I alla fall om man får tro honom själv. AIK-bloggen kontaktade Viktor för att höra hur han ser på säsongen hittills, om framtidsdrömmar och om vem som dricker mest kaffe.

Hur ser du på din egen prestation och lagets spel såhär långt på säsongen?
Jag tycker att jag själv gjort det bra med den speltid jag har fått, Angående laget så tycker jag att vi ska vara mycket nöjda och att det sätt bättre och bättre ut ju längre tiden har gått, vi är en bred trupp och alla har gjort mycket bra ifrån sig.

Utifrån den alltid så aktuella frågan om spelsystem, vilket föredrar du för att få ut mest av din potential – 4-4-2, 4-4-3 eller 3-5-2 osv? Och vilken position skulle du vilja spela på?
Jag föredrar helst att spela offensiv mittfältare och då har spelsystemet inte så stor betydelse om det är 4 eller 5 på mittfältet, men har även trivts på kanten som jag har fått en del speltid på under den här säsongen.

Vi som följt AIK länge har ju sett din kapacitet tidigare men målet mot BP förändrade din anonyma tillvaro i medielandskapet. Trivs du med den mediala uppmärksamheten som tillkommer för en AIK-profil?
Det är väl alltid kul med uppmärksamhet men också ovant. Säkert en sak man kommer in i och vänjer sig vid. Tiden efter BP-målet gav mycket uppmärksamhet men nu är det ganska lugnt igen.

Du är yngst i omklädningsrummet – på vilka sätt tar det sig uttryck, många ”pappor”?
Jag har nästan alltid varit yngst under min fotbollstid så att det är bara positivt att ha många pappor i omklädningsrummet, men lite gliringar blir det ju.

Hur ser du på din egen framtid som fotbollsspelare, utlandet?
Klart man har drömmar om proffslivet men just nu är mitt mål att försöka att ta en plats i AIK, drömmen är att nå till England.

När man säger talangfabrik i Sverige så har inte AIK varit på många läppar, fram tills nu! Vad är skillnaden tror du, är det bättre ungdomar i AIK nuförtiden eller vågar man mer i tränarstaben?
Angående talangfabriken så tror jag att Väsby spelar en stor roll, man får chansen att spela seniorfotboll i tidig ålder och då blir inte steget lika stort. Sen har den nya tränarstaben en positiv inverkan på detta.

Du är i princip uppväxt med AIK-emblemet på bröstet. Skulle du kunna tänka dig att spela i någon annan svensk klubb?
AIK har varit ett naturligt val för mig eftersom jag bor 2 minuter ifrån Skytteholm och är gnagare. Jag kan inte tänka mig att spela för något annat Stockholmslag

Du har varit lovande länge, men till skillnad från de flesta andra AIK-talanger har du lyckats ta det sista avgörande steget upp i A-truppen. Vad är det som avgör huruvida en talang lyckas ta det där sista steget?
Svår fråga men jag har alltid sett varje träning som en möjlighet att utvecklas och bli bättre. Sen har jag också kört mycket själv och alltid älskat det jag gjort.

Nu till några snabba korta frågor:

Vem dricker mest kaffe i truppen?
Nisse Johansson.

Vem tränar mest?
Patrik Bojent.

Vilken spelare lär du dig mest av i dagens trupp?
Jag tar lite från alla.

Om du fick välja en spelare i övriga lag i allsvenskan som skulle förstärka AIK, vem?
Robin Söder. Han är en bra kille och målgörare.

Vem blir hösten utropstecken i AIK?
Viktor Lundberg.

FOTO: Magnus Neck

Den jämförelsenojan som jag syftar på i synnerhet är den ack så aktuella frågan om det hårda matchandet som varit i Allsvenskan i år och förra året. Eller förresten, är det verkligen så hårt?

Många är de, journalisterna, som skriver om hur dåligt tränade spelare i allsvenskan är, då de inte klarar av att spela två matcher i veckan.  Sedan drar de sin jämförelse med Premier League där det minsann spelas minst två matcher i veckan hela tiden och där verkar ingen klaga?

Jo, det klagas precis lika mycket på andra sidan sundet, men medierna är antagligen ganska trötta på att ta upp det. Sedan kanske man även skall kika på vilken sorts matcher det är som spelas. Jag tar gärna emot tips om ni kan hitta en enda liga i Europa som spelar två ligamatcher i veckan!

Det är väl så att man skall vara konsekvent i sitt jämförande. Därför kommer här en härlig bakläxa till våra journalister. Jämförelse ett; storlek på trupp, jämförelse två; ekonomiska möjligheter att ha en stor trupp, jämförelse tre; cupmatch kontra ligamatch. Har man efter dessa genomgångar fortfarande kommit fram till att svenska spelare är veka och för dåligt tränade, så tror jag att det är dags att byta jobb.

Allsvenskan i år är jämn och baserad på tur. De lag som haft turen att undgå skador på viktiga spelar klarar sig bättre än lag som haft oturen att få dessa kuggar i laget skadade, visserligen så är poängen något ojämnt fördelade, speciellt till oss AIK:ares fördel. Men det som kvarstår är att de lag som har sina spelare hela spelar en bättre fotboll, med undantag för Djurgården och Hammarby som inte har så många bra spelare.

Min slutledning som amatörvetare är därför att vi i Sverige bör återgå till söndagsmatcher en gång i veckan, där undantag kan göras för derby- och högriskmatcher. Skippa de två månaders uppehåll som läggs varje sommar och se för fanken till att vi har spelbara planer redan i början på mars.

Svensk fotboll mår dåligt och det blir inte bättre av att man försöker trycka in fler matcher på kortare tid.

För svensk fotbolls framtid! Ge publiken tid, söndagsmatcher och bättre underhållning, då kommer de tillbaka!

Jag var otroligt laddad, först Vångvallen sedan Emirates Stadium. Ölen stod kall och klar på bordet, mina babyback ribs hade precis serverats och allt kändes underbart. Startelvan lanserades och jag blev förvånad och glad, men kände viss oro för matchformen hos vissa spelare. Sedan blev allt svart, först i sinnet och sedan i rutan. Tack Comhem.

Första halvlek verkade det som grabbarna missförstått zonspel och istället trodde att Stahre ville ha ”konspel”, för så stillastående var det, både offensivt och defensivt. Utifrån min kunskap av fotboll vet jag att detta allt som oftast inte skapas av att spelarna är ovilliga utan av att de inte är helt på det klara med hur taktiken skall sättas i verket. Förvirring är oftast stillaståendets moder i fotboll.
Ljuspunkter i ”frys-till-is-leken” är Miran Burgic och Bojan som jag tycker visade goda tendenser, i alla fall under den halvlek som jag fick se. Tack Comhem.

Jag vill lämna matchen där, inte bara för att jag missade andra halvlek, utan även för att jag nu vill koncentrera mig på vad som komma skall, inte bara i nästa omgång utan även på vad som sker efter uppehållet. Och då menar jag inte uppehållet i rutan. Tack Comhem.

Som ni kunde läsa i min intervju med Kevin Walker har han som målsättning att vara tillbaka i spel i slutet av maj. Önsketänkande kanske, men han behövs något otroligt för att skapa balans på mitten.

Många skriker efter Tjerna då de ser allt väldigt svart och vitt, det vill säga att vi har förlorat två matcher och Tjerna har inte spelat. Om man skulle gå in på en djupare analys skulle man se att det inte är Tjernström vi saknar utan en balansspelande innermitt med hög fotbollsintelligens. Tjerna må vara en kämpe och vår kapten, men han är inte en balansspelare med högt fotbollsIQ.

Jag hade förhoppningar om att Pierre skulle kunna axla manteln bitvis, men fick på truten omgående då han hade stora svårigheter när han fick chansen, dock vill jag inte såga bort honom totalt, han har kunskapen i sig. Nej, först och främst vill jag ha tillbaka Kevin, först då tror jag vi kan hitta balansen.

Vidare ser nog fler än mig att vi kanske inte behöver skrika efter en ny anfallare, vi har Burgic. Visst sumpade han ett par chanser i matchen, men han var där och han visade prov på god positionering.

Vi behöver en ny målvakt. ”Örat” må ha varit godkänd under den del av matchen jag såg. Tack Comhem. Men som jag tidigare påtalat alltför många gånger är att en målvakts uppgift är inte bara att vara duktig med händerna utan även att skapa en trygghet i defensiven. Detta gör inte Örlund.

Slutsats?

Nej, ingen medicin funnen än för den åkomma som idag spökar hos grabbarna, men jag tror mig se en bromsmedicin att slänga in.  Atta som defensiv innermitt och spela med Ortiz högre upp i plan. Jag vill se Mutumba till höger och Bojan till vänster med en mer fri roll där han kan skära in i mitten. Jag vill se att Nisse vågar gå upp i plan från sin vänsterbackplats. Jag vill se att Miran får chansen i ett flertal matcher framöver och jag vill se fler utskällningar och utbrott från Jos. Till sist vill jag även se det kortpassningsspel som jag vet Stahre vill ha.

Upp med hakan, ut med Bojent och in med magen…

Ps. Tack Comhem.

***

Hej Kevin, till att börja med, hur mår du idag?

Tja, jo tack, jag känner mig mycket bättre nu än vad jag gjorde för en dryg månad sen kan man lugnt säga… Just nu handlar de om att jag måste vänta på att bakterier som har kapslat in sig i min ljumskmuskel ska släppa från kroppen och jag äter antibiotika fortfarande för att motverka att en ny blodförgiftning uppstår. De var inte bara blodförgiftningen som plågade mig utan också en infektion som skapade en varbildning i min ljumske och det var den i kombination med blodförgiftningen som gjorde att jag hade så ont som jag hade.

Mentalt så var det väldigt tufft, speciellt mina första kvällar på sjukhuset, de ska jag inte ljuga om!  Jag hade satt ut lite mini-mål för mig själv under försäsongen och hade lyckats väldigt bra med dom och de såg riktigt kul ut för min egen del med speltid osv. När man sedan får sina planer sprängda av nått annat än vad man kan påverka är de ruggigt surt.

Skador är en sak, men sjukdom är något annat och de är fan inte kul att vara med om. Men jag har alltid varit bra på att hantera motgångar och göra dem till bränsle för att träna hårdare och verkligen pusha mig själv istället. Så detta har jag nu lagt bakom mig och de enda jag tänker på är nästa gång jag står på Råsunda och hör sången och känner mig stolt att jag kommit igenom den här skiten helskinnad!

Vad orsakade blodförgiftningen?

Vad som orsakade min blodförgiftning är det ingen som vet. De troliga är att jag fick den genom ett skavsår eller från en blåsa på foten. Men de kan lika gärna kommit från att jag borstat tänderna eller vad fan som helst, vilket är skrämmande…

Vad är nästa steg för dig nu?

Mitt nästa steg har jag inte diskuterat med läkarteamet än för nu handlar det först och främst om att skiten ska ur kroppen, men därefter väntar det en hel del hårt slit vilket jag ser fram emot som aldrig förr. Att inte träna är lite av en plåga för en som brinner för att lira så mycket som jag. Så jag ska ta några veckor och springa skiten ur mig så fort jag får möjlighet!

När tror du själv att du kan vara tillbaka utifrån hur du känner idag? (Fysiskt? Matchform?)

Fotbollsmässigt så brukar jag inte tappa när jag varit skadad, så den biten är jag inte alls orolig för, de sitter i ryggmärgen, hehe.  Kondisen däremot, tar nog ett par veckor att bygga upp igen.

Jag hoppas kanske att jag kan vara tillbaka och spela någon gång i slutet på maj, kanske tidigare men allt beror på hur antibiotikan verkar för att få ur den skit jag har i ljumsken.

Hur ser du på starten på allsvenskan? Spelmässigt för AIK men också ditt gamla lag Örebro?

Vi gör en kanon bra start på året! Det behövs inte sägas mer när man leder serien tycker jag!  Sen så spelar vi väl inte så bra som vi kan, men de är skitsamma om vi vinner, de tror jag alla känner!  Men vi vill spela bra fotboll och de kommer vi att göra mer och mer! Örebro bryr jag mig inte så mycket om, jag är AIK:are nu!

Hur tycker du dina närmaste konkurrenter om innermittfältet, Daniel Tjerström och Pierre Bengtsson har skött sig i din frånvaro?

Jag skulle vilja säga att Ortiz, Pierre, Tjerna och Bojan är de som lirar på min position, så det är inte bara Pierre och Tjerna. Men jag tycker väl att alla rakt igenom hela laget har slitit som djur och jobbat stenhårt!

Sen spelar de ett ganska enkelt passningsspel och håller bollen inom laget istället för att slå den avgörande bollen, vilket vi behöver göra lite mer, detta saknar i alla fall jag (då jag älskar att slå lite instick och sköna bollar in bakom baklinjen). Men det är minst lika roligt att se det när någon annan i laget gör det, för det skulle nog göra att vi hotar motståndarna lite mer!

Men grabbarna leder serien och vem ska då säga vad vi ska göra annorlunda egentligen, hehe.

Stahre verkar ha skapat en ny attityd i AIK, vad känner du om du jämför Stahre och Norling?

Stahre har drivit in lite mer aggressivt spel till vår spelidé och ändrat ett par grejer, men jag tror att vi har samma grundidé som vi hade under Rikard och det i kombination med energin som Micke kommit in med har gett resultat. Så de ser väldigt bra ut.

Kommer vi topp 4 i allsvenskan i år?

Vi kan inte springa iväg i tankarna nu utan de är bara att köra på som vi gör så kan vi se i slutet på året vad vi har åstadkommit. Men hungern finns i alla att, fan, vinna något i år, så nu är de bara att köra!

Din framtid efter comeback? Utlandsdrömmar?

Jag tänker inte på utland och sådant. Nu gäller de bara att komma tillbaka och lira fotboll i AIK igen!

Vi har många läst att du har en musikalisk talang både inom piano och sång, är det något som du skulle vilja satsa på parallellt med fotbollen? Är det något som du nu som skadad gör för att fördriva tiden?

Haha, ja, jag kan ju inte bara lira NHL09 hela dagarna, så man måste ju hitta på nått annat. Så jag försöker spela lite piano och gitarr för att kompa min enorma sångröst, hahaha!

Bojan vet vi ju alla är rapp i munlädret, men det har även gått rykten om att du inte är långt efter. Något trevligt citat eller en hälsning som jag kan ta tillbaka till alla fans som sörjer din frånvaro?

Jag kan vara rapp i käften om de krävs, hehe, men Bojan är i en klass för sig själv när de kommer till att ha lite skoj och ge varandra lite skit, men riktas den mot mig så hugger jag tillbaka, haha, det är så jag är lagd. Vi kan låta saker vara lite osagt också, annars blir det bara pajkastning, hahaha.

Tack så mycket Kevin för din tid och hoppas att du snabbt återvänder till Råsunda med matchställ på.

Tack själv.

Till sist skulle jag vilja tacka alla fans som stöttat mig och som säger att de saknar mig på planen.  De har betytt hur mycket som helst för mig! ”Thanks a mill”, som mina släktingar på Irland skulle sagt.

Uppdatering: Tidigare har det varit spridda skurar gällande informationen om Kevin Walker. På ett håll har det sagts att hela säsongen är i fara. Igår kväll (efter att vi gjort ovanstående intervju) gick Kevin dock ut med egen information via Facebook som löd enligt nedan.

Viktor Lundberg hade fru fortuna på sin sida och lekte sagovärld. Tjernström sprang fel som vanligt och till min glädje verkade även GF och våra läsare här på AIKbloggen (samt Stahre) se samma sak som jag sett så länge. Pierre Bengtsson kom in och balanserade upp mittfältet, vilket gjorde AIK stabilare. Jo, just det, vi vann också. CH smällde in 3-2 på supersubvis, härligt!

Nu vidare.

Som åskådare så funderar man väldigt ofta på varför inte tränare ser det som jag ser. Hur kan han inte se att vi har en obefintlig uppspelstaktik, hur kan han missa att mittbacken har fel position nästa hela tiden? Svaret på frågan handlar om överblick, eller snarare bristen på överblick.
Som många vet så är det lättare att se spelets tendenser och system om man sitter en bit upp. Tyvärr gör ju inte Stahre och Alm det, utan de står i samma höjd som planen och missar allt som oftast de positioneringsfel som vi på läktaren kan tycka är uppenbara.

Så det jag nu undrar är om AIK har en man på läktaren, som är i kontakt med Stahre, en man som kan se detta som vi supportrar ser så tydligt?

Om man hade en man på läktaren så skulle man se att vissa spelare har spelintelligens medan andra saknar detta, man skulle se att vissa spelare har en inre kompass som gör att man alltid positionerar sig rätt utifrån anfall eller försvar, medans andra verkar stå på en magnet som gör att nålen snurrar vilt.

Så Stahre, sätt upp Christer på östra övre, bästa plats, med headset på huvudet och stå i kontakt med honom hela tiden. Det behövs.

I korthet:

Efter att med fakta klargjort varför jag inte tycker Tjernström håller är det nu dags att ta upp nästa man till rakning. Per Karlsson, En allt som oftast väldigt brytningssäker mittback med stor potential. Eller? Jo, visst är han duktig på kraftfulla brytningar, men tyvärr räcker inte detta för att spela på högsta nivå.

Han saknar något av det viktigaste som en mittback skall besitta, beslutsamhet.
En stark beslutsamhet är viktigt både i defensiven och i offensiven, i mångt och mycket den viktigaste egenskapen. Per Karlsson blir nervös när han får boll på fötterna, han slarvar bort extra tiondelar på grund av rädsla för att ta fel beslut, och dessa tiondelar gör att han hamnar i pressade situationer. Ur dessa måste han sedermera paniksparka för att rädda situationen som istället skulle kunna vara ett offensivt, vårdat uppspel.

Hans obeslutsamhet gör även brytningar osäkra, detta är också orsaken till att hans brytningar ibland blir väldigt spektakulära – han är tiondelen senare in i situationen än vad han skulle behöva och måste därför gildtackla och slänga sig. Visst kan det vara snyggt, men jag föredrar säkert framför snyggt.
Jag vill ha Atta, en otroligt intelligent spelare. Sen ser han ju ut som Obama också, bara det skulle inge respekt i motståndaren.

Thorstenssons stora styrka är hans hunger och slit, när han tajmar dessa egenskaper fel så blir han en minst sagt medioker forward. Tror att han skulle komma bättre till sin rätt som supersub. Ser att han kan komma in och tokstressa i en tight match med uddamålsledning.

Obolo, låt honom komma ner i banan igen. Han gör sig så mycket bättre som en hämtande forward. Vi får en extra kraft på innermitt och skapar större yta för våra offensiva yttrar att anfalla.

Miran, nu får du ta mig f-n bli hel och fit – vi behöver en målkung i boxen.

Gällande Özkan. Förstå vilken press han måste känna nu. Folk börjar misstänka skada och formligen skriker ut sin frustration och ilska över att han skall vara långtidsskadad igen. Jag manar till lugn och besinning, han blir nog inte friskare eller mindre pressad om vi vid varje tillfälle han har frånvaro tror att han skall vara borta resten av säsongen.

Mutumba, tänk er honom på en jämn plan med riktigt gräs, mumma!

Saleh kan inte ha det lätt nu, fått två chanser i två riktiga skitmatcher och betyget är redan satt, för dålig! Nej, ge honom chansen från start innan domen förkunnas. Han såg tokigt giftig ut under försäsongen, så potential finns.

I gårdagens ytterst tråkiga match så berodde väldigt mycket på att vi hade endast en man på innermittfältet. En argentinare som blir bättre och bättre för varje match, dock kan man inte lämna ens Gerrard ensam på ett innermittfält, det behövs alltid en ackompanjerande och växeldragande kollega som kan öppna och stänga ytor.  Tjernström är, som under gårdagen tydligt visades, inte den kollegan.

Jag är medveten om att det finns väldigt många AIK:are där ute som står bakom Tjernström i vått och torrt och ser hans hjärta före hans kunskap, att han drar ett stort defensivt lass med mycket blod, svett och tårar. Men det som jag tror många missar (tydligen) är att han är obefintlig i uppspelsfas och i defensiven på motståndarens planhalva, inte för att han är slö utan för att han är helt fel i sitt positionsspel. Tydliga exempel ifrån gårdagen är att han i nio fall av tio rusar upp i offensiv position när vår backlinje har bollen, visserligen söker han väl att dra med sig en motståndare i löpningen, men det är alldeles för enkelt och för uppenbart för att motståndarna skall lida av det. Det som istället sker är att vi får en ensam man på mittfältet som förväntas växeldra med sig själv, förväntas både möta boll och ta en offensivare yta och visst har väl Ortiz blivit bra men som sagt; inte ens Gerrard kan själv styra ett mittfält mot två eller tre man.

Det finns även en ytterligare sida av detta mynt. När spelet som igår knakar och motståndaren har en mycket kompetent innermitt så blir det väldigt ofta snabba spelvändningar tidigt inne på motståndarens planhalva. Om vi då har en innermitt som står högre än våra forwards så tappar vi en ytterst viktig defensiv kraft för att snabbt erövra bollen tillbaka. Än mer märks det när Stahre beordrat Obolo att ligga högre i banan och inte gå ner och möta lika mycket.
I dessa moment ligger också det som så många gillar med Tjernström, för när han positionerat sig fel i uppspelet och vi tappar boll så måste han varje gång ta en väldigt uppoffrande löpning tillbaka för att jaga i fatt sin gubbe. Hälften av gångerna så lyckas han och får en sjungande hurrarop från publiken, men den andra hälften gör att vi står väldigt sårbara bakåt. Så även om vi gillar att se hjärta i en defensiv löpning så föredrar i alla fall jag att vi undviker situationen helt och hållet.

Ni som fortfarande tvivlar på mig och anser mig vara ett ”Råsundafetto” som bara vill klaga. Kika in kommande matcher, om han nu får chansen igen, eller tidigare matcher och jämför Tjernströms och Ortiz positionsspel. Ni kommer se något i hästväg var det gäller defensiva rusher från den ena och ett följsamt och noga övervägt spel från den andra.

Så nu slår jag ner min näve och tackar Tjernström för allt han åstadkommit för denna klubb, jag hoppas att han fortfarande har hjärtat och orken kvar att som inhoppare komma in och rusa mot slutet av matcher. För även jag vet att hjärta är viktigt, men tyvärr kan, likt en kropp, inte heller ett fotbollslag fungera utan en hjärna och tyvärr är det där det brister för Tjernkraften.

I korthet:

För att redan nu bemöta frågan ”men vem skall vi spela istället?” varför inte Walid Atta som en mer renodlad defensiv mitt, för att kunna flytta upp en kreativ Ortiz i banan. Eller Walker som många säkert ser som en självklar kandidat som nu tyvärr missat inledningen. Jag ser även hellre Pierre Bengtsson på positionen, trots hans mindre bra insats gårdagsmatchens första hälft.

Thorstensson var tyvärr inte alls bra igår, visst sprang han en del och försökte löpa på yta, men det saknades tanke bakom löpningarna och även hunger i viss mån, i alla fall i jämförelse med Kalmar-matchen.

Burgic, jag saknar dig något otroligt på planen.

Give us the Walker

Give us the Özkan

Målvaktsfrågan har gått het på GF, med all rätt. Visst har Örlund undvikit nätrassel bakom sig (i alla när domaren inte blåst) men en målvakt skall också ge sin backlinje trygghet. Och det gör inte Örlund. Tyvärr har vi ju ingen att sätta in i hans ställe.

Så, nya tag inför söndag, se denna match som en plattmatch som varje säsong har. BP har börjat bra, men det är dags att ta ner den väldigt avlägsna bastarden till släkting på jorden igen.

Det är lätt att förundras över spelet fotboll, hur små enstaka moment kan avgöra om du är en vinnare eller en förlorare. En felstuds och 1-1 hade varit ett faktum, en felträff och 0-0 hade kvarstått, lite mer fot under bollen och vi hade haft bekväma 2-0.
När fotboll spelas som på Fredrikskans mellan Kalmar och AIK så är det alltid marginalerna som avgör. När det är mer kamp än skönspel är det alltid små, små avgörande moment som sätter sig i våra huvuden och som vi minns efteråt. De som allt som oftast är avgörande för en match.

I skrivande stund har jag precis fått bevittna en historisk kamp mellan två giganter på andra sidan nordsjön, Chelsea – Liverpool, 4-4! Även här slås man av hur lite som krävs för att bollen skall leta sig fel – eller rätt. Även i denna match bjöds vi stundtals på bristande kvalité, möjligen inte lika låg som i gårdagens uppvisning nere i Kalmar, men nog så låg för handla om europeisk toppnivå. Ibland undrar man om det inte är slumpen som faktiskt avgör, slumpen som får bollen att studsa in och slumpen som sedermera skapar självförtroende.

Självförtroende, ja. Kom på mig själv flera gånger under gårdagens match sittandes, med nerbitna nagelband, och förbanna över felpassar och felstudsar som självfallet kommer resultera i att en Rydström ramlar in bollen i våra nätmaskor. Denna känsla är naturlig för mig då Kalmar under förra året alltid hade stolpe in, felstuds åt rätt håll och medvind bägge halvlekar. Men slumpen ville annat.  Samma slump som vi hade under gårdagen hade vi inte förra året. Kalmar hade dock en ohälsosam mängd av den, och de plockade också hem pokalen som ni minns. Så är det inte slumpen som avgör, är det inte så att det nu är vår tur att ha den på vår sida, att ha självförtroendet som skapas där av i våra mannar, att vinna guldet tillbaka till Solna?

Nu skall jag väl kanske inte växla upp till femte växeln direkt så här efter två omgångar men visst blir det hybris och storhetsvansinne, man är ju inte mer än AIK:are. Och vad är hybris om inte en omskrivning för väldigt bra självförtroende. Vanligtvis presterar ett lag över sin förmåga när man har bra självförtroende, och är det något vi AIK:are kan beskyllas för att ha så är det just detta. För vi har ju Sveriges största, bästa och vackraste lag. Så tänk om när ni sansar er, fundera inte en gång till när ni fantiserar iväg om hur Aftonbladets guldlöp kommer se ut i november. Låt istället hybrisen flöda, behåll tron om oövervinnlighet, för det är den som Stahre slår in i sina mannar inför varje fight och det är den känslan som laget vill ha ryggen när vi möter upp dem inför match.

Nu på torsdag är det alltså dags att plocka fram hybrisen på nytt, för självförtroendet att höjas och för poängen att plockas in. Jag menar, det är ju bara Real Malmö som kommer på besök – och vi vet ju hur det slutat de senaste säsongerna. Promenadseger!

Våga tro, våga vinn och hylla AIK-hybrisen!

Själv gillar jag gruset. Och dammet som kommer därav. Det innebär ju vår, ljusare tider och inte minst nära till fotbollspremiär. Nära till nygräsdoften från innerplan på Råsunda, nära tills man hör Norra stå skandera ramsorna som man så väl minns från året innan. Jag trivs verkligen som handen i handsken i gruset.

I söndags var det dags, återigen, för ”nästa år då djävlar”. Varje nystart känns som startskottet på en resa mot guld och Europa. Och visst är det väl härligt med denna känsla av förväntan. Man går genom spärrarna, hör ett sorl av röster som fullkomligen bubblar av visioner, oro och glädje. Man hör sågningar och lovord från grannarna på bänkraden bredvid. Premiären är här!

Och vilken premiär vi fick! Mutumba överraskade alla, inklusive sig själv antagligen. Özkan kalibrerade in sin högerfot till slut och gav oss ett premiärmål att minnas. Ortiz tog upp burken med ”förra säsongens bästa spel” och öppnade den direkt. Nisse spelade vänsterback som om han blivit felplacerad i både Bayern München och Blackburn tidigare i karriären.  Det var ömsom kallt och ömsom sol. Det var i min mening årets första och riktiga vårdag i Solna (vädret dagen innan till trots).

På senare tid har man fått gå hem efter premiären antingen besviken eller fundersam, men igår var det faktiskt med en stor känsla av glädje och förhoppning. Kanske inte om guld, men om en bra säsong med trevlig fotboll!

I korthet:

Jag saknar Walker, Burgic och Tomi, men i övrigt ser det riktigt lovande ut.

Daniel Tjernström är hjärta rakt igenom, men är det tillräckligt för att spela som mittfältsmotor? Tyvärr gör det inte det, och det lilla vi fick se från Pierre Bengtsson tyckte jag räckte för att Tjerna skall få börja på bänken i nästa match.

Örat är vansklig, nervös och feltajmad, men sägas bör att han inte släppte in något mål. Och vem vet, kanske höjdes självförtroendet så pass mycket så han kan plocka fram ”Örat årgång 2006″ igen.

Micke Stahre ser sjukt förbannad ut under 90 minuter, sedan blir han lugn och glad igen. Nästan som om han har ett inövat matchfejs. Imponerande.

Gräsmatta och gräsmatta, åker med en grönaktig färg, säger jag.

Norra stå är gårdagens största hjältar, vilket tryck! Här ser man att kampanjerna faktiskt gör skillnad.

Kort och konsist uttryckt så trivs jag med att vara ett fan av världens vackraste klubb!

Jag tror att ni känner igen er. Lite som ett lotteri innan man fått veta de vinnande siffrorna. Och där man vet att man har en god chans att få vara den som i slutet står högst upp på kullen, längst fram i ledet.

Känslan kommer i sin helhet två gånger per år. Det är nu och det är under sommaruppehållet när jag analyserar tabellen sönder och samman för att se hur många vinster respektive förluster som hjältarna har råd med i kommande matcher. Men känslan kan även smyga sig på mitt under säsong, exempelvis efter att en måltorka har avslutats. Då sitter jag direkt och räknar på hur många poäng som krävs för att komma i kapp eller dra ifrån.

Jag försöker verkligen tänka på andra sätt, att ställa ner fötterna på jorden igen, men jag tror att det är fysiskt omöjligt när man håller på AIK. Vi beskylls ofta för att vara dryga och högfärdiga, för att ha för hög tro på vårat lag och för att inte inse att AIK bara är hyfsade i en minst sagt medelmåttig liga som inte kan mäta sig med andra Europa. Jag är beredd att ge dem rätt. Vi är högfärdiga, vi har hög tro på oss själva och vi tror att AIK kan vinna mot i stort sett vilket lag som helst, men det är också det som gör oss till AIK:are.

Vi är störst, bäst och vackrast för att vi tror det. Vem vill egentligen gå och hoppas på att man i skall vara bäst i Stockholm eller ”bara” bäst i Sverige. Vi vill vara bäst i Norden, och vi vill etablera oss i Europa. Hybris? Kanske, men den som siktar högt kommer oftast högre än andra.

Så, mina likasinnade, fortsätt vara högfärdiga, fortsätt tro på Gnaget som laget som vinner allt. Fortsätt tro att vi återigen ska få möta Barcelona och ge dem match och motstånd. Det är det som gör oss till AIK:are. Vi har förväntningar, vi har krav men vi ger också stöd och kraft åt Sveriges största och vackraste klubb.

Vår bästa tid är nu. Höj förväntningarna, analysera tabeller, nedvärdera motståndarna och förvänta er underverk. Lyckan kommer till henne som tror på den!

Nu till övrigt:

I anda av att alla vill göra samma typ av annorlunda saker tänkte jag nu, för er, visa den startelva jag skulle vilja se på söndag.

Örlund (självskriven)
Markus Jonsson – Walid Atta – Jos Hooiveld – Nisse Johansson
Yussuf Saleh – Pierre Bengtsson (så trist med Kevin!) – Jorge Ortiz – Gabriel Özkan
Ivan Obolo (släpande) – Pontus Engblom (djupled)

Möjligen tycker ni att Pontus Engblom är en skräll, men jag anser att han har ett bredare register i djupled än vad Torstensson har. Tycker att ”Torsten” är något för lik Obolo i sin spelstil. I övrigt vill väl många gärna se Kenny Pavey från start, men jag tycker att han är för mycket ovän med bollen för att få spela från start i premiären – Saleh är i min mening bättre med boll. I övrigt kanske Atta är ett frågetecken, men vill se honom hellre än Per Karlsson då han har bättre känsla med boll.

Hur ser din elva ut? Skriv den i kommentarsfältet!

Övriga allsvenskan då? Egentligen har jag dålig koll på hur andra lag spelat under försäsongen men tror att Elfsborg blir bra som vanligt. Jag tror att Kalmar kommer underprestera och att Göteborg riskerar att bli säsongens fiasko, mycket på grund av den press som de tvingas leva med i år. Årets överraskning blir BP som har en mycket intressant trupp. Tror till och med att lillebror Djurgården och kusin Bajen får det tufft att förekomma BP, vilket skulle vara hur trevligt som helst.

Nog om allt!

AIK mot framgång!

Ses på söndag!

I kristider finns det många problem, men också många möjligheter. Man kan förlora marknadsandelar men också ta marknadsandelar, man kan förlora kunder men också vinna nya. Det handlar om att våga satsa, om vem som gör rätt val vid rätt tillfälle till en smart investerad peng.

En av de större nötterna som måste knäckas är kundlojalitet. När konkurrensen hårdnar så diskuteras det kring huruvida det ens finns kundlojalitet inom den dagliga marknaden, eller om det är något som endast förunnas de företag som snarare säljer ett varumärke än en produkt/tjänst (läs: Ferrari, Gucci, Porsche m. fl.). Frågan är svår och väldigt viktig i tider när folk kniper hårt åt plånboken och endast spenderar pengar på det som ligger närmast hjärtat.

Nu undrar ni kanske varför jag på en blogg om AIK skriver om tråkig ekonomi och lågkonjunktur? Jo, för att jag vill ta upp kundlojalitet i förhållande till AIK.

AIK är ett företag som precis som alla andra företag behöver pengar för att bollen ska rulla vidare. Pengar som kan betala löner och spelarköp m.m. Och i sämre tider berörs ju självklart AIK som företag i form av färre betalande åskådare, mindre sponsorintäkter och sämre matchdagsintäkter. Hur kan då AIK vara en av de aktörer som handlar smart vid rätt tillfälle?

Det vi första att ta hänsyn till är AIK:s fördel gentemot konkurrenter, både inom och utom fotbollen. Vad kan AIK erbjuda, skapa eller bidra med som ingen annan i Sverige kan? Vad har AIK som ingen annan har?

I konkurrensen gentemot andra fotbollsklubbar så har man storleken och fansen. Gentemot andra marknader har man en otrolig kundlojalitet. Fansen är kunder som vill att företaget skall gå med vinst. Läs det högt för dig själv, för här har vi själva essensen av mina tankar. AIK:s fans är kunder som vill att företaget AIK skall gå med vinst. Fansen byter inte ut leverantören om de inte är nöjda med en produkt eller tjänst. För innerst inne betalar man inte för att få underhållning. Snarare för att man vill se sitt lag segra, se sitt företag gå med vinst.

Gentemot andra affärsdrivande fotbollsklubbar finns det självklart också en konkurrenssituation, dock är denna i mångt och mycket försumbar då kunden inte kommer byta ut klubben mot en annan om man inte är nöjd. Att vara kund till AIK är detsamma som evig lojalitet – kund är man i stort sett för livet (borträknat medgångs-/marginalsupportrar).

AIK har alltså en väldigt lojal kundgrupp som är villig att betala för att AIK som företag skall tjäna pengar. I utbyte vill man endast ha bollen i mål så att man kan spendera mer pengar på fler matcher – gärna dyrare, exklusiva matcher med mycket publik om motståndet är rätt så som det ofta är i Europacupspel.

Hur hanterar man då denna absoluta fördel inom AIK?

I ett större perspektiv så gör man bra ifrån sig. Man erbjuder matchbiljetter i många kanaler, souvenirer, mat, dryck m.m. Dessa produkter och tjänster allt som oftast i samband med match. Man har en restaurang och en klädbutik som i en normal situation genererar intäkter vid sidan om match.

Men här tar det slut. Möjligen kan detta i en optimal tid vara tillräckligt, speciellt om det sportsliga går som på spåret och matcherna blir fler och mer attraktiva. Men vad händer när det sportsliga inte går som förväntat och när det ekonomiska läget i Sverige och världen inte ser lika ljust ut? Jo, då får vi dagens läge, 15 miljoner i förlust och en massa felaktiga beslut som kostar mer än de smakar. Vad kan man då göra mer?

Man kan självklart jobba hårdare med sponsorer för att försöka täcka upp missade intäkter, men även dessa är ju påverkade av sportsliga resultat och konjunkturer. Mitt svar är att istället bygga vidare på B2C, buisness to consumer. Hitta nya möjligheter att tjäna pengar på supportrarna, de som mer än gärna är villiga att betala mer.

Här är några konkreta förslag:

Träningsrapporter via sms, prenumerationstjänst på veckans träningsrapport som veckovis leveras till mottagarens mobil mot en månatlig kostnad.

Startelvan via sms, används idag men är gratis.

Videoupptagningar på träningar, som videomedlem får man se rörliga bilder på träningen mot en månatlig betalning.

SMS-donationer, för supportrar som känner för att ge lite extra ett par gånger då och då är det bara att skriva ett sms.

Medlemskap med premiumerbjudanden, en flergradig skala av medlemskap från exempelvis brons till platinum där man för varje grad får betala mer pengar för att få ut ett större värde.

I den tid av Internet och nya mobila tjänster som vi lever i så är idén om ”många bäckar små” mer aktuell än någonsin, därför måste AIK anamma nya intäktsmöjligheter likt de ovan. Om inte får man svårt att i ett land med 51%-regeln öka omsättningen likt önskat.

Östra Filosofers Sällskap har gett sina tankar. Om ni också har ytterligare bra idéer likt ovan så tveka inte att både göra er hörda här och till Charlee eller Sophie på AIK Fotboll. Tillsammans kan vi göra AIK:s och vår vardag än trevligare.

// T-Bone