Som väntat vräker media på med all kraft såhär dagarna innan. Och tur är väl det, för hur skulle man annars slå ihjäl tiden fram till söndag? Vi har samlat ihop ett gäng länkar som sammanfattar dagens mediala utbud. Fyll på i kommentarerna om det är något som saknas! Fortsätt läsa…
Kärlek och nerver – om ett lag som får oss att leva
Foto: Bildbyrån
Snart stannar hjärtat. Det är allvar. Match efter match, hela jäkla hösten har jag suttit och svettats, våndats, plågats och lidit varje gång AIK spelar fotboll. Varje jäkla match har jag känt att när som helst så går det åt helvete. Jag vet fan inte om jag vågar titta på guldmatchen. Å hälsans vägnar kanske man gör klokast i att trycka i sig sömnpiller i lagom tid för att falla i djup sömn lagom mellan 15.00 till 17.00 på söndag eftermiddag. Men jag ska försöka att njuta av läget. Försöka intala mig själv att det här är något man kanske bara upplever en gång i livet. Att det är nu man lever – inte bara existerar. Fortsätt läsa…
Åh alltid är vi mer er..
Ända sedan bollen sparkades av i april – eller egentligen ända sedan den 10:e november 2008 – har jag drivit AIK i mig själv framåt genom att ingjuta en kontinuerlig känsla av pessimism. Genom att ständigt förvänta mig att det går åt helvete förr eller senare. Det är så jag har skyddat mig – byggt upp en fallskärm som ska rädda mig mot motgångar och besvikelser. Det blir väl så, efter år av Superettan, fall på mållinjen och en stor, fet organisationskris. Men nu, när allt ska ställas på sin spets, har det blivit dags att kasta allting överbord. Släppa taget, gå all-in och tro på att vi vinner den här skiten. Det är så lite som skiljer mellan svart och blåvitt. När slumpen och tillfälligheter ska avgöra var SM-guldet hamnar 2009 är hoppet och modet det enda vi har att luta oss emot. Och jag tror på AIK. Jag vet att dom vågar. Fortsätt läsa…
Snart slocknar Poseidon
I sjuttio minuter var matchen mot Gefle en smärtsam påminnelse om att matcherna ska vinnas innan guldet, Bojan och bussen kan parkera i Solna. Med nerverna utanför kroppen tvingades man ånyo konstatera att det inte finns några lätta matcher i den här serien. Gabriel Özkans segermål var sanslöst förlösande och resulterade i gränslös glädje. Men i svallvågorna av igår kommer det att krävas minst två, antagligen tre, topprestationer till innan vi är hemma. Och det är klart som fan att spelarna börjar bli nervösa, nu när bucklan syns så tydligt vid slutet av vägen. Fortsätt läsa…
Fanfanfan
Foto: Magnus Neck
Så var det fyra omgångar kvar. Det har gått så gott som på dagen ett halvår sedan serien startade i april. Sex månader som vissa påstår har förändrat AIK. Andra säger att vi har hittat tillbaka till en förlorad identitet Alldeles oavsett - efter Göteborgs sena segermål mot GAIS igår står laget inför en våldsamt tuff prövning. Nu ska det testas vad vi verkligen går för. Det är fyra matcher kvar. En poäng emellan. Fanfanfan. Fortsätt läsa…
Tio matcher kvar – nu kör vi!
Sådär, ja. Slutsignaler har precis ljudit på allsvenska arenor runt om i landet. Signaler som innebär att två tredjedelar av årets Allsvenska är färdigspelad ( ja, jag vet att Häcken och Brommapojkarna också ska spela, men det skiter vi i nu). Och att kapitlet om sommarfotboll, uteserveringar, T-shirts och kall öl är slut för den här gången. Nu väntar höst, regn, krig och smuts. Jag älskar den här tiden på året.
Det är svårt att inte nämna antagonisternas kräftgång. Lika nöjd blir man över att blicka uppåt i tabellen som att scrolla neråt i densamma. Men det här inlägget kommer varken att fokusera på bottenstriden eller ens tabellens mittskikt. Därför att AIK har placerat sig som tvåa i tabellen när tio matcher återstår. Och tillsammans med fyra andra lag gör man upp om guldet i höst. Såhär resonerar jag om de fem topplagen.
1. Elfsborgs IF
Efter den första halvleken mot Örebro igår är det svårt att hitta anledningar som talar emot att guldet hamnar i Borås. Elfsborg har Sveriges sämsta publik men likväl landets bästa startelva, full av kreativitet och fantasi. Även en” anonym” spelare som Daniel Nordmark imponerar så pass mycket att jag dreglar av avundsjuka hemma i soffan. Å andra sidan och om man trots allt ska göra ett tafatt försök att hitta svagheter. Elfsborg saknar en utpräglad målskytt och jag har aldrig betraktat Ante Covic som en allsvensk toppmålvakt.
2. AIK
Om AIK säljer Ivan Obolo så kommer laget inte att kunna vinna SM-guld. Jag tror inte att det är svårare än så. Men om vi antar att han stannar och att defensiven håller även mot toppkonkurrenterna på bortaplan så kanske man kommer att hota i toppen hela vägen in i omgång 30. Hemmasegrar är nyckeln till fortsatt tätkontakt. Vi behöver vinna varenda jäkla hemmamatch!
3. IFK Göteborg
Tycker dom ser sämre och sämre ut och att döma av kvällens match på Stadion så kommer inte Göteborg att kunna löpa linan ut. Inte särskilt märkligt eftersom ursprungstruppen har blivit slaktad av skador och försäljningar. Elfsborg hemma i nästa omgång är en nyckelmatch och där är det upp till bevis. Ett kryss där innebär att AIK tar tillbaka serieledningen om man vinner mot Trelleborg. Men jag tror Sillstryp förlorar.
4. Kalmar FF
Otroligt egentligen att laget hakar på, trots en horribelt dålig inledning på säsongen och tappet av flera nyckelspelare efter SM-guldet ifjol. Imponerade på Råsunda, trots att inga Elmar fanns på planen. Nanne är en magiker som kan trolla med vilken trupp som helst och jag tror att Kalmar står som topp tre när säsongen ska summeras. Till och med Daniel Mendes framstår ju som en bra fotbollsspelare i den röda tröjan.
5. Helsingborgs IF
Alldeles för skadedrabbade och mycket talar väl för att man åker på stryk i derbyt mot Malmö FF nästa omgång. Om övriga resultat går emot där får man väl betraktas som avsågade. Om resultaten däremot går med laget, samtidigt som skadade spelare kommer tillbaka, kan man mycket väl stå för en stark spurt i höst. Jag vågar inte säga adjö till HIF riktigt än. Ger mig fan på att dom har alla gubbar tillbaka när vi möter dom på Olympia den 24:e september.
