8 Augusti 2009 av Markus Berzen - 1 kommentarer

Ett ögonblick av klasskillnad

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Vid ställningen 1-1 så började jag fundera lite kring begreppet klasskillnad. AIK hade visserligen just kvitterat, men BP såg knappast ut som ett mycket sämre lag. Den oavgjorda ställningen kändes rättvis med tanke på hur matchen hade sett ut. Och nu hade AIK:s spel återigen tappat i tempo. Jag undrade om det verkligen var någon klasskillnad mellan lagen som jag påpekat innan matchen. För inte såg Dulee Johnson så mycket bättre ut än till exempel Philip Haglund på det centrala mittfältet.

Precis då skedde det. Ett för ovanlighetens skull kontrollerat AIK-anfall rullades upp och bollen hamnade till slut hos Dulee Johnson, strax utanför straffområdet. Dulee Johnson hade varit osynlig i hela matchen men nu plötsligt slog han till. Med en sanslös chipp som krävde en enorm mängd känsla fann Dulee den minimala öppna ytan mellan backlinjen och Kristoffer Nordfeldt i BP-målet. I bråkdelen av en sekund såg det ut som den vackra passningen hade slagits utom räckhall för Ivan Obolo. Det är i det läget som Obolo visar sin magi. Han trycker sig fram och lyckas träffa bollen perfekt med sitt huvud. Segermålet är ett faktum.

Även om detta bara beskriver ett par sekunder av en 93 minuter lång match så är det bevis på ren och total klass. Detta var allt AIK behövde for att trycka dit pojkarna. Därmed definierade Dulee Johnson och Ivan Obolo begreppet klasskillnad för mig.

Annars var väl inte AIK:s spel alltid så fullt av klass i den här matchen. En delikat lobb i ribban av Bojan Djordjic visade prov på kvaliteter i andra halvlek, men annars gick det ofta alltför sakta och det kändes som vanligt ganska statiskt och endimensionellt i anfallet. Det är nog ganska enkelt att läsa AIK:s anfallsspel när Obolo sällan har sällskap i boxen. Mutumba letade sig ofta ut på kanten och innermittfältarna verkar fortfarande ha straffområdesfobi.

BP såg mycket mer fartfyllda ut i sina attacker. De verkar ha en outtömlig resurs av spelare som vill avsluta, som vill göra mål. Det kändes därför inte alls oväntat när Philip Haglund omarkerat nickade in ledningsmålet i början av andra halvleken.

Men som tur var så vägrade AIK vika ner sig. De visade den där underbara lagmoralen vi vant oss vid och ångade på stenhårt efter baklängesmålet. Bojan Djordjic var nära att utjämna direkt på en fin frispark och strax därefter kom hans ribbträff. Detta följdes av en varning på den kokande Bojan. Vid det här laget såg det ut som Bojan var på väg att slå ut i en supernova, så pass laddad som han var. Det kändes som om det var i rikets säkerhetsintresse att AIK skulle vända matchen.

AIK:s press ledde så till straff efter bajendansken Mikkel Jensen spelat lite basket i straffområdet. Personligen var jag inte ett dugg orolig när Mr. 100% tog sats. Kvitteringen satt hur säkert som helst. Det är minst sagt förtroendeingivande att ha en straffskytt som aldrig missat en straff i tävlingsammanhang. Närhelst Jonsson lägger straffar så frågar man sig hur målvakter någonsin lyckas rädda straffar när målet ser så ofantligt stort ut och straffpunkten är så nära.

Men det var segermålet som verkligen är det man tar med sig från den här matchen. Precis som i vårmatchen på Grimsta så vänder AIK underläge och avgör matchen i slutminuterna. När dessa otroliga händelser sker om och om igen förstår man att det inte bara handlar om ren tur. Det är hårt arbete, det är vilja och det är sjukt stark lagmoral. Detta är någonting Stahre vässat och kultiverat och något som tillåter AIK att fortsätta vara ett topplag.

Brommapojkarna har nu å andra sida tappat två ledningar mot Kalmar och två ledningar mot AIK. Om det tyder på dålig moral låter jag vara osagt, men jag skulle vilja påsta att när det gäller att fullfölja matcher så är det stor skillnad mellan AIK och BP. Och det är ju en slags klasskillnad det också.

Det blev till slut ett soligt, hett och minnesvärt derby mot Brommapojkarna. Med segern ligger AIK fortfarande i täten av Allsvenskan och på samma poäng som Helsingborg, fast med en match mer spelad. Fortsättningen av hösten kan bli episk om AIK fortsätter på den inslagna vägen och vägrar förlora matcher. Det kan bli ännu roligare om Antonio Flavio lyckas ta över Obolos jobb som droppande forward så att Obolo istället kan koncentrera sig på sitt arbete i boxen. Det var trots allt där inne som Obolo visade ett par sekunder av klasskillnad mot BP.

7 Augusti 2009 av Markus Berzen - 3 kommentarer

AIK-BP. Lördag, strålande sol och folkfest.

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Ett derby mellan AIK och Brommapojkarna når aldrig riktigt samma hysteriska höjder som matcherna mot våra verkliga antagonister. Det är omöjligt att bygga upp samma starka känslor mot en klubb som knappt har supportrar och som endast har en hel säsong bakom sig i Allsvenskan. Dessutom har jag personligen aldrig blivit tråkad av en BP-supportrer efter en tung förlust och jag har aldrig hört en BP-supporter sjunga hatramsor om laget i mitt hjärta. Det enda negativa jag kan minnas med anknytning till Brommapojkarna är ett skrubbsår jag ådrog mig efter en ful tackling av en BP-spelare i S:t Erikscupen för sisådär en generation sedan. Men det räcker liksom inte för att bygga upp en betydande rivalitet.

Trots detta kallar många den här matchen för det hetaste Stockholmsderbyt i helgen . Visst – Djurgården och Bajen är iskalla om man ser till både form och tabelläge. Om antalet åskadare är ett bra mått av derbytemperaturer så finns det helt klart en möjlighet att vårt derby blir lite varmare. Djurgården bör vara glada om de slår den smått pinsamma publiksiffran på 16 000 från vårderbyt, medan AIK nog kan räkna med upp till 18 000 på lördag. Sen är ju givetvis lördagens derby en högintressant match med tanke på att AIK bara är en seger och ett målfyrverkeri från förstaplatsen.

Hursomhelst ska man inte förringa en match mot Brommapojkarna. Vårmatchen på Grimsta var en av de mest minnesvärda och underhållande matcherna så här långt i år. Viktor Lundbergs debutmål, Obolos långskottskanon och Saihou Jagnes förlösande segermål på övertid är händelser som kommer att ligga kvar på näthinnan långt efter den här säsongen är slutspelad. Och trots att vi fortfarande har ett perfekt facit mot BP efter tre möten i Allsvenskan och två i Superettan, så satt den senaste segern mycket långt inne.

Frågan är dock om Brommapojkarna är lika farliga som de var i början av säsongen då de var en av de stora överraskningarna som såg ut att kunna bli ett stabilt mittengäng. Sedan dess har de haft en tyngre sommar och trots seger i senaste matchen mot Halmstad så verkar det saknas någonting i laget. Spelare som Philip Haglund, Gabriel Petrovic och nu även Pablo Piñones-Arce har alla imponerat, men helhetsintrycket av BP är att den rätta bredden saknas. Spetskompetensen kan te sig ganska meningslös om det samtidigt finns betydande brister i resten av laget.

AIK:s på senare tid urstarka försvar är tack och lov intakt och man kan hoppas på ännu en stabil match av vår mest formstarka lagdel. Bojan Djordjic är förhoppningsvis tillbaka på vänsteryttern efter sin revbensskada, och Martin Mutumba är redo för en comeback. Miran Burgic är tydligen inte ens nära matchform då hans knä tyvärr svullnade upp i samband med att han återupptog full träning tidigare i veckan. Antonio Flavios debut på Råsunda sker annars i samband med matchen, men det innebär inte en matchdebut, utan enbart en introduktion i halvtid.

AIK måste få igång sitt eget spel mot Brommapojkarna som ofta visar upp konstruktiv och kvick fotboll. Gnaget behöver utnyttja svagheterna i motståndarnas bakre led och inte tillåta BP chansen att rulla boll som var fallet i stora delar av vårmötet. Om de släpps in i matchen kan det bli svårt att hindra deras talangfulla producenter från att visa sin farlighet. Men utan att vara övermodig kan jag påpeka att det är en odiskutabel klasskillnad mellan lagen och att det här är en match som AIK ska vinna. Även om det är fucking Allsvenskan vi talar om så borde AIK klara sig ifrån ett snöpligt poängtapp i ett så här skarpt läge.

Förlust och även oavgjort känns langsökt så här på förhand, men om det sker så kanske det kan stå som fundament för en djupare rivalitet mellan Stockholms just nu två bästa lag. Och det kanske behövs, för nästa år kommer vi nog ha färre heta derbyn att roa oss med.

/ Markus Berzen, ny skribent på AIKBLOGGEN.

5 Augusti 2009 av Daniel Olemyr - 3 kommentarer

13 matcher kvar – ett räkneexempel

Precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg har vi hamnat i en situation där vi kan tillåta oss drömma. Och mot bakgrund av det kan jag inte, om än det är en oerhört meningslös syssla, undvika att räkna på hur en eventuell poängskörd skulle kunna se ut när sista matchen mot Göteborg är spelad och säsongen över.

Inför den 18:e omgången ifjol hade AIK skrapat ihop 28 poäng. Under resterande 13 matcher lyckades laget samla ihop ytterligare 17 poäng vilket gav en slutlig poängskörd på 45 poäng och en femteplats i tabellen.

Det kan man ha i åtanke innan avhandlingen av de 13 matcher vi har kvar säsongen 2009:

2009-08-08    AIK – IF Brommapojkarna
2009-08-17     Halmstads BK – AIK
2009-08-22    AIK – Kalmar FF
2009-08-29    AIK – Trelleborgs FF
2009-09-14     BK Häcken – AIK
2009-09-21     AIK – Örgryte IS
2009-09-24    Helsingborgs IF – AIK
2009-09-28    AIK – Djurgårdens IF
2009-10-04     IF Elfsborg – AIK
2009-10-19     AIK – Gefle IF
2009-10-25    Hammarby IF – AIK
2009-10-28    AIK – Örebro SK
2009-11-01     IFK Göteborg – AIK

Såhär långt har vi spelat in 31 poäng under den här säsongen. Vi behöver alltså 14 poäng till på 13 matcher för att tangera fjolårets poängskörd. Skrattretande vid första anblicken, men rika av erfarenhet ifrån tidigare år vet vi att det svänger snabbt i världens jämnaste serie. I nuläget känns det dock troligt att AIK:s säsong 2009 rent poängmässigt blir bättre än den 2008.

Låt oss börja med att avhandla resterande hemmamatcher. Vi antar att AIK tar full pott mot Brommapojkarna, Trelleborg, Djurgården, Örgryte och spelar kryss mot Kalmar, Gefle och Örebro. Det ger oss 12 + 3 = 15 poäng från Råsunda.

Bortamatcherna då. Här ser det onekligen lite klurigare ut. Anta att vi vinner mot Häcken, spelar oavgjort mot Halmstad, Hammarby och Göteborg samt förlorar mot Helsingborg och Elfsborg så har vi 3 + 3 = 6 poäng med oss från resterande bortamatcher.

Det ger oss totalt 21 poäng på resterande 13 matcher vilket skulle innebära följande sluttabell, med nuläget inom parantes:

AIK 30  14 10 6 52 (17 9 4 4 31)

Ifjol hade poängskörden 52 inte ens räckt till en fjärdeplats och dessutom inneburit en mellanskillnad på hela 12 poäng upp till segrande Kalmar FF. Slutsatsen om det resterande spelschemat är given; om AIK faktiskt ska utmana om guldet kommer det att krävas att vi vinner i princip allt på Råsunda.  Så tuffa känns resterande bortaschema, om än matchen mot Hammarby faktiskt är att betrakta som en hemmamatch (och således en match vi har mycket bra chanser att vinna, men vinner vi verkligen alla derbyn i år?). Att det är ”enklare” motstånd kvar hemma och svårare borta skulle också kunna förklara varför AIK placerar sig i mitten i hemmatabellen och högt i bortatabellen efter 17 omgångar. Hursom, viktigare än poäng är placering och eftersom det tycks vara fem topplag i år, gentemot fyra (med två i särklass) i fjol, borde 52 poäng räcka till en fjärdeplats 2009. Det skulle också innebära att AIK uppnår målet med den här säsongen.

31 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 3 kommentarer

AIK vägrar släppa taget om toppen

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Följde matchen igår via Sveriges Radio och SvFF:s livescore. I vanliga fall är det snudd på outhärdligt. Igår var det värre. Men när hjärtat slutligen fick lämna halsgropen efter drygt två timmars terror kändes 0-0 verkligen som den seger jag förutspådde att resultatet skulle kännas som inför matchen. Malmö borta har blivit en mardrömsmatch och AIK var i vanlig ordning utspelade och saknade all form av offensiv kraft. Skillnaden mot tidigare år? Vi får med oss poäng ändå. Stahres manskap saknar kunnandet just nu, men definitivt inte viljan.

Ska man trots allt vara pessimistisk inför fortsättningen har jag förstått att Örlunds nolla igår knappast var resultatet av ett rakt igenom strålande försvarsspel utan snarare Malmös oförmåga att göra mål (även om Stahre hävdade att det ”var hänglås på”). Att kantspelet blir lidande med tre centrala mittfältare från start (Pierre Bengtsson har verkligen hamnat i frysboxen) är inget konstigt i sig, och AIK hade visserligen sju gubbar borta igår. Men det offensiva spelet har hackat hela säsongen, även med Mutumba, Bojan och Özkan på planen. Om Stahre inte får ordning på offensiven kommer AIK inte att kunna kriga i den absoluta toppen redan i år.

Örlund fortsätter att imponera och många röster har höjts angående den stundande försäljningen, I nuläget kan vi omöjligen sälja Örlund, det håller jag med om, men minns samtidigt hans tidigare år i AIK och hur hans prestationer kan skifta från säsong till säsong. Om Örlund lämnar inför 2010 kommer det kännas tråkigt, men jag kommer inte att gråta blod. I grund och botten och på lång sikt tror jag att Tomi Maanoja är en bättre målvakt.

30 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 1 kommentarer

Årets svåraste match

Mot GAIS var det högerkanten. Mot Malmö är det vänsterkanten. AIK:s yttermittfältare är fortsatt hårt skadedrabbade och senast i raden spelare att tvingas stå över är Bojan Djordjic. Å andra sidan är både Ortiz och Pavey tillbaka efter avstängningar och bägge lär återfinnas i startelvan ikväll.

Med Bojan borta är startelvan inte lika enkel att gissa som vi har vant oss vid. Tre alternativ känns troliga som ersättare; Yussuf Saleh, Pierre Bengtsson och Daniel Tjernström. För egen del har jag alltid avskytt idén om Tjerna på en kant och jag tvivlar på att Stahre känner annorlunda. Gissar att följande elva ställs på benen ikväll:

DÖ – MJ, PK, JH, NJ – KP, JO, DJ, PB – IO, SJ

Värt att notera från truppen i övrigt är att Mikael Thorstensson är uttagen och alltså att betrakta som återställd ifrån sina tidigare skavanker.

Malmö FF har i vanlig ordning stora sportsliga problem trots idel satsningar och en stark inledning av Allsvenskan. Den stora floppen hittills heter Wilton och ikväll ställs han mot klubben han har påstått sig älska för första gången sedan återkomsten till Sverige. Men att döma ut Wilton i ett såhär tidigt skede vore inget annat än korkat. Jag är fullständigt övertygad om att han kommer att prestera sinom tid, inte minst sedan Roland Nilsson slutligen insett att han ska spela som renodlad anfallare. Och inte fan vore det otippat om han hittar nätet ikväll och bjuder kvällspressen på rubriker.

Malmö borta är årets svåraste match. Vi har inte vunnit den på 13 år och de senaste åren har bjudit på åtskilliga förnedringar. 0-0 och en poäng hem till Stockholm skulle kännas som en seger. 1-0 och ett någorlunda hyggligt anfallsspel skulle kännas som en dröm. Men efter AIK:s senaste insats kan inte förväntningarna vara annat än lågt ställda.

Kör!

28 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 2 kommentarer

Örlund på väg ut och ny målvakt på väg in?

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

AIK är kvar på det berömda topptåget efter gårdagens 1-0-seger mot GAIS och Nisse Johansson är fortfarande enda målskytt på Råsunda efter sommaruppehållet. Men med det spel vi visade upp under måndagskvällen känns det som en tidsfråga innan vi blir avkastade. AIK spelade allt annat än bra och framförallt den första halvleken gränsade till horribelt dålig. Den första analysen som dök upp i  mitt huvud handlar om att AIK:s spel kör fast när Obolo blir isolerad. Och det blev han igår. Totalt isolerad. Richard Ekunde lyckades med något ingen annan svensk mittback lyckats med sedan Obolo anlände till Sverige 2007.

Hörde många runt omkring prata om att GAIS är ett bättre än tabelläget visar. Kunde inte låta bli att tänka att motsatsen kanske ligger närmare sanningen – att AIK är ett sämre lag än tabelläget visar. AIK kämpar, sliter och försöker. Men det offensiva spelet klickar inte. Pierre Bengtssons inhopp får stå som utmärkt exempel för ”vilja men inte kunna-känslan” som omfamnar AIK just nu. Ändå vinner vi fotbollsmatcher. På ett sätt är det imponerande. Ändå står mycket av mitt hopp just nu till Antonio Flavio.

I mina ögon är det bara Dulee Johnson som kommer undan med överbetyg från den här matchen. Dulee spelade inte heller särskilt bra, men han har något som dom andra saknar. Åhh, vad jag älskar att titta på när Dulee spelar fotboll.

Så långt själva matchen. Fotbollsexpressens bevakning från Råsunda kretsar kring att Daniel Örlunds påstådda flytt till Norge och Rosenborg kommer allt närmre. En potentiell ersättare nämns specifikt; den tidigare AIK-keepern Daniel Andersson son har fastnat på bänken i Helsingborg. Men mer intressant i sammanhanget är den resa som Mikael Stahre ska ha gjort till Finland i slutet av förra veckan. Enligt obekräftade uppgifter som AIKBLOGGEN har snappat upp ska Stahre ha besökt HJK Helsingfors, för att scouta/träffa den forne finländske A-landslagsmålvakten Jani Viander. Viander, född 1975, är en rutinerad spelare som har gjort 15 A-landskamper och 230 matcher i finska ligan. Han är 192 cm lång och väger 89 kilo. Läs mer om Viander här.

Örlund gjorde på nytt en stabil insats igår och det skulle vara ett stort slag mot AIK:s toppchanser i höst om han lämnade, egentligen oavsett vad vi får in för ersättare. Å andra sidan, släpper vi Örlund nu så får vi betalt för honom, vilket vi inte får om han lämnar när kontraktet går ut i vinter.

Nu väntar Malmö på torsdag. Läser att Roland Nilsson till slut har begripit att Wilton inte fungerar i en tillbakadragen roll utan ska agera på topp. För min de hade Malmö mer än gärna fått leva i ovisshet ytterligare en match.

Uppdatering: Ser nu att även SvD:s pappersupplaga nämner Jani Viander som tänkbar ersättare till Örlund. Hittar dock inte artikeln på nätet.

27 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 4 kommentarer

Game day: AIK-GAIS

Full fart framåt, snabba spelvändningar, massor av folk som fyllde på in i straffområdet, djupledslöpningar, ständig rörelse, snabba tankar och hårda precisa inlägg. Elfsborg borde ha dödat gårdagens match mot antagonisterna redan efter 45 minuter, men låg mirakulöst nog under med 0-1 när domaren blåste av den första halvleken. Trots oskärpa och nonchalanta avslut – Elfsborgs näst intill magiska första halvlek igår får det att vattnas i munnen på oss AIK:are som har väntat länge på att det offensiva spelet ska släppa. När AIK tar emot GAIS på Råsunda ikväll gör man det med ett hårt skade- och avstängningsdrabbat mittfält. Inte mycket talar för att målen kommer att trilla in ikväll heller, samtidigt som tre poäng måste bärgas för fortsatt kontakt med Elfsborg i toppen.

Gabriel Özkan och Martin Mutumba är skadade. Jorge Ortiz och Kenny Pavey avstängda. På högerkanten ser det alltså tunt ut och mycket talar för att Viktor Lundberg är en startman ikväll, samtidigt som CH Jagne flyttas upp på topp. Det ger föjande startelva

DÖ – MJ, PK, JH, NJ – VL, DJ, DT, BJ – IO, SJ.

Att GAIS på inget sätt är ett ofarligt lag stod med all tydlighet klart efter matchen för en vecka sedan. Då misslyckades AIK med att plocka undan ytan mellan försvarslinje och mittfällt, vilket gav Romarinho och Wanderson utrymme att vända upp och hota AIK rättvända. Den ytan måste hemmalaget lyckas döda idag om Örlund ska kunna inkassera ytterligare en nolla.

Offensivt vill jag se ett AIK som öser på med mycket folk, som är aggressiva och som vågar gå rakt på mål. Mot bakgrund av Özkans tidigare prestationer den här säsongen är det knappast en spelare jag kommer sakna idag. Är övertygad om att Lundberg har kapacitet att göra ett bättre jobb på högerkanten och hoppas att han vågar lossa bössan när tillfälle ges.

Senast jag var på Råsunda var den 28:e maj när AIK slog Hammarby. Det ska bli fantastiskt att få komma dit igen. Prognosen säger 20 grader, växlande molnighet och 15 000 på läktarna. Nu kör vi!

21 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 2 kommentarer

Säsongen över för Özkan?

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

2-2 i en tempostark men händelsefattig match mot GAIS. Det stod tidigt klart att AIK inte lyckades stänga bort Wanderson och Romarinho i ytan framför backlinjen under stora delar av den första halvleken. Att AIK skulle bli straffade stod klart, men så hårt som två mål inom två minuter? Det var en jäkla chock!

Tjerna och Ortiz hamnade ofta på linje i defensiven samtidigt som Per Karlsson och Jos föll lågt. ”Brassesituationen” krävde en tydligare ansvarsfördelning och det blev något bättre i andra. Förhoppningsvis lärde man sig en läxa inför måndagens returmöte på Råsunda.

Offensivt lyfte AIK fram rejält i den andra halvleken. Stahre menade på klasskillnad, men för egen del har jag svårt att bli imponerad. Vi är långsamma, statiska och hotar sällan i djupled. Fyller på med för lite folk in i straffområdet och alldeles för många inlägg hamnar hos fel adress. I nuläget är det svårt att se hur AIK ska ta sig ur måltorkan. Ändå cred till den mentala styrkan. Årets AIK ger inte upp och i slutändan av en sedvanligt tight Allsvenska kommer varenda poäng att vara viktig.

Gabriel Özkan kommer inte att finnas med på Råsunda på måndag. Och mot bakgrund av hans tidigare skador och rehabsessioner talar det mesta för att han missar resten av säsongen. Både Özkan själv och AIK som nyligen förnyade hans kontrakt sitter i en prekär situation. Özkan därför att han har en exceptionell mental tröskel att  på nytt ta sig över, samtidigt som han känner press från ledare och supportrar att komma tillbaka snabbt. Idag är det många som vädrar åsikter såsom ”felsatsning” och ”skicka bort honom så fort som möjligt”. Problemet är att AIK omöjligen kan göra sig av med Özkan i dagsläget. Inte nog med att han har underpresterat på planen, han har spelat alldeles för lite utslaget över fyra år.  Enda vägen är att fortsätta stötta Özkan i hans resa tillbaka till planen igen.

Till sist. Tillresta gnagare på plats i Göteborg tycks ha utgjort en betydande del av de dryga 5000 på plats och hördes gång på gång genom TV-rutan. Bra jobb! Förhoppningsvis ny fest på Råsunda på måndag.

För den som är intresserad – jag har även skrivit en längre rapport från matchen här.

19 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 4 kommentarer

Mot mental formtopp

Miran Burgic i aktion mot GAIS på RÅsunda i fjol.

Miran Burgic i aktion mot GAIS på Råsunda i fjol. Foto: Bildbyrån

2008 blev AIK- GAIS på Råsunda matchen som vände allt upp och ner. AIK kom ifrån en förkrossande bortaseger mot Örebro i första matchen efter EM-uppehållet, vände 0-1 till 2-1, spelade bra fotboll men fick ändå bara med sig en poäng. Luften gick ur laget och nästkommande fem matcher bärgade man bara tre poäng.

Inför årets (dubbel)möte med GAIS är förutsättningarna liknande. Poängmässigt är det visserligen alldeles för många matcher kvar för att kunna säga att AIK förblir ett topplag eller inte – oavsett utgång i mötena med GAIS. Men mentalt skulle de kunna göra stor skillnad. En ny krigarseger á la 1-0 imorgon och en trygg trea på Råsunda veckan efter och vi är antagligen inne i en mental formtopp. Vilket borde innebära att det börjar släppa spelmässigt också.

Tre allsvenska matcher har spelats under söndagskvällen och precis avslutats. För toppstridens skull dåliga resultat över hela matchraden, men det är ju svårt att vara helt missnöjd när dif förlorar på nytt. Om vi mot förmodan förlorar imorgon innebär det också att dif trillar ner på nedfyttningsplats. En tröst så god som någon.

Truppmässigt ser det väntat ut inför morgondagen. Jonsson och Pavey saknas vilket öppnar för Atta på högerbacksplatsen. Inhoppet han gjorde mot Örebro på samma position var kanske den sämsta individuella insatsen av en AIK-spelare i år, men Atta har visat tidigare att han har ytterbackskapacitet. På mittfältet lär Tjerna ersätta Dulee och Kaptenen levererar med all säkerhet i vanlig ordning – stabilt och uppoffrande.

GAIS är i princip inget annat än Wanderson. Men att få stopp på honom har visat sig vara komplicerat under våren och sommaren. Det är upp till Ortiz och Tjerna att jobba stenhårt defensivt och undvika att Wanderson hamnar i en-mot-en-situationer med våra klumpfötter (företrädesvis Jos och Nisse) i backlinjen. Noterbart också att hemvändande Mattias Lindström är avstängd.

Känslan är avslappnat positiv. Hybris börjar så smått pyra i Solnas sommarluft. Det kan inte gå fel.

Nu kör vi!

6 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 6 kommentarer

AIK-veckan, v. 27

Det har blivit dags att summera veckan. Den förra veckan alltså, som skulle ha blivit undertecknads sista innan semestern, men som hastigt och lustigt förvandlades till den nästa sista. Det hela börjar på korttidsboendet Kombo och slutar i en diskussion om konkurrensen på mittfältet. Nu kör vi!

Joakim Hall har tagit på sig det ädla uppdraget att bedriva huvudsaklig förmedling ifrån (delar av?) AIK Fotbolls CSR-verksamhet och jag måste säga att han gör det föredömligt. Jag har drivit frågan om hur man kan använda spelarna utanför planen förut och detta är sannerligen ett bra sätt. Men ännu viktigare är att dessa aktiviteter verkligen når ut till folk och låter även den som är ointresserad av fotboll reflektera kring fotbollens roll som samhällsbärare. Här kan AIK bli bättre på att berätta själva, även om Charlee Mians rader på Blackbeat är att steg på vägen. Av handkameran att döma kanske det dessutom dyker upp ett rörligt reportage. Kul!

Förra veckans stora nyhet var en tråkig en. AIK har enligt uppgifter betalat ersättningar till agenter som inte går hand i hand med skatterätten. Från Skatteverkets sida hävdar man att detta handlar om ersättningar som spelarna ska stå för själva. Både för AIK som klubb och för enskilda spelare, i synnerhet Ivan Obolo, handlar det om väldigt stora pengar. AIK har överklagat besluten, vilket antagligen innebär att vi får vänta på slutgiltigt utslag i ett par år till. Men vad säger Obolo när han verkligen fattar att han ska slanta upp 800 000 SEK? Än så länge tycks han tack och lov mest knalla runt i ovisshet…

Efter matchen igår höjdes röster om AIK:s kanske osunt hårda konkurrenssituation på innermittfältet. Redan tidigare i veckan uppmärksammade Dagens Nyheter relationen Dulee Johnson/Jorge Ortiz. Av artikeln framgår inte särskilt mycket, mer än ett Stahre-citat som i mångt och mycket sätter fingret på vad jag har velat säga om modern fotboll länge. När jag läser det känns det löjligt att jag inte lyckats få det ur mig. Apropå att Johnson/Ortiz bägge är korta spelare och hur det skulle påverka deras slagkraftighet som innermittfältsenhet:

Men för mig är det faktiskt viktigare med aggressivitet och att vara snabb än storlek. Spelarna har bra tyngdpunkt, det är viktigare än kilo och centimetrar.

Det var ju inte särskilt svårt.

I samband med att fönstret öppnade drog Obolo-rykten igång omgående. Jag har redan skrivit om det under veckan, men i kortform; Panathinaikos sade sig vara intresserade av Obolo. Obolo själv bytte ut agent Bagarnik mot duon Mörk/Fhager.

Veckan avslutade med match igen för första gången på över en månad. Örebros fruktan inför matchen syntes inget av och även om AIK tryckte på mot slutet får 1-1 sägas vara ett rättvist resultat. Efter att Jorge Ortiz tvingats lämna planen till förmån för Dulee Johnson slog Robert Laul på stora trumman och utlyste stjärnornas krig. Igor Hedman är en av många som skrattar högt åt detta och menar att AIK hade precis samma mittfätsuppsättning förra året.  Det har ha såklart rätt och ja, Laul gör en höna av en fjäder. Men jag känner ändå att jag behöver poängtera att Kevin Walker faktiskt kändes given innan sin sjukdom och antagligen kände han det själv också – hur hanterar han detta? Att Ortiz knappast var en stjärna förra året och därav knappast skulle ha lagt på en lika förvånad min då som nu när ljustavlan med en femma åkte upp. Att Pierre Bengtsson främst konkurrerade som vänsterback och att Bojan var skadad mest hela tiden.

Men jag tror också att det löser sig. Ortiz blir helt enkelt såld och Pierre får inte förlängt alternativt får finna sig i att konkurrera på en annan position.

En sak till. Jonsson åkte på en smäll mot Örebro men sägs kunna vara tillbaka till matchen mot Göteborg. Låt oss hoppas det. Pavey/Atta känns som minst sagt undermåliga alternativ. Vem av dem spelar mot Mjällby?

***

PS. Som ni ser har AIKBLOGGEN antagit en ny form. Än så länge har det nya temat några buggar och sidomenyn är i skralaste laget. Vi jobbar på det. Ett av de mest drabbade inläggen är just AIK-veckan eftersom länkarna syns dåligt. Ni får helt enkelt leta lite. Skicka gärna övrig feedback och input till daniel@aikbloggen.se!

PS2: Du vet väl att du kan föja AIKBLOGGEN på Twitter? Gör det.

6 Juli 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

Vem ska spela högerback?

Så var Allsvenskan igång igen för AIK:s del även om spelet i 1-1-matchen mot Örebro inte lovade mer än det som bjöds i våras. AIK är starka i defensiven där framförallt Daniel Örlund övertygar stort, men svaga i offensiven där kreativa krafter som Özkan och Mutumba måste upp ett snäpp för att laget ska kunna hota i den absoluta toppen framöver.

Dulee Johnsons debut hamnade givetvis i det mediala rampljuset efter matchen där åsikterna om hans insats går isär. Expressen beskriver inhoppet som blekt, Wesström å andra sidan menar att bytet Ortiz ut, Dulee in, gav AIK extra tyngd framåt och Anderlechts scout på läktaren ska ha höjt lite extra på ögonbrynen i samband med Dulees inhopp. Samma scout tyckte visserligen att Özkan imponerade på högerkanten.. För egen del kändes Dulee precis lika skönt trygg som vanligt. Han är grym.

Jorge Ortiz var i vanlig ordning bäste AIK:are på plan, framförallt i första halvlek. Inte undra på att han såg förvånad ut när det stod nummer fem på fjärdedomarens ljustavla med dryga halvtimmen kvar av matchen. Stahre/Wesström talar om en bra konkurrenssituation, men just nu känns AIK:s mittfältsbesättning mest som en belastning. Det kommer att rensas upp ordentligt där i vinter. Vi skulle kunna räkna bort Pierre Bengtsson från mittfältarna om han gav upp kampen om en plats på innermittfältet och valde att konkurrera där han gör sig som bäst. Att han har ytterbackskapacitet fick vi se nya prov på igår.

Uppgifterna om Ortiz påstådda avstängning går isär, men han är alltså inte avstängd mot Göteborg i nästa match. Då vill jag se Ortiz/Dulee i mitten, Mutumba ut till höger, Bojan in till vänster. Vem som ska spela högerback framöver är att betrakta som det stora orosmolnet i truppen. Alternativen heter Atta och Pavey. Inget av dem känns bra.

5 Juli 2009 av Daniel Olemyr - 3 kommentarer

Nästa: Örebro

Senast AIK spelade allsvensk fotboll var den 28 maj. Hammarby besegrades i en av vårens många 1-0-segrar. Just då var vi nog många som hade fotbollsmättnad upp i halsen. Just nu har det äntligen blivit dags för fotboll igen.

Igår gjorde Hammarby allsvensk omstart och sköt fast Djurgården ännu hårdare i botten. AIK gör det idag och allt fokus hamnar på en man. Ändå sedan Dulee Johnson presenterades som AIK-spelare den 14:e juni har han varit i det mediala blickfånget och återkommande berättat för både dags- och kvällspress att han har mognat sen senast. Mogen eller inte… det ska bli jäkligt kul att se dom karakteristiska rörelserna, dom mjuka bollmottagningarna och dom eleganta glidtacklingarna på nytt.

AIK har haft nästan oroväckande enkelt att hämta poäng i Mats Rubarths hemstad Örebro de sista åren. 13-2 på tre möten gör i alla fall mig snarare misstänksam än avslappnad. Klart är att Örebro spelade stundtals väldigt bra fotboll under våren och inte har förlorat sedan omgång 7. Å andra sidan avslutade man vårsäsongen med tre raka oavgjorda matcher, mot i tur och ordning Malmö, Brommapojkarna och Halmstad. En logiker skulle hävda att en förlust står på tur men fotbollen är ju sällan logisk. Örebro- AIK känns vidöppen.

Många AIK-supportrar väntas till Örebro och det är ingen högoddsare att våra sånger ljuder högst på Behrn Arena ikväll. Det är förlösande att åter få läsa om bortamatchförväntningar, bortasektioner och busskaravaner. Hösten bjuder ju inte bara på fotboll. För AIK:s del står en rad viktiga beslut på spel vid sidan om fotbollsplanen och för Supporterunionen handlar det om att hitta en retorik som för svensk supporterkultur framåt. Frank Ågren svingar vilt mot ”de maktfullkomliga cigarrklubbsnissarna i klubbarnas styrelser som pissar på supportrarna och som tror att det är de som äger klubbarna” i Aftonbladet idag. För nu nöjer jag mig med att sucka, konstatera att Ågren bara slår i luften, hoppas att debatten når nästa nivå i höst, klappa ihop datorn och ladda för ikväll.

Game day – nu kör vi!

30 Juni 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

AIK-veckan, v. 26

Förra veckan handlade mest om träningsmatcher och spelarkontrakt. AIK spelade oavgjort mot Norrköping i genrepet inför omstarten av Allsvenskan, Bojan Djordjic kritade på för nya år och Patrik Bojent tvingas lämna truppen när kontraktet går ut.

AIK begav sig alltså till Hallstavik i hjärtat av Roslagen för att ta sig an bottenlaget i Superettan, en gång i tiden anrika IFK Norrköping. Matchen slutade 1-1, AIK var nöjda, IFK var nöjda och äntligen är uppehållet snart över. På söndag väntar Örebro på Behrn Arena. Ett Örebro som i sin tur genrepade mot Assyriska – en match man vann med 2-1. Många AIK:are väntas vara på plats i Örebro och förutom själva matchen kommer de också att bjudas på premiärspelningen av Millencolins nya singel – en låt om Örebro i samarbete med ÖSK Fotboll. Inte dumt alls!

Bojan Djordjic förlängde alltså kontraktet i veckan, medan Wesström fick den otacksamma uppgiften att meddela Bojent att det är slutspelat i svartgult. Troligtvis kommer fler spelare gå samma öde till mötes och Wesström öppnade dessutom för utlåningar i en intervju med Svenska Fans.

Mycket av veckan har fortsättningsvis kretsat kring Dulee Johnson och dennes tränings- samt matchcomeback i AIK. Dulee är antagligen högaktuell för spel mot Örebro, även om både Stahre och Wesström tycks mena att han inte är i 100 % fysisk form. Dulee själv är glad att vara tillbaka och är rörande överens med ledarstaben om att han har mognat i Israel. I matchen mot Norrköping spelade han 20 minuter och gjorde en enligt rapporter en godkänd insats.

I övrigt hände det inte sådär rasande mycket förra veckan. Bloggen ”En röd-gul röra” satte fart på Gnagarforum genom att hävda att Ivan Obolo skulle vara överens med Elfsborg och AIK Media har bjudit på ett spännande bakom kulisserna-reportage med Björn Wesström (del 1 och del 2).

AIKbloggen kommer idag eller i dagarna att lansera en ny design. När den väl är uppe och Allsvenskan kickar igång igen ska inläggsfrekvensen bli högre och bloggen sedermera bättre än någonsin. Håll utkik!

16 Juni 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

AIK-veckan, v. 24

Mycket av nyhetsrapporteringen kring AIK förra veckan kretsade givetvis kring Dulee Johnson. Redan på måndagen gjorde han comeback som nyhetsstoff i svenska medier. I februari 2008 greps han misstänkt för rattfylleri, en misstanke som sedermera ledde till att han såldes bort från AIK under sommaren. I måndags friades han i Hovrätten och öppnade i samband med besöket i Sverige för allsvenskt spel igen.

Senare i veckan läckte tvivelaktiga uppgifter ut i israelisk TV – uppgifter som tillkännagav att Dulee var klar för en ny vända i Allsvenskan och AIK. Initialt sades övergångssumman vara 1,5 miljoner kronor, men enligt en israelisk sportjournalist ville Maccabi Tel Aviv ha betydligt mer betalt än så. Samtidigt förnekades övergången av såväl Dulee själv som AIK:s sportchef Björn Wesström.

Själv tvivlade jag starkt på uppgifterna, dels därför att vi redan besatt en stabil mittfältsuppsättning, men också för att Wesström tidigare deklarerat att inga nya värvningar kommer att göras utan att de försiggås av en försäljning.

Men under söndagen kallade AIK till presskonferens. I samma ögonblick förstod nog de flesta vem som skulle sitta framme vi podiet tillsammans med Stahre och Wesström. Dulee var klar för AIK. Till ett vrakpris dessutom. En Dulee som menar att han har mognat sen sist. Om han faktiskt är en annan människa återstår att se. Att AIK har värvat en fantastisk fotbollsspelare står redan klart, även om jag tror att Dulee behöver tid på sig innan han presterar som vi minns honom.

I övrigt har det varit ytterligare en tunnsådd vecka. Sportal lyckades publicera en jättegroda när man rapporterade att en av Norges största talanger, Per Ciljan Skielbrejd, var klar för AIK. Det hela visade sig vara taget ur luften. Artikeln lyftes sedermera bort från sidan och artikelförfattaren avslöjades snabbt som en tveksam figur på Gnagarforum. Enligt Aftonbladet sägs Skielbrejd vara aktuell för Newcastle.

En som däremot är definitivt klar efter tidigare spekulationer är Martin Lorentzon. Lorentzon ansluter dock inte till AIK förrän i årsskiftet.

Pierre Bengtsson, som är uttagen i det svenska landslag som ska representera landet på hemmaplan i U21-EM, intervjuades av Nerikes Allehanda i veckan. I skrivande stund har Sverige precis slagit Vitryssland med 5-1 i EM-premiären efter en imponerande insats, men ingen av AIK:s talanger (förutom Bengtsson också Özkan och Per Karlsson) fick speltid. Som det ser ut nu lär det heller inte bli särskilt mycket av den varan framöver.

Till sist. Den som är sugen på träningsbilder från den gångna veckan kan bege sig till bloggen AIK i HD.

8 Juni 2009 av Daniel Olemyr - Inga kommentarer

AIK-veckan, v.23

Just nu händer det inte mycket, vare sig på bloggen eller i AIK-lägret. Gnagarforum ligger så gott som stilla och spelarna har precis kommit tillbaka från några dagars välbehövlig ledighet. För egen del hade jag börjat sakna fotboll igen inför lördagens VM-kval mot Danmark. En match som i mångt och mycket påminde om AIK:s allsvenska vår. Ganska snabbt gick suget över igen.

Några småsaker är trots allt värda att plocka upp från förra veckan. Framförallt Alex Strigéns läsvärda bakom kulisserna-reportage i tre delar i samband med AIK:s match mot Häcken på Råsunda. Inte nog med att reportaget var intressant i sig – att AIK tillåter utomstående så nära inpå och dessutom länkar reportaget i officiella kanaler är ytterligare ett tecken på den fantastiska öppenhet som präglar klubben just nu.

Öppenheten tyder på trygghet i truppen och omkring laget. Något som också Kjell Gyllenhammar, beteendevetare och idrottspsykolog, noterar. Han menar att klubbarna borde jobba mer med mental träning och att AIK tycks vara en klubb i någorlunda harmoni just nu.

Jag anser att man jobbar helt utan kontinuitet, att man inte internt tror på mental coaching, trots att jag mött så många spelare som inte vågar spela en derbymatch, är oroliga över att flickvännen sitter på läktaren eller på andra sätt inte klarar pressen.

Men den stora frågan kvarstår: hur svaga är spelarna i huvudet? Något att fundera över för tränare i ungdomsakademier Sverige runt.

Mer på temat öppenhet. AIK visar att man följer opinionen i supporterled och agerar därefter. Visserligen löjligt att hävda att intäkter från spelarförsäljningar är bonus – AIK hade legat i graven för längesen om vi inte krängt iväg bl. a. Wilton och Boateng de senaste åren. Men ändå – proaktiviteten i kommunikationsarbetet imponerar och skapar förtroende.

Två smågrejer till. Majstorovic öppnar för AIK och Claes Hansen uttalar sig i en längre intervju för första gången sedan tillträdandet som sammankallande i Arenagruppen. Artiklarna liknar varandra – rubrikerna lovar mycket men texterna avslöjar lite.

Veckans viktigaste: Obolo tillhör fortfarande AIK.

« Tidigare inlägg
Nyare inlägg »