Mervärde på försäsongskorten?

AIK-Peking 6

Foto: Jesper Zerman

Det var en hyffsad första match på Skyttan i lördags, härligt att få se grabbarna live in action igen. Ska inte gå in på spelet för det har debatterats tillräckligt men vill ändå säga att Engblom gjorde mig riktigt glad. Blir spännande att följa.. Ortiz som ny straffskytt känns också fullt rimligt. Han är ju trots allt den enda, förutom Mr. 100%, som lagt en straff de senaste fyra åren. Den satt, mot Bajen dessutom!

Tvärt emot tidigare år så orkade jag inte tjata med mig folk på matchen vilket resulterade i att bara två i vårt årskortsgäng var på plats. Är glad att min persiske vän inte är var ett sömnigt fetto, buu på er andra. Mycket folk var det ändå och 3500 får ses som väl godkänt med våra mått mätt, särskilt med traditionsenligt bengaltifo. Fortsätt läsa…

No sleep til Gnaget

12250 

Jaha, så har det varit måndag i AIK världen och som vanligt kan vi konstatera att det e full fräs, dock utan Stefan & Krister ska tilläggas.. Grekiska ligatian Panionios har försöt att värva vår huvudtränare, vår Guardiola som norsk kringkastning så fint kallade Stahre. Lika otippat som otänkbart så det blev förstås inget med det. 

En nätt summa om femton millar har vi också bestämt oss för att låna, eller låna o låna, refinansiering heter det tydligen. Detta för att betala det brygglån (ännu ett ekonomiskt begrepp som jag svänger mig med utan att ha en susning, typ) vi tog i höstas för att Bolo blev kvar. Jag måste ju erkänna att jag är kvar på ruta ett både vad gäller det ekonomiska och rent mattematiska för jag undrar fortfarande hur i fasiken vi kan vi tvingas till detta mångmiljonlån över huvud taget. Men det e klart. Det sportsliga föll ju inte så väl ut, vi vann ju bara allsvenskan, nån fattig cup (lex dübblish) och publikligan för trettiotolfte året i rad. Sålde spelare för dryga 20 mille gjorde vi också men  man kanske ska gå minus då, va vet jag? Men håll med om att det ändå är liiiite besynnerligt, eller? Fortsätt läsa…

Halvdag med RBK-AIK och en kväll i baktaktens tecken

Man var förstås sugen på att haka på gänget som nu sitter på bussen upp till Trondheim. Årets första ordentliga träningsmatch (nej, jag räknar inte Armed Forces) är inget man väljer bort bara sådär. Den 10 timmar långa bussresan och faktumet att jag sedan länge bestämt mig för att gå på Mosebacke och STHLM Reggae Week imorgon gör dock att jag blir kvar hemma. Även hockeyn får också stryka på foten men på söndag är det ”nu jävlar” på Hovet igen när Löven står för motståndet. Kanske blir lite av en prestigematch då de inbillade sig att de skulle få ta över vår plats i kampen om en elitserieplats.

Kom hem för en liten stund sen efter att ha sett snabba cash med mitt lilla hjärta. Eftersom jag är snudd på illiterär om det inte handlar om typ Offside, Tattersall eller 442 så blir jag aldrig besviken för att ”filmen inte levde upp till boken”. Tyckte faktiskt den var rätt så bra men är nu lite putt för att det nu dröjer innan fortsättningen kommer och nej, jag kommer inte köpa/läsa boken. Klockan hann nästan bli midnatt innan man kom hem så man borde ju hoppa i säng men det finns massor att läsa, se och göra som relaterar till morgondagens match. Fortsätt läsa…

AIK i korthet – 29/9-09

Det fanns ju en del att fånga upp, såhär dagen efter den fantastiska festen på Råsunda. Här är några länkar. Ni kanske har missat nåt? Eller har jag?

***

Expressen hänger ut huliganer

Trodde anledningen till att man inte publicerat innan var att det helt enkelt inte fanns bilder?

Mutumba: ”Tauer – en av de sämsta”

”Tauer var en av de sämsta jag mött faktiskt. Han kan blogga om matchen istället” – M9. Mitt i allt raljerande gör han ganska träffsäkra analyser. I all sin enkelhet. Det här derbyt var ju inte så förbannat svårt att analysera förvisso.

Nu vete fan alltså om inte AIK tar guld

Mutumba, Mutumba. Han bjöd indirekt in sig själv i Laul Calling. Det vore ett misstag av Aftonbladet att inte nappa på den.

AIK planerar värvningsturné i Brasilien

Jättebra att dom vill ligga steget före. Men om Väsby-satsningen ska slå väl ut gäller det att man verkligen vågar satsa från egna led. Och att man vågar ge dem den tid som krävs.

En hyllning till Kaptenen

En strålande text om en strålande kapten.

Per Karlsson missar nyckelmatch

Dessvärre ett väntat besked. Eftersom Per och Jos har spelat ihop i stort sett varenda match (eller är det rentav varenda?) har vi ingen naturlig ersättare. Nisse skulle kunna flyttas in men på vänsterbacken har vi ingen backup. Jag gissar att Walid får starta på söndag. Detta innebär att Markus Jonssons hälsa nästan måste bli tillräcklig för spel. Vi har inte råd med två tapp i backlinjen.

AIK-hjälten Flavio: ”Jag ber om ursäkt…”

Ännu en sån där artikeln som får AIK-supportrar att hata kvällspressen. Och visst, det är en riktig pissartikel byggd på en icke-händelse och en sill som gråter ut. Inte sådär jättesvårt att lista ut att Flavio inte hade en aning om vad som stod på tröjan. Och mitt i allt segerfirande och alla hyllningar kände han väl inte att det var prio ett att fråga någon heller.

Flávio tycker inte illa om Göteborg

Lite löjligt att AIK publicerar en offentlig ursäkt. Men det är klart. När kvällspressen hugger på allt så gäller det att vara proaktiv. Och artikeln föll ju ut som man hade planerat, antar jag. Bra så. Det är ju synd om hela Götelaborg ska må dåligt för att en 22-årig AIK-brasse sprider ”anti-budskap” om staden. Det gör ju ingen annan i Stockholm.

Djurgården hade tur som ens kom upp i noll

Alla krönikörer skrev. Simon Bank skrev bäst. Johan Orrenius och Johan Esk är också läsvärda.

Dessvärre ett väntat besked. Eftersom Per och Jos har spelat ihop i stort sett varenda match (eller är det rentav varenda?) har vi ingen naturlig ersättare. Nisse skulle kunna flyttas in men på vänsterbacken har vi ingen backup. Jag gissar att Walid får starta på söndag. Detta innebär att Markus Jonssons hälsa nästa måste förbättras inför söndag. Vi har inte råd med två tapp i backlinjen.

En fantastisk fest och en kväll att minnas

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Det var upplagt för en fantastisk fest. Förutom en liten klick tappra blåblå på Södra kokade arenan av serieledningstörstande AIK-supportrar.  Och AIK bjöd upp till, eller snarare bjöd Djurgården på, en fantastisk dans. Djurgården hånades. Förnedrades. Jag satt kvar lite längre än vanligt på Råsunda efter matchen. Tittade på hur Djurgården lämnade arenan med hängande huvuden. Hur ett fullproppat Norra hyllade våra hjältar. Hur Råsunda tystnade. Inatt så drömmer vi, att AIK tar SM-guld och Djurgår’n åker ur. Imorgon laddar vi om. På söndag spelar vi säsongens viktigaste match. Fortsätt läsa…

Ett styrkebesked

Fotboll, Allsvenskan, HŠcken - AIK

Foto: Bildbyrån

Man var minst sagt lite nervös inför bortamatchen mot årets stora överraskningslag. Det fanns skäl till oro eftersom Häcken inte förlorat på hemmaplan sedan den allsvenska premiären. När samma motståndare inleder matchen i fråga med ett skott som träffar samma stolpe två gånger om så var det verkligen dags att börja kallsvettas. Fortsätt läsa…

Mikael Stahre är en vinnare

Fotboll, Allsvenskan, AIK - Kalmar

Foto: Bildbyrån

Trots att både Mikael Stahre och Björn Wesström har kallat matchen för årets viktigaste och trots att solen steg över Råsunda såsom den bara gör en strålande vacker sensommareftermiddag. Trots det hade bara drygt 9000 personer hittat till Råsunda. Jag sörjer med dom som inte var där. Sörjer att de inte fick se två allsvenska topplag som tar Svenska Cupen på allvar. Och sörjer för att de missade en alldeles fantastisk AIK-upplevelse. En match som vi kommer att minnas när säsongen är över. Den 7:e november kommer AIK att spela cupfinal på Råsunda. Mikael Stahres fantastiska AIK.

Fortsätt läsa…

Obolo stannar i AIK

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Det europeiska transferfönstret stänger äntligen efter diverse förlängningar som gjort det hela ännu mer nervöst. Nu är den direkta motsatsen till julafton bakom oss. Det är ett smärre mirakel, men vi kan nu med ett visst mått av säkerhet säga att Iván Obolo stannar i AIK resten av säsongen. Fortsätt läsa…

Seger med guldkant

Matchen mot Trelleborg kom som ett perfekt avbrott från all spekulation och fokus kring Ivan Obolos vara eller icke vara i AIK. Såsom matchen såg ut så var det nästan som en kur mot allt som oroat oss de senaste dagarna. Det mesta av spelet som AIK skapade kom via kanterna och de riktiga långbollarna mot Obolo lös med sin frånvaro. Obolo var inte alls så tongivande som han brukar vara och det var istället Antonio Flavio som klev fram och tog huvudrollen på topp.

Det var guldkant på spelet i vissa stunder, även om tempot ibland haltade och målen som vanligt inte trillade in i massor. Det vi fick se mot Trelleborg var tveklöst det bästa kantspelet vi sett i år. Till stor del kan detta förklaras med att Trelleborgs defensiv sviktade rejält på kanterna och att deras offensivt lagda yttrermittfältare ofta hamnade helt fel i sina positioner. Detta ledde till nästan löjligt stora ytor i vissa moment, men även när ytterbackarna låg på så såg AIK överlägsna ut i en-mot-en situationerna. Trots Trelleborgs defensiva svagheter så ska man inte bortse från att kantspringarna i AIK gjorde det mycket bra. Pavey, idag högerback, löpte i precis rätt ytor hela tiden samtidigt som Mutumba briljerade i en-mot-en spelet. Om inläggen hade varit battre från högerduon hade det kunna bli riktigt många mål idag. På vänsterkanten hade Bojan lekstuga tillsammans med Markus Jonsson under de första tio minuterna, men Trelleborg lyckades stänga ner den kanten efter en minst sagt skakig inledning.

En anledning till att kantspelet fungerade så bra var att AIK lyckades suga in mycket Trelleborgsspelare centralt. Både Jorge Ortiz och Dulee Johnson spelade oerhört stabilt och det kändes tryggt att ha Ortiz tillbaka på mitten. De var säkra i sitt enkla passningsspel och även defensivt lyckades de stoppa Trelleborg från att bygga upp det livsfarliga djupledsspel som de ofta visat upp på hemmaplan. Framförallt Ortiz stod ivägen for det mesta och det är i just balansspelet som han visar sin riktiga klass.

Om man ser till individuella prestationer så lyser Antonio Flavios uppvisning absolut starkast. Han visade upp en bländande teknik vars like inte setts på en allsvensk plan den här säsongen. Han var outstanding i långa stunder och var ett ständigt orosmoment for ett Trelleborgsförsvar som gång på gång föll för hans finter. Han hade även en del skott, men han behöver skjuta in sig innan första målet kommer. Det första av många vågar jag faktiskt säga.

Någon som hade siktet inställt var Dulee Johnson. Vid två tillfällen kunde han ohotat driva fram mot Trelleborgs raka backmur. Från läktarhåll skreks det ”skjuuuuuut” tills luften tog slut i 25 000 lungor, men Dulee var kylig de två gånger han fick chansen och han sköt i precis rätt lägen. Det första skottet styrdes strax över, men i den 64:e minuten satt hans skott precis där det skulle och 1-0 var ett faktum. Det var en skruvad projektil som gick rakt upp i krysset. Helt var otagbart för annars duktige Viktor Noring.

Trelleborg har massvis av talang offensivt, men trots att AIK drog ner på tempot och lät Trelleborg komma in i matchen efter 1-0 så skapade de inte tillräckligt många farliga chanser. Deras bästa läge kom i matchens absolut sista sekunder då en djupledsboll med lite tur letade sig igenom AIK:s försvar till en friställd Marcus Pode. Men Daniel Örlund visade att AIK har kvalitet på alla platser med en matchvinnande räddning precis innan slutsignalen ljöd.

Den återvunna serieledningen var precis vad som behövdes för att lätta lite på oron inför transferryktena. Om det här var Obolos sista match i AIK var det knappast en avskedsmatch värd att minnas. Han var inte direkt dålig, men inte heller så stabil som han brukar vara. Det var en del svaga avslut och ett antal missade passningar där hans speciella vricknigar inte gick hem. Man kan roa sig med att spekulera om Ivan mörkade formen för att inte bli såld, eller om han redan är såld och har tankarna någon annanstans. Förmodligen var det helt enkelt inte hans match idag. Hans relativt svaga insats idag kanske gör så att det gör lite mindre ont om han blir såld. Men jag skulle ändå vilja säga att eftersom detta inte var ett värdigt avslut för vår argentinska idol så skulle han gärna kunna få fortsätta i AIK lite längre.

Serieledning har vi, åtminstone i en dag till. Och visst känns det efter den här matchen som om vi har ett lag som kan vara med och kriga i toppen. Men visst - Obolos vara eller icke vara; det är kanske fortfarande frågan.

Antonio Flavio har debuterat

Akalla bollplan. Regn. 70 minuter undermålig fotboll. Ingen A-lagsspelare som stärkte sina aktier för spel i höst. Och en knapp 2-0-seger. Men dom flesta som hade tagit sig ut i förorten hade kommit för att se nummer 11. Och Antonio Flavio hann trots relativt få sekunder med bollen visa att han besitter kvalitéer. Kvalitéer som kommer att vara AIK till gagn under hösten.

Flavio såg trygg ut med bollen, bjöd på ett par tekniska nummer som lovar mer och såg stark och stabil ut i kroppen. Dessutom spelade han smart – släppte bollen när han skulle och försökte iscensätta egna anfall när tillfälle gavs. I den andra halvleken droppade Flavio ner i banan och visade vid två tillfällen att han även är en duktig passningsspelare. Dels med en väl avvägd krossboll från den ena långsidan till den andra och dels med en briljant genomskärare som sedermera ledde till AIK:s 2-0-mål. Med Flavio på banan i anfallspar tillsammans med Obolo bör AIK ha fler offensiva alternativ och Ivan kommer att kunna koncentrera sig på boxspelet i större omfattning än hittills. Det bådar gott inför framtiden. Samtidigt – motståndet idag var inte det bästa och Flavio kommer att behöva tid innan han presterar på topp i Allsvenskan.

I övrigt finns inte mycket att rapportera från matchen. AIK ställde upp med en märklig uppställning och hade hela fyra anfallare på planen när domaren satte pipan i mun för avspark. Utöver Flavio och CH spelade Thorsten på innermittfältet medan Pontus Engblom fick husera på högerkanten. Trots att de två senare stod för varsitt mål och Thorsten dessutom för en assist gjorde ingen av dem någon särskilt bra insats. Detsamma gäller övriga spelare från A-truppen; Atta, CH och Saleh. Saleh, som har rapporterats varit pigg på träningarna inledde matchen bra, men blev sämre ju längre den led. Ofta lyckas han med fart och finess ta sig fram till hyggliga lägen, men spetsen och beslutsamheten saknas fortfarande. Troligt är dock ändå att Saleh kommer att få fler spelminuter i höst.

Avslutningsvis ska sägas att matchen var ett trevligt initiativ från de bägge klubbarna. Många av de AIK-spelare som inte fanns på plan fanns vid sidan om för att möta supportrar och Akropolis arrangemang bjöd både på en fantastisk speaker och en lustigt otajmad DJ. Dessutom var AIKBLOGGEN citerade i matchprogrammet. Bara en sån sak.

Är det dags att börja drömma nu?

Med 13 matcher kvar av årets Allsvenska har AIK placerat sig på femte plats. Med poängmässig mersmak och med klorna hårt hållna om den absoluta toppstriden. Med en trupp som verkar hålla för hur mycket skador som helst, med en brasiliansk joker och med en argentinsk fältherre som kanske, kanske stannar hela vägen in i vintermörkret. Och framförallt med ett enigt fotbolls-Sverige som uteslutande riktar sina hypotetiska blickar mot Borås och Kalmar. Är det dags att börja drömma nu?

Efter matchen mot Malmö haglade begrepp som ”kollektiv styrka”, ”lagmaskin” och ”maniskt, stenhårt arbete”.  Uddamålssegrar står som spön i backen och när laget spelar dåligt får de med sig poäng ändå. Ledarstaben hyllas och i Solna är det givet att Björn Wesström måste vara Sveriges bästa sportchef efter blott tio månader på posten. Är det bara en vanlig släng av hybris eller… är det verkligen dags att börja drömma nu?

Nere i Malmö spelades matchen som får stå som modell för AIK:s säsong såhär långt. Ett offensivt spel som bara har renderat i 15 mål framåt och ett defensivt spel som gör att AIK kan titulera sig Allsvenskans bästa försvar. Såhär kan det se ut på pränt:

Malmö-AIK. Skott: 17-5. Hörnor: 9-1. Mål: 0-0. I år är det siffror som räcker för att vi ska börja drömma.

För även om det är lätt att bli förvirrad över begreppet kollektiv styrka och även om jag tidigare har antagit en pessimistisk ansats mot AIK:s spel den här säsongen så går det inte att komma ifrån att laget håller på att bygga upp ett mentalt berg av trygghet. Främst personifierat av Daniel Örlund som har hittat ett lugn som vida överstiger vad han har lyckats förmedla till utespelare och publik under tidigare säsonger i svart. Även en dålig dag vet spelarna med sig att de kan plocka både en och tre poäng. Och i den mentala tryggheten kommer AIK att hitta ett vägvinnande anfallsspel. Frågan är bara om vi hittar det i tid.

I positiv anda kan man konstatera/önska följande: Göteborg har sålt och skadat bort sig, Elfsborg kommer att bli slitna, Helsingborg är ostabila och Kalmar står och faller med Rasmus Elm. Samtidigt som Obolo stannar, Flavio blir en succé och Jos fortsätter att vara vad Michael Brundin var för laget som kammade hem serien för elva år sedan.

Aldrig är supporterskapet så starkt som det är nu. När det är fyllt av njutning, förväntningar och nervositet. På lördag spelar AIK mot Brommapojkarna på Råsunda. Med 20 000 drömmare på plats.

Antonio Flavio Aires dos Santos

Så heter AIK:s nya anfallare, scoutad på plats i Brasilien av såväl sportchef Björn Wesström som chefstränare Mikael Stahre. De första rapporterna skvallrar om en privat investerare och en övergångssumma om drygt 2-3 miljoner SEK.

Antonio Flavio är född 1987, 175 cm lång och 74 kilo tung. Av måtten att döma alltså en ganska kort men kraftig spelare. Jämför exempelvis med Wandersons 180 cm och 75 kilo.

Från officiellt håll beskriver Mikael Stahre spelaren som typiskt brasiliansk och låter tankarna fara tillbaka till Wiltons storhetstid med orden ”rörlig, bolltrygg och bra tillslag med bägge fötterna”. En insatt källa som jag pratade med igår direkt efter att värvningen blev officiell talade om en fullständigt lyrisk Stahre som ska ha blivit mäkta imponerad av Flavios fotbollskunskaper.

Sportchef Wesström antar i sedvanlig ordning en taktisk försiktighet och menar att ”det är första gången han åker till Europa och han är en relativt ung spelare vilket gör att de kortsiktiga förväntningarna på hans prestation skall vara balanserade mot den faktan”.

Men mer intressant är att spekulera i vad värvningen av Antonio Flavio betyder för AIK på lång sikt. Att döma av hans fysiska egenskaper och hans sportsliga track record i Brasilien är han varken en utpräglad målskytt eller en naturlig ersättare till Ivan Obolo. De två spelartyper som vore mest naturliga för AIK att plocka in i truppen sett till säsongen såhär långt.

För egen del är jag övertygad om att AIK räknar med att Obolo försvinner inom en snar framtid. Det skulle i sin tur innebära att AIK saknar en targetspelare i anfallsbesättningen. Värvningen av Antonio Flavio talar dessutom för att man inte är intresserade av en sådan spelartyp. Den enda rimliga slutsatsen blir alltså att AIK värvar för att spela enligt ett nytt system i samma ögonblick som Obolo drar. En utveckling som jag välkomnar. Obolo i all ära, men vi har blivit statiska när vi ständigt väljer att söka Obolo med långa bollar och i de matcher där Obolo har presterat sämre har det gått ut över hela laget.

Att försöka hitta nya vägar i det offensiva spelet med andra typer av spelare känns som en spännande utveckling. AIK har teknisk kapacitet på mittfältet för ett sådant spel och med en riktigt vass bollsäker, teknisk anfallare får vi en ny dimension som vi tidigare har saknat. Med Burgic tillbaka i målform och om Antonio Flavio visar sig vara vad vi hoppas på tror jag att Stahre kan skapa ett lika vägvinnande offensivt spel som det vi hade nöjet att njuta av på Råsunda under säsongen 2006.

Ny brasse på väg in?

För ovanlighetens skull valde jag att lämna Stockholm för en blixtvisit på annat håll. Fem dagar har jag varit offline och enda AIK-dosen en 90 minuters urladdning i måndags kväll. Hemma väntade en överhettad RSS-läsare och en hel drös nya händelser hade hamnat på tapeten. Det lever om i AIK just nu. Så som sig bör i ett topplag.

I en (förvisso bekväm) soffa, 90 mil norrut, i det lilla samhället Öjebyn strax utanför Piteå. Där satt jag och längtade tillbaka till Solna när klockan slog 19.00 i måndags kväll. Två timmar senare hade AIK äntligen bärgat tre poäng mot ett topplag på Råsunda och bevisade slutligen att man vill vara med i toppen på allvar i höst. Visserligen till priset av två röda kort och visserligen mot ett exceptionellt skadeskjutet IFK Göteborg. Men ändå med mersmak. Sådana matcher brukar betyda trendbrott åt ena eller andra hållet. För AIK kommer den att betyda att vi skjuter uppåt framöver.

Läser också att både Wesström och Stahre har flugit över Atlanten för att scouta spelare i Brasilien. Är det hela sanningen måste det sägas vara oerhört häpnadsväckande att både sportchef och chefstränare åker till Brasilien mitt under brinnande säsong. Antagligen är motiven andra. En specifik spelare som nämns är Antonio Flavio. Säger mig naturligtvis ingenting, mer än att jakten på Obolos ersättare tycks vara intensifierad. Eller så vågar AIK helt enkelt inte lämna juli månad utan att plocka in en ny anfallare.

En ny kampanj har dragits igång under namnet ”Hemma på Råsunda”. Bakom kampanjen står ”engagerade medlemmar” och under rubriken ”Möjligheter” ligger en text som får det att vattnas i munnen på vilken gnagare som helst. Jag har skrivit under namnlistan. Gör det du också!

Mer än så blickar jag inte tillbaka utan väljer istället att fokusera blicken framåt. Härnäst väntar GAIS två gånger om. Ett GAIS vars lag utgörs av en enda spelare. Ett givet läge för traditionell hybris. Å andra sidan brukar en spelare räcka ganska långt i den här serien. Och efter AIK:s ryck i kortligan senast blir det en ny försvarskonstellation som ska jobba mot Wanderson. Men mer om matchen till helgen.