Obolo, Hooiveld och framtiden

Fotboll, Allsvenskan, IFK Göteborg - AIK

Inför säsongen 2009 kände jag bara en enda trygghet i den trupp som Mikael Stahre förfogade över; att Ivan Obolo skulle prestera. För Ivan Obolo hade presterat i varenda AIK-minut hade spelat sedan han för första gången flöt över Råsundas gräs i juli 2007. Och Obolo presterade planenligt under säsongen, men han tog inte guldet till Solna på egen hand. Han utgjorde bara den första kotan i en ryggrad som utgjorde grunden i den starkaste AIK-defensiv vi sett sedan Stuart Baxters dagar. Ett år senare är ryggraden till tre fjärdedelar borta. Men det finns ingen anledning till panik. In Wesström we trust. Fortsätt läsa…

Media inför avgörandet

Som väntat vräker media på med all kraft såhär dagarna innan. Och tur är väl det, för hur skulle man annars slå ihjäl tiden fram till söndag? Vi har samlat ihop ett gäng länkar som sammanfattar dagens mediala utbud. Fyll på i kommentarerna om det är något som saknas! Fortsätt läsa…

Åh alltid är vi mer er..

Ända sedan bollen sparkades av i april – eller egentligen ända sedan den 10:e november 2008 – har jag drivit AIK i mig själv framåt genom att ingjuta en kontinuerlig känsla av pessimism. Genom att ständigt förvänta mig att det går åt helvete förr eller senare. Det är så jag har skyddat mig – byggt upp en fallskärm som ska rädda mig mot motgångar och besvikelser. Det blir väl så, efter år av Superettan, fall på mållinjen och en stor, fet organisationskris. Men nu, när allt ska ställas på sin spets, har det blivit dags att kasta allting överbord. Släppa taget, gå all-in och tro på att vi vinner den här skiten. Det är så lite som skiljer mellan svart och blåvitt. När slumpen och tillfälligheter ska avgöra var SM-guldet hamnar 2009 är hoppet och modet det enda vi har att luta oss emot. Och jag tror på AIK. Jag vet att dom vågar. Fortsätt läsa…

Allt krut på avskedsfesten – på måndag tar vi revansch

Fotboll, allsvenskan, Helsingborg - AIK

Foto: Bildbyrån

AIK kom till Olympia som nyblivna favoriter till SM-guldet. Med samma poäng som IFK Göteborg och en match mindre spelad. Just då, när laget borde explodera i en viljeinsats som överträffar allt vi har sett tidigare på säsongen, bjuds vi på en av årets mest tafatta och höglösa insatser. Det kanske är början på en mental kollaps. Det kanske är en väckarklocka. Hur som helst känns det jävligt tomt just nu. Nu vill jag se att Stahres mannar låter antagonisterna sota för den här förlusten på måndag. Big time. Fortsätt läsa…

AIK i korthet – 7/9-09

Ni som har följt AIKBLOGGEN en tid vet att vi tidigare körde en inläggsserie som vi kallade för AIK-veckan. Av olika orsaker publiceras den inte sedan en tid tillbaka. Men vi kommer att pröva en ny grej. Korta kommentarer kring aktuella AIK-nyheter; så gott som dagligen. Detta är det första ”AIK i korthet”. Vad tycker ni? Fortsätt läsa…

Seger med guldkant

Matchen mot Trelleborg kom som ett perfekt avbrott från all spekulation och fokus kring Ivan Obolos vara eller icke vara i AIK. Såsom matchen såg ut så var det nästan som en kur mot allt som oroat oss de senaste dagarna. Det mesta av spelet som AIK skapade kom via kanterna och de riktiga långbollarna mot Obolo lös med sin frånvaro. Obolo var inte alls så tongivande som han brukar vara och det var istället Antonio Flavio som klev fram och tog huvudrollen på topp.

Det var guldkant på spelet i vissa stunder, även om tempot ibland haltade och målen som vanligt inte trillade in i massor. Det vi fick se mot Trelleborg var tveklöst det bästa kantspelet vi sett i år. Till stor del kan detta förklaras med att Trelleborgs defensiv sviktade rejält på kanterna och att deras offensivt lagda yttrermittfältare ofta hamnade helt fel i sina positioner. Detta ledde till nästan löjligt stora ytor i vissa moment, men även när ytterbackarna låg på så såg AIK överlägsna ut i en-mot-en situationerna. Trots Trelleborgs defensiva svagheter så ska man inte bortse från att kantspringarna i AIK gjorde det mycket bra. Pavey, idag högerback, löpte i precis rätt ytor hela tiden samtidigt som Mutumba briljerade i en-mot-en spelet. Om inläggen hade varit battre från högerduon hade det kunna bli riktigt många mål idag. På vänsterkanten hade Bojan lekstuga tillsammans med Markus Jonsson under de första tio minuterna, men Trelleborg lyckades stänga ner den kanten efter en minst sagt skakig inledning.

En anledning till att kantspelet fungerade så bra var att AIK lyckades suga in mycket Trelleborgsspelare centralt. Både Jorge Ortiz och Dulee Johnson spelade oerhört stabilt och det kändes tryggt att ha Ortiz tillbaka på mitten. De var säkra i sitt enkla passningsspel och även defensivt lyckades de stoppa Trelleborg från att bygga upp det livsfarliga djupledsspel som de ofta visat upp på hemmaplan. Framförallt Ortiz stod ivägen for det mesta och det är i just balansspelet som han visar sin riktiga klass.

Om man ser till individuella prestationer så lyser Antonio Flavios uppvisning absolut starkast. Han visade upp en bländande teknik vars like inte setts på en allsvensk plan den här säsongen. Han var outstanding i långa stunder och var ett ständigt orosmoment for ett Trelleborgsförsvar som gång på gång föll för hans finter. Han hade även en del skott, men han behöver skjuta in sig innan första målet kommer. Det första av många vågar jag faktiskt säga.

Någon som hade siktet inställt var Dulee Johnson. Vid två tillfällen kunde han ohotat driva fram mot Trelleborgs raka backmur. Från läktarhåll skreks det ”skjuuuuuut” tills luften tog slut i 25 000 lungor, men Dulee var kylig de två gånger han fick chansen och han sköt i precis rätt lägen. Det första skottet styrdes strax över, men i den 64:e minuten satt hans skott precis där det skulle och 1-0 var ett faktum. Det var en skruvad projektil som gick rakt upp i krysset. Helt var otagbart för annars duktige Viktor Noring.

Trelleborg har massvis av talang offensivt, men trots att AIK drog ner på tempot och lät Trelleborg komma in i matchen efter 1-0 så skapade de inte tillräckligt många farliga chanser. Deras bästa läge kom i matchens absolut sista sekunder då en djupledsboll med lite tur letade sig igenom AIK:s försvar till en friställd Marcus Pode. Men Daniel Örlund visade att AIK har kvalitet på alla platser med en matchvinnande räddning precis innan slutsignalen ljöd.

Den återvunna serieledningen var precis vad som behövdes för att lätta lite på oron inför transferryktena. Om det här var Obolos sista match i AIK var det knappast en avskedsmatch värd att minnas. Han var inte direkt dålig, men inte heller så stabil som han brukar vara. Det var en del svaga avslut och ett antal missade passningar där hans speciella vricknigar inte gick hem. Man kan roa sig med att spekulera om Ivan mörkade formen för att inte bli såld, eller om han redan är såld och har tankarna någon annanstans. Förmodligen var det helt enkelt inte hans match idag. Hans relativt svaga insats idag kanske gör så att det gör lite mindre ont om han blir såld. Men jag skulle ändå vilja säga att eftersom detta inte var ett värdigt avslut för vår argentinska idol så skulle han gärna kunna få fortsätta i AIK lite längre.

Serieledning har vi, åtminstone i en dag till. Och visst känns det efter den här matchen som om vi har ett lag som kan vara med och kriga i toppen. Men visst - Obolos vara eller icke vara; det är kanske fortfarande frågan.

AIK vägrar släppa taget om toppen

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Följde matchen igår via Sveriges Radio och SvFF:s livescore. I vanliga fall är det snudd på outhärdligt. Igår var det värre. Men när hjärtat slutligen fick lämna halsgropen efter drygt två timmars terror kändes 0-0 verkligen som den seger jag förutspådde att resultatet skulle kännas som inför matchen. Malmö borta har blivit en mardrömsmatch och AIK var i vanlig ordning utspelade och saknade all form av offensiv kraft. Skillnaden mot tidigare år? Vi får med oss poäng ändå. Stahres manskap saknar kunnandet just nu, men definitivt inte viljan.

Ska man trots allt vara pessimistisk inför fortsättningen har jag förstått att Örlunds nolla igår knappast var resultatet av ett rakt igenom strålande försvarsspel utan snarare Malmös oförmåga att göra mål (även om Stahre hävdade att det ”var hänglås på”). Att kantspelet blir lidande med tre centrala mittfältare från start (Pierre Bengtsson har verkligen hamnat i frysboxen) är inget konstigt i sig, och AIK hade visserligen sju gubbar borta igår. Men det offensiva spelet har hackat hela säsongen, även med Mutumba, Bojan och Özkan på planen. Om Stahre inte får ordning på offensiven kommer AIK inte att kunna kriga i den absoluta toppen redan i år.

Örlund fortsätter att imponera och många röster har höjts angående den stundande försäljningen, I nuläget kan vi omöjligen sälja Örlund, det håller jag med om, men minns samtidigt hans tidigare år i AIK och hur hans prestationer kan skifta från säsong till säsong. Om Örlund lämnar inför 2010 kommer det kännas tråkigt, men jag kommer inte att gråta blod. I grund och botten och på lång sikt tror jag att Tomi Maanoja är en bättre målvakt.

Örlund på väg ut och ny målvakt på väg in?

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

AIK är kvar på det berömda topptåget efter gårdagens 1-0-seger mot GAIS och Nisse Johansson är fortfarande enda målskytt på Råsunda efter sommaruppehållet. Men med det spel vi visade upp under måndagskvällen känns det som en tidsfråga innan vi blir avkastade. AIK spelade allt annat än bra och framförallt den första halvleken gränsade till horribelt dålig. Den första analysen som dök upp i  mitt huvud handlar om att AIK:s spel kör fast när Obolo blir isolerad. Och det blev han igår. Totalt isolerad. Richard Ekunde lyckades med något ingen annan svensk mittback lyckats med sedan Obolo anlände till Sverige 2007.

Hörde många runt omkring prata om att GAIS är ett bättre än tabelläget visar. Kunde inte låta bli att tänka att motsatsen kanske ligger närmare sanningen – att AIK är ett sämre lag än tabelläget visar. AIK kämpar, sliter och försöker. Men det offensiva spelet klickar inte. Pierre Bengtssons inhopp får stå som utmärkt exempel för ”vilja men inte kunna-känslan” som omfamnar AIK just nu. Ändå vinner vi fotbollsmatcher. På ett sätt är det imponerande. Ändå står mycket av mitt hopp just nu till Antonio Flavio.

I mina ögon är det bara Dulee Johnson som kommer undan med överbetyg från den här matchen. Dulee spelade inte heller särskilt bra, men han har något som dom andra saknar. Åhh, vad jag älskar att titta på när Dulee spelar fotboll.

Så långt själva matchen. Fotbollsexpressens bevakning från Råsunda kretsar kring att Daniel Örlunds påstådda flytt till Norge och Rosenborg kommer allt närmre. En potentiell ersättare nämns specifikt; den tidigare AIK-keepern Daniel Andersson son har fastnat på bänken i Helsingborg. Men mer intressant i sammanhanget är den resa som Mikael Stahre ska ha gjort till Finland i slutet av förra veckan. Enligt obekräftade uppgifter som AIKBLOGGEN har snappat upp ska Stahre ha besökt HJK Helsingfors, för att scouta/träffa den forne finländske A-landslagsmålvakten Jani Viander. Viander, född 1975, är en rutinerad spelare som har gjort 15 A-landskamper och 230 matcher i finska ligan. Han är 192 cm lång och väger 89 kilo. Läs mer om Viander här.

Örlund gjorde på nytt en stabil insats igår och det skulle vara ett stort slag mot AIK:s toppchanser i höst om han lämnade, egentligen oavsett vad vi får in för ersättare. Å andra sidan, släpper vi Örlund nu så får vi betalt för honom, vilket vi inte får om han lämnar när kontraktet går ut i vinter.

Nu väntar Malmö på torsdag. Läser att Roland Nilsson till slut har begripit att Wilton inte fungerar i en tillbakadragen roll utan ska agera på topp. För min de hade Malmö mer än gärna fått leva i ovisshet ytterligare en match.

Uppdatering: Ser nu att även SvD:s pappersupplaga nämner Jani Viander som tänkbar ersättare till Örlund. Hittar dock inte artikeln på nätet.

Svart i rutan

Comhem, vi börjar om igen, vi glömmer allt, där ute är det så kallt!

Jag var otroligt laddad, först Vångvallen sedan Emirates Stadium. Ölen stod kall och klar på bordet, mina babyback ribs hade precis serverats och allt kändes underbart. Startelvan lanserades och jag blev förvånad och glad, men kände viss oro för matchformen hos vissa spelare. Sedan blev allt svart, först i sinnet och sedan i rutan. Tack Comhem.

Första halvlek verkade det som grabbarna missförstått zonspel och istället trodde att Stahre ville ha ”konspel”, för så stillastående var det, både offensivt och defensivt. Utifrån min kunskap av fotboll vet jag att detta allt som oftast inte skapas av att spelarna är ovilliga utan av att de inte är helt på det klara med hur taktiken skall sättas i verket. Förvirring är oftast stillaståendets moder i fotboll.
Ljuspunkter i ”frys-till-is-leken” är Miran Burgic och Bojan som jag tycker visade goda tendenser, i alla fall under den halvlek som jag fick se. Tack Comhem.

Jag vill lämna matchen där, inte bara för att jag missade andra halvlek, utan även för att jag nu vill koncentrera mig på vad som komma skall, inte bara i nästa omgång utan även på vad som sker efter uppehållet. Och då menar jag inte uppehållet i rutan. Tack Comhem.

Som ni kunde läsa i min intervju med Kevin Walker har han som målsättning att vara tillbaka i spel i slutet av maj. Önsketänkande kanske, men han behövs något otroligt för att skapa balans på mitten.

Många skriker efter Tjerna då de ser allt väldigt svart och vitt, det vill säga att vi har förlorat två matcher och Tjerna har inte spelat. Om man skulle gå in på en djupare analys skulle man se att det inte är Tjernström vi saknar utan en balansspelande innermitt med hög fotbollsintelligens. Tjerna må vara en kämpe och vår kapten, men han är inte en balansspelare med högt fotbollsIQ.

Jag hade förhoppningar om att Pierre skulle kunna axla manteln bitvis, men fick på truten omgående då han hade stora svårigheter när han fick chansen, dock vill jag inte såga bort honom totalt, han har kunskapen i sig. Nej, först och främst vill jag ha tillbaka Kevin, först då tror jag vi kan hitta balansen.

Vidare ser nog fler än mig att vi kanske inte behöver skrika efter en ny anfallare, vi har Burgic. Visst sumpade han ett par chanser i matchen, men han var där och han visade prov på god positionering.

Vi behöver en ny målvakt. ”Örat” må ha varit godkänd under den del av matchen jag såg. Tack Comhem. Men som jag tidigare påtalat alltför många gånger är att en målvakts uppgift är inte bara att vara duktig med händerna utan även att skapa en trygghet i defensiven. Detta gör inte Örlund.

Slutsats?

Nej, ingen medicin funnen än för den åkomma som idag spökar hos grabbarna, men jag tror mig se en bromsmedicin att slänga in.  Atta som defensiv innermitt och spela med Ortiz högre upp i plan. Jag vill se Mutumba till höger och Bojan till vänster med en mer fri roll där han kan skära in i mitten. Jag vill se att Nisse vågar gå upp i plan från sin vänsterbackplats. Jag vill se att Miran får chansen i ett flertal matcher framöver och jag vill se fler utskällningar och utbrott från Jos. Till sist vill jag även se det kortpassningsspel som jag vet Stahre vill ha.

Upp med hakan, ut med Bojent och in med magen…

Ps. Tack Comhem.

Se på fan!

Positiva omnämnanden och AIK Fotboll i samma artikel! Det var sannerligen inte igår! Kul för Maanoja. Som jag snabbt har tagit till mitt hjärta och som jag tror väldigt mycket på. För min del får Örlund gärna stanna i Norge. Förhoppningsvis cashar vi in rätt hyfsat också sedan han enligt uppgifter har gjort något av en succé i väst.

Den stora målvaktsfrågan inför nästa säsong är således vem som ska backa upp Maanoja. Och det är ju inte en sådär jättestor fråga egentligen. Med tanke på omständigheterna. Bergh känns OK som andrakeeper. Frågan är om han nöjer sig med att vara förpassad till bänken så länge Maanoja är skadefri? Jag är tveksam – inte minst sedan han fått smaka på några allsvenska matcher den här säsongen.