Jag gick till Globen igår med en stor klump i magen. Vi kan dramatisera länge över matchens betydelse, men nerkokat handlade allt om överlevnad. Överlevnad för en sektion som har sju SM-guld och 66 säsonger i Elitserien bakom sig. Sektionen som gjorde mig svart och gul i hjärtat. Å andra sidan. Jag kände mig rätt säker på att AIK skulle vinna när jag promenerade från tunnelbanan och upp emot Hovet. Att dom skulle köra över, förnedra, mosa Växjö. Och när Tobias Ericsson inledde med att göra en blöt fläck av första Växjö-spelare han fick syn på så var vi hemma igen. All ödesmättnad blåstes undan och Hovet började mullra.
Växjö Lakers från Småland. Av någon anledning hatar dom AIK antagligen mest av alla lag i hela Allsvenskan. Igår hade dom ingenting att spela för men jävlar vad dom slet hårt. Dom hade gett sig fan på att AIK inte skulle gå upp i Elitserien. Och för varje puck som studsade i utrustningen hos Victor Fasth växte oron tillbaka igen. Efter den första perioden drack jag bärs och förbannade fotbollslaget. Efter den andra perioden hyperventilerade jag frisk luft.
Vissa saker etsar sig fast på näthinnan, så är det ju. Jag minns, och kommer nog alltid att minnas, när jag tittade på matchklockan sista gången innan Hovet skulle explodera i ångestdräpande livsglädje. Den tickade precis över till 13.00, hela Hovet stod upp och det mentala förfallet var totalt. I den stunden trodde jag uppriktigt att det var kört. I den stunden hoppades jag mer på Södertälje än jag hoppades på AIK.
Jag vankade runt i tomma korridorer efter Lucas Lawsons mål. Lättad, men mest rädd. Såg paniken i ögonen på dom andra som susade förbi ibland, dom som inte heller orkade vara kvar inne på läktaren. Supporterskapet är aldrig starkare än när nervositet och rädsla delas i någon slags tyst förståelse med likasinnade. Helt plötsligt exploderade Hovet och jag låg i en hög i ingången till A6 med två okända snubbar och en ordningsvakt. Vi och hela Hovet kände exakt samma sak precis samtidigt. Sedan var allt över och allt hade bara börjat.
Den 11:e april 2010. AIK-Växjö. 2-0. Ett fantastiskt minne för livet.
***
AIK spelar fotboll också. Jag vet. Jag återkommer om det.
Ja.. vad ska man säga? Det har varit torrt på texter här under en tid, men man orkar ju för fan inte samla kraft och skriva efter matcherna längre. Hockeydrömmen dog igår. Fotbollsmardrömmen fortsatte idag. Det är misär.
Stahre brukar alltid förespråka att erkänna det alla vet. Och han har ju börjat även den här säsongen på samma inslagna bana. Stahre erkänner att vi suger. Men det finns ett gäng andra detaljpunkter som också ska erkännas.
1. Tomi Maanoja är varken fysiskt eller mentalt återställd från sin skada. Han ser ohyggligt stel ut och han är rädd för att gå in i närkamper. Fortsätter Tomi att spela såhär i målet kommer AIK att få kämpa oerhört för att kunna vinna matcher. Hans osäkerhet sprider sig som en löpeld uppåt i banan.
2. AIK 2010 är ett sämre fotbollslag än AIK 2009. Tomi är sämre än Örat. Lorentzon är sämre än Jonsson (var är offensiven alla talade så varmt om?). Ingen manar på som Jos. Pontus Engblom är talangfull men han är ingen färdig ersättare till Ivan. Om AIK fixar topp 4 är det starkt.
3. AIK:s dåliga spel är inte gräsets fel.
4. Om Ortiz lämnar i sommar så fallerar AIK totalt.
5. Om vi ska ha ens en liten möjlighet att lyckas i Europa så måste det till nya spelare.
Fyll gärna på med fler saker som vi behöver erkänna. Typ: ”Vi skulle aldrig ha släppt iväg Alexander Gerndt till Gefle – låt oss erkänna det. Killen kan ju göra mål”.
AIK spelar dåligt. AIK skapar inga målchanser. AIK saknar kreativitet och målskyttar. Så lät det i början av 2009 också. Med ett stort undantag har AIK inlett den här säsongen på ungefär samma sätt som man inledde serien ifjol. Undantaget heter Obolo. Och det har visat sig vara ett ganska stort undantag. Fortsätt läsa…
Jag kom till Råsunda ganska sent igår. Missade tifo, inmarsch och spelarpresentation. Sen satt jag i min stol i 90 minuter, såg två lag som försökte spela fotboll utan att lyckas särskilt bra och hade faktiskt rätt tråkigt. Hur jag än vrider och vänder på det känner jag mig rätt nöjd innan säsongen ens börjat. Guldmätta läktare och guldmätta spelare. Det var energilöst på Råsunda igår. Fortsätt läsa…
Lite funderingar ang. arenagruppens statusrapport som publicerades på aikfotboll.se idag.
- Rapporten är fluffig – relativt lite innehåll utspätt på relativt mycket text. Vi får veta hur man har tänkt övergripande, men man tycks inte ha kommit närmare ett färdigt beslutsunderlag idag i jmf med när gruppen startade sitt arbete. Å andra sidan har vi ingen anledning att skynda in i förhastade beslut och uppenbarligen för gruppen en fortsatt dialog när det gäller samtliga arenaalternativ.
- Det är bra att arenagruppens huvudfokus ligger vid egna alternativ i dagsläget, inte minst eftersom de övriga konkreta alternativen känns som att välja mellan pest och kolera. Samtidigt som man kastar hopp över alternativet ”egen arena” så påpekar man även att ”jämfört med dagens intäkter från fotbollsmatcherna för AIK måste det till väsentligt mer intäkter för att bära kostnaderna för ett arena-projekt”. Det tåls att tänka på.
- Tycker att vidareutvecklingen av AIK:s ursprungliga kriterier ekonomi, geografi och utformning är vettiga. Personligen tror jag att punkten geografi är betydligt viktigare än man tror. Den förankring, historia och AIK-kultur som finns i Solna ska man inte ge upp lättvindigt.
- Spännande med ett potentiellt nytt alternativ i Norrort/Västerort. Geografiskt skulle ett sådant alternativ vara hästlängder bättre än Stockholmsarenan. Det ska även bli väldigt spännande att så småningom läsa SWOT-analyserna som hör till respektive riktlinjer. Jag tar för givet att dessa kommer att höra till beslutsunderlaget som medlemmarna ska ta del av.
- I övrigt bekräftar Annela Yderberg idag att AIK har mottagit ett bud ifrån Swedbank Arena som gäller fram till nästa sommar. Gissar att det budet kommer att göra några vändor innan det blir ”hett” på allvar. Noterbart, om än inte särskilt konstigt, att Annela även konstaterar att Råsunda är det minst troliga alternativet i dagsläget.
Sådär ja. Nu har vi släckt Poseidon för fjärde gången i rad men på Kamratgården fortsätter Sveriges gnälligaste fotbollslag att leva i förnekelse. Titeln igår hade ju dubbla förlorarna egentligen ingen rätt att spela om. Fem meter i sidled får betraktas som AIK:s moraliska rättighet och mitt i alla crybaby-diskussioner glömmer folk att credda Bojans speluppfattning och Flavios briljans. Supercupen, 250 lax och en fullbordad trippel – något ingen annan svensk klubb har lyckats med tidigare. AIK är fortsatt bäst i Sverige. AIK står upp förbannat bra. Det räcker. Nu glömmer vi träningsmatcher och jippon och ser framåt mot Allsvenskan.
En konspiratorisk artikel eller en vettig beskrivning av verkligheten. Jag har inte en jäkla aning. Och det är ju den stora problematiken som ständigt ligger och skaver i botten. Vi vanliga supportrar vet ingenting om vad som händer bakom styrelsedörrar (och alla andra dörrar) som rör den här föreningen. I princip alla grupperingar som påstår sig vilja AIK väl och som arbetar för detta varje dag lider av total brist på transparens. Vi har ingen aning om vad som sägs och händer på AB:s möten, vad supportergrupperna vill, om hur FF följer upp sina sammankomster och beslut eller hur arenagruppen jobbar. Jag vet inte, men snart börjar man ju undra vad alla grupperingar, styrelser och särintressen faktiskt sysslar med. Fortsätt läsa…
Suck. Ju mer man tänker på den, desto mer konfunderad blir man. På lördag ska vi alltså spela om en jippotitel för att SvFF och TV4 tycker att det är kul att göra skitevenemang tillsammans (och det är ju inte första gången..). Vi ska göra det på en fotbollsplan utan gräs, i minusgrader, till ockerpriser och inför två halva och en fjärdedels läktarsektion.
Det är klart att man vill spela och vinna alla matcher. Och man vill vinna ännu mer när det är ett gnälligt (inte kaxigt) sillgäng på andra planhalvan. Men den här matchen borde man helt enkelt skita i att spela. Det är inte värt slitaget på mattan. Det är inte värt slitaget och eventuella skador på spelare. Och det är inte värt entrépengen för lojala supportrar som kommer att sitta och huttra på läktaren.
Matchpuls droppade en idé som åtminstone hade varit försvarbar. Att göra jippot i sommarsol under VM-uppehållet. Men frågan är om fotbolls-Sverige hade orkat lyssna på gnällorkanen från baksidan som en sådan lösning skulle medföra. De har ju visst någon tredjemålvakt i Danmarks VM-trupp..
Överhuvudtaget är det ju korkat att sätta igång en ny cup innan man har tagit tag i intresset kring den förra. Nämen.. nu när jag tänker på det. Jag skiter nog i matchen. Ja, det gör jag. Åh vad skönt.
Snön ligger som ett täcke, luften vägrar bli varm och AIK har bara spelat två träningsmatcher på Skytteholm. Mycket är sig likt från förra året, men nästan lika är mycket är olikt. Om någon känner att det är svårt att tagga till är det inte särskilt märkligt. När tävlingsmatcherna drar igång på lördag är det I normala fall en hel månad kvar tills Allsvenskan börjar. 2lax10 sköljer över oss, men har vi någon aning om var truppen egentligen står? Fortsätt läsa…
Det vackraste som finns är supportrar i matchtröja på planen. Spelare som är uppväxta på Norra, som har AIK i blodet och som ger uttryck för allt vi känner. Spelare som Bojan och Mutumba. Men vid sidan om dessa har vi lärt oss att älska flyktande legoknektar. De som kommer hit och skänker oss massor av glädje och professionalitet innan de drar vidare för större äventyr. Men hur mycket vi än älskar dom så kommer de aldrig att handla med AIK:s bästa för ögonen. Och jag klandrar dom inte.
Det är klart att det sved när man såg Wilton i ljusblått förstagången. Det är klart att man ville att det skulle gå åt helvete. Att man var förbannat skadeglad när målen uteblev. Och det är klart det skulle vara ännu värre om han hade hamnat hos antagonisterna. Men vi kommer aldrig att kunna begära lojalitet i utbyte mot kärlek. Spelarna skiter i våra känslor, men spelar tacksamt på dom under tiden vi är här. För oss handlar det om att kunna se igenom eller helt enkelt lära oss att svälja sveken.
Sebastian Eguren var en fantastisk spelare som gjorde mycket gott förHammarby, som älskade att spela på Söderstadion, men som också hadestörre uppgifter för ögonen. Att han en gång uttryckt starka känslor rättfärdigar inte det hat som sägs komma över honom i samma ögonblick som han blir AIK-spelare. Jag kan visserligen förstå frustrationen, men tycker att hatet och föraktet är lika naivt som besvikelsen hos trettonåriga flickor när de inser att pojkbandsidoler gifter sig och skaffar barn. Kärleksrelationen mellan en fotbollsspelare och en supporter är inget annat än en romantiserad idyll.
Jag tror inte att Eguren helt samvetslöst kommer att dra på sig en AIK-tröja om förhandlingarna går i lås. Jag tror inte att han ljög när han uttryckte sina känslor för Hammarby. Och om förutsättningarna i klubbarna var desamma och om han hade fått välja fritt, ja, då hade det givetvis blivit Hammarby. Men den kärleken vi skänker våra spelare ifrån läktaren kommer aldrig att bli besvarad av spelare som inte är som oss.
För en och annan kanske är svårt att förstå att vi älskar spelare som inte älskar oss. Men vi älskar aldrig enskilda spelare mer än vi älskar klubben. Det enda vi kräver, och kan kräva, är att de visar respekt mot emblemet de bär på bröstet och är professionella under åren de spelar i klubben. Och förhoppningsvis kommer de ihåg oss när de blir gamla.
Efter några dagars intensiva ryktesspridningar på såväl Gnagarforum som annat håll så är det till slut bekräftat; AIK förhandlar med Sebastian Eguren.
Men förutsättningen för att Eguren ska kännas som ett tillskott är att man lyckas knyta upp honom över minst ett års tid. Handlar affären bara om sex månader känns den snarare egendomlig. Det skulle innebära att Eguren kommer att spela inledande omgångar i Allsvenskan, för att sedan åka tillbaka till Spanien. I så fall kommer han alltså inte att spela CL-kval och heller inte ersätta eventuellt flyttande Ortiz eller Dulee. Likväl skulle det kännas häftigt om Wesström lyckades landa den här affären. Och om han gör det så litar jag på att han styr upp en bra lösning för AIK.
Bland de skeptiska till en eventuell värvning av Eguren står de som tycker att mittfältsbesättningen redan idag är en av Allsvenskans starkaste. Så är det ju. Men jag tror att Eguren är tänkt i en forwardsroll i första hand. Visst, han spelade defensivt på mittfältet i Villareal, men hade en offensivare roll i Bajen och är bevisligen tillräckligt bra offensivt för Allsvenskan.
Om BW sköter sina kort rätt får vi ett stort hjärta, en grym huvudspelare och ett riktigt bra skott. Och teoretiskt så är det inte alls otänkbart att Eguren skulle kunna göra samma jobb som Ivan Obolo gjorde som target/släpande anfallare för AIK.
Nu väntar några spännande timmar. Hastigt och lustigt har Silly season återuppstått men en alldeles fantastisk kraft.
Premiärhelgen 2lax10 är avklarad. En på alla sätt ganska typisk försäsongsmatch avverkades på Skytteholm. Alla frös – AIK blandade och gav. Extra plus till Walid, Engblom och Mutumbas första fyrtiofem. I övrigt kan man konstatera att Pavey gärna får vara på banan men inte som högerback och att Ivan såg mer saknad ut än jag trodde. Gissar att en och annan som var där bestämde sig för att skruva ner förväntningarna inför den allsvenska säsongen. Det är visserligen onödigt att dra stora växlar av försäsongsmatcher, men ett till en början ordinarie AIK-lag såg inte alls lika tunga ut som i fjol. Fortsätt läsa…
AIK ställer frågan till 36 000 fans på Facebook idag. Förslagen är många och hyfsat konkreta. Nästan alla fokuserar på två stycken lösningsriktningar. Kostnad och kampanj. Och svårare än så är det ju egentligen inte.
Jag erkänner gärna och snabbt. Jag tycker inte att det går att motivera dom 160 kronor det kostar att sitta på långsidan och se AIK Hockey spela transportmatcher på Hovet. Jag pyntar med hjärtat därför att AIK är AIK. Men jag tycker inte att underhållningsvärdet står i proportion till priset. Och i slutändan handlar det om att konkurrera med annan underhållning. AIK är inte allt för alla AIK:are.
Så när jag pratar om kampanjer så menar jag inte primärt kampanjer som iscensätts av supporterföreningarna för att dra folk och hypa enskilda matcher. Det funkar inte över en hel säsong eller ens över tio hemmamatcher. Jag pratar om kampanjer som främjar plånboken. Som gör det betydligt billigare att gå på hockey. För det är hela grejen. Efterfrågekurvan.
Det finns säkert en massa hinder när det gäller priset. Och det är inte säkert att en sänkning hjälper. För i slutändan kvarstår två avgörande problem som är svåra att överbrygga. Serien är inte tillräckligt intressant. Och för väldigt många AIK:are är det ett ganska knöligt projekt att ta sig Hovet. Särskilt på vardagar.
Imorgon är det dags för medlemmar i AIK Hockey att ta det antagligen största beslutet i sektionens historia. Och det märks. Den här tiden på året brukar Gnagarforum svälla över av ”silly season” och hypotetiska startelvor inför fotbollssäsongen, men de senaste dagarna har i princip allting handlat om KHL. Känslan är att det kommer att sluta i en jämn omröstning. Gissningsvis kommer många att bestämma sig för JA eller NEJ under mötets gång. För JA-sidan handlar det alltså om att övertyga dom som fortfarande tvekar. Fortsätt läsa…
Vinner AIK Allsvenskan eller Svenska Cupen? Varför inte båda? Stundar ett nytt Champions League äventyr? Kan AIK nå samma höjder som de gjorde 1999? Visar sig Råsunda vara den borg som så många bortalag fruktar? Spela på Allsvenskan, Premier League, Serie A, Primera Division m.m. Online betting och mycket mer på Betway.com
