Diskussionerna har dock tagit en oväntad vändning. Nu pratas det om att AIK ska motverka rivningen av Råsunda för att sedermera ta över och renovera arenan. Eller bygga läktare runt Skytteholm. Hur mycket skribenterna själva faktiskt betraktar dessa som rimliga alternativ låter jag vara osagt. För egen del har jag förstått att ett rivningsbeslut redan är taget och att marken där Råsunda står idag redan är såld som en del av finansieringen av den nya arenan. Vilket borde innebära att Råsunda rivs oavsett vad som händer med Swedbank.

Den stora frågan vi bör ställa oss är varför debatten gång på gång i stora stycken saknar verklighetsförankring – varför ens diskutera och debattera det omöjliga? Här har den nytillsatta kommittén ett stort ansvar i att ge grundläggande diskussionsunderlag för att lyfta debatten – många av de som skriver har vettiga idéer men lite kunskap. Initialt verkar det dock som om kommittén ska verka i sann Alliansen-anda där bara ett fåtal får följa spelet bakom kulisserna. Jag vill se att kommittén slår upp dörrarna, lyfter ut den interna debatten i offentligheten och visar övriga AIK-supportrar vägen till ett bra lobbyarbete. Bakom stängda dörrar gör inte kommittén lika stor nytta. Det behöver inte vara svårare än att sätta upp en blogg och driva debatten över nätet.

Igår snackade jag arenafrågan med några antagonister. Precis som jag tyckte dom att våra respektive klubbar borde blicka åt en gemensam lösning, likt för några år sedan när det diskuterades ett samköp köp av Råsunda. Dessvärre tycks djurgårdsledningen ha avfärdat sådana alternativ och sätter alla pengar på att Stockholms Stad levererar en fotbollslösning på Stadion. Av den pågående debatten att döma leder friidrottssidan stort i dagsläget – ytterligare ett tecken på att klubbarna inte klarar av att göra det lobbyarbete som krävs för att arenafrågan ska få ett lyckligt slut.

***
Igår gjorde Annela Yderberg ett nervöst framträdande på DITV.se. Om än hon ger ett obekvämt intryck och skulle behöva jobba med lite medieträning gillar jag vad hon säger. Och jag gillade vad hon sa också när jag träffade henne i mars.

Under helgen som var besökte jag Emirates Stadium i London för att bevittna den nu i efterhand minnesvärda kampen mellan Arsenal och Blackburn.

En mycket härlig tillställning med mycket bitterhet över danskar (Niklas Bentner), glädje över ryssar (Andrej Arshavin) och förvåning över en arena.

Min upplevelse börjar när jag märker hur mycket pengar som rullar kring ett evenemang i norra London. Frisörer, barer, souvenirer, gatukök – all världens olika tjänster och produkter finns där och drar fördel av Arsenals varumärke. Säkerligen generar allt detta många sköna miljoner i kassan till ”Gunners”.

Så långt känns det ändå genuint och äkta, detta bidrar till en festivalkänsla kring arrangemanget. Vi går vägen förbi Arsenal station och ser ingången till gamla Highbury och känslan byggs på, detta är otroligt häftigt. På gångvägen, byggd med stora vita stålpelare som går kors och tvärs, skådade jag det monster till arena som Emirates är för första gången och känslan är mäktig. En Arsenal-logga stor som Grimsta pryder arenans kortsida och man får en nästan religiös upplevelse.

Maffigt är ordet som hela tiden ligger top of mind. Mina förväntningar är nu så höga som de kan bli. Vi går genom spärrarna som är av samma system som det som SL misslyckas med att genomföra i Stockholms tunnelbana. Efter en intervallträning i trappor så kommer vi äntligen fram till vår entré, jag tar de sista stegen i trappan in mot planen och min känsla är… närmare besviken än hänförd. Det känns litet och opersonligt, ungefär som att stega in på Globen. Jag får ingen upplevelse om storhet, ingen känsla av att jag är liten på jorden.

Missförstå mig rätt här, för visst är det en stor arena som tar 60.000 åskådare, men känslan är ändå att det är häftigare att komma in på Råsunda inför ett derby. Det är en ganska medioker ljudbild och arenan känns mer byggd för business än för kärlek. Mer för VIP än för fans. För många sektioner och alldeles för uppdelat. För sporadiskt.

Jag är och har varit en förespråkare av Swedbank arena, men denna upplevelse fick mig ändå att tänka till en extra gång. Den fick mig att känna tacksamhet för det jobb som AIK-Alliansen gör för att vi skall få en arena som vi fans förtjänar. För Emirates är ett tydligt exempel på när det kommersiella får ta överhanden om något som ligger en fotbollsklubb närmast om hjärtat. Dess hem!

Så nu vill jag att vi alla står upp bakom Alliansen och den nytillsatta kommittén i deras jobb ge oss AIK:are den borg vi förtjänar. Se och lär från norra London, inte bara av det positiva utan även från det negativa.

I korthet:

Vinst med 4-0 för Arsenal förresten. Fotbollen var alltså väldigt trevlig.

Vi behöver verkligen uppdatera vårt register på ramsor. The Gunners har ytterst komiska som vi kan översätta och kopiera. Gå in på youtube och lyssna till ”good to, good to be, good to be a gooner” eller ”your Totteham in disguise” eller varför inte ”fastest team in the world”.

Min personliga favorit skulle nog ändå vara: 1-0 till vårt AIK, 1-0 till vårt AIK o.s.v. beroende på resultat… (mel. Go west, Pet shop boys)

// T-bone

I torsdags spelade AIK veckans enda träningsmatch. Precis som tidigare matcher mitt i veckan mönstrade man ett Väsby-inspirerat lag. Det var kallt på Skytteholm. Spelet värmde inte. Du kan läsa mer om det här.

För egen del har jag ägnat helgen åt en intervju med Annela Yderberg som jag gjorde tillsammans med Christoffer Roghult för en dryg vecka sedan. Två timmar råmaterial ska transkriberas och printas ut. Förhoppningsvis kommer du att kunna läsa det på GF under veckan. Tills vidare för du hålla till godo med de tidigare ”AIK inifrån”-reportagen som har publicerats under veckan. Dels om Tomas Lindholm och hans arbete i AIK, dels om Stahre/Wesström, om deras fotbollsfilosofi och framtidssatsningen.

Ang. Annela Yderberg så intervjuades hon angående AIK:s ansträngda ekonomi av Eurosport. Vår intervju kommer att bli betydligt fylligare.

AIK provade på nytt en provspelare i veckan – denna gång en argentinare. Det sägs även att Björn Wesström är på plats i Brasilien för att studera. Sydamerika-spåret tycks alltså inte vara helt dött.

City har presenterat ett Stockholm Dream Team i tidningen – ett mycket AIK-inspirerat lag. Ganska naturligt med tanke på att AIK ser starkast ut av Stockholmsklubbarna inför säsongen. Utöver backlnjesspelarna Jonsson, Hooiveld och Karlsson återfinns även Özkan och Obolo i elvan.

Alliansen meddelar att man häver bortabojkotten tillfälligt för att åka på bortamatcherna mot Kalmar och BP (om nu den senare verkligen är att betrakta som bortamatch). Bägge dessa klubbar har erbjudit sig att stå för kostnaderna som bortaföljet innebär och Alliansen hoppas nu att fler klubbar väljer att göra samma sak.

Stadium tillkännagav under veckan att man förlänger sponsoravtalet med AIK och apropå lågkonjunkturen och det vikande publikintresset berättar Johan Cederbrandt om sina tankar inför 2009 och hur AIK vill jobba för att få intresset att växa tillbaka.

Från det ena till arenafrågan. Christian Alexandersson intervjuades av Aftonbladet i veckan och öppnade för AIK-stuk på Swedbank. Själv tror jag mest att Alexandersson var ute efter att plocka några billiga PR-poäng. Artikeln läser du här, mitt inlägg här.

Bojan Djordjic är den av spelarna som har figurerat mest i media under veckan.  Bland annat i en läsvärd intervju inriktad på Bojans serbiska rötter och hans relation till Serbien. Men också i en mer typisk artikel angående hans stundande comeback hos Nyheter 24. Förhoppningsvis gör Bojan sina första minuter på planen för säsongen under AIK:s läger i Spanien.

AIK Fotboll AB släppte även årsredovisningen på den mycket dåligt fungerande hemsidan i veckan. Jag har inte ens hunnit skumma igenom den än men ska göra det vid tillfälle. Om du vill läsa den själv istället så kan du gå via den här länken.

DN skriver en intressant och mycket läsvärd artikel med historisk vinkel om fotbollen i Göteborg respektive Stockholm. Den rekommenderar jag varmt.

Till sist. SVT rapporterar att Arbetsmiljöverket riktar kritik mot storklubbarna med anledning av att ordningsvakter och publikvärdar tvingas arbeta under odrägliga arbetsförhållanden:

Arbetsmiljöverket vill att klubbarna svarar på kritiken innan Allsvenskan startar och är de inte nöjda med svaren väntar en kravlista som ska genomföras med hot om vite. Klubbarna arbetar just nu med att gå igenom Arbetsmiljöverkets krav men vill inte svara på kritiken ännu.

Det finns nog en och annan supporter som skulle hävda att ordningsvakterna själva är en starkt bidragande orsak till den dåliga arbetsmiljön…

Varför fick inte journalisterna sitta kvar? När Rekke deklarerade sitt förslag trodde jag faktiskt för ett ögonblick att känslig förhandlingsinformation skulle komma att delges på mötet. Det är lätt att vara efterklok, men med tanke på de beslut som togs, hade AIK och framförallt medlemmarnas agenda snarare tjänat på att få media på mötets innehåll. Därför förvånar det mig en aning att företrädare för AIK-alliansen inte krävde att journalisterna skulle sitta kvar. Jag antar att det allmänna journalisthatet gör sitt till.

Arenafrågan är i många avseenden ganska komplex. Det finns mycket att ta ställning till och mycket att läsa in sig på. Kanske är det just frågans komplexitet som är förklaringen till att endast 92 personer dök upp på mötet? Utan att låta elitistisk… – men hur förklarar man annars att mötesklientelet till större delen bestod av det äldre AIK-gardet och att det var närmare 400 personer som lyfte sig från sofflocket och begav sig till Råsunda-skolan i samband med Norling-affären. Det sista en fråga där logiken var betydligt mer lättbegriplig i jämförelse med arenafrågan.

Swedbank är alltså inte längre AIK:s officiella huvudspår (även om ingen officiell information har publicerats i skrivande stund. Det är spännande ur förhandlingsperspektiv och det ska bli spännande att höra vad företrädare för Arenabolaget säger om saken. Men huruvida det faktiskt innebär något i praktiken är det ju svårt att sia om än så länge. Alldeles oavsett om Swedbank är huvudspår eller inte så går det ju inte att komma ifrån att det i nuläget är det enda någorlunda konkreta arenaalternativet som finns.

Uppdatering; DN:s utkastade reporter Lars Grimlund lyckas få ihop en ”artikel” trots allt.

Jag tycker om att utgångspunkten inför föreningsmötet är att skapa en officiell hållning hos supportrarna. Och på så sätt skapa en större förståelse hos styrelsen. Vad som i slutändan beslutas ska vara det bästa för AIK – det är det viktiga. Ingen mer pajkastning och inga fler guerillametoder. Bara vettig och rationell diskussion. Utöver det som skrevs i artikeln är följande värt att notera:

- Capel var noga med att påpeka att Sune Reinhold har gjort mycket bra för AIK. Även om det är tydligt var hans lojalitet ligger i arenafrågan ser han främst Reinhold som ett internt problem för arenabolaget eftersom han uttalar sig om nationalarenan och AIK på ett sådant sätt att hans uppgifter senare måste dementeras. ”Det här en ingen personfråga, det är mycket större fråga en att Sune går ut och snackar i media”. Men om det nu var så att Alliansen faktiskt inte vill svartmåla eller rikta för mycket negativt fokus mot Reinhold borde man undvikit att publicera den här artikeln. Jag är övertygad om att Reinhold namn kommer att dyka upp på föreningsmötet den 9:e februari.

-  Det ska komma upp ett protokoll från det mötet som Sophie Josefsson hänvisar till i den här intervjun (och som alltså hölls mellan AIK och AIK-alliansen gällande dialogen dessa parter emellan den 26/1). Capel tyckte precis som jag att Alliansen behövde bli bättre på att kommunicera sitt arbete till andra supportrar och tyckte att det var en bra idé att protokollföra möten som förs tillsammans med AIK. Det känns som en lättnad. Insynen i AIK som Alliansen besitter har bara tillhört en liten grupp individer och ska man vara riktigt krass får man ibland intrycket av att dessa njuter av att vara ”de som vet mest”. En öppnare är allians är en bättre allians. 

Några övriga funderingar som har dykt upp. Såväl Alliansen som frekventa forumskrivare på Gnagarforum kräver att styrelsen ska utreda flera alternativ. Vad man glömmer bort är att styrelsen arbetar på så gott som ideell basis. Styrelsen kan ta ett beslut huruvida flera alternativ ska utredas eller inte – men jobbet i sig måste i så fall läggas på konsulter. Att utreda andra alternativ är inget man gör i en handvändning. För att utreda alternativ på det sätt som Alliansen kräver skulle det alltså krävas att man pyntar en stadig slant. Det kanske visar sig vara värt det. Kanske inte.

Om Solvalla-alternativet faktiskt är stängt eller inte kommer vi att få större insyn i den 9:e februari. Frågan är om vi verkligen vill spela i en upphottad variant av Grimsta, med plats för 17 000 pers?

AIK är väl bara en liten atom i hela arenaprojektet. Vilken roll spelar vi egentligen? Hur viktiga är vi för projektet som helhet? Knappast särskilt avgörande ekonomiskt. De pengar vi drar in i form av hyresintäkter spelar liksom inte speciellt stor roll. Att Swedbank till varje pris vill ha AIK med på tåget tills när spaden slår i marken i maj känns inte helt trovärdigt. Å andra sidan kan man tänka sig att Swedbank betraktar det PR-mässiga värdet av ett AIK-samarbete som avgörande.

***
Läste någonstans att en viktig anledning till att AIK Fotboll bytte plattform på nätet var för att aik.se inte stöder videolösningar. För en dryg vecka sedan släppte dock företaget Streamio Networks ett pressmeddelande där man tillkännager att AIK Innebandy satsar på TV-intervjuer och videoblogg på på just aik.se.. 

Livet går ju vidare som man brukar säga. Jag anslöt aldrig till supportermötet igår. Av personliga skäl. Ibland tror man att AIK betyder allt. Men när saker och ting ställs på sin spets finns det annat som betyder mer.

Livet kan aldrig rymma ifrån verkligheten. Hur mycket man än önskar att det var möjligt ibland. Inte ens när livet handlar om fotboll. Per Bystedts liv handlar väldigt mycket om fotboll just nu. Det ska aldrig behöva innebära att han blir hotad till detsamma. Makt är förenat med ansvar – det måste även vi supportrar förhålla oss till. När vi utövar vårt inflytande och när vi har Sveriges alla ögon riktade mot oss.

Dialog och kommunikation

Jag vill påstå att samtliga händelser som sedermera ledde dit där vi står idag kan sammanfattas ner i två avgörande termer; dialog och kommunikation.

Kommunikation därför att styrelse och ledning har visat på en skrämmande oförmåga att förstå beteendet hos klubbens supportrar. Varje beslut företaget AIK Fotboll AB tar påverkar tusentals människor. Det innebär att varje beslut måste underbyggas med mycket information som är absolut fri från osanningar eller faktafel. Genom brist på information har ledning/styrelse skapat ett skadligt stort utrymme för spekulation och när information har delgetts, via såväl media som hemsida, så har denna inte stämt med vad som senare beslutats.

Den enskilt största mediala missen var att under pågående säsong vid upprepade tillfällen kommunicera att Norling skulle utvärderas EFTER säsongen, för att sedan sparka densamma bara timmar efter serieslut. Sättet beslutet togs på vill jag hävda är en av de enskilt största anledningarna till det kaos som nu har uppstått (och som förhoppningsvis är på väg att lugna ner sig). Ett senare och redan från början motiverat beslut hade givetvis ställt styrelsen i bättre dager.

Dialog därför att den markerar viktiga aspekter av såväl supporterskap och hur man kan kombinera fotbollsverksamhet med företagsverksamhet.

Jag har alltid hävdat att AIK:s respektive supportergrupper har tagit skada av att splittrats ifrån det ursprungliga Black Army. Att den verkliga kraften hos supportergrupperna kan demonstreras först när de för en tydlig dialog och samlas under gemensam flagga i viktiga frågor. Jag skulle därför vilja hylla AIK-alliansen (om än man är lika bristfällig som styrelsen i sitt kommunikationsarbete – har något påstående underbyggts med fakta?), men hindras av vad jag uppfattar som både fullständigt obegripligt och oerhört ostrategiskt. Nämligen stavelsen Firman Boys som printas ut längst ner på varje skrivelse som Alliansen publicerar.

I dagens Aftonbladet skriver Simon Bank en krönika där han berör begreppet dialog. Han skriver såhär:

Så hur kompenserar man fansen för frustrationen, för att de inte kan bestämma över en förening i en tid när de kan rösta ut vem som helst ur Idol på två sekunder?

Med dialog, förstås. Med att lyssna.
Det är ingen slump att Rikard Norling är den populäraste tränare AIK haft sedan Stuart Baxter. Baxter älskades för att han vann. Norling älskas eftersom han lyssnade till och förstod supportrarna. Ofta tyckte jag att han lyssnade för mycket och förstod för mycket – men det fanns och finns något sympatiskt i hans grundhållning.

[…]

Om idrotten och klubbarna kan göra något för att värja sig från dem som underkänner demokratin med sina kriminella hot så är det att vägra sluta sig. Mörkret föds och frodas i avståndet. Klubbarnas eller, för all del, förbundens ansvar är att visa för sina konsumenter (eller hur de nu titulerar dem) att de räknas och behövs, och då inte bara på årsmötet eller när de ska öppna sina plånböcker.

Styrelsen har nu lovat att bli mer klubb och mindre företag. Den balansen måste bli bättre. Jag har hört uppgifter som gör gällande att Sophie Josefssons arbetsbeskrivning lyder enligt ”undanhålla information från media och supportrar”. Om det är så låter jag vara osagt, men kommunikationsstrategin tycks ju onekligen tala för att det bär viss sanning.
Så kan det inte fortsätta. Dels därför att medielandskapet inte tillåter en sådan strategi, dels därför att supportrarna är AIK:s enda egentliga tillgång. Utan supportrarna dör klubben. De ska aldrig utöva exekutiv makt, men de måste få chansen till en ständig dialog. Detta har blivit bättre under krisens dagar, om än bemötandet från ledningen fortfarande är alldeles för opersonligt.

I övrigt har styrelsen all rätt att vara besvikna på de spelare som inte står för vad de har tyckt om Rikard. Var har spelarrådet, som kan tala för truppens räkning, tagit vägen? Dessutom är det tunt av Rikard att inte kunna erkänna sin roll i värvnings- och försäljningsprocesser. Minns vem det var som sparkade ut AIK-hjälten Niclas Carlsson från Karlberg..

Hatten lär inte vara aktuell överhuvudtaget – men telefonen sägs gå varm på kansliet dagarna i ända. Han ger sig inte, den gode, men ack så förlegade, Söderberg.

Nu lämnar jag den här frågan och ser framåt. Mot en bättre ledning, en tydligare dialog och en ny tränarstab. Och mot ett nytt år med AIK. Som alltid är AIK. Alldeles oavsett vad som händer.

Slutligen – tack för allt Rikard. Det är med vemod jag börjar vänja mig vid att du inte styr skutan längre.

agerar, tar reda på information, släpper ut nyhetsbomben, tar ställning, redovisar fakta om chefernas brister, bland annat det från början tokiga samarbetet med fuskagenten Terje Liveröd.

Och tillägger.

Vilken briljant supporterjournalistik.

Laul beskriver alltså vad han borde göra dagarna i ändå som gammelmediajournalist på Aftonbladet och kallar det för briljant supporterjournalistik (notera att Alliansen egentligen inte gjort något av det som Laul hänvisar till). Tillsammans med Wegerup och Majlard är det denne man som går i bräschen för den objektiva sportjournalistikens rätt! Rätten att vara lite finare än supporterjournalisterna. Till att börja med borde han reda ut begreppen.

Läs hela Lauls blogginlägg här.

AIK-alliansen har bestämt sig för att huvuden ska rulla och likt marionetter böjer sig den övriga AIK-publiken inför paraplyinitiativet. Till synes utan att titta efter och tänka till. ”Vi vill ha Norling kvar” skanderas det från Norra och snabbt hopsatta banderoller med texter som ”Ola och Charlie – syndabockarna finns i era spegelbilder” vecklas ut och hålls stolt upp av vilsna AIK-själar. Men ingen tycks vare sig sätta sig in i sakfrågor bortom AIK-alliansens osanningar (1) eller se på problemen med rationell blick.

Den sportsliga krisen:

AIK Fotboll har en chefstränare. Han heter Rikard Norling och är ansvarig för såväl kortsiktiga som långsiktiga resultat. För att Rikard ska kunna nå sina mål har AIK tillsammans med riskkapitalbolaget Agent03 pumpat in åtskilliga miljoner avsedda för spelarköp. Målsättningen sedan 2006 kan inte ha varit annat än guld, den som påstår annat lurar sig själv. Ytterst ansvarig för det sportsliga misslyckandet är således Rikard Norling. Knivhuggen i ryggen eller inte – resultaten är inte tillräckligt bra. Om vi nöjer oss med att komma 4:a, 5:a också nästa säsong, så ska vi givetvis ha Rikard kvar. I annat fall bör vi ses oss om efter en ny chefstränare. Att jämföra med Kalmar eller Elfsborg och skrika efter långsiktighet är inte rättvist. AIK har inte utvecklats sedan försäsongen 2007.

Kommunikativa krisen:

Vi har en kommunikationsansvarig som inte överhuvudtaget kommunicerar i tider av kris. Det finns ingen annan organisation i hela världen som skulle tillåta en sådan passivitet. Det är tamejfan idioti som övergår allt mitt förstånd. Istället för att utnyttja en alldeles unik bas av ”kunder” och engagemang väljer våran kommunikationsansvarige att stänga ner alla externa kommunikationsvägar. Det har lett till spekulationsutrymme stort som en hel fotbollsplan och således spekulation alldeles utöver det normala. En fotbollsklubb ska aldrig lyda sina supportrar (vilket Alliansen tycker) – däremot ska man lyssna och föra en dialog.

Förtroendekrisen:

Hänger givetvis ihop med den kommunikativa krisen och anledningen till att man inte kommunicerar externt må kanske vara att man inser att förtroende inte kan vinnas tillbaka? Ola och Charlie har valt samma fotspår som Söderberg och gänget trampade fram efter guldåret 1998. Dyra importer, större organisation, mindre balanskontroll.  I samma veva som Ola Andersson stänger av mobiltelefonen på grund av alldeles för stor arbetsbelastning, bestämmer han sig för att knäcka lite extra på Viasat. Det finns inte ord för hur bedrövligt det är.

Min personliga kris:

Det här handlar inte om att välja sida. Det här handlar inte om Alliansen/Norling mot ledningen/styrelsen. Det är inte så enkelt. Endast AIK:s tafatta agerande ger Alliansen vatten på sin kvarn. Inte faktiska problem eller svårigheter. Givetvis är det så att Rikard har ett avgörande ansvar och givetvis ska Rikards insats, precis som alla andra år, utvärderas. Precis som Olas och Charlies insatser ska utvärderas. Rikards kärlek till klubben får absolut inte vara ett argument för att han ska träna AIK 2009! Knivhuggen eller ej. AIK-alliansens främsta pro-Rikard-argument, att ledningens brister skulle vara ett bevis på Rikards storhet känns bara löjeväckande. Ur Alliansen senaste skrivelse:

Det handlar om att utkräva ett kollektivt ansvar av alla i beslutsfattning och att de ska stå till svars för de beslut de tagit eller inte tagit inom klubben. Rikard Norling förtjänar kritik i ett flertal avseenden i sin roll som chefstränare men att han nu ska göras till ensam syndabock är för oss fullständigt oacceptabelt!  

Vad gör Olas och Charlies misslyckanden i deras respektive yrkesroller värre än Rikards? Det får jag inte ihop.

Jag vet fortfarande inte om jag vill ha Rikard kvar eller inte. Klart är att något måste hända inför nästa säsong. Ola och Charlie tycks inte vara kapabla att förvalta organisationen efter vändningen 2005. Trist att behöva konstatera – men känslan är att vi måste börja om på nytt. Först och främst banta ner organisationen återigen samt skicka iväg dyra spelare med alldeles för feta lönecheckar. Tränarfrågan måste jag fortsätta suga på några dagar till. Kanske helt enkelt för att jag inte ser vem som faktiskt skulle vilja efterträda Norling.

Vad tycker du (nu när du sitter hemma framför datorn och inte står på Norra där du måste tycka som alla andra som tycker som Alliansen)?

• (1) Jag har säkra källor men att mörka dessa är ju kutym, inte sant Alliansen?