Foto: Bildbyrån
2009 blev ett år för historien. Ett decennium av drömmar avslutades med att drömmen blev verklighet. Och det slog till med en kraft som vi aldrig hade kunnat vänta oss. 2009 har liknats vid en saga. Men bortom sagan vilar en tomhet. En tomhet som gnager och en påminnelse om att nuet är på väg att försvinna. Att det är dags att ställa sig på start igen. Det är hög tid att minnas. Och hög tid att börja längta igen. Fortsätt läsa…
Om en vecka har Svenska fotbollförbundet spelordningsmöte och räknar antagligen med att spika spelschemat för säsongen 2009 i samband med detta (huruvida det verkligen blir så är visserligen oklart – sannolikt kommer protester mot det ena och det andra att ljuda högt). Inte sedan 2001 har AIK inlett det allsvenska seriespelet på bortaplan – den gången blev det förlust mot Malmö FF sedan Zlatan Ibrahimovic gjort både 1-0 och 2-0 bakom Daniel Andersson i AIK-målet. Har för mig att det andra målet var en tabbe från Andersson som aldrig riktigt glänste i AIK-dressen.
Mot bakgrund av hemmapremiär sju år i rad känns en bortapremiär nära. Även om hemmapremiär är att föredra ur ett supporterperspektiv tror jag att det rent sportsligt spelar mindre roll var vi börjar – kanske kan det innebära mindre press och därav faktiskt en fördel att börja borta? Så länge vi slipper titelförsvarande Kalmar för tredje året i rad eller derby känner jag mig någorlunda nöjd.
Har kastat upp en liten undersökning högst upp i högerspalten. Rösta gärna på vilken motståndare du helst ser att AIK tar sig an i premiären och säg åt andra att göra detsamma! När du har röstat kan du motivera ditt val av bara farten i en kommentar!
Efter succeåret 2006 och besvikelsen som följde 2007 skulle 2008, råttans år, bli året då fotbollsguldet togs tillbaka till Solna. Optimismen flödade. Argentina-spåret tycktes ge avkastning i Valdemarin, Obolo och Ortiz, tränarparets förtroende tycktes inte någonsin kunna kastas åt sidan och nyckelspelaren Dulee Johnson fanns kvar i truppen.
Några dagar in i 2009 har 2008 lagts till arkiven. Guldet hamnade i östra Småland och i Solna har vi i sedvanlig ordning kastats mellan hopp och förtvivlan. Där AIK står idag kändes långt borta för ett år sedan. Ännu en gång har klubben kastat om i organisationen efter såväl ekonomiska som sportsliga misslyckanden under det gångna året. Låt oss hoppas att 2008 blev ett nödvändigt fall på magen och att 2009 blir början på vägen tillbaka.
Redan tidigt under året kunde man börja ana ugglor i mossen. Özkan gjorde comeback i försäsongsmatcherna men höll inte och premiären uteslöts. Natten mellan den 13:e och 14:e februari föddes årets första AIK-relaterade tidningsfluga. Dulee Johnson greps på småtimmarna utanför Soap Bar, misstänkt för grov rattfylla. Lättnaden över att en försäljning till Birmingham en månad tidigare hade uteblivit förbyttes i oro och rynkade ögonbryn. Inte nog med negativ publicitet under hela våren – Dulee var en nyckelspelare och ingen visste hur det skulle påverka eventuellt intresse och prislapp. Historien avslutades som bekant med försäljning till Israel för en struntsumma. Misslyckade Stephenson krängdes också iväg under sommaren och nya argentinaren Jorge Ortiz lyckades aldrig leverera under 2008. På innermittfältet hittar vi alltså många förklaringar till det svaga sportsliga året 2008.
Men säsongen hade trots allt inletts väl, åtminstone poängmässigt. Inför EM-uppehållet placerade sig AIK på en tredjeplats (om jag inte missminner mig – tätt bakom Kalmar och Elfsborg). Avslutningen innan sommaruppehållet mot Malmö på Råsunda lovade gott och enda taggen i sidan var att Özkan hade gått sönder omgående i comebacken mot Halmstad den 5:e maj. Med ett lugn i kroppen ställde man om till landslagsdress.
3:e juli. Behrn Arena. Efter 34:a minuter ledde AIK med 3-0 över Örebro på bortaplan i återstarten. Matchen slutade 4-1 och AIK lyfte mot toppen. Det trodde i alla fall jag. I omgången efter tog AIK emot GAIS på Råsunda. Jag var just tillbaka i Stockholm och i full fart att flytta in i en ny lägenhet. Hade precis gått på semester och hade fem lediga veckor framför mig. AIK spelade ut GAIS fullständigt men Miran Burgic 1-0-mål blev felaktigt avvinkat för offside. Istället tog GAIS orättvist ledningen, men AIK kämpade på och lyckades vända till 2-1 efter mål av Obolo och Burgic. Det kändes jäkligt bra just då. Jag minns det väl. Hur jag njöt.
I den 71:a minuten skickades GAIS iväg ytterligare en ofarlig långboll. Björn Andersson, bortalagets omskolade mittback, fångade upp bollen med ryggen mot mål, med Per Karlsson i ryggen och långt ner mot sidlinjen till höger om Daniel Örlund. 2-2. Från ingenstans. Från den stunden gick luften ur såväl Råsunda-publiken som AIK. Och ingendera återhämtade sig under 2008. 5:e plats.
10:e november. Dagen innan hade AIK ironiskt nog besegrat GAIS på bortaplan med 2-0 i den sista allsvenska omgången. Rikard Norling, Nebosja Novakovic, Charile Granfeldt och Ola Andersson lämnar alla föreningen inom ett par timmar och ett historiskt AIK-kaos bryter ut såväl internt som i massmedia. Om någon minns AIK-året 2008 om 10 år så är på grund av detta.
Men 2008 blev också året då:
Mats Rubarth avslutade sin AIK-karriär.
AIK Hockey fick nytt liv.
Mikael Stahre tillträdde som chefstränare.
Några spontana önskningar inför 2009:
Kvalserien
Tålamod i supporterleden
Arenafrågan löser sig på ett tillfredställande sätt
AIKBLOGGEN på Twitter