Råsunda, storpublik, tre poäng, stabil defensiv. Men det som värmde allra mest under gårdagen var Gabriel Özkans välplacerade bredsida i 55:e, glädjescenerna efter målet och lyckan direkt efter matchen. Finns det någon i fotbolls-Sverige som är värd lite medvind så är det just Özkan.

AIK som helhet gör en gedigen insats mot Halmstad – varken mer eller mindre. På GF står höga betyg som spön i backen. Den uppfattningen delar jag inte. Defensiven verkar hålla men offensiven behöver bli bättre. Om än den lovar betydligt mer kan ingen påstå att AIK spelade särskilt bra framåt igår. Men med en glädjepumpad Özkan, en Mutumba som chockade såväl supportrar som en enig presskår och en Obolo som kommer upp i normal standard blir AIK:s offensiv jäkligt spännande att följa framöver.

***
Häftigt att se Mutumba. Med förvånade ögon konstaterade jag att han var tillbaka redan inför fjolårets säsong; hade inte han lagt av? Det slutade med Väsby United, ett lyckat år i Superettan under Micke Stahre och inför i år, tillbaka till drömmen om AIK. Att han har drömt råder det inga tvivel om. På samma sätt som det lyste i ögonen på Özkan lyste det om Mutumba i mixed zon efter matchen. Utan att egentligen veta känns det som om Mutumba har mognat som person. Och igår visade han med all önskvärd tydlighet att han är mogen för allsvenskan.

***
Jorge Ortiz har bitit ihop under motgångarna förra säsongen och att döma av hans insats igår går han ett betydligt bättre år tillmötes. Om än man fortfarande kan skymta ett och annat filmningsförsök agerade han resolut, vann mer boll på mitten än tidigare och kladdade inte på bollen såsom vi är (eller var?) vana att se. En insats som lovar gott, även om jag fortfarande vill se Ortiz högre upp i banan.

***
Flera spelare i truppen väntar alltjämt med att förnya sina kontrakt, däribland Markus Jonsson, Ivan Obolo och Gabriel Özkan. Även om jag till skillnad från många andra inte förväntar mig att någon av de fotbollsspelare som representerar AIK i modern tid ska visa hjärta och lojalitet, hoppas jag innerligt att Gabriel Özkan värderar det stöd han har fått av AIK under flera år av skadebekymmer. Men jag har likväl en känsla av att det kan bli några intensiva sommarmånader för herr Wesström.

***
Ikväll blir det AIK-SSK på Hovet. Ett alldeles utmärkt tillfälle att tacka hockeylaget för en fantastisk säsong. Och att hjälpa dem hålla fast vid det sista halmstrået hela vägen till sista omgången.

Själv gillar jag gruset. Och dammet som kommer därav. Det innebär ju vår, ljusare tider och inte minst nära till fotbollspremiär. Nära till nygräsdoften från innerplan på Råsunda, nära tills man hör Norra stå skandera ramsorna som man så väl minns från året innan. Jag trivs verkligen som handen i handsken i gruset.

I söndags var det dags, återigen, för ”nästa år då djävlar”. Varje nystart känns som startskottet på en resa mot guld och Europa. Och visst är det väl härligt med denna känsla av förväntan. Man går genom spärrarna, hör ett sorl av röster som fullkomligen bubblar av visioner, oro och glädje. Man hör sågningar och lovord från grannarna på bänkraden bredvid. Premiären är här!

Och vilken premiär vi fick! Mutumba överraskade alla, inklusive sig själv antagligen. Özkan kalibrerade in sin högerfot till slut och gav oss ett premiärmål att minnas. Ortiz tog upp burken med ”förra säsongens bästa spel” och öppnade den direkt. Nisse spelade vänsterback som om han blivit felplacerad i både Bayern München och Blackburn tidigare i karriären.  Det var ömsom kallt och ömsom sol. Det var i min mening årets första och riktiga vårdag i Solna (vädret dagen innan till trots).

På senare tid har man fått gå hem efter premiären antingen besviken eller fundersam, men igår var det faktiskt med en stor känsla av glädje och förhoppning. Kanske inte om guld, men om en bra säsong med trevlig fotboll!

I korthet:

Jag saknar Walker, Burgic och Tomi, men i övrigt ser det riktigt lovande ut.

Daniel Tjernström är hjärta rakt igenom, men är det tillräckligt för att spela som mittfältsmotor? Tyvärr gör det inte det, och det lilla vi fick se från Pierre Bengtsson tyckte jag räckte för att Tjerna skall få börja på bänken i nästa match.

Örat är vansklig, nervös och feltajmad, men sägas bör att han inte släppte in något mål. Och vem vet, kanske höjdes självförtroendet så pass mycket så han kan plocka fram ”Örat årgång 2006″ igen.

Micke Stahre ser sjukt förbannad ut under 90 minuter, sedan blir han lugn och glad igen. Nästan som om han har ett inövat matchfejs. Imponerande.

Gräsmatta och gräsmatta, åker med en grönaktig färg, säger jag.

Norra stå är gårdagens största hjältar, vilket tryck! Här ser man att kampanjerna faktiskt gör skillnad.

Kort och konsist uttryckt så trivs jag med att vara ett fan av världens vackraste klubb!

Tommy Cronebäck skrev i en tidigare krönika att vår bästa tid är nu. Youssef Bennani skrev samma sak. Och visst är det så vi känner. Idag är allt möjligt. Idag står vi enade. Idag låter vi all frustrerad saknad bryta ut. Idag går det att ta på stämningen. Ta på drömmen.

Jag längtar efter att få komma tillbaka till de staplande sista stegen upp för trappa sex. Blicka ut. Minnas och konstatera; här älskar jag att vara.

Om fem timmar är kulan i luften. Om fyra timmar släpper Stahre ut sin första allsvenska startelva i offentligheten. Om en timme beställer jag dagens första öl. It’s game day, baby! Here we go! Nu jävlar! Och allt det där… Eller som Stahre säger: Nu är det bara att köra!

Ses på Råsunda!

AIK-Halmstad på söndag, hur går tankarna inför premiären?
Skönt att det äntligen drar igång! Kan kanske vara en liten fördel att börja borta, särskilt mot AIK på Råsunda, då ett poängtapp eller rent utav en förlust inte är hela världen. I en premiärmatch på Örjans Vall mot till exempel Häcken, så hade man haft en annan press på sig att prestera direkt och inte tappa poäng hemma.

Berätta om Halmstads försäsong.
Har varit mycket upp och ner, men kanske mest ner. Janne har testat runt och man har på elva matcher resultatraden 4-2-5. I matcherna mot de allsvenska lagen så är raden 0-1-2, där 4-0 förlusten mot Elfsborg var en rejäl näsbränna.
Även målfabrikationen har varit under all kritik, om man bortser från träningspremiären mot Falkenberg, seger 4-0, så har man bara gjort nio mål på tio matcher och då har man ändå inte mött crème de la crème.

Vilka spelare bör AIK hålla ett extra öga på?
U21(yngre)-landslagsmannen Emil Salomonsson har ju varit min man sedan han skrev på (blev utlånad direkt till sin dåvarande klubb Ängelholm) och nu så är det dags för honom att visa vad han går för i Allsvenskan. Till min stora förtvivlan så har Janne skolat om honom till högerback. Återstår att se om han får spela, i så fall får AIK-publiken se en av allsvenskans snabbaste spelare i aktion!

Sedan kommer ju spelare som Anel Raskaj, Michael Görlitz och Anselmo förhoppningsvis igång, alla värda entrépengen. Finske landslagsmannen Tim Sparv kan bli ett utropstecken i år och landsmannen Bahne är allsvenskans bäste målvakt!

Hur tror du att Halmstad kommer uppträda spelmässigt på Råsunda?
Med tanke på att det är premiär, mot AIK på Råsunda och med träningsmatcherna i bakhuvudet, så tror jag att man kommer att spela ganska så avvaktande och försöka ställa om snabbt och satsa på snabba kontringar.
Gäller bara att man inte backar ner för långt och sätter sig i Bahnes knä, för då kommer man att bli straffade.

Hur svårt är det att möta AIK på Råsunda?
För HBK:s del så har det de senaste åren varit ganska så tufft. Bara en seger på de sex senaste matcherna, varav två oavgjorda. Förra året så blev det en sur förlust i slutminuten efter ett slumpmål från Pavey. Senaste segern kom 2004, då man vann med 2-0 efter mål av Sharbel Touma och Texas. Då, som nu på söndag, dömde Martin Hansson, kanske ett gott tecken?

Premiärmatcher är speciella – hur nervösa är Halmstadssupportrarna inför AIK-matchen?
Självklart är det alltid extra speciellt med premiärer, nu spelar man ju om poäng. Men tror snarare att det är mer förväntan än nervositet, men visst kommer det att pirra lite extra när Hansson blåser i pipan.

Hur många HBK-fans beräknas vara på plats i Solna?
BollKlubben Support håller på att fylla en buss, men ser i dagsläget inte ut som att den blir full. Sen finns det ju ett antal före detta Halmstadsbor inflyttade i Stockholm, så allt som allt, kanske ett 100-tal.

Till sist – vad tror du om matchbild och resultat?
Som jag skrev innan så tror jag att AIK kommer att ha mycket boll och ett tidigt AIK-mål kan bli förödande. Kan nog bli lite Portugal – Sverige matchbild, så ett 0-0 resultat skulle jag på förhand vara ganska så nöjd över!

Säger som Janne, God Kamp och lycka till 2009!

P.S. I år så är det dags för Pierre Bengtsson att verkligen få chansen och ta ett stort steg framåt, annars så är han varmt välkommen söderut! D.S.

Jag tror att ni känner igen er. Lite som ett lotteri innan man fått veta de vinnande siffrorna. Och där man vet att man har en god chans att få vara den som i slutet står högst upp på kullen, längst fram i ledet.

Känslan kommer i sin helhet två gånger per år. Det är nu och det är under sommaruppehållet när jag analyserar tabellen sönder och samman för att se hur många vinster respektive förluster som hjältarna har råd med i kommande matcher. Men känslan kan även smyga sig på mitt under säsong, exempelvis efter att en måltorka har avslutats. Då sitter jag direkt och räknar på hur många poäng som krävs för att komma i kapp eller dra ifrån.

Jag försöker verkligen tänka på andra sätt, att ställa ner fötterna på jorden igen, men jag tror att det är fysiskt omöjligt när man håller på AIK. Vi beskylls ofta för att vara dryga och högfärdiga, för att ha för hög tro på vårat lag och för att inte inse att AIK bara är hyfsade i en minst sagt medelmåttig liga som inte kan mäta sig med andra Europa. Jag är beredd att ge dem rätt. Vi är högfärdiga, vi har hög tro på oss själva och vi tror att AIK kan vinna mot i stort sett vilket lag som helst, men det är också det som gör oss till AIK:are.

Vi är störst, bäst och vackrast för att vi tror det. Vem vill egentligen gå och hoppas på att man i skall vara bäst i Stockholm eller ”bara” bäst i Sverige. Vi vill vara bäst i Norden, och vi vill etablera oss i Europa. Hybris? Kanske, men den som siktar högt kommer oftast högre än andra.

Så, mina likasinnade, fortsätt vara högfärdiga, fortsätt tro på Gnaget som laget som vinner allt. Fortsätt tro att vi återigen ska få möta Barcelona och ge dem match och motstånd. Det är det som gör oss till AIK:are. Vi har förväntningar, vi har krav men vi ger också stöd och kraft åt Sveriges största och vackraste klubb.

Vår bästa tid är nu. Höj förväntningarna, analysera tabeller, nedvärdera motståndarna och förvänta er underverk. Lyckan kommer till henne som tror på den!

Nu till övrigt:

I anda av att alla vill göra samma typ av annorlunda saker tänkte jag nu, för er, visa den startelva jag skulle vilja se på söndag.

Örlund (självskriven)
Markus Jonsson – Walid Atta – Jos Hooiveld – Nisse Johansson
Yussuf Saleh – Pierre Bengtsson (så trist med Kevin!) – Jorge Ortiz – Gabriel Özkan
Ivan Obolo (släpande) – Pontus Engblom (djupled)

Möjligen tycker ni att Pontus Engblom är en skräll, men jag anser att han har ett bredare register i djupled än vad Torstensson har. Tycker att ”Torsten” är något för lik Obolo i sin spelstil. I övrigt vill väl många gärna se Kenny Pavey från start, men jag tycker att han är för mycket ovän med bollen för att få spela från start i premiären – Saleh är i min mening bättre med boll. I övrigt kanske Atta är ett frågetecken, men vill se honom hellre än Per Karlsson då han har bättre känsla med boll.

Hur ser din elva ut? Skriv den i kommentarsfältet!

Övriga allsvenskan då? Egentligen har jag dålig koll på hur andra lag spelat under försäsongen men tror att Elfsborg blir bra som vanligt. Jag tror att Kalmar kommer underprestera och att Göteborg riskerar att bli säsongens fiasko, mycket på grund av den press som de tvingas leva med i år. Årets överraskning blir BP som har en mycket intressant trupp. Tror till och med att lillebror Djurgården och kusin Bajen får det tufft att förekomma BP, vilket skulle vara hur trevligt som helst.

Nog om allt!

AIK mot framgång!

Ses på söndag!

Köp biljetter till AIK-Halmstad!

Drygt 175 svar har inkommit och närmare hälften gissar att det blir Jorge Ortiz och Kevin Walker som får förtroende den 5:e april. 20% sätter sina slantar på Ortiz/Tjerna och 10% på Tjerna/Walker.

Av försäsongen att döma är Kevin Walker den enda som känns given inför premiären – att Stahre skulle ställa honom åt sidan efter en riktigt bra försäsong känns inte troligt.

Vem som ska spela bredvid är mer ovisst, mest för att Kaptenen eller Ortiz har haft skadebekymmer under försäsongen och därför bara visat upp sig sporadiskt. Enligt rapporter från Spanien ligger dock Ortiz närmast, sedan Tjernström tvingades till en enklare operation och endast kunde delta i spel i slutet av träningslägret.

Pierre Bengtsson har spelat mycket tillsammans med Walker och gjort det bra – trots det har paret fått få röster i undersökningen. Jag tror inte heller att Stahre vågar ställa Pierre på mitten tillsammans med Walker i premiären – och det gör han nog helt rätt i.

Vilka som spelar från start mot Sundsvall i genrepet på lördag (27/3) kommer antagligen att vara desamma som startar mot Halmstad. Min gissning är Ortiz/Walker.

Fotnot: Jag har alltid betraktat Bojan som yttermittfältare. Vissa rykten säger dock att Stahre primärt kommer att använda honom som innermittfältare den här säsongen. Det återstår att se om Bojan kan överglänsa konkurrensen under våren, men i premiären är han knappast aktuell.

Regnet har öst ner över Solna hela dagen. Aporna vann säkert över Sundsvall. (Hur fan kan man anställa ”Snuffe” med 6 omgångar kvar?  Övergår mitt förstånd!) Jag är bakfull. Det känns helt enkelt inte särskilt bra. En matchanalys känns onödig och överflödig.

Hockeylaget har i skrivande stund 1-1 mot Huddinge. Alltid något.