Riv lite murar nu, för fan!

we_shall_overcome_button-p145809492247356932ughd_400

När man vinner ett krig. Den känslan. Domarjävel, skitförbund, danskjävlar. Alla hatar oss. Den känslan infaller på Råsunda ett par gånger om året. Ikväll var en av dom. Ikväll demonstrerade Allsvenskan varför den har ett värde och varför människor bryr sig om den. Det var en sån där kväll när känslorna på planen satt ihop med känslorna på läktaren. Det var hätskt, men inte våldsamt. Det osade missnöje, men det demonstrerades verbalt. Såna här kvällar är det jävligt svårt att begripa varför de problem som fotbollen står inför fortfarande är olösta. I princip alla i den lilla bubblan som är fotbolls-Sverige vill ju samma sak.

Vi kan ju börja med matchen. AIK spelar dugligt tills Nisse blir utvisad. Sedan spelar man bra försvarsspel och utnyttjar en fast. 2-1. KAH-BOOM! Tjerna till landslaget har aldrig känts såhär sakligt.

Men det är egentligen mer intressant att följa upp det som hände på läktaren. Vi har ju en dom över oss som vevas i debattomgångar både här och där. Aftonbladet tyckte att det var en vettig idé att låta ”auktoriteten” och dubbelmoralisten David Fjäll uttala sig. En jävligt larvig artikel i största allmänhet, men man blir nog mest besviken över att en supporter av Fjälls kaliber har kört fast i samma banala tankebanor som vilken SvFF-pamp eller Mats Olsson som helst.

Ska det vara så svårt att hajja att diskussion om straffen saknar betydelse när det kommer till att lösa problemen (även om det är korkat att gräsapa får mildare straff)? Eller att kollektiva straff är kontraproduktiva? Och varför tror Fjäll och stora delar av journalistkåren att officiella avståndstaganden ska lösa nåt jävla problem – dom som kastar bangers skiter väl i det? När kommer någon att berätta för SvFF vilken produkt dom säljer? Ska supportrarna avsätta en eller två timmar till att försöka begripa den journalistiska agendan på en kvällis snart eller?

Den ena behöver ju helt uppenbarligen den andre för att förstå. För i princip alla i den lilla bubblan som är fotbolls-Sverige vill ju faktiskt samma sak. Så snacka lite med varandra, riv lite murar och sjung ”We shall overcome”. Sätt er kring det runda bordet ett par gånger om året och lätta er hjärtan nu för fan. Så att David Fjäll, Robert Laul, SvFF-pamparna och vi på läktaren kan stryka ett streck över dom här fjanterierna en gång för alla.

Om Aftonbladet vill publicera den här ”lösningen på problemet” så är ni varmt jävla välkomna.

/ D (som gästspelar lite i Georgs bloggborg)

No sleep til Gnaget

12250 

Jaha, så har det varit måndag i AIK världen och som vanligt kan vi konstatera att det e full fräs, dock utan Stefan & Krister ska tilläggas.. Grekiska ligatian Panionios har försöt att värva vår huvudtränare, vår Guardiola som norsk kringkastning så fint kallade Stahre. Lika otippat som otänkbart så det blev förstås inget med det. 

En nätt summa om femton millar har vi också bestämt oss för att låna, eller låna o låna, refinansiering heter det tydligen. Detta för att betala det brygglån (ännu ett ekonomiskt begrepp som jag svänger mig med utan att ha en susning, typ) vi tog i höstas för att Bolo blev kvar. Jag måste ju erkänna att jag är kvar på ruta ett både vad gäller det ekonomiska och rent mattematiska för jag undrar fortfarande hur i fasiken vi kan vi tvingas till detta mångmiljonlån över huvud taget. Men det e klart. Det sportsliga föll ju inte så väl ut, vi vann ju bara allsvenskan, nån fattig cup (lex dübblish) och publikligan för trettiotolfte året i rad. Sålde spelare för dryga 20 mille gjorde vi också men  man kanske ska gå minus då, va vet jag? Men håll med om att det ändå är liiiite besynnerligt, eller? Fortsätt läsa…

Tjerna – en symbol för AIK på nollnoll-talet

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

2009 blev ett år för historien. Ett decennium av drömmar avslutades med att drömmen blev verklighet. Och det slog till med en kraft som vi aldrig hade kunnat vänta oss. 2009 har liknats vid en saga. Men bortom sagan vilar en tomhet. En tomhet som gnager och en påminnelse om att nuet är på väg att försvinna. Att det är dags att ställa sig på start igen. Det är hög tid att minnas. Och hög tid att börja längta igen. Fortsätt läsa…

Årets viktigaste mål

Foto: BIldbyrån

Foto: Bildbyrån

Alla mål är viktiga. Och många av målen AIK har gjort den här säsongen har varit direkt avgörande. Men vissa mål är viktigare än andra. Och vissa mål känns mer än andra. Det blev 36 stycken totalt. Det här är mina mest minnesvärda mål 2LAX9.

5. Ivan Obolo, 2-1, AIK-Brommapojkarna, 090808

13 matcher återstod. Trots detta kändes drömmen om guld mer och mer påtaglig. Och Brommapojkarna hemma betraktades som en måstematch. AIK inledde trevande och hade svårt att skapa klara målchanser. När BP gjorde 1-0 tidigt i den andra halvleken kändes det i hela kroppen; ”fan, inte en sån här säsong till”. Men AIK kom igen (som så många gånger). Bojan radade upp målchanser innan Markus Jonsson kvitterade på straff. I den 88:e minuten fick Dulee Johnson bollen utanför straffområdet, chippade in den i detsamma och Ivan Obolo visade ingen nåd. Råsunda exploderade i guldheta sensommarkänslor. AIK hade vänt mot BP – igen.

AIKBLOGGENs rapport: Ett ögonblick av klasskillnad.

4. Ivan Obolo, 0-1, Kalmar FF-AIK, 090413

Inför säsongen betraktades detta som årets svåraste match. AIK åkte till Kalmar och Fredrikskans redan i andra omgången. I efterhand har Mikael Stahre klassat matchen som en av årets viktigaste för säsongsprestationen som helhet. Det var i den här matchen vi såg det nya, aggressiva AIK och försvarsspelet som skulle bära hela vägen. Obolos mål och AIK:s resterande utförande av den här matchen gav oss anledning att vara stolta. Och det gav laget anledning att tro på Sthares idéer även fortsättningsvis under säsongen.

AIKBLOGGENs rapport: Idag nöjer jag mig med att vara stolt.

3. Kenny Pavey 1-2, Hammarby IF-AIK, 091025

Jag skakade av nervositet när Hammarby kom närmare och närmare en kvittering. När den kom ville jag gå under jorden. Vi fick inte tappa detta nu. Inför matchen hade Göteborg satt stor press på AIK genom att besegra Brommapojkarna på Grimsta. AIK behövde vinna. Vid det här laget kanske man borde ha lärt sig att AIK årgång 2009 alltid kommer tillbaka, men just där och då såg det allt annat än ljust ut. Ett Stahre-byte senare (Bojan ut, Kenny in) gjorde Kenny Pavey ett typiskt Kenny Pavey-mål och jag skrek, slog och hoppade. Ett fullständigt magiskt ögonblick och ett fruktansvärt viktigt mål. Mikael Stahres reaktion direkt efter målet är redan klassisk.

AIKBLOGGENs rapport: Stort tack till hjältarna.

2. CH Jagne, 2-3, IF Brommapojkarna-AIK, 090419

Ytterligare en sån där moralmatch där AIK proklamerade styrka som borde ha skrämt skiten ut hela fotbolls-Sverige. Trots tidig 1-0-ledning låg AIK, fullt rättvist, under efter drygt 20 minuter. Det var en skitinsats på en skitplan, men AIK jobbade sig tillbaka och på övertid tryckte CH Jagne dit 3-2. Där och då, mitt i glädjeruset, kände jag det för första gången den här säsongen; jävlar vad starka vi är i år.

AIKBLOGGENs rapport: Nya Ortiz dominerar.

1. Daniel Tjernström, 1-2, IFK Göteborg-AIK, 091101

Kommentarer är egentligen överflödiga. Det här målet handlar om lojalitet, smärta, kärlek och poesi. Det här målet är ett av de vackraste i AIK:s historia. Det här målet släckte Poseidon mitt i hjärtat av Göteborg.

AIKBLOGGENs rapport: Det är helt otroligt underbart.

Bubblare: Antonio Flavio, 1-1, IFK Göteborg-AIK, 091101

***

Fyll på med egna listor i kommentarsfälten!

Och jag kände mig så jäkla stolt

Fotboll, Allsvenskan, AIK:s segerfirande

Foto: Bildbyrån

SM-GULD. Vi har vunnit SM-GULD. AIK har vunnit SM-GULD. För första gången på 11 år samlades allt som är AIK i en känsloexplosion fylld av lättnad, glädje och allt däremellan. Klockan 16.52, den 1:a november 2009 kokade blodet av upphetsning, kärlek kastades överallt och hela världen kändes erövrad. Världens vackraste poesi hade blivit verklighet. 26 spelare tillsammans med tio ledare hade skapat världens vackraste historia. Fortsätt läsa…

Media inför avgörandet

Som väntat vräker media på med all kraft såhär dagarna innan. Och tur är väl det, för hur skulle man annars slå ihjäl tiden fram till söndag? Vi har samlat ihop ett gäng länkar som sammanfattar dagens mediala utbud. Fyll på i kommentarerna om det är något som saknas! Fortsätt läsa…

AIK i korthet – 15/10-09

Äntligen! Om 17 dagar vet vi hur det hela slutade. Om Stahre blir legend, om Bojan får åka med bucklan i bussen, om staden Göteborg fortfarande existerar. Det är nu det börjar. Vi mjukstartar med en länksamling.

***

Kung Mjällby besökte Karlberg:…

Johan Mjällby tycker att AIK av idag är bättre offensivt än AIK anno 1998! Say what!? Förvisso gjorde vi färre mål under Baxters debutsäsong – men vi borde ha gjort betydligt fler!

Råsundas gräs

Johan Karlsson a.k.a. Gambleputti tycker att ”Råsundas gräs” ska eka på Råsunda på lördag. Det skriver jag under på! En klassisk ramsa som är bra mycket bättre än delar av det som sjungs som standard idag.

Spelet bakom Råsunda

DI har skrivit en kanonartikel om arenafrågan. Med för mig nya uppgifter! Bara en sån sak. En teaser:

Det som gör att man blir orolig är att alla aktörer är beroende av varandra och kliar varandras ryggar. Dessutom fortsätter kostnaderna för den nya arenan att stiga, säger Johanna Graaf. (Oppositionsråd (S) i Solna).

Media älskar Dawit…

Frank Ågren skriver nåt om Dawit… Men framförallt! SFSU har alltså fått upp sin hemsida till slut! Snyggt!

Musiker provspelar med Djurgården

Haha. Rolig rubrik. Går liksom att tolka på många olika sätt. Skellefteå är det nya Östermalm.

Tjernström: ”Klart man känner vittring”

Gissar att lika ofta som andra män tänker på sex tänker Tjernkraft på att lyfta bucklan. Det vill säga ungefär var femte minut. Bakom den där härligt trygglugna fasaden kokar det snart över av vilja att vinna det där jävla SM-tecknet..

Detaljplan och bygglov klart för Arenastaden i Solna

Detta har diskuterats flitigt under dagen. I pressmeddelandet går bland annat att läsa följande:

Arenan kommer att erbjuda publiken Sveriges landskamper, derbyn och allsvenska matcher, de största konserterna, de bästa artisterna och nya spektakulära evenemang i storformat.

Alexandersson räknar kallt med en allsvensk hyresgäst, alltså.

***
Imorgon smäller vi upp en matchrapport inför matchen på lördag. Tiden är inne.

AIK-veckan, v.18

Mycket fokus förra veckan hamnade på torsdagens drabbning med Helsingborg på Råsunda. Precis som mot Malmö hade jag en bra känsla inför matchen. Precis som mot Malmö kändes det tidigt att AIK skulle få det jobbigt. Tre Jönsson-mål senare hade AIK två raka torsk på hemmaplan. Mest oroande är alltjämt anfallsspelet som lyser med sin frånvaro. Mutumba ska inte spela centralt!

I övrigt hände det inte särskilt mycket förra veckan. För egen del packade jag ihop väskorna ganska snabbt i torsdags kväll, for ut till Skärgården och isolerade mig från allt nyhetsflöde i tre dagar.

Innan dess han jag läsa i Nyheter24 att Kevin Walker kunde komma att bli borta länge – en nyhet som publicerades samma dag som Walker själv deklarerat via Facebook att han skulle börja träna igen. Hög tid också för sportjournalisterna att kasta sig ut i sociala medier alltså.

Daniel Tjernström skadade sig på uppvärmningen inför Helsingsborgsmatchen. Tyvärr skulle den skadan komma att bli tydlig i spelet, när Pierre Bengtsson inte levererade som man hade hoppats. Tjerna skänker nog en viss trygghet till laget med sin balanserade framtonig, men berättar själv att han aldrig känner sig riktigt trygg på planen.

Tidigare har AIK-bloggen skrivit en hel del om AIK ungdomsakademi.
Expressen meddelade förra veckan att AIK P95 Ungdomsakademi både har slagit Arsenal och är obesegrade i St Erikscupen. Framtiden ser ljus ut. På tal om framtid kan du tävla om Viktor Lundbergs signerade tröja här.

Förra året drabbades AIK-legenden Lennart Johansson av en stroke. Senare i år fyller han 80. I Dagen berättar han om sitt förhållande till Gud i ett, faktiskt, ganska intressant reportage.

Martin Åslund skriver en krönika på Eurosport om sorgebarnet Svenska Cupen. Igor M Hedman kommenterar den här. Det viktigaste för Cupens framtid är att SvFF på ett eller annat sätt samarbetar med supportrarna i frågan. Utgångspunkten är enkel: varför går ni inte på cupmatcher?

En annan gammal AIK:are, Brwa Nouri, som en gång i tiden klassades som en av AIK:s största talanger, kanske den allra största, berättar om hur han kastade bort en framgångsrik karriär och hur han hoppas kunna börja om i division 2-klubben Dalkurd från Borlänge.

Slutligen kan man konstatera på nytt att vår ”nya” sportchef Björn Wesström ger ett sympatiskt och kompetent intryck varje gång han framträder i offentligheten.
I 08 Fotboll pratar han om den heta potatisen Ivan Obolo och hans eventuella framtid i AIK. Och fastslår enkelt att en spelare som inte vill spela i AIK heller inte ska göra det. AIK kan inte tvinga Ivan kvar – det är helt enkelt upp till honom och om AIK kan matcha de eventuella bud som kommer utifrån. Sen får supportrar hit och dit skrika hur mycket de vill om bortsålda guld och annat.

***
Inför kvällens drabbning i Trelleborg har jag tre punkter som känns viktiga.

•    att AIK skapar målchanser
•    att AIK får med sig minst en poäng tillbaka till Stockholm
•    att vi blir skonade från fler skador

För egen del kommer jag inte att kunna följa matchen via TV. Följaktligen blir det till att skruva in rätt radiofrekvens. Det finns inget vidrigare sätt att följa en fotbollsmatch.

En ensam man på mittfältet

Nej, nu är det f-n dags att lyfta upp frågan som jag smugit fram under närmare två års tid. En fråga som är obekväm och olustig att diskutera. Men nu får det faktiskt vara nog. Tjernström måste förpassas till bänken eller tillbaka till skolbänken för att få gå om de lektionerna där man får lära sig fotbollens ABC. Tjernkraften finns kvar, men tyvärr måste vi inse att vind- eller vattenkraft är tar över i framtiden, både för miljön och inom fotbollen.

I gårdagens ytterst tråkiga match så berodde väldigt mycket på att vi hade endast en man på innermittfältet. En argentinare som blir bättre och bättre för varje match, dock kan man inte lämna ens Gerrard ensam på ett innermittfält, det behövs alltid en ackompanjerande och växeldragande kollega som kan öppna och stänga ytor.  Tjernström är, som under gårdagen tydligt visades, inte den kollegan.

Jag är medveten om att det finns väldigt många AIK:are där ute som står bakom Tjernström i vått och torrt och ser hans hjärta före hans kunskap, att han drar ett stort defensivt lass med mycket blod, svett och tårar. Men det som jag tror många missar (tydligen) är att han är obefintlig i uppspelsfas och i defensiven på motståndarens planhalva, inte för att han är slö utan för att han är helt fel i sitt positionsspel. Tydliga exempel ifrån gårdagen är att han i nio fall av tio rusar upp i offensiv position när vår backlinje har bollen, visserligen söker han väl att dra med sig en motståndare i löpningen, men det är alldeles för enkelt och för uppenbart för att motståndarna skall lida av det. Det som istället sker är att vi får en ensam man på mittfältet som förväntas växeldra med sig själv, förväntas både möta boll och ta en offensivare yta och visst har väl Ortiz blivit bra men som sagt; inte ens Gerrard kan själv styra ett mittfält mot två eller tre man.

Det finns även en ytterligare sida av detta mynt. När spelet som igår knakar och motståndaren har en mycket kompetent innermitt så blir det väldigt ofta snabba spelvändningar tidigt inne på motståndarens planhalva. Om vi då har en innermitt som står högre än våra forwards så tappar vi en ytterst viktig defensiv kraft för att snabbt erövra bollen tillbaka. Än mer märks det när Stahre beordrat Obolo att ligga högre i banan och inte gå ner och möta lika mycket.
I dessa moment ligger också det som så många gillar med Tjernström, för när han positionerat sig fel i uppspelet och vi tappar boll så måste han varje gång ta en väldigt uppoffrande löpning tillbaka för att jaga i fatt sin gubbe. Hälften av gångerna så lyckas han och får en sjungande hurrarop från publiken, men den andra hälften gör att vi står väldigt sårbara bakåt. Så även om vi gillar att se hjärta i en defensiv löpning så föredrar i alla fall jag att vi undviker situationen helt och hållet.

Ni som fortfarande tvivlar på mig och anser mig vara ett ”Råsundafetto” som bara vill klaga. Kika in kommande matcher, om han nu får chansen igen, eller tidigare matcher och jämför Tjernströms och Ortiz positionsspel. Ni kommer se något i hästväg var det gäller defensiva rusher från den ena och ett följsamt och noga övervägt spel från den andra.

Så nu slår jag ner min näve och tackar Tjernström för allt han åstadkommit för denna klubb, jag hoppas att han fortfarande har hjärtat och orken kvar att som inhoppare komma in och rusa mot slutet av matcher. För även jag vet att hjärta är viktigt, men tyvärr kan, likt en kropp, inte heller ett fotbollslag fungera utan en hjärna och tyvärr är det där det brister för Tjernkraften.

I korthet:

För att redan nu bemöta frågan ”men vem skall vi spela istället?” varför inte Walid Atta som en mer renodlad defensiv mitt, för att kunna flytta upp en kreativ Ortiz i banan. Eller Walker som många säkert ser som en självklar kandidat som nu tyvärr missat inledningen. Jag ser även hellre Pierre Bengtsson på positionen, trots hans mindre bra insats gårdagsmatchens första hälft.

Thorstensson var tyvärr inte alls bra igår, visst sprang han en del och försökte löpa på yta, men det saknades tanke bakom löpningarna och även hunger i viss mån, i alla fall i jämförelse med Kalmar-matchen.

Burgic, jag saknar dig något otroligt på planen.

Give us the Walker

Give us the Özkan

Målvaktsfrågan har gått het på GF, med all rätt. Visst har Örlund undvikit nätrassel bakom sig (i alla när domaren inte blåst) men en målvakt skall också ge sin backlinje trygghet. Och det gör inte Örlund. Tyvärr har vi ju ingen att sätta in i hans ställe.

Så, nya tag inför söndag, se denna match som en plattmatch som varje säsong har. BP har börjat bra, men det är dags att ta ner den väldigt avlägsna bastarden till släkting på jorden igen.

Idag nöjer jag mig med att vara stolt

I november förra året, dagarna efter att Rikard Norling tillsammans med Charlie, Ola och Nebo, fått lämna klubben minns jag att jag talade med en bekant med viss insyn i klubben. Vi talade om den nya tränaren Mikael Stahre och vad denne skulle göra för att förändra AIK:s taffata insats under året.

Sedan Mikael Stahre presenterats offentligt och hunnit kolla på många timmar av video var han bestämd. Det första han skulle sätta tänderna i var försvarsspelet – något han ansåg som totalt fyllt med brister under 2008. Sagt och gjort – Stahre satte sig ner och började rita.

Under hela försäsongen och framförallt igår kväll kunde vi se resultatet. För även om en skrikande holländare gör sitt spelar AIK en bättre defensiv överlag i år, något som kan bära långt i årets Allsvenska. Stahre har valt att spela lägre med ytterbackarna – något som inte påverkar offensiven nämnvärt med spelare som Mutumba och Özkan. För första gången sedan Rubarths glansdagar har vi kantspelare som klarar av att slå ut sin ytterback på egen hand.

På innermittfältet har Jorge Ortiz både slutat kladda på bollen och slutat falla så fort han känner en hand i ryggen. Det har i sin tur inneburit att han har växt ut till en balansspelare med Dulee/Derek-potential. Han är inte där än, men nog känns det som om han kommer hitta dit.

Tillsammans med Tjerna lyckades Ortiz sätta hård press i andravågen, de få gånger Kalmar faktiskt lyckades spela sig förbi Thorsten och Obolo längst fram. För egen del har jag fortfarande svårt att förstå varför Tjernström fortsätter springa i djupled. Den offensiva kraft hans löpningar innebär ska inte underskattas. Men jag kan på inget sätt se hur de väger upp de hav av ytor han lämnar åt Ortiz att hantera defensivt. Tjerna i djupled är ett Norling-arv jag helst sluppit.

I övrigt har Stahre ändrat mycket lite jämfört med det spel som Norling ville spela. Däremot har Stahre lyckats återinföra den frenesi, kampvilja och det hårda jobb som präglade Norlings AIK 2005-2006, men som denne senare tappade bort i jakten på utveckling.

För AIK:s del handlar det om att fortsätta vara ödmjuka och hålla fötterna på jorden. Media har redan jobbat in budskapet om det nya, hårda och öppna AIK. Men har glömt att AIK är en klubb som också lätt hamnar i ett tillstånd av hybris, såväl på läktaren som på planen. Om än Stahre antagligen är högst medveten om de kaxiga uttalanden han fäller efter matchen igår vill jag helst vänta några omgångar till innan jag knyter näven och konstaterar att den nygamla AIK är tillbaka på riktigt. Och att man blir ett lag som klarar av att prestera också när de förväntas vinna. Idag nöjer jag mig med att bara vara stolt.