Åsikterna verkar gå isär på Sveriges två största sportredaktioner. Lasse Anrell på Aftonbladet tycks vara road av AIK-klackens kontroversiella tifo-arrangemang, medan Expressens Tomas Pettersson kallar aktionen brutal.
Supportrarna till de bägge lagen är också av olika åsikter (givetvis). AIK-sidan menar att det hela bör betraktas som ett practical-joke, medan Leksingarna hävdar att AIK har skämt ut sig.
Min spontana reaktion lutade mer åt AIK-hållet. Jag drog på smilbanden när snopparna, en efter en, droppade ner på isen. Med lite distans till händelsen och med insikt i efterspelet tycker jag fortfarande att påfundet är väldigt lustigt. Men frågan om var den etiska gränsen går känns ändå angelägen att lyfta. Hur laglös får idrottsvärlden vara?
Tomas Pettersson skriver att det handlar om sexuella trakasserier och ”den brutalaste mobbning av en spelare jag någonsin sett”. Det måhända vara brutalt, men mobbing känns inte som rätt ordval. Relationen mellan spelare och supportrar blir aldrig tillräckligt personlig för att kunna klassa som ”riktig” mobbing. Även om Houkko säkerligen tar illa vid sig så vet han likväl att detta endast inträffar för att han spelar hockey med Leksands klubbmärke på bröstet. Han blir ett skäl för motståndarlaget att håna Leksand som klubb. Personliga uppfattningar läggs åt sidan och i verkligheten är det inte människan Jan Houkko som mobbas, det är Leksandssymbolen Jan Houkko. Alla som lägger upp en sexvideo på Youtbe blir inte per automatik utsatta för trakasserier. Helt enkelt för att det inte finns några incitament.
Frågan om sexuella trakasserier känns betydligt mer angelägen än frågan om mobbing. Varför föreskrifter inte gäller innanför arena-murarna är för många en gåta. Jag har hört argument som låter entligt; ”tänk er liknande aktioner på en arbetsplats, där någon möts av tio dildos på skrivbordet när man kommer på morgonen. Eller att man helt besinningslöst slår ner någon man lackar på under mötet.”
Idrotten och det som händer inom idrottsgränserna tycks inte alltid omfattas av det juridiska ramverk som det övriga samhället. I många fall ska det givetvis också vara så – en utdelad käftsmäll framför motståndarmålet i en hockeymatch är inte misshandel. Däremot bör man både som supporter och idrottsman fundera över hur man faktiskt beter sig emellanåt. Jag skulle aldrig aktivt välja att kasta in dildos på isen när jag går på hockeymatch. Bara ett exempel.
Till sist, familjevinkeln har jag svårt att acceptera. Tomas Pettersson:
Jag är verkligen ingen moralpredikant. Våra barn ser ofta dagligen betydligt värre saker än vad vi vuxna förfäras över.
Men, som sagt, det här var något extra. Och det är svårt att undvika tanken på den ovetande föräldern som tagit sina barn på matchen och så…
- …pappa? Vad är det dom kastar in på isen? Och vad är det där på läktaren? Pappa? Svara då!
Ni hajar läget.
Nej, hajjar inte läget. Svar: Det är en plastsnopp.
