Lite funderingar ang. arenagruppens statusrapport som publicerades på aikfotboll.se idag.
- Rapporten är fluffig – relativt lite innehåll utspätt på relativt mycket text. Vi får veta hur man har tänkt övergripande, men man tycks inte ha kommit närmare ett färdigt beslutsunderlag idag i jmf med när gruppen startade sitt arbete. Å andra sidan har vi ingen anledning att skynda in i förhastade beslut och uppenbarligen för gruppen en fortsatt dialog när det gäller samtliga arenaalternativ.
- Det är bra att arenagruppens huvudfokus ligger vid egna alternativ i dagsläget, inte minst eftersom de övriga konkreta alternativen känns som att välja mellan pest och kolera. Samtidigt som man kastar hopp över alternativet ”egen arena” så påpekar man även att ”jämfört med dagens intäkter från fotbollsmatcherna för AIK måste det till väsentligt mer intäkter för att bära kostnaderna för ett arena-projekt”. Det tåls att tänka på.
- Tycker att vidareutvecklingen av AIK:s ursprungliga kriterier ekonomi, geografi och utformning är vettiga. Personligen tror jag att punkten geografi är betydligt viktigare än man tror. Den förankring, historia och AIK-kultur som finns i Solna ska man inte ge upp lättvindigt.
- Spännande med ett potentiellt nytt alternativ i Norrort/Västerort. Geografiskt skulle ett sådant alternativ vara hästlängder bättre än Stockholmsarenan. Det ska även bli väldigt spännande att så småningom läsa SWOT-analyserna som hör till respektive riktlinjer. Jag tar för givet att dessa kommer att höra till beslutsunderlaget som medlemmarna ska ta del av.
- I övrigt bekräftar Annela Yderberg idag att AIK har mottagit ett bud ifrån Swedbank Arena som gäller fram till nästa sommar. Gissar att det budet kommer att göra några vändor innan det blir ”hett” på allvar. Noterbart, om än inte särskilt konstigt, att Annela även konstaterar att Råsunda är det minst troliga alternativet i dagsläget.
Sådär ja. Nu har vi släckt Poseidon för fjärde gången i rad men på Kamratgården fortsätter Sveriges gnälligaste fotbollslag att leva i förnekelse. Titeln igår hade ju dubbla förlorarna egentligen ingen rätt att spela om. Fem meter i sidled får betraktas som AIK:s moraliska rättighet och mitt i alla crybaby-diskussioner glömmer folk att credda Bojans speluppfattning och Flavios briljans. Supercupen, 250 lax och en fullbordad trippel – något ingen annan svensk klubb har lyckats med tidigare. AIK är fortsatt bäst i Sverige. AIK står upp förbannat bra. Det räcker. Nu glömmer vi träningsmatcher och jippon och ser framåt mot Allsvenskan.
En konspiratorisk artikel eller en vettig beskrivning av verkligheten. Jag har inte en jäkla aning. Och det är ju den stora problematiken som ständigt ligger och skaver i botten. Vi vanliga supportrar vet ingenting om vad som händer bakom styrelsedörrar (och alla andra dörrar) som rör den här föreningen. I princip alla grupperingar som påstår sig vilja AIK väl och som arbetar för detta varje dag lider av total brist på transparens. Vi har ingen aning om vad som sägs och händer på AB:s möten, vad supportergrupperna vill, om hur FF följer upp sina sammankomster och beslut eller hur arenagruppen jobbar. Jag vet inte, men snart börjar man ju undra vad alla grupperingar, styrelser och särintressen faktiskt sysslar med. Fortsätt läsa…
Suck. Ju mer man tänker på den, desto mer konfunderad blir man. På lördag ska vi alltså spela om en jippotitel för att SvFF och TV4 tycker att det är kul att göra skitevenemang tillsammans (och det är ju inte första gången..). Vi ska göra det på en fotbollsplan utan gräs, i minusgrader, till ockerpriser och inför två halva och en fjärdedels läktarsektion.
Det är klart att man vill spela och vinna alla matcher. Och man vill vinna ännu mer när det är ett gnälligt (inte kaxigt) sillgäng på andra planhalvan. Men den här matchen borde man helt enkelt skita i att spela. Det är inte värt slitaget på mattan. Det är inte värt slitaget och eventuella skador på spelare. Och det är inte värt entrépengen för lojala supportrar som kommer att sitta och huttra på läktaren.
Matchpuls droppade en idé som åtminstone hade varit försvarbar. Att göra jippot i sommarsol under VM-uppehållet. Men frågan är om fotbolls-Sverige hade orkat lyssna på gnällorkanen från baksidan som en sådan lösning skulle medföra. De har ju visst någon tredjemålvakt i Danmarks VM-trupp..
Överhuvudtaget är det ju korkat att sätta igång en ny cup innan man har tagit tag i intresset kring den förra. Nämen.. nu när jag tänker på det. Jag skiter nog i matchen. Ja, det gör jag. Åh vad skönt.
Snön ligger som ett täcke, luften vägrar bli varm och AIK har bara spelat två träningsmatcher på Skytteholm. Mycket är sig likt från förra året, men nästan lika är mycket är olikt. Om någon känner att det är svårt att tagga till är det inte särskilt märkligt. När tävlingsmatcherna drar igång på lördag är det I normala fall en hel månad kvar tills Allsvenskan börjar. 2lax10 sköljer över oss, men har vi någon aning om var truppen egentligen står? Fortsätt läsa…
Det vackraste som finns är supportrar i matchtröja på planen. Spelare som är uppväxta på Norra, som har AIK i blodet och som ger uttryck för allt vi känner. Spelare som Bojan och Mutumba. Men vid sidan om dessa har vi lärt oss att älska flyktande legoknektar. De som kommer hit och skänker oss massor av glädje och professionalitet innan de drar vidare för större äventyr. Men hur mycket vi än älskar dom så kommer de aldrig att handla med AIK:s bästa för ögonen. Och jag klandrar dom inte.
Det är klart att det sved när man såg Wilton i ljusblått förstagången. Det är klart att man ville att det skulle gå åt helvete. Att man var förbannat skadeglad när målen uteblev. Och det är klart det skulle vara ännu värre om han hade hamnat hos antagonisterna. Men vi kommer aldrig att kunna begära lojalitet i utbyte mot kärlek. Spelarna skiter i våra känslor, men spelar tacksamt på dom under tiden vi är här. För oss handlar det om att kunna se igenom eller helt enkelt lära oss att svälja sveken.
Sebastian Eguren var en fantastisk spelare som gjorde mycket gott förHammarby, som älskade att spela på Söderstadion, men som också hadestörre uppgifter för ögonen. Att han en gång uttryckt starka känslor rättfärdigar inte det hat som sägs komma över honom i samma ögonblick som han blir AIK-spelare. Jag kan visserligen förstå frustrationen, men tycker att hatet och föraktet är lika naivt som besvikelsen hos trettonåriga flickor när de inser att pojkbandsidoler gifter sig och skaffar barn. Kärleksrelationen mellan en fotbollsspelare och en supporter är inget annat än en romantiserad idyll.
Jag tror inte att Eguren helt samvetslöst kommer att dra på sig en AIK-tröja om förhandlingarna går i lås. Jag tror inte att han ljög när han uttryckte sina känslor för Hammarby. Och om förutsättningarna i klubbarna var desamma och om han hade fått välja fritt, ja, då hade det givetvis blivit Hammarby. Men den kärleken vi skänker våra spelare ifrån läktaren kommer aldrig att bli besvarad av spelare som inte är som oss.
För en och annan kanske är svårt att förstå att vi älskar spelare som inte älskar oss. Men vi älskar aldrig enskilda spelare mer än vi älskar klubben. Det enda vi kräver, och kan kräva, är att de visar respekt mot emblemet de bär på bröstet och är professionella under åren de spelar i klubben. Och förhoppningsvis kommer de ihåg oss när de blir gamla.
Efter några dagars intensiva ryktesspridningar på såväl Gnagarforum som annat håll så är det till slut bekräftat; AIK förhandlar med Sebastian Eguren.
Men förutsättningen för att Eguren ska kännas som ett tillskott är att man lyckas knyta upp honom över minst ett års tid. Handlar affären bara om sex månader känns den snarare egendomlig. Det skulle innebära att Eguren kommer att spela inledande omgångar i Allsvenskan, för att sedan åka tillbaka till Spanien. I så fall kommer han alltså inte att spela CL-kval och heller inte ersätta eventuellt flyttande Ortiz eller Dulee. Likväl skulle det kännas häftigt om Wesström lyckades landa den här affären. Och om han gör det så litar jag på att han styr upp en bra lösning för AIK.
Bland de skeptiska till en eventuell värvning av Eguren står de som tycker att mittfältsbesättningen redan idag är en av Allsvenskans starkaste. Så är det ju. Men jag tror att Eguren är tänkt i en forwardsroll i första hand. Visst, han spelade defensivt på mittfältet i Villareal, men hade en offensivare roll i Bajen och är bevisligen tillräckligt bra offensivt för Allsvenskan.
Om BW sköter sina kort rätt får vi ett stort hjärta, en grym huvudspelare och ett riktigt bra skott. Och teoretiskt så är det inte alls otänkbart att Eguren skulle kunna göra samma jobb som Ivan Obolo gjorde som target/släpande anfallare för AIK.
Nu väntar några spännande timmar. Hastigt och lustigt har Silly season återuppstått men en alldeles fantastisk kraft.
Premiärhelgen 2lax10 är avklarad. En på alla sätt ganska typisk försäsongsmatch avverkades på Skytteholm. Alla frös – AIK blandade och gav. Extra plus till Walid, Engblom och Mutumbas första fyrtiofem. I övrigt kan man konstatera att Pavey gärna får vara på banan men inte som högerback och att Ivan såg mer saknad ut än jag trodde. Gissar att en och annan som var där bestämde sig för att skruva ner förväntningarna inför den allsvenska säsongen. Det är visserligen onödigt att dra stora växlar av försäsongsmatcher, men ett till en början ordinarie AIK-lag såg inte alls lika tunga ut som i fjol. Fortsätt läsa…
AIK ställer frågan till 36 000 fans på Facebook idag. Förslagen är många och hyfsat konkreta. Nästan alla fokuserar på två stycken lösningsriktningar. Kostnad och kampanj. Och svårare än så är det ju egentligen inte.
Jag erkänner gärna och snabbt. Jag tycker inte att det går att motivera dom 160 kronor det kostar att sitta på långsidan och se AIK Hockey spela transportmatcher på Hovet. Jag pyntar med hjärtat därför att AIK är AIK. Men jag tycker inte att underhållningsvärdet står i proportion till priset. Och i slutändan handlar det om att konkurrera med annan underhållning. AIK är inte allt för alla AIK:are.
Så när jag pratar om kampanjer så menar jag inte primärt kampanjer som iscensätts av supporterföreningarna för att dra folk och hypa enskilda matcher. Det funkar inte över en hel säsong eller ens över tio hemmamatcher. Jag pratar om kampanjer som främjar plånboken. Som gör det betydligt billigare att gå på hockey. För det är hela grejen. Efterfrågekurvan.
Det finns säkert en massa hinder när det gäller priset. Och det är inte säkert att en sänkning hjälper. För i slutändan kvarstår två avgörande problem som är svåra att överbrygga. Serien är inte tillräckligt intressant. Och för väldigt många AIK:are är det ett ganska knöligt projekt att ta sig Hovet. Särskilt på vardagar.
Imorgon är det dags för medlemmar i AIK Hockey att ta det antagligen största beslutet i sektionens historia. Och det märks. Den här tiden på året brukar Gnagarforum svälla över av ”silly season” och hypotetiska startelvor inför fotbollssäsongen, men de senaste dagarna har i princip allting handlat om KHL. Känslan är att det kommer att sluta i en jämn omröstning. Gissningsvis kommer många att bestämma sig för JA eller NEJ under mötets gång. För JA-sidan handlar det alltså om att övertyga dom som fortfarande tvekar. Fortsätt läsa…
Laget är i Singapore och den enda informationsvägen till Sverige går via Blackbeat.se. Fram till idag. Jag följde träningsmatchen som avslutade lägret via det här Twitter-flödet. Twitter är uppenbarligen inget man känner till på SvenskaFans-redaktionen som har lagt ut en info-text inför matchen (numera uppdaterad artikel) efter att den redan spelats färdigt. Resultat? 1-1. Nog om det.
I det första numret av Tattersall som damp ner i brevlådan någon gång i somras gick det att läsa om Johan Nilsson boksatsning ”När vi kör så kör vi – ett år med AIK”. Johan valde sannerligen ett bra år, men alltsedan jag läste om projektet första gången har det varit tyst, tyst, tyst.. Fram till det här årets första nummer av Offside. Där syns en annons med hänvisning till adressen www.bokenomaik2lax9.com. Jag försökte omgående logga in på sidan men möttes av meddelandet ”sidan under konstruktion”. Nu ligger sidan uppe i alla fall, men den är både ful och snål på information om boken. Obefintlig marknadsföring alltså, men ändå – a must buy. Det är så det funkar när varumärket är en fotbollsklubb.
Mats Rubarth har debuterat som rockstjärna i samband med P3:s musikgala P3 Guld. Ni ser fram framträdandet dryga timmen in i på den här länken. Men Casablanca är inte AIK och jag skulle personligen aldrig byta ut Råsunda mot en ganska anonym basisttillvaro.
I övrigt har jag noterat att Svenska Dagbladet har börjat fundera över problemen det innebär med en överetablering av arenor i Stockholmsområdet och att Svensk Elitfotboll har anlitat kommunikationsbyrån JKL för att utreda hur man ska skapa en bättre inhemsk liga. Det rör på sig men det går väldigt långsamt.
Lästips: Stort reportage med Kenny Pavey, upplockat i ett Millwall-matchprogram från förra veckan (stort tack till signaturen ”Född gnagare”@ GF som scannat in detta!)
Och så till sist. När man sitter på en iskall träbänk på Skytteholm i februari varje år och känner hur iskylan letar sig från arslet och hela vägen ut i fingertopparna så är det inte ovanligt att tanken slår en; jag tänker fan inte se en enda jävla försäsongsmatch nästa år! Sen blir det januari året därpå. Och suget efter försäsongsfotboll har hittat tillbaka.
Den 6:e november smäller det. Svenska Mästarna AIK-IFK Norrköping.
Inför säsongen 2009 kände jag bara en enda trygghet i den trupp som Mikael Stahre förfogade över; att Ivan Obolo skulle prestera. För Ivan Obolo hade presterat i varenda AIK-minut hade spelat sedan han för första gången flöt över Råsundas gräs i juli 2007. Och Obolo presterade planenligt under säsongen, men han tog inte guldet till Solna på egen hand. Han utgjorde bara den första kotan i en ryggrad som utgjorde grunden i den starkaste AIK-defensiv vi sett sedan Stuart Baxters dagar. Ett år senare är ryggraden till tre fjärdedelar borta. Men det finns ingen anledning till panik. In Wesström we trust. Fortsätt läsa…
Tog en vända förbi Resturang Råsunda på vägen hem idag. Sades en del intressanta saker och Stahre/Wesström gjorde sin vana trogen ett riktigt bra och förtroendeingivande intryck. Körde någon form av live-twitter från mötet och jag tror en sammanställning av detta fungerar bra som sammamfattning av mötet. Finnes nedan! (Droppade in några minuter sent så det är möjligt att jag missade något i början..)
Är framme på Resturang Råsunda. Slås direkt av att Björn och Micke har grymt snygga slides. Och att dom pratar om rollacceptans. Ofta.
Typ 70-80 pers. Är på plats. Långt ifrån lika många som förra året när ledningen var ny.
Stahre: Vi kommer att prata mycket om förhållningssättet mot säsongen på lägret i Singapore. Likt förra årets läger handlar det om att enas.
Wesström: All forskning visar på att den bästa fysträningen är att spela fotboll.
Stahre: Hooiveld var en go och snäll kille och en bra fotbollsspelare. Men nu får någon annan ta flaggan istället.
Ang. resan till Brasilien efter säsongen: En inventeringsresa När vi reser till Brasilien söker vi primärt offensiva spelare.
Wesström: En Brasilien-resa till är planerad innan säsongen startar.
Tveksamheter kring fysupplägget luftas i en fråga. Stahre och Wesström försäkrar att fysen inte är nedprioriterad.
Özkan inte helt 100 och följer inte med till Singapore. Kommer att vara på Bosön och förhoppningsvis i full träning när laget är tillbaka.
Utöver Özkan är inte Per Karlsson med i Singapore (landslaget). Saleh stannar i Sthlm för att visa upp sig för andra klubbar.
Mest noterbart: Att Özkan har fortsatta problem att komma igång och att Saleh verkar på väg bort. Dessutom värt att nämna att en skada i CH:s lår tar lite längre tid än en vanlig lårskada med hänvisning till att CH:s lårmuskel är större en än ”vanlig” spelares lårmuskel.
Spontan känsla: 2010 blir ett bra år. Och det kände jag efter supportermötet förra året också.
Upcoming: Har inte riktigt hunnit smälta att Jos och Ivan har lämnat och heller inte reflekterat över vad det kommer att innebära. Återkommer i ämnet.
Inför förra årets Allsvenska körde Offside ett stort reportage med fokus på försäsongen. Bilder på fotbollsspelar på gymet och i skogen publicerades tillsammans med texter där såväl fysiologer som spelare klagade högljutt över den ”svenska metoden”.
Men fastän kunskapen verkar finnas där envisas svenska klubblag med att köra stenhårda löppass och fystestar in absurdum. Och till och med när antagonsiterna skördade framgångar med en halv landslagselva i mitten av det förra decenniet valde experter och journalister att förklara framgångarna i klubbens fysupplägg. Det blir liksom löjligt. Fortsätt läsa…
Vinner AIK Allsvenskan eller Svenska Cupen? Varför inte båda? Stundar ett nytt Champions League äventyr? Kan AIK nå samma höjder som de gjorde 1999? Visar sig Råsunda vara den borg som så många bortalag fruktar? Spela på Allsvenskan, Premier League, Serie A, Primera Division m.m. Online betting och mycket mer på Betway.com
