Foto: Bildbyrån

5. Bojan Djordjic

Efter en vår där Bojan stundtals tycktes petad och i det närmaste i Stahres frysfack måste han betraktas som en skräll på den här listan. Men ända sedan han kom tillbaka till Sverige har han varit misstrodd, hånad och skadad. Och sedan rövargänget seglade upp som en guldkandidat på allvar har Bojan förvandlats till en härförare av stora mått. Han har manat på, han har tagit strategiska tacklingar och han har stått för avgörande insatser i pressade lägen. I september skrev jag att Bojan är kraften som förenar AIK på planen med AIK på läktaren. På många sätt visade sig den kraften vara avgörande i slutändan.

4. Martin Mutumba

Han inledde säsongen som en utskrattad utfyllnadsvärvning. Han avslutade den som Allsvenskans mest jagade spelare. Martin har visserligen haft några dippar under säsongen, men i ett AIK som har gått på offensiv tomgång har han varit ovärderlig. Allteftersom säsongen har fortlöpt har han blivit bättre och bättre på att kombinera show och effektivitet. Jag kan inte tänka mig att någon annan offensiv spelare i Allsvenskan har så hög procent i en mot en-lägen. Och han kommer att bli ännu bättre 2LAX10

3. Ivan Obolo

Gracias grande Obolo. För att du höll oss kvar i toppen under våren, för att du aldrig är skadad och för att du alltid är så otroligt laglojal. Ivan Obolos betydelse för AIK kan inte överskattas, om än den inte var lika uppenbar under senare delen av säsongen. Han nickar bort fasta situationer, han är en fantastisk bollmottagare och han levererar vidare i ett högt tempo. Stor anledning till att Antonio Flavio hittade rätt så snabbt i AIK.

2. Jos Hooiveld

Många hyllade honom stort innan han ens hunnit sätta foten på Skytteholm. Och många fick anledning att jubla vidare även efter debuten. Redan från första tacklingen stod det klart att Wesström hade hittat rätt. Jos Hooiveld stod för allt som AIK har saknat tidigare år; karaktär, ledaregenskaper och ett strålande mittbacksspel. Måste vara kvar i klubben om AIK ska ha någon möjlighet att nå Champions League.

1. Jorge Ortiz

Som jag har försvarat den här mannen. Bitit ihop och gett mig fan på att inte sluta tro. Under hela 2008 när kritiken haglade mot Ortiz som sades vara alldeles för tunn, alldeles för långsam och alldeles för dålig i största allmänhet. Därför känns det så otroligt bra nu. Många glömmer bort Ortiz när de talar om nyckelspelare hos svenska mästarna. I mina ögon råder det inga tvivel. Jorge Ortiz kombinerar ett internationellt passningsspel med ett tacklingsspel och en uthållighet som är unik i Sverige. Allsvenskans bästa mittfältare och AIK:s mest värdefulla spelare guldåret 2LAX9.

Bubblare: Daniel Örlund

***

I och med detta kör vi igång ett svep med olika listor som tillsammans sammanfattar säsongen 2LAX9. Imorgon listar vi Årets viktigaste mål.

Fyll gärna på med egna listor i kommentarsfälten!

Foto: Bildbyrån

AIK kom till Olympia som nyblivna favoriter till SM-guldet. Med samma poäng som IFK Göteborg och en match mindre spelad. Just då, när laget borde explodera i en viljeinsats som överträffar allt vi har sett tidigare på säsongen, bjuds vi på en av årets mest tafatta och höglösa insatser. Det kanske är början på en mental kollaps. Det kanske är en väckarklocka. Hur som helst känns det jävligt tomt just nu. Nu vill jag se att Stahres mannar låter antagonisterna sota för den här förlusten på måndag. Big time.

17.50 anlände jag till Ängby för att följa matchen på Olympia. Satte mig på en stol framför TV:n. I soffan bredvid låg min treåriga kusin och sov. Han sov där, nonstop, rakt igenom hela matchen. Såhär i efterhand kan man konstatera att hans trötthet får stå symbol för AIK:s insats på Olympia. Det kändes liksom… sömnigt.

Att Helsingborg ledde med två bollar i halvtid speglade trots allt inte matchbilden, men såsom AIK uppträdde under den första halvleken kändes det heller inte helt ologiskt. Det här var inte AIK:s dag. Men ser man tillbaka över året har det varit idel sådana dagar. Dagar som det stått skrivet i stjärnorna att AIK bara ska förlora, eller åtminstone tappa poäng. Dagar då AIK har trotsat ödet, kommit tillbaka, låtit moralen tala och stulit med sig viktiga pinnar i alla fall.

Idag hjälpte ingenting. Inte ens ett billigt skitsjälvmål med halvtimmen kvar fick AIK-laget att hitta den där oövervinnliga känslan. Bojan försökte. Han skrek på domaren, gestikulerade vilt, drog på sig ett dumt gult kort och hoppade i gräset i desperat förtvivlan. Han stirrade med svarta Gattuso-ögon. Men det kokade liksom aldrig upp.

När Martin Mutumba drar på sig AIK-dressen blir det sällan sömnigt. Han är inte alltid briljant, Mutumba. Men han har en förmåga att pumpa in hopp i sina medspelare, även när det går grus i maskineriet. Och när Mutumba ersattes av en Özkan som är så otroligt långt ifrån fornstora dagar tappade AIK en dimension i kantspelet som man inte lyckades ersätta idag. Vi behöver ha Mutumba med oss ändå in på upploppet.

Men. Och detta är det stort men. Vi förlorar på en numera sällsynt Örat-tabbe. Och detta var vår första förlust sedan i maj. Vi har fortfarande en fantastisk chans att vinna den här jäkla serien. Vi kan göra det på vilja. Vi kan göra det genom briljans.

Hur vi än gör – nu är det nog med trötta matcher den här säsongen. Det är tid att bryta ihop och komma igen. På måndag är det avskedsfest på Råsunda. Då kör vi!

Bojan ser dubbelt

Bojan i en numera klassisk Bojan-intervju. Samma retorik, samma språk, samma ordval. Bojan levererar igen!

And If You Know Your History

Simon Bank recenserar Tattersall och ger den 4 av 5 plus. I tider där dom flesta AIK-supportrar ger lika mycket för svensk sportjournalistik som toalettvattnet de pissar i hemma, vill jag ändå, diskret men äkta, hylla Simon Bank för de texter han skriver.

AIK chockar – ger inte backstjärna nytt kontrakt

Om än uppgifterna inte är bekräftade talar väl det mesta för att Jonsson lämnar efter säsongen. Däremot talar väl ganska lite för att han skulle lämna för just Kalmar? Sämre lön, sämre stad, sämre fotbollslag. Nej, Jonsson har ställt in siktet på utlandet. Och jag gissar att ett eventuellt Jonsson-tapp kommer att betyda mer än många tror.

På måndag är det ny match i Allsvenskan. Mot Häcken på Rambergsvallen. En införrapport kommer i helgen. Håll utkik!

Det här verkar ju intressant. Jag sitter ju inte direkt på en ledarpost på mitt jobb, men nog fan skulle jag kunna vältra mig i Stahre/Wesström i några timmar.

Stängd biljettförsäljning i Göteborg

Ett jäkla liv om dessa biljetter till Göteborg. Nu är biljettförsäljningen tydligen stängd. Jag har länge gott i tankar om att fira SM-guldet på pressläktaren. Det skulle svida i många journalistsjälar. Noterade häromdagen i SVT:s ”Sportpanelen” att några av dem skämdes i efterhand för att de klappat försynt när Zlatan gjorde 2-1 mot Ungern i VM-kvalet.

”Därför är Obolo så svårsåld”

AIK och Obolo förhandlar inte om ett nytt kontrakt, enligt Patrik Mörk. Inte direkt oväntat men det suger ju likväl. Någon klubb ute i Europa kommer att göra sig ett rejält klipp om Obolo går som Bosman.

Solnadagen den 12:e september – stor fest i Solna

Precis som speakern på Råsunda meddelade i måndags kommer AIK Fotboll att medverka på Solna-dagen; ett litet PR-jippo som bygden anordnar. Som jag förstod kommer man bland annat att kränga grejer i välgörande ändamål. Sånt biter bra på mig.

Biljettkaos i Göteborg

Mera om biljettkaoset, för den som vill gotta sig i detta. Youssef Bennani redogör. Han är bra på sånt, Youssef.

AIK-glädje över Bojans beslut

Apropå Bojan, AIK-kärlek och publikfrieri. Jag skrev en liten krönika på ämnet tidigare idag. Här.

Foto: Bildbyrån

Eller att älska AIK. För det är ju vad detta handlar om.

Under alla år som jag har följt klubben (ja, det börjar bli ganska många) har frågan om kärleken till AIK ständigt debatterats supportrar emellan. Vem som är mest supporter eller vem som älskar AIK mest har såklart aldrig besvarats. Men vi har alltid kunnat enas om att när supportrar flyttar ner på planen och blir spelare, när dom drar på sig stället, ger sig ut på mattan och krigar i AIK:s namn – då är dom hjältar utan dess like.

Det finns ingenting som får oss att skaka så mycket av glädje, upphetsning och kärlek som när spelare deklarerar känslor som liknar våra. Som vi kan känna igen oss i och som vi kan relatera till. På något sätt förstärker det våra känslor och skänker trygghet i vår tro på dom som representerar oss. Spelare som förankrar bilden av AIK. Spelare som kung Johan Mjällby, Tomas Lagerlöf, Sven Dahlkvist och Krister Nordin.

Bojan Djordjic stannar i AIK. Och Bojan, rik av egen erfarenhet, vet precis hur han ska smörja den krävande AIK-pöbeln. Att Bojan Djordjic är en person som trivs i rampljuset har knappast undgått någon, och ibland ger han intrycket av att så ivrigt vilja rusa till legendstatus i AIK-led att han tar till alla möjliga knep. Likväl är han en fantastisk karaktär, en bra spelare och antagligen en oersättlig personlighet i truppen. På ett sätt är Bojan redan en legend. Han har ett sätt som gör honom oförglömlig. Men han är ingen AIK-legend. Ännu.

Så… All den kärlek som nu kastas mot Bojan Djordjic är säkert genuin. Den kanske är befogad. Eller rent av; den kanske inte är tillräcklig för en man som har varit AIK:are som barnsben och som aldrig missar ett tillfälle att berätta om klubbens förträfflighet. Och som hatar DIF som pesten. Och som dessutom väljer bort stora pengar i Israel för guldjakt i Sverige.

Men ytterst kanske all denna kärlek bara är ett bevis på att vi trånar till förbannelse efter den genuina känslan som är AIK – också bland våra spelare. Bort från kommersialisering. Bort från jippo. Bort från pengar och jakten på något bättre. När Bojan slår sig för bröstet, rakt över den svartgula skölden, sådär stolt som om han vore en av oss. Då kan vi glömma, om än bara för någon sekund. Då är han kraften som förenar AIK på planen med AIK på läktaren. Då är vi AIK – historia, tradition och kärlek.

Tungt skadebakslag för AIK

Nu gäller det att Gabbe håller sig hel i september. En månad borde han väl kunna greja? Eller är Flavio en rimlig backup som högerytter? Men vi kommer att behöva Pavey på blöta höstplaner i oktober, han må vara tillbaka då.. Förbannat dessutom, att när truppen äntligen ser hyfsat skadefri ut, ja då blir det nytt manfall..

Lukic vädrade faran: ”Såg att det skulle gå åt helvete”

”När jag förstod att det här kommer att gå rakt åt helvetet, då ville jag inte medverka. Djurgården är en klubb jag älskar och som finns i mitt hjärta. Att sänka dem till den grad att de åker ut ville jag inte vara med om”. Zoran Lukic – en feg baktalare eller en man som gjorde det enda rätta? Vad tycker ni?

Fick ett SMS av Bojan…

Lite väl populistiskt för min smak, men va fan! Bojan är en fantastisk karaktär och det känns förbannat bra att han stanna i AIK, förhoppningsvis i många år framöver.

Alm ger lugnande besked: ”Ingen fara med Mutumba”

Ingen fara med Mutumba alltså. Men det är ju inte bra att han ligger med kramper sista tjugo i varenda match. En bristning hänger i luften… Men viktigast av allt att Örlund tycks på benen snart igen. Fanns det någon på Råsunda som satt och kände sig trygg med den gode Bergh mellan stoparna igår?

Häcken som runner-up. AIK-Gud, 0-1

Frank Ågren kallar Mikael Stahre för Bajare. Sådant dravel rinner av mig som vatten och får mig bara att garva ännu högre åt misären på Söder.

Men vi gnagare borde fortfarande förvänta oss att det blir både rampljus och hjärtsvikt den här helgen. Det beror inte på att TV4 valt att visa vår match och det beror knappast på att Patrick Ekwall därmed är på visit i Solna. Det har inte heller något att göra med att AIK har en god chans att ta tillbaka serieledningen den här omgången. Den riktiga nervositeten och det mediala fokuset kommer istället handla om Ivan Obolo. För hur tungt det än känns så måste man acceptera att Ivan kan vara på väg bort. Det mesta har sagts om vad en forsäljning skulle innebära och även om det är nödvändigt så skulle det kännas oerhört bittert att förlora Ivan i det här läget. Men risken finns alltså att matchen mot Trelleborg blir Ivans absolut sista framträdande på Råsunda.

Vem vet hur saker och ting kommer se ut när helgen är över? Egentligen är det kanske dumt att oroa sig för framtida försäljningar och tabellplaceringar. Ett sätt att bevara sin kardiovaskulära hälsa är att liksom Micke Stahre ta en match i taget och helt enkelt lägga all sin fokus på vår närmaste uppgift, Trelleborg.

Eftersom Trelleborg är ett av de mest anonyma lagen i Allsvenskan så tänkte jag dra upp lite korta fakta. Laget kommer från den Nordtyska staden med samma namn och de spelar sin fotboll på anrika Tjångavallen. Deras supporterklubb kallades länge for Evy Palm eftersom staden Trelleborg givetvis är mest känd for sina vackra palmträd. Supporterklubben bytte sedemera namn till True Blue, ett namn som nyligen ändrades till True Blues då en fördubbling av medlemsantalet gjorde att man äntligen kunde börja använda pluralformen.

Trelleborgs nyckelspelare inför den här säsongen var Rasmus Bengtsson, som trots sin ringa ålder har gjort sig känd för sin styrka i defensiven, sitt säkra positionsspel och sin förmåga att skriva på två kontrakt samtidigt. Tyvärr ledde den senare färdigheten till att han nu inte längre spelar i Trelleborg.

Men laget har faktiskt, om man ska vara allvarlig för en stund, klarat sig bra utan Rasmus Bengtsson. 4-0 senast mot Halmstad vittnar om ett Trelleborg som är slagkraftiga på hemmaplan och faktiskt mycket starka i offensiven; ryktet till trots. Med talanger som Andreas Drugge, Fredrik Jensen, Kristian Haynes och Marcus Pode har Trelleborg gått från att vara ett noll-noll-gäng till att bli ett riktigt målfarligt lag med ett djupledsspel av hög allsvensk klass. Problemen för Trelleborg återfinns snarare i det defensiva mittfältet och i deras usla facit på bortaplan. Något som kanske kan båda gott för AIK.

Något annat som talar för Gnaget är att Jorge Ortiz och Bojan Djordjic är tillbaka från sina avstängningar. De båda saknades enormt i senaste matchen mot Kalmar och deras frånvaro var ett stort skäl till att vi förlorade mittfältskampen i den matchen.

Bojan är nu inte direkt den sortens spelare som man vinner mittfältsstrider med. Han kan till och med ses som lite utav en defensiv risk ibland. Men han är en av mycket få spelare i dagens AIK som har tillräckligt med offensiv kvalitet för att kunna lägga exakta passningar som river upp sår i motståndarförsvaren. Bojans klass lyser kanske bara igenom i enstaka moment under en match, men det är precis dessa moment som har avgjort flera matcher i AIK:s favör den här säsongen. Jämnheten och styrkan har istället Ortiz stått för, och tillsammans med Bojans spetskompetens och vinnarmentalitet skapas det en mycket bra balans på mittfältet. Det är knappast en slump att AIK inte har förlorat en enda match där både Ortiz och Bojan varit på planen.

AIK får lov att klara sig utan avstängde Nils-Eric Johansson, som faktiskt är vår mesta målskytt på Råsunda i år. Om vänsterbacksplatsen lämnas över till Pierre Bengtsson så undrar man om även Talangen då spelar sin sista match i AIK. Det kanske är läge att ge honom en extra applåd efter matchen.

Eftersom det här mycket väl kan vara sista gången vi ser Ivan Obolo på Råsunda så bör vi verkligen ta chansen att njuta av hans smokinglir, för om han försvinner kommer det dröja länge innan vi får se en spelare av den kalibern i AIK igen. Ta även tillfället i akt och hylla Ivan riktigt rejält. Om Ivan sedan trots allt stannar säsongen ut så vore en hyllning efter Trelleborgsmatchen ändå inte alls fel, eftersom han om någon förtjänar att bli hedrad sju dagar i veckan. Med det sagt kan man alltid hoppas att vi får chansen att hylla honom igen en vecka senare, i cupmatchen mot Häcken. Men helst av allt skulle jag vilja kunna tacka honom efter matchen mot Göteborg i november.

Ah, visst fan. En match i taget var det… Nu kör vi över Trelleborg!

AIK begav sig alltså till Hallstavik i hjärtat av Roslagen för att ta sig an bottenlaget i Superettan, en gång i tiden anrika IFK Norrköping. Matchen slutade 1-1, AIK var nöjda, IFK var nöjda och äntligen är uppehållet snart över. På söndag väntar Örebro på Behrn Arena. Ett Örebro som i sin tur genrepade mot Assyriska – en match man vann med 2-1. Många AIK:are väntas vara på plats i Örebro och förutom själva matchen kommer de också att bjudas på premiärspelningen av Millencolins nya singel – en låt om Örebro i samarbete med ÖSK Fotboll. Inte dumt alls!

Bojan Djordjic förlängde alltså kontraktet i veckan, medan Wesström fick den otacksamma uppgiften att meddela Bojent att det är slutspelat i svartgult. Troligtvis kommer fler spelare gå samma öde till mötes och Wesström öppnade dessutom för utlåningar i en intervju med Svenska Fans.

Mycket av veckan har fortsättningsvis kretsat kring Dulee Johnson och dennes tränings- samt matchcomeback i AIK. Dulee är antagligen högaktuell för spel mot Örebro, även om både Stahre och Wesström tycks mena att han inte är i 100 % fysisk form. Dulee själv är glad att vara tillbaka och är rörande överens med ledarstaben om att han har mognat i Israel. I matchen mot Norrköping spelade han 20 minuter och gjorde en enligt rapporter en godkänd insats.

I övrigt hände det inte sådär rasande mycket förra veckan. Bloggen ”En röd-gul röra” satte fart på Gnagarforum genom att hävda att Ivan Obolo skulle vara överens med Elfsborg och AIK Media har bjudit på ett spännande bakom kulisserna-reportage med Björn Wesström (del 1 och del 2).

AIKbloggen kommer idag eller i dagarna att lansera en ny design. När den väl är uppe och Allsvenskan kickar igång igen ska inläggsfrekvensen bli högre och bloggen sedermera bättre än någonsin. Håll utkik!

Inför kvällens match i Gefle har jag läst Raffe Sundbergs införrapport. Jag brukar aldrig läsa införrapporterna annars. Efteråt är jag mest orolig över hur jag ska kunna få ihop så jäkla mycket text i min egen rapport inför derbyt på torsdag. Räkna med en kortare variant.

Det rapporteras om ett skadeskjutet AIK som tar sig an Gefle ikväll. Planens bäste spelare mot Elfsborg, Bojan Djordjic saknas, men själv är jag mest orolig över att trion Pavey, Hooiveld och Obolo samtliga står på två gula kort och blir avstängda i derbyt vid ytterligare kort ikväll. Har vi otur har vi lika kort om spelare som Bajen på torsdag.

Förjävla skönt att vi går mot uppehåll. Stahre behöver samla trupperna. Såväl spelare som supportrar går på knäna just nu. I juli börjar det på allvar. Om bollen studsar rätt i två matcher till har vi alla förutsättningar för en trevlig höst. Med eller utan Ivan Obolo.

Brommapojkarna har börjat allsvenskan bra och redan tidigt i matchen förstod man varför. Trots att planen bestod till större delen av grus och sand lyckades hemmalaget rulla på bollen ganska bra. Betydligt bättre än AIK. Första 30 var horribelt usla från AIK:s sida. Framförallt defensiven – varken Jos eller Per Karlsson spelade bra idag. Gissar att Walid Atta stärkte sina aktier för spel i mittförsvaret bara genom att sitta på bänken och se på.

Tommy skrev i veckan att det är dags att tacka och säga adjö till Tjerna i startelvan. Det dröjde 45 minuter till, sen tröttnade Stahre också. Pierre visade sig vara en bättre lekkamrat till den nya Ortiz. Och såg till att nya Ortiz kunde dominera ännu mer i andra halvlek.

Viktor Lundberg gör en alldeles strålande A-lagsdebut från start. För dem som ser AIK på Skytteholm om vintrarna är han knappast ett okänt namn och det är knappast heller överraskande att han spelar så bra. Eller att han har bra krut i dojjan.

Stahre tycker att AIK vinner välförtjänt. Det låter jag vara osagt. Men jäklar vad gott det smakar att se bollen rulla i nät på övertid. Övertidsmål – det finns inget bättre!

Gabriel Özkan saknades på nytt. Tidigare i veckan sades att han skulle spela om det inte vore för magsjukan. Innan matchstart idag säger man att han har problem med ljumskarna, men att han bör kunna spela nästa match. Efter matchen säger man att han kommer vara borta på obestämd tid. Det gör mig både besviken och förbannad. Mest förbannad. Vi är förda bakom ljuset. Räknar inte med Özkan innan sommaren.

Bojan tycks ha hamnat i Stahres frysfack. Wesström antyder att vissa i nuvarande trupp inte kommer att få förlängt. Jag ser ett samband. För min del får Stahre gärna byta frysvaror. Saleh mot Bojan. Saleh har varit rejält kass när han har hoppat in mot Malmö och BP.