Till följd av Lennart Olssons bortgång i måndags kväll har AIK-familjen slutit upp i en gemensam sorg som demonstrerar allt vad den här klubben handlar om. Det har varit alldeles fantastiskt att följa de senaste dagarnas hälsningar till såväl Lennart som Erik.
Många har lämnat smarta idéer om hur man ska förvalta Lennarts insatser för AIK och hans minne på bästa sätt. En av dessa handlade om en minnesfond. Och nu finns den.
Lennart Olssons minnesfond öppnades idag i samförstånd med brodern Erik och systern Ingrid Olsson. Vill du ge ett bidrag kan du sätta in pengar på postgiro-nummer: 1565969-1.
Lennart Olsson älskade AIK villkorslöst och fanns överallt där AIK fanns. Minnesfonden kommer således att användas för att stärka alla AIK:s verksamheter. Varje år kommer de pengar som fonden genererar att utmynna i ett årligt stipendium som delas ut till någon som verkar i AIK:s ungdomsverksamhet. Därför att så hade Lennart velat ha det. Minnesfonden kommer att förvaltas i samförstånd AIK:s huvudstyrelse.
Vila i frid Lennart. Vi tänker på dig och glömmer aldrig.
Så gott som hela säsongen har jag sagt att det har blivit dags för Kenny Pavey att stämpla ut. Sedan hans magnifika 2006 har han aldrig riktigt kommit upp i samma nivå igen. Men när ett potentiellt klubbyte står inför dörren börjar den övertygelsen vackla betänkligt. Kenny Pavey är AIK – men är han en tillräckligt bra fotbollsspelare för att spela i AIK.
Det enda bestående intrycket från Hovet igår var hyllningen som AIK Fotboll fick innan matchen mellan AIK och Växjö. Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på det. Den röda mattan, Dogge Doggelito, trummorna, publiken som vred sig i sina stolar…
- Dogge Doggelito är ju en skön snubbe annars. Men vem fan hade tagit det ”briljanta” beslutet att använda honom som uppladdning och konferencier. Jag trodde inte det kunde bli värre när han försökte få igång en trött och orolig publik med nykomponerad AIK-rap. Eller när han uppmanade alla att sätta ”händerna i luften och ropa AIK”. Eller när Gnagis dansade samtidigt som han försökte gömma sig. Men det blev det så fort han började ”intervjua” spelare…
- Drygt tio spelare från AIK Fotboll fanns på plats. Jag vet inte om det var för att maskera bortfallet, men AIK äntrade isen tillsammans med en hel jäkla sambaorkester som aldrig ville sluta spela. Jag tror aldrig att samba kryddat med dansande sambabrudar har varit mer malplacerat. Publiken ville sjunka under jorden. Dogge tjoade.
- AIK Fotboll hade med sig en stafettpinne som skulle överlämnas till hockeyn. Stahre lämnade pinnen till Gozzi som gjort entré genom att komma in på isen i full hockeymundering, snappa upp en puck, sånär tappat den på blå, innan han sköt ett misslyckat handledsskott som gled över mållinjen. Tjejerna dansade, orkestern spelade, publiken led.
- Bojan, Tjerna och Stahre stod visserligen för stabila framträdanden men alla inne på Hovet drog en suck av lättnad när Dogge verkade vara färdig. Då satte den där jäkla sambaorkestern igång igen. Smärtsamt långsamt tog sig spelare, dansare och trumslagare av isen. Kvar satt drygt 3000 personer. Nerhasade i stolarna som generade, blöta fläckar.
Jag knyter mina händer och hoppas att alla som har fått spektaklet på fil raderar omgående – att det som hände på Hovet stannar på Hovet. Och att vi slipper se något liknande igen.
Jag har gått omkring ganska länge och undrat vad arenagruppen sysslar med. Det är liksom inte informationsvågor med jämna stötar man bjuds som vanlig supporter. Tråkigt tycker jag. Nödvändigt tycker andra. Hur som helst – för FotbollDirekt släpper Claes Hansen på tyglarna mer än någonsin tidigare och avslöjar bland annat att gruppen inte kommer att nå sina delmål inför avstämningsmötet med styrelsen i början av december.
Vi kan bara gissa om delmålen, men konkret innebär detta att vi fortfarande står utan ett enda konkret alternativ till Swedbank, och med ett enda rimligt potentiellt alternativ i Stockholmsarenan. I nuläget skulle jag ha svårt att bestämma mig för vad som är bäst (eller sämst) – en överdimensionerad arena i Solna eller ett Bajen-projekt vid Gullmarsplan?
Man har ju inte direkt levt hockey de sista åren, om än man har varit på Hovet med hyfsat jämna mellanrum under vinterhalvåret. Således förstår man kanske inte riktigt vilken bomb det är att AIK Hockey har skrivit en avsiktsförklaring med KHL. Helt plötsligt är AIK Hockey på allas läppar och experterna diskuterar vilt om huruvida beslutet är rätt eller fel. Jag har ingen aning egentligen, men spontant känns det spännande.
Alla mål är viktiga. Och många av målen AIK har gjort den här säsongen har varit direkt avgörande. Men vissa mål är viktigare än andra. Och vissa mål känns mer än andra. Det blev 36 stycken totalt. Det här är mina mest minnesvärda mål 2LAX9.
5. Ivan Obolo, 2-1, AIK-Brommapojkarna, 090808
13 matcher återstod. Trots detta kändes drömmen om guld mer och mer påtaglig. Och Brommapojkarna hemma betraktades som en måstematch. AIK inledde trevande och hade svårt att skapa klara målchanser. När BP gjorde 1-0 tidigt i den andra halvleken kändes det i hela kroppen; ”fan, inte en sån här säsong till”. Men AIK kom igen (som så många gånger). Bojan radade upp målchanser innan Markus Jonsson kvitterade på straff. I den 88:e minuten fick Dulee Johnson bollen utanför straffområdet, chippade in den i detsamma och Ivan Obolo visade ingen nåd. Råsunda exploderade i guldheta sensommarkänslor. AIK hade vänt mot BP – igen.
Inför säsongen betraktades detta som årets svåraste match. AIK åkte till Kalmar och Fredrikskans redan i andra omgången. I efterhand har Mikael Stahre klassat matchen som en av årets viktigaste för säsongsprestationen som helhet. Det var i den här matchen vi såg det nya, aggressiva AIK och försvarsspelet som skulle bära hela vägen. Obolos mål och AIK:s resterande utförande av den här matchen gav oss anledning att vara stolta. Och det gav laget anledning att tro på Sthares idéer även fortsättningsvis under säsongen.
Jag skakade av nervositet när Hammarby kom närmare och närmare en kvittering. När den kom ville jag gå under jorden. Vi fick inte tappa detta nu. Inför matchen hade Göteborg satt stor press på AIK genom att besegra Brommapojkarna på Grimsta. AIK behövde vinna. Vid det här laget kanske man borde ha lärt sig att AIK årgång 2009 alltid kommer tillbaka, men just där och då såg det allt annat än ljust ut. Ett Stahre-byte senare (Bojan ut, Kenny in) gjorde Kenny Pavey ett typiskt Kenny Pavey-mål och jag skrek, slog och hoppade. Ett fullständigt magiskt ögonblick och ett fruktansvärt viktigt mål. Mikael Stahres reaktion direkt efter målet är redan klassisk.
Ytterligare en sån där moralmatch där AIK proklamerade styrka som borde ha skrämt skiten ut hela fotbolls-Sverige. Trots tidig 1-0-ledning låg AIK, fullt rättvist, under efter drygt 20 minuter. Det var en skitinsats på en skitplan, men AIK jobbade sig tillbaka och på övertid tryckte CH Jagne dit 3-2. Där och då, mitt i glädjeruset, kände jag det för första gången den här säsongen; jävlar vad starka vi är i år.
1. Daniel Tjernström, 1-2, IFK Göteborg-AIK, 091101
Kommentarer är egentligen överflödiga. Det här målet handlar om lojalitet, smärta, kärlek och poesi. Det här målet är ett av de vackraste i AIK:s historia. Det här målet släckte Poseidon mitt i hjärtat av Göteborg.
Efter en vår där Bojan stundtals tycktes petad och i det närmaste i Stahres frysfack måste han betraktas som en skräll på den här listan. Men ända sedan han kom tillbaka till Sverige har han varit misstrodd, hånad och skadad. Och sedan rövargänget seglade upp som en guldkandidat på allvar har Bojan förvandlats till en härförare av stora mått. Han har manat på, han har tagit strategiska tacklingar och han har stått för avgörande insatser i pressade lägen. I september skrev jag att Bojan är kraften som förenar AIK på planen med AIK på läktaren. På många sätt visade sig den kraften vara avgörande i slutändan.
4. Martin Mutumba
Han inledde säsongen som en utskrattad utfyllnadsvärvning. Han avslutade den som Allsvenskans mest jagade spelare. Martin har visserligen haft några dippar under säsongen, men i ett AIK som har gått på offensiv tomgång har han varit ovärderlig. Allteftersom säsongen har fortlöpt har han blivit bättre och bättre på att kombinera show och effektivitet. Jag kan inte tänka mig att någon annan offensiv spelare i Allsvenskan har så hög procent i en mot en-lägen. Och han kommer att bli ännu bättre 2LAX10
3. Ivan Obolo
Gracias grande Obolo. För att du höll oss kvar i toppen under våren, för att du aldrig är skadad och för att du alltid är så otroligt laglojal. Ivan Obolos betydelse för AIK kan inte överskattas, om än den inte var lika uppenbar under senare delen av säsongen. Han nickar bort fasta situationer, han är en fantastisk bollmottagare och han levererar vidare i ett högt tempo. Stor anledning till att Antonio Flavio hittade rätt så snabbt i AIK.
2. Jos Hooiveld
Många hyllade honom stort innan han ens hunnit sätta foten på Skytteholm. Och många fick anledning att jubla vidare även efter debuten. Redan från första tacklingen stod det klart att Wesström hade hittat rätt. Jos Hooiveld stod för allt som AIK har saknat tidigare år; karaktär, ledaregenskaper och ett strålande mittbacksspel. Måste vara kvar i klubben om AIK ska ha någon möjlighet att nå Champions League.
1. Jorge Ortiz
Som jag har försvarat den här mannen. Bitit ihop och gett mig fan på att inte sluta tro. Under hela 2008 när kritiken haglade mot Ortiz som sades vara alldeles för tunn, alldeles för långsam och alldeles för dålig i största allmänhet. Därför känns det så otroligt bra nu. Många glömmer bort Ortiz när de talar om nyckelspelare hos svenska mästarna. I mina ögon råder det inga tvivel. Jorge Ortiz kombinerar ett internationellt passningsspel med ett tacklingsspel och en uthållighet som är unik i Sverige. Allsvenskans bästa mittfältare och AIK:s mest värdefulla spelare guldåret 2LAX9.
Bubblare: Daniel Örlund
***
I och med detta kör vi igång ett svep med olika listor som tillsammans sammanfattar säsongen 2LAX9. Imorgon listar vi Årets viktigaste mål.
Idag är det på dagen ett år sedan ett totalt kaos utbröt i AIK Fotboll och inte mindre än fyra tunga personer lämnade klubben under samma dygn. Där och då trodde ingen att vi skulle vara där vi är idag.
Hyllas dem som hyllas bör. Bystedt tog mycket skit under sin ordförandeperiod, men utan det mod som styrelsen visade upp den 10:e november 2008 hade vi aldrig lagt beslag på såväl ligan som cupen redan i år.
För att ära den här dagen har AIKBLOGGEN skrivit en gästkrönika hos Webbsporten. Den kan ni läsa här.
När slutsignalen ljöd efter cupfinalen infann sig kanske inte samma sinnesjuka eufori som vi kände några dagar tidigare då AIK tog SM-guldet. Man känner givetvis stor glädje även efter den här cupsegern, men allra mest är det ett slags lugn och en stolthet som sköljer över en. En underbar känsla av att man äntligen kan luta sig tillbaka och förkunna att AIK faktiskt är bäst i Sverige. Att det här till slut blev en fulländad, perfekt och drömlik säsong. Klubbens första dubbel samt två raka finalsegrar över IFK Göteborg talar ett tydligt språk. Vi är dubbelt så bra. Fortsätt läsa…
Cupfinalen må kanske inte vara lika glödhet som guldmatchen, men visst finns det all anledning att vara pumpad inför den här matchen. Med över 20 000 på Råsunda och ännu en chans att tacka spelarna för den här säsongen så är det verkligen en match att se fram emot. AIK har ju dessutom chansen att ta en historisk dubbel om laget återigen slår feskarna från väst. Om Martin Mutumbas ”SM-Guld 2lax9″ har blivit det stora modeuttrycket bland AIK:are den senaste veckan sa tror jag att ordet ”dubblish” kommer bli lika populärt om allt går vägen nu på lördag. Fortsätt läsa…
SM-GULD. Vi har vunnit SM-GULD. AIK har vunnit SM-GULD. För första gången på 11 år samlades allt som är AIK i en känsloexplosion fylld av lättnad, glädje och allt däremellan. Klockan 16.52, den 1:a november 2009 kokade blodet av upphetsning, kärlek kastades överallt och hela världen kändes erövrad. Världens vackraste poesi hade blivit verklighet. 26 spelare tillsammans med tio ledare hade skapat världens vackraste historia. Fortsätt läsa…
Strax innan klockan ett så stegade jag fram emot Gamla Ullevi för att äntligen uppleva matchen jag väntat på i två månader. Eller i elva år beroende på hur man ser på saken. Jag var på plats mer än två timmar innan avspark, men egentligen skulle jag lika gärna ha kunnat varit där så fort jag vaknade. Hela dagen hade ändå kännts som en enda lång väntan. Jag hade inte kunnat äta, inte kunnat koncentrera mig på någonting annat. Allt som existerade i min värld var den stundande guldmatchen mot IFK Göteborg. Det kändes skönt att vara där till sist, samtidigt som det kändes underligt att matchen var så oerhört nära. Fortsätt läsa…
Vinner AIK Allsvenskan eller Svenska Cupen? Varför inte båda? Stundar ett nytt Champions League äventyr? Kan AIK nå samma höjder som de gjorde 1999? Visar sig Råsunda vara den borg som så många bortalag fruktar? Spela på Allsvenskan, Premier League, Serie A, Primera Division m.m. Online betting och mycket mer på Betway.com
