Alltid när allsvenskan – ”en av de sämre ligorna i Europa” – och dess framtid ska avhandlas så slår debattörerna på auto-pilot och passar fram något av följande argument:
- Serien består av alldeles för många lag.
- Lagen är inte tillräckligt professionella.
- En solidarisk fördelning av den ekonomiska kakan urholkar de svenska klubbarnas konkurrensförmåga
Ja, ni vet. Det är inget fel på argumenten, men vi kan säga två viktiga saker om dem; i botten är det ju bara en mängd olika sätt att säga samma sak. Och problematiken tycks vara fastslagen sedan länge. Klubbarna har för lite pengar för att kunna konkurrera med lag ifrån andra ligor. Fortsätt läsa…
Alla är överens om att Sebastian Eguren inte har infriat förväntningarna. Och med det borde han ha petats för längesen. Nu väljer Wesström att såga sig själv genom att såga Eguren och sätta honom på bänken (förutsatt att tidningsuppgifterna stämmer, men det tvivlar vi väl inte om..?) Vi byter ut en underpresterande Bajen-legendar mot en aldrig underpresterande AIK-legendar. Vi vet precis vad vi har att vänta av Daniel Tjernström imorgon. I en tid som denna är det viktigare än grundkvalité och antal matcher i La Liga. Tjerna kommer aldrig att backa mot Lantz.
I övrigt kan vi konstatera att Wesström väljer att gå ifrån 4-5-1, för att spela med två utpräglade anfallare. Miran Burgic och Pontus Engblom tillsammans borde rent teoretiskt innebära att vi kan spela ett anfallsspel med större variation.
I övrigt är det inte mycket att säga om övriga spelare. Några tycker säkert att Bojan förtjänar bänken, andra riktar frustration mot Mutumba. Å andra sidan gjorde Bojan en klart godkänd insats senast och Mutumba spelade på nytt fram till ett mål. De är en del av problemet, men hela problemet sitter inte där.
Hela laget måste upp i tempo. Springa som fan. Bli lite skitiga.
Nya tider nu. Vi är AIK!
![Foto070[1]](http://aikbloggen.se/files/2010/02/Foto0701-1024x768.jpg "Foto070[1]")
- Foto: eget
Det har väl knappast undgått någon med alla hästar hemma att vårt älskade AIK fyller hundranitton bast idag. Jag brukar passa på att uppmärksamma vår födelsedag för folk som annars inte hade haft en susning eller bara förknippar AIK med det som kvällsblaskorna förmedlar, dvs ond bråd död och allmänna upplopp, typ. Så blev fallet även idag då jag under lunchen styrde kosan från Zinken till Biblioteksgatan för inköp av en flock AIK-bakelser till mina kollegor. Själv har jag, konstigt nog, svårt för gräddbomber trots att allt mellan godis och snacks i övrigt tycks tilltala mig som absint gör en a-lagare. Väl på plats på Wienerkonditoriet så kändes det plötsligt mer äCkta att gå all in på en tårta istället. Den hade ju trots allt en stor AIK sköld till skillnad från bakelserna och när man dessutom fick 10% rabatt mot uppvisande av medlemskortet var saken biff och jag 350 spänn fattigare.
Fortsätt läsa…
Foto: Bildbyrån
Tog en vända förbi Resturang Råsunda på vägen hem idag. Sades en del intressanta saker och Stahre/Wesström gjorde sin vana trogen ett riktigt bra och förtroendeingivande intryck. Körde någon form av live-twitter från mötet och jag tror en sammanställning av detta fungerar bra som sammamfattning av mötet. Finnes nedan! (Droppade in några minuter sent så det är möjligt att jag missade något i början..)
Är framme på Resturang Råsunda. Slås direkt av att Björn och Micke har grymt snygga slides. Och att dom pratar om rollacceptans. Ofta.
Typ 70-80 pers. Är på plats. Långt ifrån lika många som förra året när ledningen var ny.
Stahre: Vi kommer att prata mycket om förhållningssättet mot säsongen på lägret i Singapore. Likt förra årets läger handlar det om att enas.
Wesström: All forskning visar på att den bästa fysträningen är att spela fotboll.
Stahre: Hooiveld var en go och snäll kille och en bra fotbollsspelare. Men nu får någon annan ta flaggan istället.
Ang. resan till Brasilien efter säsongen: En inventeringsresa När vi reser till Brasilien söker vi primärt offensiva spelare.
Wesström: En Brasilien-resa till är planerad innan säsongen startar.
Tveksamheter kring fysupplägget luftas i en fråga. Stahre och Wesström försäkrar att fysen inte är nedprioriterad.
Özkan inte helt 100 och följer inte med till Singapore. Kommer att vara på Bosön och förhoppningsvis i full träning när laget är tillbaka.
Utöver Özkan är inte Per Karlsson med i Singapore (landslaget). Saleh stannar i Sthlm för att visa upp sig för andra klubbar.
Mest noterbart: Att Özkan har fortsatta problem att komma igång och att Saleh verkar på väg bort. Dessutom värt att nämna att en skada i CH:s lår tar lite längre tid än en vanlig lårskada med hänvisning till att CH:s lårmuskel är större en än ”vanlig” spelares lårmuskel.
Spontan känsla: 2010 blir ett bra år. Och det kände jag efter supportermötet förra året också.
Upcoming: Har inte riktigt hunnit smälta att Jos och Ivan har lämnat och heller inte reflekterat över vad det kommer att innebära. Återkommer i ämnet.
Inför förra årets Allsvenska körde Offside ett stort reportage med fokus på försäsongen. Bilder på fotbollsspelar på gymet och i skogen publicerades tillsammans med texter där såväl fysiologer som spelare klagade högljutt över den ”svenska metoden”.
Men fastän kunskapen verkar finnas där envisas svenska klubblag med att köra stenhårda löppass och fystestar in absurdum. Och till och med när antagonsiterna skördade framgångar med en halv landslagselva i mitten av det förra decenniet valde experter och journalister att förklara framgångarna i klubbens fysupplägg. Det blir liksom löjligt. Fortsätt läsa…
Foto: Bildbyrån
Jag vet att Björn Wesström är en man med koll på läget. Att han aldrig skulle tillåta att vad AIK har byggt upp tillsammans med Väsby går förlorat i ingenting. Jag vet inte vad det är – hans sätt att vara allvarlig med en skönt skämtsam underton, hans ovanligt trygga sätt att se det enkla i det som alla andra vill göra svårt eller att han helt enkelt bara känns jäkligt AIK – men Wesström kommer se till att Väsbys potentiella sammanslagning med Vasalund slutar i något positivt för AIK. Jag känner mig helt säker på det. Fortsätt läsa…
Det fanns ju en del att fånga upp, såhär dagen efter den fantastiska festen på Råsunda. Här är några länkar. Ni kanske har missat nåt? Eller har jag?
***
Trodde anledningen till att man inte publicerat innan var att det helt enkelt inte fanns bilder?
”Tauer var en av de sämsta jag mött faktiskt. Han kan blogga om matchen istället” – M9. Mitt i allt raljerande gör han ganska träffsäkra analyser. I all sin enkelhet. Det här derbyt var ju inte så förbannat svårt att analysera förvisso.
Mutumba, Mutumba. Han bjöd indirekt in sig själv i Laul Calling. Det vore ett misstag av Aftonbladet att inte nappa på den.
Jättebra att dom vill ligga steget före. Men om Väsby-satsningen ska slå väl ut gäller det att man verkligen vågar satsa från egna led. Och att man vågar ge dem den tid som krävs.
En strålande text om en strålande kapten.
Dessvärre ett väntat besked. Eftersom Per och Jos har spelat ihop i stort sett varenda match (eller är det rentav varenda?) har vi ingen naturlig ersättare. Nisse skulle kunna flyttas in men på vänsterbacken har vi ingen backup. Jag gissar att Walid får starta på söndag. Detta innebär att Markus Jonssons hälsa nästan måste bli tillräcklig för spel. Vi har inte råd med två tapp i backlinjen.
Ännu en sån där artikeln som får AIK-supportrar att hata kvällspressen. Och visst, det är en riktig pissartikel byggd på en icke-händelse och en sill som gråter ut. Inte sådär jättesvårt att lista ut att Flavio inte hade en aning om vad som stod på tröjan. Och mitt i allt segerfirande och alla hyllningar kände han väl inte att det var prio ett att fråga någon heller.
Lite löjligt att AIK publicerar en offentlig ursäkt. Men det är klart. När kvällspressen hugger på allt så gäller det att vara proaktiv. Och artikeln föll ju ut som man hade planerat, antar jag. Bra så. Det är ju synd om hela Götelaborg ska må dåligt för att en 22-årig AIK-brasse sprider ”anti-budskap” om staden. Det gör ju ingen annan i Stockholm.
Alla krönikörer skrev. Simon Bank skrev bäst. Johan Orrenius och Johan Esk är också läsvärda.
Dessvärre ett väntat besked. Eftersom Per och Jos har spelat ihop i stort sett varenda match (eller är det rentav varenda?) har vi ingen naturlig ersättare. Nisse skulle kunna flyttas in men på vänsterbacken har vi ingen backup. Jag gissar att Walid får starta på söndag. Detta innebär att Markus Jonssons hälsa nästa måste förbättras inför söndag. Vi har inte råd med två tapp i backlinjen.
Foto: Bildbyrån
Det europeiska transferfönstret stänger äntligen efter diverse förlängningar som gjort det hela ännu mer nervöst. Nu är den direkta motsatsen till julafton bakom oss. Det är ett smärre mirakel, men vi kan nu med ett visst mått av säkerhet säga att Iván Obolo stannar i AIK resten av säsongen. Fortsätt läsa…
Foto: Bildbyrån
Den 30:e oktober 2006. Platsen är ett sedvanligt Göteborg, med gråa kulisser, vräkande regn och stormbyar. En plats där ingen vill vara. På ett spöklikt Nya Ullevi, arenan som lämpar sig för allt utom fotboll, sitter 5213 personer. De flesta av dom är från Stockholm. Dom våndas. Inte bara på grund av vädret. Utan för att AIK tvingas resa hem med ett svidande 0-0 i bagaget. Veckan efter står det klart att SM-guldet hamnar i Borås. Och Göteborg hyllar sitt väder.
Kanske var det med den här händelsen i bakhuvudet som måndagens seger kändes som mycket mer än just en seger. Som gjorde att det kändes som ett tecken. Och som skapade gulddofter på bortasektionen på Örjans Vall. Trots att inte ens två tredjedelar av serien är spelad.
Alltsedan 2005 när Norling och Nebo tog över laget har AIK varit ett spelande lag som ska vinna matcher genom ett offensivt och frejdigt anfallsspel. Många talade om att Stahre liknande Norling i sitt se att se på fotboll, att AIK skulle fortsätta spela på ungefär samma sätt… Men redan i januari minns jag röster som viskade om att Stahre fullständigt sågat Norling-epokens försvarsspel vid fotknölarna. Idag kan vi med säkerhet gissa att rösterna viskade sanning.
Men mer än det konkreta i form av defensiva uppgifter och system skiljer Mikael Stahres AIK från Rikard Norlings. Där Norlings AIK fallerade för motgång, har Stahres mannar en abstrakt förmåga att fortsätta tro på vad de gör. När benen är tunga, spelet sviker och frustrationen trycker på. AIK vinner matcher trots att man spelar dåligt. AIK vinner matcher i alla väder. Och i Allsvenskan sållas agnarna från vetet på blöta höstplaner i oktober.
Förvisso väl så långt men vid samma tidpunkt för tre år sedan var vi många som skulle ha låtit Norling skriva på ett livstidskontrakt utan att blinka. Allt han gjorde var rätt, allt han rörde vid blev till guld och inget i hela världen kunde gå fel så länge Rikard Norling tränade AIK. På precis samma sätt håller vi på att bygga en kult kring Stahre/Wesström. Därmed inte sagt att dessa herrar gör ett dåligt arbete – precis tvärtom – men den rationella blicken blir snabbt blind när framgångar staplas upp, den ena efter den andra på kort tid och mot bakgrund av ett par mindre lyckade år. Därför väljer jag hylla försiktigt vid sidan den här gången, snarare än att gå med i den stora hyllningskören. Tills vidare i alla fall.
Nu väntar Kalmar FF på lördag. På en strålande fin Råsunda-matta som dessutom lär vara torr. Det är något att se fram emot.
För ovanlighetens skull valde jag att lämna Stockholm för en blixtvisit på annat håll. Fem dagar har jag varit offline och enda AIK-dosen en 90 minuters urladdning i måndags kväll. Hemma väntade en överhettad RSS-läsare och en hel drös nya händelser hade hamnat på tapeten. Det lever om i AIK just nu. Så som sig bör i ett topplag.
I en (förvisso bekväm) soffa, 90 mil norrut, i det lilla samhället Öjebyn strax utanför Piteå. Där satt jag och längtade tillbaka till Solna när klockan slog 19.00 i måndags kväll. Två timmar senare hade AIK äntligen bärgat tre poäng mot ett topplag på Råsunda och bevisade slutligen att man vill vara med i toppen på allvar i höst. Visserligen till priset av två röda kort och visserligen mot ett exceptionellt skadeskjutet IFK Göteborg. Men ändå med mersmak. Sådana matcher brukar betyda trendbrott åt ena eller andra hållet. För AIK kommer den att betyda att vi skjuter uppåt framöver.
Läser också att både Wesström och Stahre har flugit över Atlanten för att scouta spelare i Brasilien. Är det hela sanningen måste det sägas vara oerhört häpnadsväckande att både sportchef och chefstränare åker till Brasilien mitt under brinnande säsong. Antagligen är motiven andra. En specifik spelare som nämns är Antonio Flavio. Säger mig naturligtvis ingenting, mer än att jakten på Obolos ersättare tycks vara intensifierad. Eller så vågar AIK helt enkelt inte lämna juli månad utan att plocka in en ny anfallare.
En ny kampanj har dragits igång under namnet ”Hemma på Råsunda”. Bakom kampanjen står ”engagerade medlemmar” och under rubriken ”Möjligheter” ligger en text som får det att vattnas i munnen på vilken gnagare som helst. Jag har skrivit under namnlistan. Gör det du också!
Mer än så blickar jag inte tillbaka utan väljer istället att fokusera blicken framåt. Härnäst väntar GAIS två gånger om. Ett GAIS vars lag utgörs av en enda spelare. Ett givet läge för traditionell hybris. Å andra sidan brukar en spelare räcka ganska långt i den här serien. Och efter AIK:s ryck i kortligan senast blir det en ny försvarskonstellation som ska jobba mot Wanderson. Men mer om matchen till helgen.
Så var Allsvenskan igång igen för AIK:s del även om spelet i 1-1-matchen mot Örebro inte lovade mer än det som bjöds i våras. AIK är starka i defensiven där framförallt Daniel Örlund övertygar stort, men svaga i offensiven där kreativa krafter som Özkan och Mutumba måste upp ett snäpp för att laget ska kunna hota i den absoluta toppen framöver.
Dulee Johnsons debut hamnade givetvis i det mediala rampljuset efter matchen där åsikterna om hans insats går isär. Expressen beskriver inhoppet som blekt, Wesström å andra sidan menar att bytet Ortiz ut, Dulee in, gav AIK extra tyngd framåt och Anderlechts scout på läktaren ska ha höjt lite extra på ögonbrynen i samband med Dulees inhopp. Samma scout tyckte visserligen att Özkan imponerade på högerkanten.. För egen del kändes Dulee precis lika skönt trygg som vanligt. Han är grym.
Jorge Ortiz var i vanlig ordning bäste AIK:are på plan, framförallt i första halvlek. Inte undra på att han såg förvånad ut när det stod nummer fem på fjärdedomarens ljustavla med dryga halvtimmen kvar av matchen. Stahre/Wesström talar om en bra konkurrenssituation, men just nu känns AIK:s mittfältsbesättning mest som en belastning. Det kommer att rensas upp ordentligt där i vinter. Vi skulle kunna räkna bort Pierre Bengtsson från mittfältarna om han gav upp kampen om en plats på innermittfältet och valde att konkurrera där han gör sig som bäst. Att han har ytterbackskapacitet fick vi se nya prov på igår.
Uppgifterna om Ortiz påstådda avstängning går isär, men han är alltså inte avstängd mot Göteborg i nästa match. Då vill jag se Ortiz/Dulee i mitten, Mutumba ut till höger, Bojan in till vänster. Vem som ska spela högerback framöver är att betrakta som det stora orosmolnet i truppen. Alternativen heter Atta och Pavey. Inget av dem känns bra.
Under gårdagen gjorde Ivan Obolos agent Christian Bagarnik ett antal uttalanden till Sportbadet angående Ivan Obolos framtid i AIK. Idag rapporterar Sportexpressen att Obolo byter agent till den mer namnkunniga duon Patrick Mörk och Carl Fhager.
Det finns flera sätt att tolka detta men de mest uppenbara torde vara att Obolo vill stärka sina chanser att byta klubb redan i sommar. Det är väl rimligt att anta att den mer etablerade duon Mörk/Fhager har ett bättre nätverk i fotbolls-Europa än den okända Bagarnik och det är också den vinkling som Mattias Lühr väljer i artikeln.
För AIK:s del är det antagligen viktigt att sälja Obolo av flera skäl, varav några är uppenbara:
- För att kunna locka bra utländska spelare i framtiden måste klubben kunna visa att vi klarar av att utveckla och sälja spelarna till större ligor i Europa.
- En pressad ekonomi skulle givetvis må bra av en försäljning
- Agent 03 har historiskt haft dålig avkastning på sina investeringar och för att det framtida arbetet ska fortgå behöver AIK lyckas med försäljningen av Obolo.
Den potentiella transfersumman diskuteras just nu flitigt och jag berörde det i ett inlägg igår. Obolos ålder i kombination med kontraktssituation gör att vi inte sitter i en särskilt fördelaktig sits. Panathinaikos sägs ha bjudit 8 miljoner SEK, något som förnekas av Björn Wesström i Sportexpressen artikel. I nuläget tror jag att Wesström sitter och hoppas på bud från flera olika håll – något som skulle kunna trissa upp priset en aning.
Men även om svenska spelare ofta ter sig vara undervärderade ute i Europa i förhållande till vad de faktiskt ofta presterar i sina nya proffsklubbar så är en värvning från Allsvenskan sällan något supportrar ute i Europa gör vågen över. Exempelvis, på Panathinaikos forum på SvenskaFans flödar inte direkt optimismen kring en potentiell värvning av Obolo…
Och om man ser till vad anfallare i motsvarande ålder som Obolo med ett långt bättre track record av spel i större ligor går för är det närmast dröm och fantasi att tro att vi kan få 25-30 miljoner. 8 miljoner må vara i underkant men om vi får 15 ska vi vara nöjda.
En kontraktsförlängning är antagligen heller inte aktuell med tanke på AIK:s prekära ekonomiska situation. Obolo tjänar enligt uppgifterna till Aftonbladet igår dryga 80 000/månad och skulle antagligen inte nöja sig med annat än en fördubbling. Något som i så fall innebär att han blir bland det bättre betalda i Allsvenskan. Sådana pengar finns inte i AIK idag.
Spännande fortsättning följer alltså. Det har längre ryktats om en eventuell brasiliansk ersättare till Obolo och även om Wesström sin vana trogen inte säger särskilt mycket som saken menar han ändå att han har en plan, oavsett var Obolo spelar i höst. Men ska AIK lyckas ersätta en eventuellt flyende Obolo innan höstsäsongen drar igång på allvar måste man köpa nytt innan 31/7. Wesström må vara skicklig, men han är ingen oljeshejk.
Förra veckan handlade mest om träningsmatcher och spelarkontrakt. AIK spelade oavgjort mot Norrköping i genrepet inför omstarten av Allsvenskan, Bojan Djordjic kritade på för nya år och Patrik Bojent tvingas lämna truppen när kontraktet går ut.
AIK begav sig alltså till Hallstavik i hjärtat av Roslagen för att ta sig an bottenlaget i Superettan, en gång i tiden anrika IFK Norrköping. Matchen slutade 1-1, AIK var nöjda, IFK var nöjda och äntligen är uppehållet snart över. På söndag väntar Örebro på Behrn Arena. Ett Örebro som i sin tur genrepade mot Assyriska – en match man vann med 2-1. Många AIK:are väntas vara på plats i Örebro och förutom själva matchen kommer de också att bjudas på premiärspelningen av Millencolins nya singel – en låt om Örebro i samarbete med ÖSK Fotboll. Inte dumt alls!
Bojan Djordjic förlängde alltså kontraktet i veckan, medan Wesström fick den otacksamma uppgiften att meddela Bojent att det är slutspelat i svartgult. Troligtvis kommer fler spelare gå samma öde till mötes och Wesström öppnade dessutom för utlåningar i en intervju med Svenska Fans.
Mycket av veckan har fortsättningsvis kretsat kring Dulee Johnson och dennes tränings- samt matchcomeback i AIK. Dulee är antagligen högaktuell för spel mot Örebro, även om både Stahre och Wesström tycks mena att han inte är i 100 % fysisk form. Dulee själv är glad att vara tillbaka och är rörande överens med ledarstaben om att han har mognat i Israel. I matchen mot Norrköping spelade han 20 minuter och gjorde en enligt rapporter en godkänd insats.
I övrigt hände det inte sådär rasande mycket förra veckan. Bloggen ”En röd-gul röra” satte fart på Gnagarforum genom att hävda att Ivan Obolo skulle vara överens med Elfsborg och AIK Media har bjudit på ett spännande bakom kulisserna-reportage med Björn Wesström (del 1 och del 2).
AIKbloggen kommer idag eller i dagarna att lansera en ny design. När den väl är uppe och Allsvenskan kickar igång igen ska inläggsfrekvensen bli högre och bloggen sedermera bättre än någonsin. Håll utkik!
Mycket av nyhetsrapporteringen kring AIK förra veckan kretsade givetvis kring Dulee Johnson. Redan på måndagen gjorde han comeback som nyhetsstoff i svenska medier. I februari 2008 greps han misstänkt för rattfylleri, en misstanke som sedermera ledde till att han såldes bort från AIK under sommaren. I måndags friades han i Hovrätten och öppnade i samband med besöket i Sverige för allsvenskt spel igen.
Senare i veckan läckte tvivelaktiga uppgifter ut i israelisk TV – uppgifter som tillkännagav att Dulee var klar för en ny vända i Allsvenskan och AIK. Initialt sades övergångssumman vara 1,5 miljoner kronor, men enligt en israelisk sportjournalist ville Maccabi Tel Aviv ha betydligt mer betalt än så. Samtidigt förnekades övergången av såväl Dulee själv som AIK:s sportchef Björn Wesström.
Själv tvivlade jag starkt på uppgifterna, dels därför att vi redan besatt en stabil mittfältsuppsättning, men också för att Wesström tidigare deklarerat att inga nya värvningar kommer att göras utan att de försiggås av en försäljning.
Men under söndagen kallade AIK till presskonferens. I samma ögonblick förstod nog de flesta vem som skulle sitta framme vi podiet tillsammans med Stahre och Wesström. Dulee var klar för AIK. Till ett vrakpris dessutom. En Dulee som menar att han har mognat sen sist. Om han faktiskt är en annan människa återstår att se. Att AIK har värvat en fantastisk fotbollsspelare står redan klart, även om jag tror att Dulee behöver tid på sig innan han presterar som vi minns honom.
I övrigt har det varit ytterligare en tunnsådd vecka. Sportal lyckades publicera en jättegroda när man rapporterade att en av Norges största talanger, Per Ciljan Skielbrejd, var klar för AIK. Det hela visade sig vara taget ur luften. Artikeln lyftes sedermera bort från sidan och artikelförfattaren avslöjades snabbt som en tveksam figur på Gnagarforum. Enligt Aftonbladet sägs Skielbrejd vara aktuell för Newcastle.
En som däremot är definitivt klar efter tidigare spekulationer är Martin Lorentzon. Lorentzon ansluter dock inte till AIK förrän i årsskiftet.
Pierre Bengtsson, som är uttagen i det svenska landslag som ska representera landet på hemmaplan i U21-EM, intervjuades av Nerikes Allehanda i veckan. I skrivande stund har Sverige precis slagit Vitryssland med 5-1 i EM-premiären efter en imponerande insats, men ingen av AIK:s talanger (förutom Bengtsson också Özkan och Per Karlsson) fick speltid. Som det ser ut nu lär det heller inte bli särskilt mycket av den varan framöver.
Till sist. Den som är sugen på träningsbilder från den gångna veckan kan bege sig till bloggen AIK i HD.
Mycket fokus förra veckan hamnade på torsdagens drabbning med Helsingborg på Råsunda. Precis som mot Malmö hade jag en bra känsla inför matchen. Precis som mot Malmö kändes det tidigt att AIK skulle få det jobbigt. Tre Jönsson-mål senare hade AIK två raka torsk på hemmaplan. Mest oroande är alltjämt anfallsspelet som lyser med sin frånvaro. Mutumba ska inte spela centralt!
I övrigt hände det inte särskilt mycket förra veckan. För egen del packade jag ihop väskorna ganska snabbt i torsdags kväll, for ut till Skärgården och isolerade mig från allt nyhetsflöde i tre dagar.
Innan dess han jag läsa i Nyheter24 att Kevin Walker kunde komma att bli borta länge – en nyhet som publicerades samma dag som Walker själv deklarerat via Facebook att han skulle börja träna igen. Hög tid också för sportjournalisterna att kasta sig ut i sociala medier alltså.
Daniel Tjernström skadade sig på uppvärmningen inför Helsingsborgsmatchen. Tyvärr skulle den skadan komma att bli tydlig i spelet, när Pierre Bengtsson inte levererade som man hade hoppats. Tjerna skänker nog en viss trygghet till laget med sin balanserade framtonig, men berättar själv att han aldrig känner sig riktigt trygg på planen.
Tidigare har AIK-bloggen skrivit en hel del om AIK ungdomsakademi. Expressen meddelade förra veckan att AIK P95 Ungdomsakademi både har slagit Arsenal och är obesegrade i St Erikscupen. Framtiden ser ljus ut. På tal om framtid kan du tävla om Viktor Lundbergs signerade tröja här.
Förra året drabbades AIK-legenden Lennart Johansson av en stroke. Senare i år fyller han 80. I Dagen berättar han om sitt förhållande till Gud i ett, faktiskt, ganska intressant reportage.
Martin Åslund skriver en krönika på Eurosport om sorgebarnet Svenska Cupen. Igor M Hedman kommenterar den här. Det viktigaste för Cupens framtid är att SvFF på ett eller annat sätt samarbetar med supportrarna i frågan. Utgångspunkten är enkel: varför går ni inte på cupmatcher?
En annan gammal AIK:are, Brwa Nouri, som en gång i tiden klassades som en av AIK:s största talanger, kanske den allra största, berättar om hur han kastade bort en framgångsrik karriär och hur han hoppas kunna börja om i division 2-klubben Dalkurd från Borlänge.
Slutligen kan man konstatera på nytt att vår ”nya” sportchef Björn Wesström ger ett sympatiskt och kompetent intryck varje gång han framträder i offentligheten. I 08 Fotboll pratar han om den heta potatisen Ivan Obolo och hans eventuella framtid i AIK. Och fastslår enkelt att en spelare som inte vill spela i AIK heller inte ska göra det. AIK kan inte tvinga Ivan kvar – det är helt enkelt upp till honom och om AIK kan matcha de eventuella bud som kommer utifrån. Sen får supportrar hit och dit skrika hur mycket de vill om bortsålda guld och annat.
***
Inför kvällens drabbning i Trelleborg har jag tre punkter som känns viktiga.
• att AIK skapar målchanser
• att AIK får med sig minst en poäng tillbaka till Stockholm
• att vi blir skonade från fler skador
För egen del kommer jag inte att kunna följa matchen via TV. Följaktligen blir det till att skruva in rätt radiofrekvens. Det finns inget vidrigare sätt att följa en fotbollsmatch.
