Foto: Bildbyrån

Vi vann inte mardrömsmatchen mot Elfsborg, men 0-0 var utan tvekan en stor seger. Vi har guldet inom räckhåll och det är med stor tillförsikt som vi kommer gå in i de sista fyra matcherna. Mikael Stahre sade stoiskt att han var nöjd med en poäng på bortaplan. Vi supportrar kommer njuta av det här resultatet i två veckor.

Det var en match mellan de kanske två bästa lagen i Sverige. Knallhattarna under plasttifot skulle säkert vilja få det till att Elfsborg var det lite bättre laget, men det var trots allt gnagarna som gick av fuskgräset med leenden på läpparna. Anledningen var att det oavgjorda resultatet tar AIK ännu närmare en elfte allsvensk titel samtidigt som Elfsborg hamnar på efterkälken. Elfsborg hade visserligen de flesta avsluten och mest bollinnehav, men när de inte lyckas vinna den här måstematchen på hemmaplan så är det för att de mött sina övermän.

För även om Elfsborgs offensiv var snäppet starkare än AIK:s dito så var det AIK:s defensiv som ägde matchen från början till slut. Jos Hooiveld briljerade och fick en annars så kraftfull spelare som James Keene att se ut som en vilsen pojklagsspelare. Men ännu mer anmärkningsvärd var Walid Atta som var praktiskt taget felfri trots bristande matchträning. Jag var grymt orolig över hur Walid skulle klara pressen av att gå in i ett så skarpt läge, men han tog verkligen chansen i den här matchen och visade hög klass i sitt spel. Ytterbackarna var precis lika säkra som mittlåsen, vilket ledde till att Emir Bajrami inte fick till alltför mycket på Markus Jonssons kant. Nisse Johansson fick extremt god hjälp i defensiven av kapten Tjernström, och tillsammans låste de in AIK-dödaren Stefan Ishizaki.

AIK:s anfall var inte så vassa även om Ivan Obolo och Antonio Flavio var godkända på topp. Det var på tok för många onödiga bolltapp på offensiv planhalva och det riktiga offensiva trycket infann sig inte. Mikael Stahre verkade vilja ta det säkra före det osäkra i den här matchen och resultatmässigt lönade det sig. Man skulle kanske kunna klaga på bristen på heta chanser, men det vore samtidigt fel att klaga på ett AIK-lag som lyckas ta poäng på Borås Arena.

Festen kan fortsätta redan imorgon om GAIS lyckas stjäla poäng från IFK Göteborg i feskederbyt. Men hur den matchen än slutar så kommer AIK vara serieledare i åtminstone ett par veckor till. Landslagsuppehållet ger oss ett välkommet avbrott där vi kan ta igen oss lite efter den senaste veckans ångest och oro.

Med tre matcher på Råsunda framöver så kan AIK mycket väl lyckas skrapa ihop tre raka segrar. Hur bra det sedan än går för de andra guldrivalerna så skulle det faktiskt räcka med oavgjort mot Blåvitt i sista omgången för att vi ska kamma hem hela skiten. Det är vad man brukar kalla guldsits.