Idag meddelade Riksidrottsförbundet med Karin Mattsson Wejber i spetsen att man inte kommer att yrka bifall för Svenska fotbolls- respektive ishockeyförbundets bolagiseringsmotion som går ut på att förbunden ska få forma egna bolagiseringsregler, till skillnad från idag där föreningens medlemmar måste äga 51 % av rösterna om föreningen bolagiseras. Det innebär att ett beslut om att häva 51%-regeln kan tas tidigast 2011.
Karin Mattsson Wejber säger till Sportbladet:
Formellt beslut tar vi vid vårt styrelsemöte i slutet av mars, men vår inriktning är att inte föreslå bifall utan att frågan utreds vidare. Vi känner att vi inte har tillräckligt med information för att släppa ifrån oss detta ännu.
Det låter visserligen vettigt att frågan ska utredas vidare om den inte är tillräckligt utredd och motionen således inte tillräckligt övertygande. Men för egen del strider nuvarande regler mot den liberala grundprincip som jag menar borde prägla den svenska idrottsrörelsen – specialförbund och klubbar måste få utforma egna regler.
I AIK:s fall är det högst troligt att medlemmarna kommer att rösta igenom förtydliganden i nuvarande föreningsstadgar som skulle motverka att röstmajoriteten hamnar hos aktiebolaget.
Vad som är AIK:s bästa i frågan i stort kan vi bara spekulera i eftersom såväl en utförsäljning som en fortsatt medlemsmajoritet skulle kunna leda till ett positivt resultat i slutändan.
Nej-sägarna i frågan är rädda för överexploatering och missbrukande av klubbarna och hänvisar till skräckexempel i Europa som har mynnat ut i byte av både klubbnamn och klubbfärger. Den rädslan känns dock obefogad. Varför skulle en potentiell majoritetsägare i en så värdeladdad och traditionsrik förening som AIK rasera det som hela kundkretsen bygger sina liv kring? Så dum tror jag ingen är.
Å andra sidan finns det ingen som med säkerhet kan säga att utförsäljning av fotbollsklubbar till privata aktörer är ett givet framgångsrecept. Däremot kanske det måste till en förändring om svensk fotboll ska bli konkurrenskraftig i Europa.
