionde omgången – Djurgården-AIK. Precis som Gsus på City konstaterar jag att vi, bortsett från Kalmar, tar emot förmodade topplag hemma på våren och sedermera möter desamma på bortaplan under hösten. Man kan konstatera så mycket som att AIK brukar spela sämre på våren och bättre på hösten. Om spelschemat mot bakgrund av det är en fördel eller en nackdel låter jag vara osagt.
Jag ställde frågan om önskad premiärmotståndare till bloggen läsare. Uppslutningen kring röstningen var dålig men Djurgården fick flest röster, medan BP, Kalmar och Örebro hamnade på en delad andraplats. Själv känner jag mig tillfreds med HBK och hemmapremiär för åttonde (!) året i rad.
***
Bojent provtränar med Ålesund. Det enda sättet att få in nytt i truppen är att kränga bort spelare vi inte vill ha eller behöver. Skulle kännas bra med försäljningar av Mendes och/eller Örlund/Bergh. Tycker Burgic hänger på en skör tråd men lyfts förhoppningsvis av ny tränarstab. Jag hoppas att han blir kvar.
***
AIK har under förmiddagen genomfört årets första träningspass och jag tror att GF har man på plats för bevakning. Detsamma gäller pressbjudningen som pågår i skrivande stund. Lär dyka upp artiklar under dagen. Själv kommer jag att bevaka supportermötet på onsdag.
