24 September 2009 av Daniel Olemyr - 1 kommentarer

Allt krut på avskedsfesten – på måndag tar vi revansch

Fotboll, allsvenskan, Helsingborg - AIK

Foto: Bildbyrån

AIK kom till Olympia som nyblivna favoriter till SM-guldet. Med samma poäng som IFK Göteborg och en match mindre spelad. Just då, när laget borde explodera i en viljeinsats som överträffar allt vi har sett tidigare på säsongen, bjuds vi på en av årets mest tafatta och höglösa insatser. Det kanske är början på en mental kollaps. Det kanske är en väckarklocka. Hur som helst känns det jävligt tomt just nu. Nu vill jag se att Stahres mannar låter antagonisterna sota för den här förlusten på måndag. Big time. Fortsätt läsa…

21 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 2 kommentarer

Säsongen över för Özkan?

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

2-2 i en tempostark men händelsefattig match mot GAIS. Det stod tidigt klart att AIK inte lyckades stänga bort Wanderson och Romarinho i ytan framför backlinjen under stora delar av den första halvleken. Att AIK skulle bli straffade stod klart, men så hårt som två mål inom två minuter? Det var en jäkla chock!

Tjerna och Ortiz hamnade ofta på linje i defensiven samtidigt som Per Karlsson och Jos föll lågt. ”Brassesituationen” krävde en tydligare ansvarsfördelning och det blev något bättre i andra. Förhoppningsvis lärde man sig en läxa inför måndagens returmöte på Råsunda.

Offensivt lyfte AIK fram rejält i den andra halvleken. Stahre menade på klasskillnad, men för egen del har jag svårt att bli imponerad. Vi är långsamma, statiska och hotar sällan i djupled. Fyller på med för lite folk in i straffområdet och alldeles för många inlägg hamnar hos fel adress. I nuläget är det svårt att se hur AIK ska ta sig ur måltorkan. Ändå cred till den mentala styrkan. Årets AIK ger inte upp och i slutändan av en sedvanligt tight Allsvenska kommer varenda poäng att vara viktig.

Gabriel Özkan kommer inte att finnas med på Råsunda på måndag. Och mot bakgrund av hans tidigare skador och rehabsessioner talar det mesta för att han missar resten av säsongen. Både Özkan själv och AIK som nyligen förnyade hans kontrakt sitter i en prekär situation. Özkan därför att han har en exceptionell mental tröskel att  på nytt ta sig över, samtidigt som han känner press från ledare och supportrar att komma tillbaka snabbt. Idag är det många som vädrar åsikter såsom ”felsatsning” och ”skicka bort honom så fort som möjligt”. Problemet är att AIK omöjligen kan göra sig av med Özkan i dagsläget. Inte nog med att han har underpresterat på planen, han har spelat alldeles för lite utslaget över fyra år.  Enda vägen är att fortsätta stötta Özkan i hans resa tillbaka till planen igen.

Till sist. Tillresta gnagare på plats i Göteborg tycks ha utgjort en betydande del av de dryga 5000 på plats och hördes gång på gång genom TV-rutan. Bra jobb! Förhoppningsvis ny fest på Råsunda på måndag.

För den som är intresserad – jag har även skrivit en längre rapport från matchen här.

11 Maj 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

AIK-veckan, v.19

Ytterligare en vecka att lägga till handlingarna. Tiden går fort när de soliga månaderna tar vid och nu är det bara fyra matcher kvar innan det långa EM-uppehållet. Fyra riktigt tuffa matcher, varav två derbyn, förmodade tabellettan Elfsborg och Gefle på Strömvallens konstgräs.

Förra veckan lyckades AIK skrapa ihop tre poäng av sex möjliga vilket innebär att laget har fortsatt tätkontakt. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd på Karlberg. Spelet lämnar alltjämt mer att önska och ständigt skadehelvete är mer regel än undantag i AIK. Inför tisdagens möte med Trelleborg saknades två målvakter, två mittbackar, tre mittfältare och två anfallare. Givetvis infann sig Gabriel Özkan i ledet av skadade och på vissa håll viskas det om att den mannens huvud inte är vad det borde.

Matchen slutade med förlust efter AIK:s sämsta insats såhär långt på säsongen. Bank kunde inte minnas när han såg ett så svagt passande AIK senast. Ändå borde man ha fått med sig ett oavgjort resultat vilket avslöjar att heller inte hemmalaget spelade bländande fotboll på Vångavallen. Förlusten gav mediavinkeln ”Skånespöket” vatten på kvarn men jag säger som Stahre:

Vi skiter i var lagen kommer i från. De kan komma uppifrån eller nerifrån, från höger eller vänster.

Redan dagen efter förlusten tyckte skadeguden att AIK inte straffats tillräckligt och såg till att Miran Burgic missar resten av vårsäsongen.

I vanlig ordning var det bara de närmast sörjande som inställde sig på Vångavallen – Trelleborg har aldrig varit ett publiklag. Publiktillströmningen som har präglat Allsvenskan på 2000-talet har andra lag stått för. Men nu kanske det snart är slut på det roliga?

Det har varit tunnsått på spelarporträtt i veckan och i brist på annat får vi lyfta upp Bernt Hulskers succéstart i Tippeligan. För egen del hade jag stora tvivel på Hulskers kapacitet som fotbollsspelare. Men sett till vad han presterat i Norge sedan han lämnade AIK kan man kort konstatera att misslyckandet i Stockholm snarare berodde på att AIK:s sätt att spela inte var kompatibelt med norrmannens.

Åter till det tråkiga. Delårsapporten som släpptes i mitten av förra veckan var ingen munter läsning, om än verkliga indikationer syns först i kommande rapporter. Olof Lundh tar ifrån tårna och får fram ett KRIS. Han gör poänger – AIK kommer att tvingas sälja innan man värvar nytt. Men någon kris vill jag inte kalla det än så länge. Den nya organisationen behöver tid och Annela Yderberg har bara varit VD i några månader.

Förra veckan skulle komma krönas i positivt tecken. Det var upplagt för en trevlig fotbollseftermiddag i vårsolen i lördags. Stahre satte huvudet på spiken och konstaterade nonchalant att vi löser våra offensiva problem genom att göra mål. Banala, nästan provocerande uttalanden gentemot media hör vi fler och fler ur Stahres mun… det gillar jag.

AIK vann matchen mot Häcken och Helsingsborgs Dagblad spann vidare på den geografiska vinkeln. Övriga nyhetsmedier valde att hänga upp sina artiklar på offside-kroken.

För egen del vill jag bara tillägga att Jagne gjorde ett fantastiskt mål, att Obolo spelade fantastisk targetfotboll och att AIK-publiken hade annat för sig en solig vårdag. Den ursprungliga siffran reviderades visserligen från dryga 8000 till dryga 10000, men det botar knappast min oro för publikframtiden. I övrigt var matchen som sådan intetsägande.

20 April 2009 av Daniel Olemyr - 4 kommentarer

AIK-veckan, v. 16

Hela tre matcher avverkades förra veckan, såväl på planen som här på bloggen. Av den anledningen kommer jag i viss mån att lämna matchrelaterad AIK-text därhän i det här inlägget.

Däremot hade jag tänkt inleda med kort matchrelaterad Väsby-text. Väsby, som under nya tränaren Tomas Lagerlöf har inlett Superettan på sämsta sätt. Förlust i premiären mot Vasalund och förlust även i andra matchen mot Åtvidaberg, bägge gångerna på Skytteholm och bägge gånger skrevs siffrorna till 0-2. Att döma av Lukas Syberyjskis matchrapporter på Väsbys hemsida har man haft svårt att skapa riktigt heta målchanser såhär långt i Superettan.

Noterbart från Väsbys match mot Åtvidaberg var att Robert Walker gjorde bägge bortalagets mål. Dennes bror, Kevin Walker, sägs enligt rapporter vara på bättringsvägen, om än han har tappat massor av kilon och fortfarande befinner sig i Örebro. Jag gissar att vi inte ser Walker på planen förrän efter sommaren, vilket känns jäkligt bittert med tanke på hur bra Ortiz har varit i säsongsupptakten. Ortiz/Walker på innermitten kan bli ett giftigt AIK-vapen i höst.

Martin Mutumba har inlett säsongen på ett väldigt spännande sätt och syntes förra veckan i en stor och läsvärd intervju i Sportbladet. Bland annat flörtar han med AIK-publiken i följande citat:

Varje match hoppades och trodde jag att AIK skulle sitta där och titta på mig. Det fanns bara ett mål: att komma tillbaka till AIK. Men jag hade ingen kontakt med dem.

Mutumba som blev brutalt nedsparkad av Kim Odelius i BP-matchen. I mina ögon ett solklart rött kort, men BP:s tränare valde att konsekvent blunda för detta. Är han blind?

AIK-publiken talar ofta och gärna om att vi har Sveriges största publik. Den sviten tror jag ryker och far iväg till Malmö redan i år. SvenskaFans talade om publikrusning mot Malmö. Det kom knappt 17000 personer till Råsunda trots mer media, bättre bevakning och den bästa starten på 12 år. Just nu sitter jag och ser HIFDIF spela inför ett halvtomt Råsunda. Publikutvecklingen i Stockholm oroar.

Under gårdagen debuterade Wilton Figueiredo i himmelsblått. Enligt rapporter en intetsägande debut. För egen del har jag varit ganska likgiltig mot övergången fram till nu. Visst sved det till första gången man såg Wilton i Malmö-tröjan. Skönt att vi slapp se det på Råsunda.

Efter matchen mot Malmö stod Sportbladets för veckans roligaste rubrik; AIK vill värva Mehmeti.

Förra veckan var nästan osunt matchtight, något också Stahre påpekade när han menade att träningarna mest handlar om att återvinna energi. Det hela fortsätter också dagarna vi har framför oss. Örgryte på torsdag, Norrköping i Svenska Cupen på söndag och Helsingborg hemma på onsdag.

Åbro gjorde många AIK-supportrar besvikna när man valde att sponsra Nya Gamla Ullevi i Göteborg. Vad jag förstod innebar avtalet att om man ville exponeras på arenan tillkom dessutom exponering på matchtröjorna för lagen som spelar på arenan – ett slags paketpris (rätta mig om jag har fel). Hörde dock bakom kulisserna att Åbro ska hitta på något för att återvinna förtroende i AIK-led. Men det här visar ju om något att företag, precis som spelare, sätter kommersiella intressen framför klubbsympatier. Varken konstigt eller något att hetsa upp sig över.

Arenafrågan den här veckan: det blir med stor sannolikhet konstgräs på Stockholmsarenan.

AIK är enda svenska fotbollsklubb på börsen. Fria Nyheter meddelar att trenden i England är att klubbar rör sig bort från börsen efter hårda satsningar på senare år. Liksom för AIK har börsnoteringen i de allra flesta fall inneburit ett fiasko för de engelska klubbarna.

Fotbollsvåldet är alltjämt ett populärt ämne i massmedia. Trots att det har varit lugnt på arenorna runt om i Sverige i den allsvenska inledningen skriver man om huliganlagen, förmiddags-/helgderbyn och fotbollsvåld i Småland. Det senaste borde egentligen utmålas som ett utmärkt exempel på att våldet sällan förekommer i anslutning till själva fotbollen, bara i fotbollens tecken (om ens det). När man som jag spenderar vardagen på en arbetsplats där kunskapen om fotboll är ganska låg upptäcker man verkligen vilka förödande konsekvenser mediebevakningen har för bilden av svensk fotboll i allmänhet och Stockholmsfotboll i synnerhet.

Till slut kan jag inte låta bli att lufta några tankar om Gabriel Özkan ytterligare en gång. Under veckan har det varit idel olika bud om hur det egentligen står till med (glas)kroppen. Det har snackats magsjuka, viss osäkerhet för spel, ljumskada med försiktighetsåtgärder respektive ljumskskada med ”borta på obestämd tid” som konsekvens och slutligen ”en liten överbelastning på ljumsken” och en veckas vila. Jag litar inte på någon i den här frågan. Jag litar på att Gabbe är frisk när jag ser honom på planen.

20 April 2009 av Tommy Cronebäck - 9 kommentarer

En man på läktaren

Har väldigt lite att säga om matchen i söndags, det var urusla förutsättningar vilket gav mer eller mindre uruselt spel. Obolo och Ortiz stod upp och var skillnaden mellan 0 och 3 poäng i min mening.

Viktor Lundberg hade fru fortuna på sin sida och lekte sagovärld. Tjernström sprang fel som vanligt och till min glädje verkade även GF och våra läsare här på AIKbloggen (samt Stahre) se samma sak som jag sett så länge. Pierre Bengtsson kom in och balanserade upp mittfältet, vilket gjorde AIK stabilare. Jo, just det, vi vann också. CH smällde in 3-2 på supersubvis, härligt!

Nu vidare.

Som åskådare så funderar man väldigt ofta på varför inte tränare ser det som jag ser. Hur kan han inte se att vi har en obefintlig uppspelstaktik, hur kan han missa att mittbacken har fel position nästa hela tiden? Svaret på frågan handlar om överblick, eller snarare bristen på överblick.
Som många vet så är det lättare att se spelets tendenser och system om man sitter en bit upp. Tyvärr gör ju inte Stahre och Alm det, utan de står i samma höjd som planen och missar allt som oftast de positioneringsfel som vi på läktaren kan tycka är uppenbara.

Så det jag nu undrar är om AIK har en man på läktaren, som är i kontakt med Stahre, en man som kan se detta som vi supportrar ser så tydligt?

Om man hade en man på läktaren så skulle man se att vissa spelare har spelintelligens medan andra saknar detta, man skulle se att vissa spelare har en inre kompass som gör att man alltid positionerar sig rätt utifrån anfall eller försvar, medans andra verkar stå på en magnet som gör att nålen snurrar vilt.

Så Stahre, sätt upp Christer på östra övre, bästa plats, med headset på huvudet och stå i kontakt med honom hela tiden. Det behövs.

I korthet:

Efter att med fakta klargjort varför jag inte tycker Tjernström håller är det nu dags att ta upp nästa man till rakning. Per Karlsson, En allt som oftast väldigt brytningssäker mittback med stor potential. Eller? Jo, visst är han duktig på kraftfulla brytningar, men tyvärr räcker inte detta för att spela på högsta nivå.

Han saknar något av det viktigaste som en mittback skall besitta, beslutsamhet.
En stark beslutsamhet är viktigt både i defensiven och i offensiven, i mångt och mycket den viktigaste egenskapen. Per Karlsson blir nervös när han får boll på fötterna, han slarvar bort extra tiondelar på grund av rädsla för att ta fel beslut, och dessa tiondelar gör att han hamnar i pressade situationer. Ur dessa måste han sedermera paniksparka för att rädda situationen som istället skulle kunna vara ett offensivt, vårdat uppspel.

Hans obeslutsamhet gör även brytningar osäkra, detta är också orsaken till att hans brytningar ibland blir väldigt spektakulära – han är tiondelen senare in i situationen än vad han skulle behöva och måste därför gildtackla och slänga sig. Visst kan det vara snyggt, men jag föredrar säkert framför snyggt.
Jag vill ha Atta, en otroligt intelligent spelare. Sen ser han ju ut som Obama också, bara det skulle inge respekt i motståndaren.

Thorstenssons stora styrka är hans hunger och slit, när han tajmar dessa egenskaper fel så blir han en minst sagt medioker forward. Tror att han skulle komma bättre till sin rätt som supersub. Ser att han kan komma in och tokstressa i en tight match med uddamålsledning.

Obolo, låt honom komma ner i banan igen. Han gör sig så mycket bättre som en hämtande forward. Vi får en extra kraft på innermitt och skapar större yta för våra offensiva yttrar att anfalla.

Miran, nu får du ta mig f-n bli hel och fit – vi behöver en målkung i boxen.

Gällande Özkan. Förstå vilken press han måste känna nu. Folk börjar misstänka skada och formligen skriker ut sin frustration och ilska över att han skall vara långtidsskadad igen. Jag manar till lugn och besinning, han blir nog inte friskare eller mindre pressad om vi vid varje tillfälle han har frånvaro tror att han skall vara borta resten av säsongen.

Mutumba, tänk er honom på en jämn plan med riktigt gräs, mumma!

Saleh kan inte ha det lätt nu, fått två chanser i två riktiga skitmatcher och betyget är redan satt, för dålig! Nej, ge honom chansen från start innan domen förkunnas. Han såg tokigt giftig ut under försäsongen, så potential finns.

19 April 2009 av Daniel Olemyr - 15 kommentarer

Nya Ortiz dominerar

Tunnelbana till bortamatch, gröna fält, grusplan, träläktare. Mycket var annorlunda och det kändes närmast surrealistiskt att ta sig ut till Hässelby för att se AIK spela allsvensk fotboll mot Brommapojkarna. Likväl trevligt, jag gillade känslan av att komma till en annan fotbollsvärld.

Brommapojkarna har börjat allsvenskan bra och redan tidigt i matchen förstod man varför. Trots att planen bestod till större delen av grus och sand lyckades hemmalaget rulla på bollen ganska bra. Betydligt bättre än AIK. Första 30 var horribelt usla från AIK:s sida. Framförallt defensiven – varken Jos eller Per Karlsson spelade bra idag. Gissar att Walid Atta stärkte sina aktier för spel i mittförsvaret bara genom att sitta på bänken och se på.

Tommy skrev i veckan att det är dags att tacka och säga adjö till Tjerna i startelvan. Det dröjde 45 minuter till, sen tröttnade Stahre också. Pierre visade sig vara en bättre lekkamrat till den nya Ortiz. Och såg till att nya Ortiz kunde dominera ännu mer i andra halvlek.

Viktor Lundberg gör en alldeles strålande A-lagsdebut från start. För dem som ser AIK på Skytteholm om vintrarna är han knappast ett okänt namn och det är knappast heller överraskande att han spelar så bra. Eller att han har bra krut i dojjan.

Stahre tycker att AIK vinner välförtjänt. Det låter jag vara osagt. Men jäklar vad gott det smakar att se bollen rulla i nät på övertid. Övertidsmål – det finns inget bättre!

Gabriel Özkan saknades på nytt. Tidigare i veckan sades att han skulle spela om det inte vore för magsjukan. Innan matchstart idag säger man att han har problem med ljumskarna, men att han bör kunna spela nästa match. Efter matchen säger man att han kommer vara borta på obestämd tid. Det gör mig både besviken och förbannad. Mest förbannad. Vi är förda bakom ljuset. Räknar inte med Özkan innan sommaren.

Bojan tycks ha hamnat i Stahres frysfack. Wesström antyder att vissa i nuvarande trupp inte kommer att få förlängt. Jag ser ett samband. För min del får Stahre gärna byta frysvaror. Saleh mot Bojan. Saleh har varit rejält kass när han har hoppat in mot Malmö och BP.

14 April 2009 av Daniel Olemyr - 7 kommentarer

Idag nöjer jag mig med att vara stolt

I november förra året, dagarna efter att Rikard Norling tillsammans med Charlie, Ola och Nebo, fått lämna klubben minns jag att jag talade med en bekant med viss insyn i klubben. Vi talade om den nya tränaren Mikael Stahre och vad denne skulle göra för att förändra AIK:s taffata insats under året.

Sedan Mikael Stahre presenterats offentligt och hunnit kolla på många timmar av video var han bestämd. Det första han skulle sätta tänderna i var försvarsspelet – något han ansåg som totalt fyllt med brister under 2008. Sagt och gjort – Stahre satte sig ner och började rita.

Under hela försäsongen och framförallt igår kväll kunde vi se resultatet. För även om en skrikande holländare gör sitt spelar AIK en bättre defensiv överlag i år, något som kan bära långt i årets Allsvenska. Stahre har valt att spela lägre med ytterbackarna – något som inte påverkar offensiven nämnvärt med spelare som Mutumba och Özkan. För första gången sedan Rubarths glansdagar har vi kantspelare som klarar av att slå ut sin ytterback på egen hand.

På innermittfältet har Jorge Ortiz både slutat kladda på bollen och slutat falla så fort han känner en hand i ryggen. Det har i sin tur inneburit att han har växt ut till en balansspelare med Dulee/Derek-potential. Han är inte där än, men nog känns det som om han kommer hitta dit.

Tillsammans med Tjerna lyckades Ortiz sätta hård press i andravågen, de få gånger Kalmar faktiskt lyckades spela sig förbi Thorsten och Obolo längst fram. För egen del har jag fortfarande svårt att förstå varför Tjernström fortsätter springa i djupled. Den offensiva kraft hans löpningar innebär ska inte underskattas. Men jag kan på inget sätt se hur de väger upp de hav av ytor han lämnar åt Ortiz att hantera defensivt. Tjerna i djupled är ett Norling-arv jag helst sluppit.

I övrigt har Stahre ändrat mycket lite jämfört med det spel som Norling ville spela. Däremot har Stahre lyckats återinföra den frenesi, kampvilja och det hårda jobb som präglade Norlings AIK 2005-2006, men som denne senare tappade bort i jakten på utveckling.

För AIK:s del handlar det om att fortsätta vara ödmjuka och hålla fötterna på jorden. Media har redan jobbat in budskapet om det nya, hårda och öppna AIK. Men har glömt att AIK är en klubb som också lätt hamnar i ett tillstånd av hybris, såväl på läktaren som på planen. Om än Stahre antagligen är högst medveten om de kaxiga uttalanden han fäller efter matchen igår vill jag helst vänta några omgångar till innan jag knyter näven och konstaterar att den nygamla AIK är tillbaka på riktigt. Och att man blir ett lag som klarar av att prestera också när de förväntas vinna. Idag nöjer jag mig med att bara vara stolt.

7 April 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

AIK-veckan, v. 14

Några dagar senare än vanligt är det dags att sammanfatta förra veckans AIK-nyheter. En vecka fylld av förväntan kulminerade på söndag eftermiddag när AIK besegrade Halmstad med 1-0 i årets första match. En match som inte bjöd på någon sambafotboll, men som lovar mer inför framtiden.

Antar att de flesta som läser den här bloggen redan har läst en och annan matchartikel, där nästan all fokus hamnar på Özkan och Mutumba. Kul! Inte minst med tanke på Jan Majlards krönika dagarna innan premiären, där det spekulerades i om Stahre skulle våga satsa på dessa kreativa herrar. Själv väljer jag att fokusera på tyckandet efter matchen, vilket känns mer intressant såhär i upptakten på säsongen.

Johan Esk väljer främst att föra ett resonemang om AIK:s supporterflirt (#1) som jag inte riktigt förstår. Om matchen skriver han att AIK saknar en spelare ”som är så målkåt att det spränger i hela kroppen”. Inte minst sedan Obolo lät sin nya offensiva utgångspunkt lysa med sin frånvaro. Mattias Gurestam På Stockholm City drar samma slutsats, precis som Erik Niva på Aftonbladet.

AIK:s defensiv såg stabil ut i söndags, om än det är svårt att avgöra om det var AIK som var bra eller Halmstad som var uddlösa. Mattias Lühr såg dock samma potential i Jos Hooiveld likt de som har varit på Skytteholm i vinter. Robert Laul valde dock att inte sälla sig till skaran av imponerade.

Flera spelare figurerar i vanlig ordning i tidningarna förra veckan. DN gjorde ett reportage om Örlund som hastigt blev nummer ett igen. Många tyckte att Örlund såg darrig ut i söndags – jag tycker han gjorde en fullt godkänd insats.

Sundsvalls Tidning verkar ha satt specialbevakning på traktens stora fotbollshopp Pontus Engblom. Den här veckan bjuder man på en lång och bra intervju med denne, som dock hamnade utanför truppen mot Halmstad. Gissar att det är först och främst matcher med Väsby som gäller i år.

Bojan skrivs det om flera gånger varje vecka och förra veckan var inget undantag. Jag undrar hur många artiklar jag har läst om att han snart är tillbaka och kör 100 %? Här snackar Stahre om Bojan och hur han kommer att bidra till konkurrenssituationen. Här säger Bojan att han närmar sig full form.

Bakgrunden till Kevin Walkers märkliga skada uppdagades också förra veckan – blodförgiftning löd förklaringen. Och när man läser den här artikeln (som visserligen tillhör den här veckan, jag gör ett undantag) förstår man varför AIK har uttryckt att man vill vara försiktiga med Kevin och att det lär dröja innan han är tillbaka för fullt.

Wiltons övergång till Malmö FF förra veckan gav upphov till att många arga röster höjdes, inte minst på GF. Just den diskussionen har många avhandlat innan mig så jag släpper helt enkelt den för nu. Återstår att se om den blossar upp på nytt när MFF besöker Råsunda den 16:e april..

AIK offentliggjorde i veckan att supportrarna föräras med nummer 1 och att detta nummer inte kommer att bäras av någon spelare i framtiden. Till detta tillkom en jäkligt snygg film, en stor matchtröja som skänktes innan spelarentrén i söndags och en supporter på samtliga truppfoton inför årets matcher på Råsunda. Det sista hade man kunnat skippa.

Jonas Arnesen skriver mycket intressant om publikparadoxen och huliganproblemen. 2009 är ett ödesår för svenska klubbar, dels ekonomiskt men också när det gäller förändringsarbete. Jag har skrivit det förut: det ska bli spännande att följa vilken skillnad Supporterunionen tillsammans med Bosse Johansson kommer att utgöra. Ur artikeln:

Med större makt följer också ökat ansvar för supportrarna. Nu kan de inte längre skrika ”avgå” från läktarplats, och inställningen ”vi-mot-dem” som präglat attityden hos många supportergrupper mot egna klubben är inte längre lika gångbart.

Nu handlar det om självsanering för att rensa ut huliganer som förstör från supportrarna som stödjer.

Lyckas inte det riskerar både Supporterunionen och de enskilda klubbarnas supporterorganisationer att tvingas leva med att mannen på gatan även fortsättningsvis sätter likhetstecken mellan begreppen supporter och huligan – hur oriktig jämförelsen än är.

Och inte att förglömma. Att även media fortsättningsvis gör samma sak. Hur oriktig jämförelsen än är eller hur lite verklighetsförankring krigsrubrikerna än har. Lars-Åke Lagrell tror dock inte att 2009 blir ett så mörkt, lågkonjunktursdrabbat fotbollsår som många misstänker.

Nu i veckan väntar träningsmatch för AIK på torsdag mot samarbetsklubben Akropolis innan Stahre plockar ut den trupp som ska åka till Kalmar och Fredrikskans för att matcha mot svenska mästarna på annandag påsk. Jag hade planerat att ta mig ner till Kalmar men skräms bort av att matchen startar först 20.00 (på en helgdag!). Helt i linje med förbundets profetia antar jag…

6 April 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

Med hopp om mer, del 2

Precis som Tommy har gjort nedan vill jag också dela med mig av några korta tankar efter säsongens tre första pinnar igår.

Råsunda, storpublik, tre poäng, stabil defensiv. Men det som värmde allra mest under gårdagen var Gabriel Özkans välplacerade bredsida i 55:e, glädjescenerna efter målet och lyckan direkt efter matchen. Finns det någon i fotbolls-Sverige som är värd lite medvind så är det just Özkan.

AIK som helhet gör en gedigen insats mot Halmstad – varken mer eller mindre. På GF står höga betyg som spön i backen. Den uppfattningen delar jag inte. Defensiven verkar hålla men offensiven behöver bli bättre. Om än den lovar betydligt mer kan ingen påstå att AIK spelade särskilt bra framåt igår. Men med en glädjepumpad Özkan, en Mutumba som chockade såväl supportrar som en enig presskår och en Obolo som kommer upp i normal standard blir AIK:s offensiv jäkligt spännande att följa framöver.

***
Häftigt att se Mutumba. Med förvånade ögon konstaterade jag att han var tillbaka redan inför fjolårets säsong; hade inte han lagt av? Det slutade med Väsby United, ett lyckat år i Superettan under Micke Stahre och inför i år, tillbaka till drömmen om AIK. Att han har drömt råder det inga tvivel om. På samma sätt som det lyste i ögonen på Özkan lyste det om Mutumba i mixed zon efter matchen. Utan att egentligen veta känns det som om Mutumba har mognat som person. Och igår visade han med all önskvärd tydlighet att han är mogen för allsvenskan.

***
Jorge Ortiz har bitit ihop under motgångarna förra säsongen och att döma av hans insats igår går han ett betydligt bättre år tillmötes. Om än man fortfarande kan skymta ett och annat filmningsförsök agerade han resolut, vann mer boll på mitten än tidigare och kladdade inte på bollen såsom vi är (eller var?) vana att se. En insats som lovar gott, även om jag fortfarande vill se Ortiz högre upp i banan.

***
Flera spelare i truppen väntar alltjämt med att förnya sina kontrakt, däribland Markus Jonsson, Ivan Obolo och Gabriel Özkan. Även om jag till skillnad från många andra inte förväntar mig att någon av de fotbollsspelare som representerar AIK i modern tid ska visa hjärta och lojalitet, hoppas jag innerligt att Gabriel Özkan värderar det stöd han har fått av AIK under flera år av skadebekymmer. Men jag har likväl en känsla av att det kan bli några intensiva sommarmånader för herr Wesström.

***
Ikväll blir det AIK-SSK på Hovet. Ett alldeles utmärkt tillfälle att tacka hockeylaget för en fantastisk säsong. Och att hjälpa dem hålla fast vid det sista halmstrået hela vägen till sista omgången.

1 Mars 2009 av Daniel Olemyr - 1 kommentarer

AIK-veckan, v.9

Ännu en vecka har nått sitt slut. En vecka fylld av spekulationer om Wilton Figueiredo, men samtliga händelser i veckan överskuggas av Tomi Maanojas tragiska benbrott i matchen mot Assyriska på lördagen.

Det är många känslor i kroppen just nu. Framförallt går tankarna till Tomi. Jag har aldrig fyllts av så mycket obehag på en fotbollsläktare förut och ännu i skrivande stund känns det tomt. Dramatiken på pressläktaren var stor under matchen. Precis bakom mig satt Christer Swärd. I samband med Maanojas skada seglade han plötsligt ner men återhämtade sig snabbt. Men bara minuter senare svimmade han igen och det var jäkligt otäckt att se hur hans huvud föll handlöst ner i bordet framför honom och hur hans ena arm ryckte under bordet. Med en stor klump i magen lämnade jag Skytteholm för att skriva en matchrapport. Men matchen kändes liksom obetydlig.

Målvaktsfrågan har hastigt och olustigt blivit ett problem för Björn Wesström som inte utesluter en målvaktsvärvning. Alternativen är att låna en målvakt fram till sommaren, plocka upp någon av Väsbys målvakter, använda Lee Baxter som backup till Örlund eller flytta upp en målvakt från juniortruppen.

I övrigt har veckan präglats av spekulationer kring Wilton Figueiredo. Sportexpressen hävdade att Wilton är mycket nära en övergång till Malmö FF, men i Aftonbladet dementerar Wiltons agent Oliver Cabrera bestämt att Wilton kommer att spela i himmelsblått.

Frågan är om Wilton är tillräckligt bra för att spela i AIK? Björn Wesström antyder att han tycker att Wilton har blivit en sämre spelare under sin tid i Qatar, medan Bosse Pettersson hävdar att Wilton är precis den spelare som AIK behöver.

Både nuvarande och tidigare AIK-spelare har figurerat i media i veckan. Gabriel Özkan berättar bland annat att han numera kör ett kontinuerligt träningsprogram för att stärka de muskeldelar där han är svag och på så sätt undvika flera skador i framtiden. Nyförvärvet Jos Hooiveld har bjudit på några strålande mittbacksinsatser på försäsongen och berättar att han trivs som fisken i vattnet i AIK och i Solna.

Den förre AIK-spelaren Niklas Sandberg har hamnat i en otacksam situation i sin rumänska klubb Cluj, där han har gått oavlönad i två månader. Ryktet säger att han är på väg till Bajen. Sandbergs agent Per Jonsson:

Det enda jag kan säga är att jag hade en dialog med flera allsvenska klubbar i början av januari. Men det har ännu inte varit något konkret.

Björn Wesströms företrädare Ola Andersson talar ut för första gången sedan händelserna i höstas, men utan att avslöja detaljer om spelet bakom kulisserna. Om de påstådda hoten säger att han:

Jag vill egentligen inte prata om det mer än så. Men som hela scenariot utvecklade sig gick det inte att fortsätta. Det var en ohållbar situation.

Under rubriken ”Fångad av fotbollen” är Svenska Dagbladet nästa tidning att göra ett långt reportage om Mikael Stahre. Om kraven och förväntningarna på AIK säger han:

Det är få förunnat att leda en av Skandinaviens största klubbar. AIK är förknippad med krav, tryck och mycket engagerad publik. Jag älskar passionen hos supportrarna, att folk bryr sig om vad vi gör. Likgiltighet är det värsta jag vet. Det är klart att det är bättre att vår publik jublar, applåderar och stöttar än att den buar. Men det är f-n bättre att den buar än inte reagerar alls.

Huruvida kraven på AIK inför 2009 verkligen är så högt ställda som vissa journalister verkar tro låter jag vara osagt. Däremot är jag säker på att de flesta supportrar räknar med att AIK kommer att vara bästa Stockholmslag när serien summeras i höst. Även Joakim Kahlund tror att AIK är laget som kommer att hålla 08-fanan högst.

Avslutningsvis ska nämnas att arenafrågan går fortsatt het. SvenskaFans publicerade en omdiskuterad artikel i måndags och Aftonbladet skriver om att Malmö och Göteborgsklubbarna säljer mer biljetter än någonsin till följd av nya arenor.

Dessutom klubbades huliganlagen igenom i riksdagen i veckan och börjar gälla från den 1:a april. Apropå huliganer. Bojan Djordjic kritiserades under fjolåret för att försvara våldsamma supportrar. Under årets försäsong har Djordjic gått skadad, men är nu tillbaka i full träning och laddar upp för Allsvenskan genom att slänga SMS-käft med Henrik Rydström.

29 September 2008 av Daniel Olemyr - 4 kommentarer

Here we go again..

Efter en stormig sommar har både jag och AIK landat i lugnet. Själv har jag sedan uppbrottet på Vi är överallt-bloggen hunnit med att ta examen, flytta 70 mil, köpa lägenhet och skaffa jobb. Tiden har helt enkelt inte räckt till och AIK-bloggen blev lidande. Nu har jag äntligen hittat tillbaka till rutinen och tanken är att jag ska publicera texter på den här sidan framöver.

Precis som jag så har AIK landat i lugnet, i ingenmansland. Satt på Råsunda igår och kände likgiltighet. Rikard Norling ser otrygg ut på bänken. Det känns i luften att alla förbereder sig inför att en stor profil kommer att lämna laget efter säsongen. Det viktigaste just nu är att Rikard får ett värdigt avslut dom sex sista matcherna, både spelmässigt och hyllningsmässigt. Själv är jag kluven. Jag vill inte ge upp om Rikard riktigt än. Kanske är det hjärtat som spelar mitt rationella ett spratt?

Hockey är det hetaste i AIK-väg framöver. Och det känns fantastiskt att vi äntligen tycks vara på väg tillbaka på allvar. Såg oförskämt bra ut stundtals mot Mora, om än vi måste få bukt med inneffektiviteten och döda matcher tidigare. Och girig som jag är vill jag ha ännu bättre prestationer av Tärnström!

Ett annat glädjeämne värt att notera är att Özkan äntligen är tillbaka och faktiskt tycks hålla den här gången. Jag trodde inte att Sveriges största talang någonsin skulle komma tillbaka. Hittills har han varit bäst på plan varje gång han har varit med, skadefrånvaro till trots. Minns att jag intervjuade Özkan i våras, strax efter att han kommit tillbaka från sin första skada. Den han drog på sig i vintras. Hur lycklig han lät. Några dagar senare klev han av fotbollsplanen med en ny skada. Tårarna rann. Jag, och alla andra misstänker jag, led så oerhört med honom och om det är någon jag unnar framgång så är det han. Sitter som på nålar varje gång han gör ett ryck, när han tar i och flyter fram. Han har ett fantastiskt steg, den gode Özkan.

Sista för idag. En uppmaning:

VÅGA PETA NISSE!