Med distans till föreningsmötet

Idag är rösterna många som vill hylla föreningsdemokratin. Och även om jag måste påpeka att varje enskild medlems rättighet allt som oftast ger utryck för frustration, testar tålamodet och leder till allmän trötthet, så känns det bra att beslutsmakten har förflyttats tillbaka till medlemmarna. Vilka å andra sidan,  dessvärre, tycks vara representerade av blott 92 personer. En marknadsundersökning gällande arenafrågan skulle med andra ord bara utgöra ett viktigt styrverktyg i beslutsfattandet så länge närvarande intressen sätter det egna tyckandet i andra hand. Det ska bli intressant att följa lobbyarbetet från olika grupperingar när det blir ”valdags” och beslut ska fattas.

Varför fick inte journalisterna sitta kvar? När Rekke deklarerade sitt förslag trodde jag faktiskt för ett ögonblick att känslig förhandlingsinformation skulle komma att delges på mötet. Det är lätt att vara efterklok, men med tanke på de beslut som togs, hade AIK och framförallt medlemmarnas agenda snarare tjänat på att få media på mötets innehåll. Därför förvånar det mig en aning att företrädare för AIK-alliansen inte krävde att journalisterna skulle sitta kvar. Jag antar att det allmänna journalisthatet gör sitt till.

Arenafrågan är i många avseenden ganska komplex. Det finns mycket att ta ställning till och mycket att läsa in sig på. Kanske är det just frågans komplexitet som är förklaringen till att endast 92 personer dök upp på mötet? Utan att låta elitistisk… – men hur förklarar man annars att mötesklientelet till större delen bestod av det äldre AIK-gardet och att det var närmare 400 personer som lyfte sig från sofflocket och begav sig till Råsunda-skolan i samband med Norling-affären. Det sista en fråga där logiken var betydligt mer lättbegriplig i jämförelse med arenafrågan.

Swedbank är alltså inte längre AIK:s officiella huvudspår (även om ingen officiell information har publicerats i skrivande stund. Det är spännande ur förhandlingsperspektiv och det ska bli spännande att höra vad företrädare för Arenabolaget säger om saken. Men huruvida det faktiskt innebär något i praktiken är det ju svårt att sia om än så länge. Alldeles oavsett om Swedbank är huvudspår eller inte så går det ju inte att komma ifrån att det i nuläget är det enda någorlunda konkreta arenaalternativet som finns.

Uppdatering; DN:s utkastade reporter Lars Grimlund lyckas få ihop en ”artikel” trots allt.

Pulserande förtvivlan

DN meddelar idag att finansiering av den nya nationalarenan är i hamn. Swedbank har därmed köpt rätten att döpa arenan och arenan kommer således att kallas Swedbank Arena.

Namnet på arenan är inte oviktigt. Men det är heller inte direkt avgörande. Vad arenan faktiskt kommer att kallas av gemene gnagare lär växa fram. Jag skulle inte sätta mina sista slantar på Swedbank.

Vad som däremot är direkt oroande är att Arenastaden och Swedbank Arena gång på gång hänvisar till att stämningen kommer att vara på topp trots cirka 10 000 åskadare. Detta är givetvis hyckleri. För det första är det knappast någon boost att titta runt omkring sig och se 40 000 tomma stolar. För det andra finns det inga andra exempel på arenor som har lyckats skapa en gryta på 1/5 av kapaciteten.

Min kropp pulserar av förtvivlan när jag tänker på AIK och Swedbank Arena tillsammans.