Foto: Bildbyrån

De starkaste minnena från den där oktoberdagen för fem år sedan är bilderna på en uppgiven och gråtande Derek Boateng, sittandes på Råsundas innerplan efter slutsignalen. När jag såg dessa bilder av Boateng så intalade jag mig själv att jag aldrig skulle glömma vad Öis gjort mot AIK den bittra dagen. Men idag har jag dock svårt att känna någon rejäl revanschlust gentemot Öis. Allt känns alldeles för positivt just nu och jag vill inte göra annat än att frodas i den eufori och anspänning som hör en serieledning till. Det vore småaktigt att bry sig om gammalt groll i det här episkt underbara läget.

Trots att jag inte närmar mig den här matchen med någon revanschlust så är det definitivt en hyperviktig match. Hösten har gett oss ödesmatch efter ödesmatch i toppstriden, men det är knappast så att man lyckats vänja sig vid nervositeten. För varje omgång blir det istället ännu mer spännande.

Men om jag tar mig samman och ser på matchen mer rationellt så kan jag trots all nervositet konstatera att det här bör vara en av årets mest överkomliga matcher. Visst har Öis spelat som ett helt nytt lag sedan normmanen och guldtjuven Åge Hareide tog över tränarskapet. Men det tål att påpekas att Öis har haft ett ganska enkelt schema de senaste omgångarna. Deras tre raka segrar har kommit mot Malmö, BP och Halmstad; lag som inte direkt visat bländande form på sistone. Frågan är hur bra Öis verkligen är för tillfället.

Helt klart är att Öis inte är ett stryklag på samma sätt som de var i våras, när AIK lyckades besegra dem med 1-0 på Gamla Ullevi. Öis har sedan sommarupphållet hittat självförtroende och struktur i sitt spel och laget har en nyvunnen säkerhet längst bak tack vare återkomsten av 43-årige målvakten Bengt Andersson. Öis har även fått tillbaka stjärnspelarna Markus Allbäck och Alvaro Santos på topp, och den duon har sett rejält farlig ut på sistone.

Men samtidigt som Öis gjort framsteg sedan matchen mot AIK i april så har även AIK förbättrats avsevärt. I vårmatchen, där AIK knappast övertygade, ställde man upp med bland andra Yussuf Saleh, Walid Atta och Mikael Thorstensson i startelvan. Nu inför hemmamötet kan Gnaget ställa upp med en betydligt starkare startelva som till skillnad från vårmatchen inkuderar klasspelare som Antonio Flavio, Dulee Johnson, samt flertalet spelare som var skadade i april.

AIK kommer förmodligen välja att försöka lirka upp Öis murförsvar med Bojans precisa inlägg och Mutumbas irrationella dribblingar. På bänken finns i så fall Gabriel Özkan som sparkapital.

Öis största svaghet är försvarslinjen som definitivt inte hållit allsvensk klass. Endast lånet från Rosenborg, Roy Miller, har visat tillstymmelse till reel skicklighet. Om Antonio Flavio fortsätter på det inslagna spåret och och om Ivan Obolo har en normal dag så kommer Öis försvar få det riktigt tungt.

Allt annat än hemmaseger vore en gigantisk skräll och ett onödigt poängtapp för AIK, i en toppstrid där varje poäng och varje mål är guld värda. Med eller utan revanschlust ska AIK kunna krossa bottenlaget Öis, som faktiskt har legat sist i Allsvenskan i princip hela säsongen. Den enda gången Öis har befunnit sig snäppet över jumboplatsen den här säsongen är under den senaste veckan. Ett sådant lag bör nya AIK slå som en trumma.