Foto: Jesper Zerman

Det var en hyffsad första match på Skyttan i lördags, härligt att få se grabbarna live in action igen. Ska inte gå in på spelet för det har debatterats tillräckligt men vill ändå säga att Engblom gjorde mig riktigt glad. Blir spännande att följa.. Ortiz som ny straffskytt känns också fullt rimligt. Han är ju trots allt den enda, förutom Mr. 100%, som lagt en straff de senaste fyra åren. Den satt, mot Bajen dessutom!

Tvärt emot tidigare år så orkade jag inte tjata med mig folk på matchen vilket resulterade i att bara två i vårt årskortsgäng var på plats. Är glad att min persiske vän inte är var ett sömnigt fetto, buu på er andra. Mycket folk var det ändå och 3500 får ses som väl godkänt med våra mått mätt, särskilt med traditionsenligt bengaltifo.

Jag tycker det skulle vara bra om vi redan nästa år fick se försäsongskortet v. 2.0. Med tanke på att Skytteholm nu försetts med fina plaststolar är det hög tid att AIK kapitaliserar på det. Var barnvakt torsdag till måndag och hade inte möjlighet att vara på Skyttan en timme innan kick off utan kom vid typ tjugo i två och då fick man snällt stå nere vid hörnflaggan. Vad jag vill komma till är att jag som ändå köper ett försäsongskort gärna betalar lite mer om det skulle garantera en plats på huvudläktaren och med det bra sikt. Skulle vara intressant att veta om fler tänker som jag för då skulle det nog inte vara så svårt att fixa. Ska nog ta och fråga AIK om man funderat på det, det är ju trots allt en potentiell intäktsökning, om än marginell. Sen vill jag tillägga att jag visserligen köper kortet för att det är lite billigare, men främst för att jag vill ha ett fräsigt kort med en tuff M9 på, west side!

Bojan, som för övrigt fyllde år i lördags, hoppases på en siffa runt 5000. Hade varit fantastiskt kul men jag frågar mig samtidigt var de ytterligare 1500 skulle hållt hus någonstans. Det fanns nämligen inga läktare på ena långsidan. Nytt för i år och för mig är det en gåta.

Silly season fortgår och jag har lyssnat lite med min källa och han säger att förhandlingar nu pågår med en brasse. Inte speciellt oväntat att höra men likväl skönt att få bekräftat. Ambitionen är tydligen att få det klart till allsvenska premiären. Återstår att se om så blir fallet. På tal om Silly, hur går det egentligen för Saleh? Det enda man hör är ju att karln är välklädd..

Såg just att Olemyr gjort ett inlägg och konstaterat att vi är svagare i år, inte mycket att argumentera emot där. Dock så tror jag vi blir fortsatt väldigt farliga i år och vi är garanterat en contender, inget snack om saken.

Morsan kunde bara vara stand in på lördagen och att ta med två kids på två och sex till håkkyn kändes inte så aktuellt. Hade iofs bara blivit förbannad av att bevittna vår fina hemmasvit spricka så det kanske var lika bra att kolla på Prinsessan och Grodan.. Blir till att dra till Hovet när vårt spökgäng Växjö Lökers kommer på besök om en dryg vecka istället. Närmast väntar dock knätofsarna på borta is. Den matchen tänker jag se på Retro, hoppas vi blir ett gäng glada Gnagare där.

Kollade på Ellos - RBK ikväll när de gjorde upp nere i Spanien. Tyckte Rosenborg var det bättre laget men Ellos skapade de flesta farligheterna och vann med 1-0. Visste förresten inte att de hade införskaffat en Liberian. Tydligen väldigt lovande och kapten i U21 laget. Frågan är bara om Sverige är stort nog för två Liberianer?

Sist men inte minst vill jag rikta ett tack till Jesper Zerman som låter mig låna bilder till bloggen och ett hallelujah till Flavio som nu odlar sin afro. Hoppas han inte gör det för att det är kallt för jag vill se en FET mic i premiären!

Guten nacht!

G

Jaha, så har det varit måndag i AIK världen och som vanligt kan vi konstatera att det e full fräs, dock utan Stefan & Krister ska tilläggas.. Grekiska ligatian Panionios har försöt att värva vår huvudtränare, vår Guardiola som norsk kringkastning så fint kallade Stahre. Lika otippat som otänkbart så det blev förstås inget med det. 

En nätt summa om femton millar har vi också bestämt oss för att låna, eller låna o låna, refinansiering heter det tydligen. Detta för att betala det brygglån (ännu ett ekonomiskt begrepp som jag svänger mig med utan att ha en susning, typ) vi tog i höstas för att Bolo blev kvar. Jag måste ju erkänna att jag är kvar på ruta ett både vad gäller det ekonomiska och rent mattematiska för jag undrar fortfarande hur i fasiken vi kan vi tvingas till detta mångmiljonlån över huvud taget. Men det e klart. Det sportsliga föll ju inte så väl ut, vi vann ju bara allsvenskan, nån fattig cup (lex dübblish) och publikligan för trettiotolfte året i rad. Sålde spelare för dryga 20 mille gjorde vi också men  man kanske ska gå minus då, va vet jag? Men håll med om att det ändå är liiiite besynnerligt, eller?

Jag tycker det är lite creddigt att en utländsk (nej jag räknar inte gamla provinser som t ex Danmark) klubb vill köpa vår tränare. Det är inte speciellt ofta som utländska klubbar försöker värva allsvenska tränare och när det väl händer så är det vår top man. Även om vi redan visste så är det en härlig bekräftelse på att den mannen verkligen är så rätt för oss. Micke är för övrigt i Brasilien med Björn för att spana in spelare och att han också åker ner är ett ganska säkert tecken på att vi snart är minst en brasse rikare.

Hockey har man också hunnit gå på sen sist. Ingen vidare publiksiffra i söndags heller, var vi ens över 2000? Riktigt trevliga PP mål bjöds vi dock på. Faktiskt helt underbart att se. Synd att Heino inte fick hålla nollan dock.

Det har blivit dags att rösta fram årtiondets innermittfältare. Ett snudd på omöjligt uppdrag för det var sjukt svårt att välja. Tjerna, Boa, Dulle, Jorge, Krille. Snacka legender allihop, på sitt sätt liksom. Hade Nordin fått tillgodoräkna sig alla åren i klubben så hade han vunnit, men bara nätt o jämnt. Min röst föll emellertid på Boateng, jag va fan kär i den mannen när han var som bäst sommaren 05 till sommaren 06.  Tjerna förstås  men näe, jag väljer Derek.

Sportal hade  en intressant och längre intervju med årets MVP Jorge Ortiz. Hoppas verkligen att vi kommer överens om en förlängning med honom. Work your magic Wesström! 

För övrigt så måste jag sluta kommentera eller gilla Joakim Halls status på Facebook. Man kan ge sig fan på att ens hotmail blir faceraped inom några timmar. Love the man though. Jocke gjorde mig just uppmärksam på faktumet att det kommer en ny AIK platta 2011, läs mer om det hans blogg.

Både Bolo o Jos var/är i farten i respektive klubblag ikväll. Tyvärr så var jag på fotbollsträning o stukade foten samt allmänt upptagen så jag försökte inte ens hitta en stream. Celtic torskade mot Kilmarnock medan Arsenal med Bolo just nu har 0-0 mot Velez Sarsfield.  Kvarten kvar…

Läste på GF idag att vi bara äger 60% av Flavio och det var iaf nyheter för mig. Var inte han ett fynd för 3 miljoner? Kommer ihåg att Björne uttryckt sig väldigt kritiskt mot just den typen av delat ägande. Det var bland annat därför som vi inte agerade på Chatto som hamnade i BK Röven för att typ 18 man skulle dela på kakan. Jag kan ju inte portugisiska så någon mer språkbevandrad får gärna kolla in detta klipp och översätta själv vad som sägs.

Näe, nu ska jag ta och hoppa i säng och vila min stackars stukade fot. Sayonara svenska mästare!

G

Kom hem för en liten stund sen efter att ha sett snabba cash med mitt lilla hjärta. Eftersom jag är snudd på illiterär om det inte handlar om typ Offside, Tattersall eller 442 så blir jag aldrig besviken för att ”filmen inte levde upp till boken”. Tyckte faktiskt den var rätt så bra men är nu lite putt för att det nu dröjer innan fortsättningen kommer och nej, jag kommer inte köpa/läsa boken. Klockan hann nästan bli midnatt innan man kom hem så man borde ju hoppa i säng men det finns massor att läsa, se och göra som relaterar till morgondagens match.

Fas ett fullbordades redan i tisdags när jag säkerställde att jag kunde jobba halvdag imorgon för att öht kunna se matchen. För att se matchen måste man också skaffa ett sjudagars Sumo (norsk tv, hehe, kringkastning/fjersyn you know) abonnemang för 99 fjälldollar. Check! 

Som uppladdning inför matchen så finns det en hel del klipp att gotta sig åt som t ex det här med Örat eller det här där (avgå!)Hamren tydligen är ensam om att veta att vi lirade mer än en match i Singapore.  Lite pinsamt faktiskt.. Självfallet så finns det ett gäng klipp från AIKmedia också men jag måste vara ärlig och säga att typen ”10 snabba” klipp inte direkt får det att gå i brallan.

För första gången på riktigt länge möter vi alltså kvalificerat motstånd och det ska bli riktigt kul att se. Rosenborg har ju som bekant prenumererat på Tippeligan sen början av 90-talet så ett bra spel (notera spel, inte resultat) i den matchen kommer iaf att få mig att konstatera att vi ligger bra till. Träningsmatch eller ej.

Mest intressant att följa blir förstås Maanoja. Jag har nämligen hört att vi försökt att värva en kanadensisk målvakt men att denne valt mer deg och spel i SAS-Ligan istället. Den som har tid och ork får gärna forska lite i detta, målvakten skulle tydligen gått från Tyskland, oklart vilken serie dock. Skulle detta visa sig stämma så finns det ju all anledning att iaf bli lite orolig inför inledningen av Allsvenskan.

Silly season har några dagar kvar att ge och det mesta pekar åt att Flavio får sällskap av minst en landsman inom kort. Wesström är som alla vet i Brasilien med resecheckar. Enligt Fotboll direkt så vill aporna värva John Giudetti och det är ju både tråkigt och lite kul med tanke på det klipp som GF signaturen lejonmix länkade till ikväll.

Även vårt kära hockeylag vill förstärka men turerna är många med Georges Laraque. Det som verkade så klart för bara nån dag sen ser nu ut att vara jävligt osäkert igen. Hoppas verkligen vi lyckas få hit honom för både det sportsliga och ekonomiska skulle må så bra av en gammal publikfavorit som sätter alla på plats. Jag menar, kycklingdansen framför motståndarbåset, hur bra är inte det!?

Näe, nu är det bara 11 timmar till kick off och 5 tills min väckarklocka ringer.

Sayonara för idag!

G

***

Expressen hänger ut huliganer

Trodde anledningen till att man inte publicerat innan var att det helt enkelt inte fanns bilder?

Mutumba: ”Tauer – en av de sämsta”

”Tauer var en av de sämsta jag mött faktiskt. Han kan blogga om matchen istället” – M9. Mitt i allt raljerande gör han ganska träffsäkra analyser. I all sin enkelhet. Det här derbyt var ju inte så förbannat svårt att analysera förvisso.

Nu vete fan alltså om inte AIK tar guld

Mutumba, Mutumba. Han bjöd indirekt in sig själv i Laul Calling. Det vore ett misstag av Aftonbladet att inte nappa på den.

AIK planerar värvningsturné i Brasilien

Jättebra att dom vill ligga steget före. Men om Väsby-satsningen ska slå väl ut gäller det att man verkligen vågar satsa från egna led. Och att man vågar ge dem den tid som krävs.

En hyllning till Kaptenen

En strålande text om en strålande kapten.

Per Karlsson missar nyckelmatch

Dessvärre ett väntat besked. Eftersom Per och Jos har spelat ihop i stort sett varenda match (eller är det rentav varenda?) har vi ingen naturlig ersättare. Nisse skulle kunna flyttas in men på vänsterbacken har vi ingen backup. Jag gissar att Walid får starta på söndag. Detta innebär att Markus Jonssons hälsa nästan måste bli tillräcklig för spel. Vi har inte råd med två tapp i backlinjen.

AIK-hjälten Flavio: ”Jag ber om ursäkt…”

Ännu en sån där artikeln som får AIK-supportrar att hata kvällspressen. Och visst, det är en riktig pissartikel byggd på en icke-händelse och en sill som gråter ut. Inte sådär jättesvårt att lista ut att Flavio inte hade en aning om vad som stod på tröjan. Och mitt i allt segerfirande och alla hyllningar kände han väl inte att det var prio ett att fråga någon heller.

Flávio tycker inte illa om Göteborg

Lite löjligt att AIK publicerar en offentlig ursäkt. Men det är klart. När kvällspressen hugger på allt så gäller det att vara proaktiv. Och artikeln föll ju ut som man hade planerat, antar jag. Bra så. Det är ju synd om hela Götelaborg ska må dåligt för att en 22-årig AIK-brasse sprider ”anti-budskap” om staden. Det gör ju ingen annan i Stockholm.

Djurgården hade tur som ens kom upp i noll

Alla krönikörer skrev. Simon Bank skrev bäst. Johan Orrenius och Johan Esk är också läsvärda.

Foto: Bildbyrån

Det var upplagt för en fantastisk fest. Förutom en liten klick tappra blåblå på Södra kokade arenan av serieledningstörstande AIK-supportrar.  Och AIK bjöd upp till, eller snarare bjöd Djurgården på, en fantastisk dans. Djurgården hånades. Förnedrades. Jag satt kvar lite längre än vanligt på Råsunda efter matchen. Tittade på hur Djurgården lämnade arenan med hängande huvuden. Hur ett fullproppat Norra hyllade våra hjältar. Hur Råsunda tystnade. Inatt så drömmer vi, att AIK tar SM-guld och Djurgår’n åker ur. Imorgon laddar vi om. På söndag spelar vi säsongens viktigaste match.

Innan matchen var det säkerligen en och annan som var orolig över hur AIK skulle agera i matchinledningen. Stundtals den här säsongen har vi liksom haft en tendens att vara lite avvaktande i början av matcherna. Mot Djurgården hade Stahre sagt till sina mannar att lägga i högsta växeln direkt. Jag undrar vad som for genom Djurgårds-spelarnas huvuden när AIK skapat tre chanser under matchens två första minuter. Klart är att Djurgården förlorade matchen där och då. Den lilla mentala tron på mirakel som trots allt kanske fanns i bakhuvudet i DIF:s elva hängde redan på en skör tråd och for all världens väg i och med AIK:s rivstart. Det var i sanning fantastiskt att beskåda.

Resten av matchen klädde AIK av Djurgården fullständigt. Man brukar ju säga att förutsättningarna i ett Stockholmsderby är annorlunda – att tabellplacering och dagsform spelar mindre roll. AIK förpassade den tron till högen av klyschor och missbrukade talesätt. Man bevisade en gång för alla att skillnaden mellan toppen och botten i Allsvenskan 2009 är större än den varit på länge.

Flavio hade lekstuga, Markus Jonsson såg ut som Dani Alves, Jos Hooiveld var kompromisslös, Tjerna höll landslagsklass och Martin Mutumba skickade Jan Tauer av banan efter blott 37 minuter. ”Jan Tauer var en knäckt man efter derbyförlusten”, skriver Aftonbladet. Någonstans innerst inne är han nog ganska glad över att slippa spela mot Martin Mutumba nästa säsong.

När man är på en riktigt bra fest vill man aldrig att den ska ta slut. Så kändes det ikväll också. Men redan imorgon, när krönikor, FANTV-klipp och blogginlägg har avverkats så är det dags att titta framåt. Och framåt så ligger en fruktansvärd rysare och lurar på söndag kväll klockan 19.30 i Borås. Vill det sig illa saknar AIK utöver avstängde Bojan Djordjic dessutom Per Karlsson (som likt många andra var alldeles magnifik ikväll) i den matchen. Men som sagt. Det tar vi imorgon. Ikväll njuter vi. Och drömmer. Och minns en fantastisk festmatch och en lillebror som försvann.

Partyt i punkter:

Hetast på dansgolvet: Flavio trummade på bra med benen, men Mutumba är svårslagen i den matchen. Det får bli oavgjort.

Däckade först: Jan Tauer. Kräksjuk efter alla turer och till slut orkade tysken inte titta på Mutumbas ryggtavla längre.

Partydödare: Varför dra av typ 30 bengaler i paus? Det kändes verkligen fullständigt meningslöst. Finns det någon som tycker att det är kul att titta på ett gäng bengaler? Som en del i ett kaostifo, visst. Men bara bengalerna? Jag förstår det inte. Men priset går ändå till flaskkastaren. Kunde ha resulterat i en avskedsfest för guldchansen som försvann.

Bästa allsången: Samtliga läktare stämmer upp i en mäktig version av Å vi é AIK sista fem minuterna. Många Djurgårdare som lämnade arenan då. Ett gott betyg, sannerligen.

Bästa utstyrsel: Norra Stå förklädda till – liemannen.

Foto: Bildbyrån

Man var minst sagt lite nervös inför bortamatchen mot årets stora överraskningslag. Det fanns skäl till oro eftersom Häcken inte förlorat på hemmaplan sedan den allsvenska premiären. När samma motståndare inleder matchen i fråga med ett skott som träffar samma stolpe två gånger om så var det verkligen dags att börja kallsvettas.

Men när ens lag heter AIK och året är 2009 så har den här oron alltjämt varit överflödig. Gång på gång så går det ju vår väg till slut, även om det ibland dröjer till matchens sista minut innan AIK smäller till. Mot Häcken stillades vår värsta oro redan i mitten av första halvlek. Inom 92 sekunder så hade Antonio Flavio lobbat in 1-0 och Ivan Obolo hade nickat in 2-0. Det var skickligt, det var vackert och för en gångs skull kunde man invänta slutsignalen utan någon hyperventilation.

Matchbilden var i stort sett den väntade, med ett hemmalag som ville föra matchen och som lyckades hålla ett högt tempo med mycket bollinnehav. Formstarka Häcken skapade en mängd chanser, men de saknade den rätta kylan i de sista momenten, vilket ledde till att både Paulinho och Vinicius missade vidöppna lägen. Den stora skillnaden mellan lagen var att Häckens defensiv inte var tillräckligt stark för att stoppa AIK:s effektiva och skickliga spetsar.

Elfsborgs tränare Magnus Haglund försökte lägga över favoritskapet på AIK inför den här omgången. Jag tyckte först att det var skrattretande med tanke på Elfsborgs breda och namnkunniga trupp, som på pappret borde vara storfavoriter. Men efter Elfsborgs oavgjorda match mot GAIS och AIK:s styrkebesked mot Häcken så är jag faktiskt benägen att hålla med Haglund.

AIK är tack vare segern mot Häcken fyra poäng före Elfsborg och en poäng före IFK Göteborg i tabellen och Gnaget har nu elva raka matcher utan förlust. Ingen spelare i AIK var ens nära att vara underkänd i matchen mot Häcken. Vi fick se Jos Hooiveld, Markus Jonsson, Nisse Johansson och Jorge Ortiz i nästan felfria insatser som bådar gott inför fortsättningen.

Det ser oförskämt bra ut just nu, men trots allt kommer jag fortsätta vara precis lika orolig och nervös inför varje match, även om det är Örgryte som står för motståndet. Men skillnaden från tidigare är att jag nu verkligen kan känna att det även är dags för våra främsta motståndare att vara riktigt oroade. För AIK kan vara på väg mot någonting riktigt stort.

Foto: Bildbyrån

Trots att både Mikael Stahre och Björn Wesström har kallat matchen för årets viktigaste och trots att solen steg över Råsunda såsom den bara gör en strålande vacker sensommareftermiddag. Trots det hade bara drygt 9000 personer hittat till Råsunda. Jag sörjer med dom som inte var där. Sörjer att de inte fick se två allsvenska topplag som tar Svenska Cupen på allvar. Och sörjer för att de missade en alldeles fantastisk AIK-upplevelse. En match som vi kommer att minnas när säsongen är över. Den 7:e november kommer AIK att spela cupfinal på Råsunda. Mikael Stahres fantastiska AIK.

När jag bänkade mig på min sedvanliga rad 3, plats 47, hade jagen olustig känsla i kroppen. Inte bara för att Häcken hade radat upp matcher utan förlust i serien, men också därför att matchen i sig, ända sedan lottningen blev klar, betraktades som en transportsträcka till finalen. Risken för underskattning kändes uppenbar, men mina tvivel blåste snabbt bort med dom svala brisar som drog fram över Råsunda. AIK tog tag i spelet direkt, och om än det slarvades och inte kändes så gediget som det brukar tog hemmalaget rättvist ledningen efter drygt 20 minuter. Målet bar tydlig sydamerikansk stämpel. Ivan Obolos väggspel med Antonio Flavio frambringade en varm känsla som dansade fram i kroppen och Argentina-ramsan dånade i Solna. Så långt så väl, men AIK har haft ett problem hela säsongen. Man klarar inte att stänga matcherna.

Man kan knappast skylla på att chanser inte fanns. Även om Häcken var farliga när de närmade sig AIK:s straffområde (faktiskt så farliga att det är lätt att förstå varför laget har vräkt in bollar i Allsvenskan på slutet) så generade hemmalagets bollinnehav ändå så många lägen och fasta situationer att 2-0 borde ha infunnit sig. Men det gjorde det inte. Och det som inte fick hända hände när Häcken kunde trycka in 1-1 i matchens sista ordinarie minut. En tveksamt agerande Niclas Bergh, som ersatt en förmodat ryggskadad Daniel Örlund i paus, släppte förbi sig ett skott från snäv vinkel. Och för några sekunder tystnade Råsunda.

Sedan väntade förlängningen. Den magiska förlängningen. Häckens 2-1-mål på numera klassikt Ibrahimovic-manér och AIK:s orkeslösa agerande därefter. Inför den andra förlängningskvarten valde Mikael Stahre att satsa allt framåt. Per Karlsson gick ut och Miran Burgic kom in men bytet tycktes förgäves och ingenting stämde för hemmalaget. Flavio såg trött ut, Ivan Obolo fick inte tag på bollen, Mutumba led av kramp och Dulee spelade mest i sidled. Men så har AIK två ytterbackar. Två outtröttliga ytterbackar. Den ena har under senare delen av säsongen 2009 visat sig ha en exceptionell förmåga att sniffa till sig målchanser. Den andra har en högerfot som trycker vartenda elvametersskott i nät. Tillsammans vände dom matchen på fyra minuter.

Bäst på planen idag var tveklöst Antonio Flavio. Med en bolltouch och ett steg som får AIK-hjärtat att göra volter och AIK-hjärnan att prisa Björn Wesström dominerade han på ett nästan löjligt sätt. Därmed inte sagt att Flavio inte kan bli ännu bättre. Passningsspelet är stundtals slarvigt och den påfrestande egoismen påminner om Wilton Figueiredos glansdagar i svartgult. Likväl kommer Flavio att vara ett av AIK:s starkaste titelvapen i höst.

Men det finns framförallt en bild som har etsat sig fast på min näthinna. Efter AIK:s 3-2-mål, och samtidigt som jag sjöng halsen hes, tittade jag inte på Martin Ingvarsson i väntan på slutsignal. Jag tittade på Mikael Stahre. Han stod alldeles stilla på linjen. Men händerna i kavajfickorna. När slutsignalen går sätter han händerna i luften, kramar om sina närmaste innan han leder laget för att ta emot publikens hyllningar. I våldsamma gester spänner han hela kroppen för att skjuta iväg armen i en segergest. Flera gånger och med en närmast galen blick. Mikael Stahre älskar att vinna. Så mycket att det gör ont. Än har han inte vunnit något. Men hans AIK har fortsatt chansen två titelchanser.

Media: AB, Ex, DN, SvD

Målen: 1-0, 1-1, 1-2, 2-2 och 3-2

Foto: Bildbyrån

Det europeiska transferfönstret stänger äntligen efter diverse förlängningar som gjort det hela ännu mer nervöst. Nu är den direkta motsatsen till julafton bakom oss. Det är ett smärre mirakel, men vi kan nu med ett visst mått av säkerhet säga att Iván Obolo stannar i AIK resten av säsongen.

I maj så gissade en del av oss att Iván inte skulle bli såld, även om de flesta såg det som en självklarhet att Iván skulle försvinna i sommar. Vi hade en del argument till grund för våra gissningar, men innerst inne kändes det ändå som önsketänkande, baserat på en ren ovilja att acceptera det oundvikliga. Men nu när endast arabfönstret är öppet så ser det ut som dessa argument faktiskt var korrekta. En av Allsvenskans absolut bästa spelare har alltså inte blivit såld. Iván Obolo stannar i AIK. Jag kan upprepa det precis hur många gånger som helst.

Det har påpekats tidigare att en forsäljning av Iván Obolo skulle ha medfört både positiva och negativa effekter. Just nu känns det enbart positivt att Ivan är kvar. Var man än stod i diskussionen om huruvida AIK borde sälja Obolo så är nog alla bara glada och lättade just nu.

Men visst finns det negativa aspekter även i den nuvarande situationen. Det blev inget tillskott av nya pengar till den haltande ekonomin, iden att AIK är en språngbräda till de stora ligorna kanske kan ha fått sig en törn och Agent 03 blir utan avkastning på sin investering.

När det gäller ekonomin så blir det helt enkelt till att hitta andra lösningar på de problem som finns. Att sälja lagets bästa spelare mitt i brinnande guldstrid ska aldrig vara ett gångbart sätt att fylla de ekonomiska hålen. Enligt AIK:s nuvarande arbetsprinciper ska det heller inte behövas spelarförsäljningar för att trygga ekonomin. Det finns nog hundratals bättre ekonomiska lösningar, även om en försäljning av Iván Obolo hade varit ett enkelt plåster på de finansiella såren.

Jag tror emellertid fortfarande att AIK kommer att kunna ses som en språngbräda till större ligor trots att det kanske inte blev just så i Iván Obolos fall. Vi kan fortfarande använda Derek Boateng och i viss mån Wilton Figueiredo som fungerande exempel. Sedan om sisådär ett eller två år så kommer nog både Jorge Ortiz och Antonio Flavio stå som perfekta poster-boys för hur AIK har lotsat in sydamerikaner till de riktigt stora ligorna.

Samarbetet med Agent 03 har varit oerhört viktigt for AIK:s förmåga att hamna i den sportsliga guldsits vi just nu befinner oss i. Det är sedemera viktigt att samarbetet med Agent 03 kan fortsätta, eftersom kapital utifrån är nödvändigt för att AIK ska kunna knyta till sig kvalitetsspelare även i framtiden. Iván Obolo kommer med största sannolikhet förbli en förlustaffär för Agent 03, men det kan finnas sätt att minimera denna ekonomiska skada. Björn Wesström påpekade i en intervju med Svenskafans Oscar Lindgren att AIK kan erbjuda Agent 03 andra saker om Obolo inte säljs. Ett potentiellt alternativ skulle kunna vara att erbjuda Agent 03 en del i andra AIK-spelare som kan tänkas bli heta på marknaden framöver.

Agent 03 förstår säkert också att i den finansiella situationen som råder så är det svårt att inbringa stora belopp för en 28-årig anfallare med ett år kvar på sitt kontrakt. De bör även vara nöjda med hur Björn Wesström och AIK har agerat angående Obolo. Ingen har stått i vägen för någon affär, utan det har snarare aktivt signalerats att AIK varit beredda att sälja Obolo för ett minst sagt skäligt pris.

Björn Wesström förtjänar överhuvudtaget mycket beröm för sitt arbete i den här frågan. Han har lyckats sköta det hela mycket professionellt och har hela tiden varit öppen och ärlig. Wesström har ofta pratat om en förankring i en klubbpolicy som säger att vi är ”tvingade” att försöka sälja spelare vars kontrakt AIK inte kan förnya. Men Wesström var tillräckligt flexibel och smart att tacka nej till alltför låga bud. Tack vare det så kommer AIK ha en bättre chans att vinna sportsliga framgångar, som i sin tur kan dra in mycket mer slantar än de 6 miljoner som Panathinaikos ska ha bjudit i maj.

AIK har definitivt all chans att nå sportsliga framgångar i år. Semifinalen i Svenska Cupen är precis runt hörnet och laget är i serieledning i Allsvenskan med nio omgångar kvar. Att förlora Iván Obolo i det här läget skulle vara en enorm risk sportsligt sett. Men nu när vi har vår kugge och vår bästa målskytt kvar i laget så finns det ingen gräns för hur långt AIK kan gå i år.

Det känns även rätt att Iván Obolo får vara med hela vägen den här säsongen. Man glömmer ofta spelarens önskemål i de här situationerna, men faktum är att Iván verkligen vill stanna i AIK året ut och kämpa för att vinna titlar. Det märktes i Trelleborgsmatchen hur mycket supportrarnas stöd betyder för Iván och han säger sig även stortrivas i Sverige. Att Iván nu kan se fram emot en lite fetare sign-on på sitt nästa kontrakt är en personlig bonus som Iván har gjort sig väl förtjänt av.

Om jag får blanda metaforer så skulle jag vilja säga att arabfönstret kan slänga sig i väggen. För vi vill ha Iván kvar. Och som det ser ut nu så blir det precis så. Obolo stannar i AIK. Hur många gånger har jag skrivit det i den här texten? Det är ett bra mantra faktiskt. Prova själv.

Det var guldkant på spelet i vissa stunder, även om tempot ibland haltade och målen som vanligt inte trillade in i massor. Det vi fick se mot Trelleborg var tveklöst det bästa kantspelet vi sett i år. Till stor del kan detta förklaras med att Trelleborgs defensiv sviktade rejält på kanterna och att deras offensivt lagda yttrermittfältare ofta hamnade helt fel i sina positioner. Detta ledde till nästan löjligt stora ytor i vissa moment, men även när ytterbackarna låg på så såg AIK överlägsna ut i en-mot-en situationerna. Trots Trelleborgs defensiva svagheter så ska man inte bortse från att kantspringarna i AIK gjorde det mycket bra. Pavey, idag högerback, löpte i precis rätt ytor hela tiden samtidigt som Mutumba briljerade i en-mot-en spelet. Om inläggen hade varit battre från högerduon hade det kunna bli riktigt många mål idag. På vänsterkanten hade Bojan lekstuga tillsammans med Markus Jonsson under de första tio minuterna, men Trelleborg lyckades stänga ner den kanten efter en minst sagt skakig inledning.

En anledning till att kantspelet fungerade så bra var att AIK lyckades suga in mycket Trelleborgsspelare centralt. Både Jorge Ortiz och Dulee Johnson spelade oerhört stabilt och det kändes tryggt att ha Ortiz tillbaka på mitten. De var säkra i sitt enkla passningsspel och även defensivt lyckades de stoppa Trelleborg från att bygga upp det livsfarliga djupledsspel som de ofta visat upp på hemmaplan. Framförallt Ortiz stod ivägen for det mesta och det är i just balansspelet som han visar sin riktiga klass.

Om man ser till individuella prestationer så lyser Antonio Flavios uppvisning absolut starkast. Han visade upp en bländande teknik vars like inte setts på en allsvensk plan den här säsongen. Han var outstanding i långa stunder och var ett ständigt orosmoment for ett Trelleborgsförsvar som gång på gång föll för hans finter. Han hade även en del skott, men han behöver skjuta in sig innan första målet kommer. Det första av många vågar jag faktiskt säga.

Någon som hade siktet inställt var Dulee Johnson. Vid två tillfällen kunde han ohotat driva fram mot Trelleborgs raka backmur. Från läktarhåll skreks det ”skjuuuuuut” tills luften tog slut i 25 000 lungor, men Dulee var kylig de två gånger han fick chansen och han sköt i precis rätt lägen. Det första skottet styrdes strax över, men i den 64:e minuten satt hans skott precis där det skulle och 1-0 var ett faktum. Det var en skruvad projektil som gick rakt upp i krysset. Helt var otagbart för annars duktige Viktor Noring.

Trelleborg har massvis av talang offensivt, men trots att AIK drog ner på tempot och lät Trelleborg komma in i matchen efter 1-0 så skapade de inte tillräckligt många farliga chanser. Deras bästa läge kom i matchens absolut sista sekunder då en djupledsboll med lite tur letade sig igenom AIK:s försvar till en friställd Marcus Pode. Men Daniel Örlund visade att AIK har kvalitet på alla platser med en matchvinnande räddning precis innan slutsignalen ljöd.

Den återvunna serieledningen var precis vad som behövdes för att lätta lite på oron inför transferryktena. Om det här var Obolos sista match i AIK var det knappast en avskedsmatch värd att minnas. Han var inte direkt dålig, men inte heller så stabil som han brukar vara. Det var en del svaga avslut och ett antal missade passningar där hans speciella vricknigar inte gick hem. Man kan roa sig med att spekulera om Ivan mörkade formen för att inte bli såld, eller om han redan är såld och har tankarna någon annanstans. Förmodligen var det helt enkelt inte hans match idag. Hans relativt svaga insats idag kanske gör så att det gör lite mindre ont om han blir såld. Men jag skulle ändå vilja säga att eftersom detta inte var ett värdigt avslut för vår argentinska idol så skulle han gärna kunna få fortsätta i AIK lite längre.

Serieledning har vi, åtminstone i en dag till. Och visst känns det efter den här matchen som om vi har ett lag som kan vara med och kriga i toppen. Men visst - Obolos vara eller icke vara; det är kanske fortfarande frågan.

Flavio såg trygg ut med bollen, bjöd på ett par tekniska nummer som lovar mer och såg stark och stabil ut i kroppen. Dessutom spelade han smart – släppte bollen när han skulle och försökte iscensätta egna anfall när tillfälle gavs. I den andra halvleken droppade Flavio ner i banan och visade vid två tillfällen att han även är en duktig passningsspelare. Dels med en väl avvägd krossboll från den ena långsidan till den andra och dels med en briljant genomskärare som sedermera ledde till AIK:s 2-0-mål. Med Flavio på banan i anfallspar tillsammans med Obolo bör AIK ha fler offensiva alternativ och Ivan kommer att kunna koncentrera sig på boxspelet i större omfattning än hittills. Det bådar gott inför framtiden. Samtidigt – motståndet idag var inte det bästa och Flavio kommer att behöva tid innan han presterar på topp i Allsvenskan.

I övrigt finns inte mycket att rapportera från matchen. AIK ställde upp med en märklig uppställning och hade hela fyra anfallare på planen när domaren satte pipan i mun för avspark. Utöver Flavio och CH spelade Thorsten på innermittfältet medan Pontus Engblom fick husera på högerkanten. Trots att de två senare stod för varsitt mål och Thorsten dessutom för en assist gjorde ingen av dem någon särskilt bra insats. Detsamma gäller övriga spelare från A-truppen; Atta, CH och Saleh. Saleh, som har rapporterats varit pigg på träningarna inledde matchen bra, men blev sämre ju längre den led. Ofta lyckas han med fart och finess ta sig fram till hyggliga lägen, men spetsen och beslutsamheten saknas fortfarande. Troligt är dock ändå att Saleh kommer att få fler spelminuter i höst.

Avslutningsvis ska sägas att matchen var ett trevligt initiativ från de bägge klubbarna. Många av de AIK-spelare som inte fanns på plan fanns vid sidan om för att möta supportrar och Akropolis arrangemang bjöd både på en fantastisk speaker och en lustigt otajmad DJ. Dessutom var AIKBLOGGEN citerade i matchprogrammet. Bara en sån sak.