29 Augusti 2009 av Markus Berzen - 3 kommentarer

Seger med guldkant

Matchen mot Trelleborg kom som ett perfekt avbrott från all spekulation och fokus kring Ivan Obolos vara eller icke vara i AIK. Såsom matchen såg ut så var det nästan som en kur mot allt som oroat oss de senaste dagarna. Det mesta av spelet som AIK skapade kom via kanterna och de riktiga långbollarna mot Obolo lös med sin frånvaro. Obolo var inte alls så tongivande som han brukar vara och det var istället Antonio Flavio som klev fram och tog huvudrollen på topp.

Det var guldkant på spelet i vissa stunder, även om tempot ibland haltade och målen som vanligt inte trillade in i massor. Det vi fick se mot Trelleborg var tveklöst det bästa kantspelet vi sett i år. Till stor del kan detta förklaras med att Trelleborgs defensiv sviktade rejält på kanterna och att deras offensivt lagda yttrermittfältare ofta hamnade helt fel i sina positioner. Detta ledde till nästan löjligt stora ytor i vissa moment, men även när ytterbackarna låg på så såg AIK överlägsna ut i en-mot-en situationerna. Trots Trelleborgs defensiva svagheter så ska man inte bortse från att kantspringarna i AIK gjorde det mycket bra. Pavey, idag högerback, löpte i precis rätt ytor hela tiden samtidigt som Mutumba briljerade i en-mot-en spelet. Om inläggen hade varit battre från högerduon hade det kunna bli riktigt många mål idag. På vänsterkanten hade Bojan lekstuga tillsammans med Markus Jonsson under de första tio minuterna, men Trelleborg lyckades stänga ner den kanten efter en minst sagt skakig inledning.

En anledning till att kantspelet fungerade så bra var att AIK lyckades suga in mycket Trelleborgsspelare centralt. Både Jorge Ortiz och Dulee Johnson spelade oerhört stabilt och det kändes tryggt att ha Ortiz tillbaka på mitten. De var säkra i sitt enkla passningsspel och även defensivt lyckades de stoppa Trelleborg från att bygga upp det livsfarliga djupledsspel som de ofta visat upp på hemmaplan. Framförallt Ortiz stod ivägen for det mesta och det är i just balansspelet som han visar sin riktiga klass.

Om man ser till individuella prestationer så lyser Antonio Flavios uppvisning absolut starkast. Han visade upp en bländande teknik vars like inte setts på en allsvensk plan den här säsongen. Han var outstanding i långa stunder och var ett ständigt orosmoment for ett Trelleborgsförsvar som gång på gång föll för hans finter. Han hade även en del skott, men han behöver skjuta in sig innan första målet kommer. Det första av många vågar jag faktiskt säga.

Någon som hade siktet inställt var Dulee Johnson. Vid två tillfällen kunde han ohotat driva fram mot Trelleborgs raka backmur. Från läktarhåll skreks det ”skjuuuuuut” tills luften tog slut i 25 000 lungor, men Dulee var kylig de två gånger han fick chansen och han sköt i precis rätt lägen. Det första skottet styrdes strax över, men i den 64:e minuten satt hans skott precis där det skulle och 1-0 var ett faktum. Det var en skruvad projektil som gick rakt upp i krysset. Helt var otagbart för annars duktige Viktor Noring.

Trelleborg har massvis av talang offensivt, men trots att AIK drog ner på tempot och lät Trelleborg komma in i matchen efter 1-0 så skapade de inte tillräckligt många farliga chanser. Deras bästa läge kom i matchens absolut sista sekunder då en djupledsboll med lite tur letade sig igenom AIK:s försvar till en friställd Marcus Pode. Men Daniel Örlund visade att AIK har kvalitet på alla platser med en matchvinnande räddning precis innan slutsignalen ljöd.

Den återvunna serieledningen var precis vad som behövdes för att lätta lite på oron inför transferryktena. Om det här var Obolos sista match i AIK var det knappast en avskedsmatch värd att minnas. Han var inte direkt dålig, men inte heller så stabil som han brukar vara. Det var en del svaga avslut och ett antal missade passningar där hans speciella vricknigar inte gick hem. Man kan roa sig med att spekulera om Ivan mörkade formen för att inte bli såld, eller om han redan är såld och har tankarna någon annanstans. Förmodligen var det helt enkelt inte hans match idag. Hans relativt svaga insats idag kanske gör så att det gör lite mindre ont om han blir såld. Men jag skulle ändå vilja säga att eftersom detta inte var ett värdigt avslut för vår argentinska idol så skulle han gärna kunna få fortsätta i AIK lite längre.

Serieledning har vi, åtminstone i en dag till. Och visst känns det efter den här matchen som om vi har ett lag som kan vara med och kriga i toppen. Men visst - Obolos vara eller icke vara; det är kanske fortfarande frågan.

11 Augusti 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

Inte ett skit konstigt

Dulee Johnson är misstänkt för bedrägeri. På grund av detta har jag följt nyhetsflödet i kvällspressen och kommentarerna på Gnagarforum under dagen och kan konstatera två saker. Dulee har handlat omdömeslöst och många AIK-supportrar tycks lida av onyanserat, obegränsat hat mot journalister.

Vi börjar med Dulee. Han har alltså befunnit sig på The Lab på Stureplan klockan 03.30 natten till måndag, där han gripits misstänkt för bedrägeri. Misstanken bygger på att han har försökt betala något med ett spärrat bankkort. Så länge det handlar om en misstanke känns det hela mest löjligt ut brottssynpunkt – antagligen har Dulee lånat kortet från en polare. Likväl är det rätt korkat av honom att springa ute inpå småtimmarna med tanke på hans tidigare track record i Stockholmsnatten. Klart som fan att han har ögonen på sig. Skönt dock att AIK hanterar situationen väl.

Och så journalistiken. Många verkar tro att nyhetsflödet kring Dulee är ett resultat av journalistkårens orubbliga AIK-hat och ett försök ifrån samma kår att sätta käppar i hjulet för AIK:s framgångar den här säsongen. Och visst, många gånger skjuter mediernas bevakning av allsvensk fotboll, derbyn, AIK och Råsunda långt utanför. Och många gånger har jag varit jäkligt förbannad på journalisternas tolkningar av både det ena och det andra. Mediernas bevakning har lett till att man som fotbollssupporter nästan alltid måste försvara sig för att inte bli tagen för huligan och en tro om att det är farligt att gå på fotboll. Det är kort och gått åt helvete. Alla hatar oss.

Men ibland måste vi inse att ansvaret för fotbollens framställning i massmedia är ett ömsesidigt ansvar. Ett ansvar som inte bara ligger på media, utan också på oss supportrar. Det räcker med att reflektera kort över varför vi är intressanta för media överhuvudtaget. Många gånger har vi oss själva att skylla. Dulee Johnson har sig själv att skylla. Och den här gången tycker jag inte att det är ett skit konstigt att media skriver artiklar om Dulee.

Nog om detta. Nu går vi vidare.

8 Augusti 2009 av Markus Berzen - 1 kommentarer

Ett ögonblick av klasskillnad

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Vid ställningen 1-1 så började jag fundera lite kring begreppet klasskillnad. AIK hade visserligen just kvitterat, men BP såg knappast ut som ett mycket sämre lag. Den oavgjorda ställningen kändes rättvis med tanke på hur matchen hade sett ut. Och nu hade AIK:s spel återigen tappat i tempo. Jag undrade om det verkligen var någon klasskillnad mellan lagen som jag påpekat innan matchen. För inte såg Dulee Johnson så mycket bättre ut än till exempel Philip Haglund på det centrala mittfältet.

Precis då skedde det. Ett för ovanlighetens skull kontrollerat AIK-anfall rullades upp och bollen hamnade till slut hos Dulee Johnson, strax utanför straffområdet. Dulee Johnson hade varit osynlig i hela matchen men nu plötsligt slog han till. Med en sanslös chipp som krävde en enorm mängd känsla fann Dulee den minimala öppna ytan mellan backlinjen och Kristoffer Nordfeldt i BP-målet. I bråkdelen av en sekund såg det ut som den vackra passningen hade slagits utom räckhall för Ivan Obolo. Det är i det läget som Obolo visar sin magi. Han trycker sig fram och lyckas träffa bollen perfekt med sitt huvud. Segermålet är ett faktum.

Även om detta bara beskriver ett par sekunder av en 93 minuter lång match så är det bevis på ren och total klass. Detta var allt AIK behövde for att trycka dit pojkarna. Därmed definierade Dulee Johnson och Ivan Obolo begreppet klasskillnad för mig.

Annars var väl inte AIK:s spel alltid så fullt av klass i den här matchen. En delikat lobb i ribban av Bojan Djordjic visade prov på kvaliteter i andra halvlek, men annars gick det ofta alltför sakta och det kändes som vanligt ganska statiskt och endimensionellt i anfallet. Det är nog ganska enkelt att läsa AIK:s anfallsspel när Obolo sällan har sällskap i boxen. Mutumba letade sig ofta ut på kanten och innermittfältarna verkar fortfarande ha straffområdesfobi.

BP såg mycket mer fartfyllda ut i sina attacker. De verkar ha en outtömlig resurs av spelare som vill avsluta, som vill göra mål. Det kändes därför inte alls oväntat när Philip Haglund omarkerat nickade in ledningsmålet i början av andra halvleken.

Men som tur var så vägrade AIK vika ner sig. De visade den där underbara lagmoralen vi vant oss vid och ångade på stenhårt efter baklängesmålet. Bojan Djordjic var nära att utjämna direkt på en fin frispark och strax därefter kom hans ribbträff. Detta följdes av en varning på den kokande Bojan. Vid det här laget såg det ut som Bojan var på väg att slå ut i en supernova, så pass laddad som han var. Det kändes som om det var i rikets säkerhetsintresse att AIK skulle vända matchen.

AIK:s press ledde så till straff efter bajendansken Mikkel Jensen spelat lite basket i straffområdet. Personligen var jag inte ett dugg orolig när Mr. 100% tog sats. Kvitteringen satt hur säkert som helst. Det är minst sagt förtroendeingivande att ha en straffskytt som aldrig missat en straff i tävlingsammanhang. Närhelst Jonsson lägger straffar så frågar man sig hur målvakter någonsin lyckas rädda straffar när målet ser så ofantligt stort ut och straffpunkten är så nära.

Men det var segermålet som verkligen är det man tar med sig från den här matchen. Precis som i vårmatchen på Grimsta så vänder AIK underläge och avgör matchen i slutminuterna. När dessa otroliga händelser sker om och om igen förstår man att det inte bara handlar om ren tur. Det är hårt arbete, det är vilja och det är sjukt stark lagmoral. Detta är någonting Stahre vässat och kultiverat och något som tillåter AIK att fortsätta vara ett topplag.

Brommapojkarna har nu å andra sida tappat två ledningar mot Kalmar och två ledningar mot AIK. Om det tyder på dålig moral låter jag vara osagt, men jag skulle vilja påsta att när det gäller att fullfölja matcher så är det stor skillnad mellan AIK och BP. Och det är ju en slags klasskillnad det också.

Det blev till slut ett soligt, hett och minnesvärt derby mot Brommapojkarna. Med segern ligger AIK fortfarande i täten av Allsvenskan och på samma poäng som Helsingborg, fast med en match mer spelad. Fortsättningen av hösten kan bli episk om AIK fortsätter på den inslagna vägen och vägrar förlora matcher. Det kan bli ännu roligare om Antonio Flavio lyckas ta över Obolos jobb som droppande forward så att Obolo istället kan koncentrera sig på sitt arbete i boxen. Det var trots allt där inne som Obolo visade ett par sekunder av klasskillnad mot BP.

28 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 2 kommentarer

Örlund på väg ut och ny målvakt på väg in?

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

AIK är kvar på det berömda topptåget efter gårdagens 1-0-seger mot GAIS och Nisse Johansson är fortfarande enda målskytt på Råsunda efter sommaruppehållet. Men med det spel vi visade upp under måndagskvällen känns det som en tidsfråga innan vi blir avkastade. AIK spelade allt annat än bra och framförallt den första halvleken gränsade till horribelt dålig. Den första analysen som dök upp i  mitt huvud handlar om att AIK:s spel kör fast när Obolo blir isolerad. Och det blev han igår. Totalt isolerad. Richard Ekunde lyckades med något ingen annan svensk mittback lyckats med sedan Obolo anlände till Sverige 2007.

Hörde många runt omkring prata om att GAIS är ett bättre än tabelläget visar. Kunde inte låta bli att tänka att motsatsen kanske ligger närmare sanningen – att AIK är ett sämre lag än tabelläget visar. AIK kämpar, sliter och försöker. Men det offensiva spelet klickar inte. Pierre Bengtssons inhopp får stå som utmärkt exempel för ”vilja men inte kunna-känslan” som omfamnar AIK just nu. Ändå vinner vi fotbollsmatcher. På ett sätt är det imponerande. Ändå står mycket av mitt hopp just nu till Antonio Flavio.

I mina ögon är det bara Dulee Johnson som kommer undan med överbetyg från den här matchen. Dulee spelade inte heller särskilt bra, men han har något som dom andra saknar. Åhh, vad jag älskar att titta på när Dulee spelar fotboll.

Så långt själva matchen. Fotbollsexpressens bevakning från Råsunda kretsar kring att Daniel Örlunds påstådda flytt till Norge och Rosenborg kommer allt närmre. En potentiell ersättare nämns specifikt; den tidigare AIK-keepern Daniel Andersson son har fastnat på bänken i Helsingborg. Men mer intressant i sammanhanget är den resa som Mikael Stahre ska ha gjort till Finland i slutet av förra veckan. Enligt obekräftade uppgifter som AIKBLOGGEN har snappat upp ska Stahre ha besökt HJK Helsingfors, för att scouta/träffa den forne finländske A-landslagsmålvakten Jani Viander. Viander, född 1975, är en rutinerad spelare som har gjort 15 A-landskamper och 230 matcher i finska ligan. Han är 192 cm lång och väger 89 kilo. Läs mer om Viander här.

Örlund gjorde på nytt en stabil insats igår och det skulle vara ett stort slag mot AIK:s toppchanser i höst om han lämnade, egentligen oavsett vad vi får in för ersättare. Å andra sidan, släpper vi Örlund nu så får vi betalt för honom, vilket vi inte får om han lämnar när kontraktet går ut i vinter.

Nu väntar Malmö på torsdag. Läser att Roland Nilsson till slut har begripit att Wilton inte fungerar i en tillbakadragen roll utan ska agera på topp. För min de hade Malmö mer än gärna fått leva i ovisshet ytterligare en match.

Uppdatering: Ser nu att även SvD:s pappersupplaga nämner Jani Viander som tänkbar ersättare till Örlund. Hittar dock inte artikeln på nätet.

6 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 6 kommentarer

AIK-veckan, v. 27

Det har blivit dags att summera veckan. Den förra veckan alltså, som skulle ha blivit undertecknads sista innan semestern, men som hastigt och lustigt förvandlades till den nästa sista. Det hela börjar på korttidsboendet Kombo och slutar i en diskussion om konkurrensen på mittfältet. Nu kör vi!

Joakim Hall har tagit på sig det ädla uppdraget att bedriva huvudsaklig förmedling ifrån (delar av?) AIK Fotbolls CSR-verksamhet och jag måste säga att han gör det föredömligt. Jag har drivit frågan om hur man kan använda spelarna utanför planen förut och detta är sannerligen ett bra sätt. Men ännu viktigare är att dessa aktiviteter verkligen når ut till folk och låter även den som är ointresserad av fotboll reflektera kring fotbollens roll som samhällsbärare. Här kan AIK bli bättre på att berätta själva, även om Charlee Mians rader på Blackbeat är att steg på vägen. Av handkameran att döma kanske det dessutom dyker upp ett rörligt reportage. Kul!

Förra veckans stora nyhet var en tråkig en. AIK har enligt uppgifter betalat ersättningar till agenter som inte går hand i hand med skatterätten. Från Skatteverkets sida hävdar man att detta handlar om ersättningar som spelarna ska stå för själva. Både för AIK som klubb och för enskilda spelare, i synnerhet Ivan Obolo, handlar det om väldigt stora pengar. AIK har överklagat besluten, vilket antagligen innebär att vi får vänta på slutgiltigt utslag i ett par år till. Men vad säger Obolo när han verkligen fattar att han ska slanta upp 800 000 SEK? Än så länge tycks han tack och lov mest knalla runt i ovisshet…

Efter matchen igår höjdes röster om AIK:s kanske osunt hårda konkurrenssituation på innermittfältet. Redan tidigare i veckan uppmärksammade Dagens Nyheter relationen Dulee Johnson/Jorge Ortiz. Av artikeln framgår inte särskilt mycket, mer än ett Stahre-citat som i mångt och mycket sätter fingret på vad jag har velat säga om modern fotboll länge. När jag läser det känns det löjligt att jag inte lyckats få det ur mig. Apropå att Johnson/Ortiz bägge är korta spelare och hur det skulle påverka deras slagkraftighet som innermittfältsenhet:

Men för mig är det faktiskt viktigare med aggressivitet och att vara snabb än storlek. Spelarna har bra tyngdpunkt, det är viktigare än kilo och centimetrar.

Det var ju inte särskilt svårt.

I samband med att fönstret öppnade drog Obolo-rykten igång omgående. Jag har redan skrivit om det under veckan, men i kortform; Panathinaikos sade sig vara intresserade av Obolo. Obolo själv bytte ut agent Bagarnik mot duon Mörk/Fhager.

Veckan avslutade med match igen för första gången på över en månad. Örebros fruktan inför matchen syntes inget av och även om AIK tryckte på mot slutet får 1-1 sägas vara ett rättvist resultat. Efter att Jorge Ortiz tvingats lämna planen till förmån för Dulee Johnson slog Robert Laul på stora trumman och utlyste stjärnornas krig. Igor Hedman är en av många som skrattar högt åt detta och menar att AIK hade precis samma mittfätsuppsättning förra året.  Det har ha såklart rätt och ja, Laul gör en höna av en fjäder. Men jag känner ändå att jag behöver poängtera att Kevin Walker faktiskt kändes given innan sin sjukdom och antagligen kände han det själv också – hur hanterar han detta? Att Ortiz knappast var en stjärna förra året och därav knappast skulle ha lagt på en lika förvånad min då som nu när ljustavlan med en femma åkte upp. Att Pierre Bengtsson främst konkurrerade som vänsterback och att Bojan var skadad mest hela tiden.

Men jag tror också att det löser sig. Ortiz blir helt enkelt såld och Pierre får inte förlängt alternativt får finna sig i att konkurrera på en annan position.

En sak till. Jonsson åkte på en smäll mot Örebro men sägs kunna vara tillbaka till matchen mot Göteborg. Låt oss hoppas det. Pavey/Atta känns som minst sagt undermåliga alternativ. Vem av dem spelar mot Mjällby?

***

PS. Som ni ser har AIKBLOGGEN antagit en ny form. Än så länge har det nya temat några buggar och sidomenyn är i skralaste laget. Vi jobbar på det. Ett av de mest drabbade inläggen är just AIK-veckan eftersom länkarna syns dåligt. Ni får helt enkelt leta lite. Skicka gärna övrig feedback och input till daniel@aikbloggen.se!

PS2: Du vet väl att du kan föja AIKBLOGGEN på Twitter? Gör det.

6 Juli 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

Vem ska spela högerback?

Så var Allsvenskan igång igen för AIK:s del även om spelet i 1-1-matchen mot Örebro inte lovade mer än det som bjöds i våras. AIK är starka i defensiven där framförallt Daniel Örlund övertygar stort, men svaga i offensiven där kreativa krafter som Özkan och Mutumba måste upp ett snäpp för att laget ska kunna hota i den absoluta toppen framöver.

Dulee Johnsons debut hamnade givetvis i det mediala rampljuset efter matchen där åsikterna om hans insats går isär. Expressen beskriver inhoppet som blekt, Wesström å andra sidan menar att bytet Ortiz ut, Dulee in, gav AIK extra tyngd framåt och Anderlechts scout på läktaren ska ha höjt lite extra på ögonbrynen i samband med Dulees inhopp. Samma scout tyckte visserligen att Özkan imponerade på högerkanten.. För egen del kändes Dulee precis lika skönt trygg som vanligt. Han är grym.

Jorge Ortiz var i vanlig ordning bäste AIK:are på plan, framförallt i första halvlek. Inte undra på att han såg förvånad ut när det stod nummer fem på fjärdedomarens ljustavla med dryga halvtimmen kvar av matchen. Stahre/Wesström talar om en bra konkurrenssituation, men just nu känns AIK:s mittfältsbesättning mest som en belastning. Det kommer att rensas upp ordentligt där i vinter. Vi skulle kunna räkna bort Pierre Bengtsson från mittfältarna om han gav upp kampen om en plats på innermittfältet och valde att konkurrera där han gör sig som bäst. Att han har ytterbackskapacitet fick vi se nya prov på igår.

Uppgifterna om Ortiz påstådda avstängning går isär, men han är alltså inte avstängd mot Göteborg i nästa match. Då vill jag se Ortiz/Dulee i mitten, Mutumba ut till höger, Bojan in till vänster. Vem som ska spela högerback framöver är att betrakta som det stora orosmolnet i truppen. Alternativen heter Atta och Pavey. Inget av dem känns bra.

5 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 3 kommentarer

Nästa: Örebro

Senast AIK spelade allsvensk fotboll var den 28 maj. Hammarby besegrades i en av vårens många 1-0-segrar. Just då var vi nog många som hade fotbollsmättnad upp i halsen. Just nu har det äntligen blivit dags för fotboll igen.

Igår gjorde Hammarby allsvensk omstart och sköt fast Djurgården ännu hårdare i botten. AIK gör det idag och allt fokus hamnar på en man. Ändå sedan Dulee Johnson presenterades som AIK-spelare den 14:e juni har han varit i det mediala blickfånget och återkommande berättat för både dags- och kvällspress att han har mognat sen senast. Mogen eller inte… det ska bli jäkligt kul att se dom karakteristiska rörelserna, dom mjuka bollmottagningarna och dom eleganta glidtacklingarna på nytt.

AIK har haft nästan oroväckande enkelt att hämta poäng i Mats Rubarths hemstad Örebro de sista åren. 13-2 på tre möten gör i alla fall mig snarare misstänksam än avslappnad. Klart är att Örebro spelade stundtals väldigt bra fotboll under våren och inte har förlorat sedan omgång 7. Å andra sidan avslutade man vårsäsongen med tre raka oavgjorda matcher, mot i tur och ordning Malmö, Brommapojkarna och Halmstad. En logiker skulle hävda att en förlust står på tur men fotbollen är ju sällan logisk. Örebro- AIK känns vidöppen.

Många AIK-supportrar väntas till Örebro och det är ingen högoddsare att våra sånger ljuder högst på Behrn Arena ikväll. Det är förlösande att åter få läsa om bortamatchförväntningar, bortasektioner och busskaravaner. Hösten bjuder ju inte bara på fotboll. För AIK:s del står en rad viktiga beslut på spel vid sidan om fotbollsplanen och för Supporterunionen handlar det om att hitta en retorik som för svensk supporterkultur framåt. Frank Ågren svingar vilt mot ”de maktfullkomliga cigarrklubbsnissarna i klubbarnas styrelser som pissar på supportrarna och som tror att det är de som äger klubbarna” i Aftonbladet idag. För nu nöjer jag mig med att sucka, konstatera att Ågren bara slår i luften, hoppas att debatten når nästa nivå i höst, klappa ihop datorn och ladda för ikväll.

Game day – nu kör vi!

30 Juni 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

AIK-veckan, v. 26

Förra veckan handlade mest om träningsmatcher och spelarkontrakt. AIK spelade oavgjort mot Norrköping i genrepet inför omstarten av Allsvenskan, Bojan Djordjic kritade på för nya år och Patrik Bojent tvingas lämna truppen när kontraktet går ut.

AIK begav sig alltså till Hallstavik i hjärtat av Roslagen för att ta sig an bottenlaget i Superettan, en gång i tiden anrika IFK Norrköping. Matchen slutade 1-1, AIK var nöjda, IFK var nöjda och äntligen är uppehållet snart över. På söndag väntar Örebro på Behrn Arena. Ett Örebro som i sin tur genrepade mot Assyriska – en match man vann med 2-1. Många AIK:are väntas vara på plats i Örebro och förutom själva matchen kommer de också att bjudas på premiärspelningen av Millencolins nya singel – en låt om Örebro i samarbete med ÖSK Fotboll. Inte dumt alls!

Bojan Djordjic förlängde alltså kontraktet i veckan, medan Wesström fick den otacksamma uppgiften att meddela Bojent att det är slutspelat i svartgult. Troligtvis kommer fler spelare gå samma öde till mötes och Wesström öppnade dessutom för utlåningar i en intervju med Svenska Fans.

Mycket av veckan har fortsättningsvis kretsat kring Dulee Johnson och dennes tränings- samt matchcomeback i AIK. Dulee är antagligen högaktuell för spel mot Örebro, även om både Stahre och Wesström tycks mena att han inte är i 100 % fysisk form. Dulee själv är glad att vara tillbaka och är rörande överens med ledarstaben om att han har mognat i Israel. I matchen mot Norrköping spelade han 20 minuter och gjorde en enligt rapporter en godkänd insats.

I övrigt hände det inte sådär rasande mycket förra veckan. Bloggen ”En röd-gul röra” satte fart på Gnagarforum genom att hävda att Ivan Obolo skulle vara överens med Elfsborg och AIK Media har bjudit på ett spännande bakom kulisserna-reportage med Björn Wesström (del 1 och del 2).

AIKbloggen kommer idag eller i dagarna att lansera en ny design. När den väl är uppe och Allsvenskan kickar igång igen ska inläggsfrekvensen bli högre och bloggen sedermera bättre än någonsin. Håll utkik!

22 Juni 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

AIK-veckan, v. 25

Även den här veckan tog sin början i efterspelet till Dulee Johnson-affären. Affären diskuterades på djupet där Sportbladet spekulerade i om AIK gjort en bra affär och där Expressen skrev en artikel om Dulees påstådda strulklausuler. Vad som stämmer och inte vet i vanlig ordning bara Björn Wesström och de närmsta kring honom.

Christoffer Roghult startar sitt Dulee-resonemang i ett personalpolitiskt perspektiv i en sen men bra Isidors Hörna där han ställer sig frågan om en organisation på knäna verkligen klarar av ett potentiellt rehabiliteringsansvar. Jag antar att man redan innan värvningen genomfördes konstaterat att Dulee inte är alkoholist.

Roghult funderar vidare över finansieringen och uttalanden såsom ”köpet har möjliggjorts med Agent03″. ”Köpet” i det här fallet hänvisar givetvis till övergångssumman. Löneposten och övriga omkostnader hamnar alltså hos AIK. Så har det sett ut innan och så ser det ut nu också – inga konstigheter. Agent 03 gör investeringar med hopp om avkastning, något som tenderar att glömmas bort ibland. Det innebär alltså att de stora kostnaderna i Dulee Johnson-affären hamnar på AIK. Något som skvallrar om försäljningar och bosman-spelare framöver under 2009…

Men om man får tro Nebo Novakovic har vi gjort ett kap. Han menar att Dulee är betydligt bättre än Bojan. Enligt rapporter har nämnde Bojan Djordjic varit på sämre humör än vanligt på träningarna på sistone. Vinnarskalle säger vissa…. Frustration, någon?

Sthare oroar sig dock inte för att stämningen ska bli dålig på Karlberg framöver.

På den här nivån måste man ha många bra spelare, ett lag mår bra av det. Det finns klara likheter men även olikheter mellan alla våra mittfältare, men det är inget jag ser som ett problem.

Jag vet inte om jag håller med. Konkurrens är sunt i måttliga mängder. I nuläget känns AIK:s mittfältsuppsättning för stor. Under Norling hade vi samma problem under 2007 och 2008, med dåligt resultat som följd. Jag föredrar kontinuitet framför någon slags prestationsbaserad rotationsmodell. Och det är ju klart som fan att varken Bojan, Walker eller Tjerna är speciellt glada över att speltid under hösten står och faller med avstängningar och skador.

AIK har spelat en träningsmatchen i veckan också. Förlust med 0-2 mot Inter Åbo. Matchrapport här.

Lagrell lät den gamla kroppen rycka till och gjorde ett par mindre lyckade uttalanden i Idrottens Affärer. Jag har brutit ned det hela här.

Till sist, Martin Mutumba fick tydligen tala enskilt med Stahre och övriga tränarteamet sedan han betett sig olämpligt i samband med matchspel på träning. Upprinnelsen till det hela sägs enligt Mutumba själv vara en otillräcklig domarinsats signerad Andreas Alm. Han berättade också att han skulle vara kvar i Rinkeby över midsommar. Han är rolig, Martin..

16 Juni 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

AIK-veckan, v. 24

Mycket av nyhetsrapporteringen kring AIK förra veckan kretsade givetvis kring Dulee Johnson. Redan på måndagen gjorde han comeback som nyhetsstoff i svenska medier. I februari 2008 greps han misstänkt för rattfylleri, en misstanke som sedermera ledde till att han såldes bort från AIK under sommaren. I måndags friades han i Hovrätten och öppnade i samband med besöket i Sverige för allsvenskt spel igen.

Senare i veckan läckte tvivelaktiga uppgifter ut i israelisk TV – uppgifter som tillkännagav att Dulee var klar för en ny vända i Allsvenskan och AIK. Initialt sades övergångssumman vara 1,5 miljoner kronor, men enligt en israelisk sportjournalist ville Maccabi Tel Aviv ha betydligt mer betalt än så. Samtidigt förnekades övergången av såväl Dulee själv som AIK:s sportchef Björn Wesström.

Själv tvivlade jag starkt på uppgifterna, dels därför att vi redan besatt en stabil mittfältsuppsättning, men också för att Wesström tidigare deklarerat att inga nya värvningar kommer att göras utan att de försiggås av en försäljning.

Men under söndagen kallade AIK till presskonferens. I samma ögonblick förstod nog de flesta vem som skulle sitta framme vi podiet tillsammans med Stahre och Wesström. Dulee var klar för AIK. Till ett vrakpris dessutom. En Dulee som menar att han har mognat sen sist. Om han faktiskt är en annan människa återstår att se. Att AIK har värvat en fantastisk fotbollsspelare står redan klart, även om jag tror att Dulee behöver tid på sig innan han presterar som vi minns honom.

I övrigt har det varit ytterligare en tunnsådd vecka. Sportal lyckades publicera en jättegroda när man rapporterade att en av Norges största talanger, Per Ciljan Skielbrejd, var klar för AIK. Det hela visade sig vara taget ur luften. Artikeln lyftes sedermera bort från sidan och artikelförfattaren avslöjades snabbt som en tveksam figur på Gnagarforum. Enligt Aftonbladet sägs Skielbrejd vara aktuell för Newcastle.

En som däremot är definitivt klar efter tidigare spekulationer är Martin Lorentzon. Lorentzon ansluter dock inte till AIK förrän i årsskiftet.

Pierre Bengtsson, som är uttagen i det svenska landslag som ska representera landet på hemmaplan i U21-EM, intervjuades av Nerikes Allehanda i veckan. I skrivande stund har Sverige precis slagit Vitryssland med 5-1 i EM-premiären efter en imponerande insats, men ingen av AIK:s talanger (förutom Bengtsson också Özkan och Per Karlsson) fick speltid. Som det ser ut nu lär det heller inte bli särskilt mycket av den varan framöver.

Till sist. Den som är sugen på träningsbilder från den gångna veckan kan bege sig till bloggen AIK i HD.

14 Juni 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

Ang. värvningen av Dulee Johnson

Ingen lär säga emot. AIK har gjort årets värvning i Allsvenskan. När det gäller kompetens i förhållande till kostnad är värvningen av Dulee Johnson svår att toppa. Men är det verkligen en spelare som AIK behöver?

Dulees förflutna lär knappast vara ett problem. Det har givetvis diskuterats i den sportsliga ledningen och eftersom man har kommit fram till att värvningen ska genomföras litar jag på det omdömet. Dessutom har jag alltid hävdat att svenska sportjournalister ofta gör hönor av fjädrar när det kommer till ”spelarskandaler”. Sådana ser vi mängder av i de större klubbarna, oftast utan att det går ut över sportsliga resultat.

Däremot är värvningen mer tveksam på ett sportsligt plan. Att Dulee Johnson antagligen är Allsvenskans mest bollsäkra innermittfältare och med ett fantastiskt passningsregister behöver inte innebära att han bidrar till ett sportsligt lyft.

Jorge Ortiz har varit AIK:s genomgående bästa spelare under våren. Men jag sätter frågetecken för hur kompatibel han är med Johnson. De har spelat tillsammans med viss framgång tidigare men inte tillräckligt mycket eller mot tillräckligt bra motstånd för att kunna dra ordentliga slutsatser. Om Ortiz fortsätter på inslagen väg och fortsätter springa så mycket som han har gjort under våren kan det möjligen fungera.

Gnagarforum dräller av inlägg om hur AIK ställer upp med följande mittfält i omstarten mot Örebro:

Özkan-Ortiz-Johnson-Mutumba. Balanserat? Njaa.. Det återstår att se.

Och hur reagerar Walker, Bengtsson och Bojan på värvningen? Dessutom – i samband med omstarten efter Norling i vintras vill jag minnas att röster höjdes i truppen för att Dulee knappast var en glädjespridare.

Redan har spekulationerna om Ortiz vara eller icke vara i svartgult dragit igång. Om Ortiz sticker är Dulee givetvis en perfekt ersättare. Vad som än händer kommande månader blir det jäkligt spännande att följa laget framöver. Dulee är en fantastisk spelare och om Stahre tror att han kan lyfta AIK till nästa nivå litar jag på honom. Och kanske är Dulee den injektion som marginalpubliken behöver för att pallra sig till Råsunda?

30 September 2008 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

Innermittfältet 2009

AIK:s stora akilleshäl just nu. Ändå sedan superettansäsongen 2005 har vi haft ett innermittfältsspel av yppersta klass – först med Boateng, sedermera med Dulee. Tillsammans med Tjerna utgjorde dessa båda herrar skillnaden mellan topplaget AIK och mittenlaget AIK.

Idag är både Boateng och Dulee sålda till Israel. Tjerna har blivit gammal och tycks få märkliga instruktioner från bänken om att ständigt löpa i djupled. Det leder till att vi aldrig har mer än en spelbar spelare centralt i uppspelsfasen. Kvar, lämnad helt ensam i mittens rike, står Jorge Ortiz. Som inte har varit i närheten av att infria förväntningarna. Som ser mer och mer vilsen ut för varje match han spelar. Lösningen blir långbollar förbi den vilsne eller uppspel på den vilsne som alltför ofta tappar bollen och orsakar livsfarliga spelvändningar för motståndaren.

Ortiz klarar helt enkelt inte av att leverera i den extremt utsatta positionen som Boateng och Dulee lämnade efter sig. Alternativen är få. Kevin Walker gör det bra, men är i mina ögon närmast en spelskicklig(are) variant av Tjerna. Inte heller Walker skulle göra sig rättvis i Dulee-/Boateng-positionen.

Som jag ser det har vi två alternativ. Lämna den forna spelidén eller skeppa iväg Ortiz och försöka hitta en ny spelmotor. Det senare alternativet känns inte ens som ett alternativ.

För att Ortiz ska kunna bli den spelare vi alla hoppas att han ska bli behöver vi ha två spelande innermittfältare. Som kan avlasta varandra på ett förtjänstfullt sätt. Vi såg glimtar av ett sådant samarbete under våren när Ortiz och Dulee spelade tillsammans.

Min lösning inför nästa säsong är att ge både Walker och Ortiz chansen att blomma ut genom att spela dessa bägge tillsammans. Om Walker fortsätter på den inslagna vägen är han precis vad vi behöver i innermittfältets rike. En spelskicklig grovjobbare som kan ta ansvar i uppspelsfasen. Det klarar inte Tjerna som därav får finna sig i att sitta på bänken nästa säsong.

Den absolut sämsta lösningen borde nu vara solklar för allt och alla. Att flytta ner en anfallare som ”offensiv mittfältare”. Det funkade inte med Wilton, det funkar inte med Obolo och det kommer inte att funka med någon annan heller. Det funkar fanimej knappt på FM.

Nordin Gerzic sägs åter vara aktuell. Återkommer till lite funderingar om det i nästa inlägg.