Idag publicerade så Alexander Strigén sina kloka tankar om det nya fanzinet Tattersall som ska lanseras på bred front i samband med AIK:s match mot Kalmar i övermorgon. Och Strigén spar sannerligen inte på orden när han höjer tidskriften till skyarna och konstaterar att det här, det kan vara en blivande klassiker. Ett nytt fanzine, alltså… Jag har också läst Tattersall. Det här är min version.
Någon skriver om något som kallas för Tatttersall. Tattersall? Jag googlar. Långt ner i sökresultatet hittar jag en länk som pekar mot Tattersall.nu. Jag förstår att jag har hittat rätt när webbläsaren har laddat klart. Men att Tattersall är ett initiativ som skyr webben förstår jag ganska snabbt och det ska komma att bli ännu tydligare två dagar senare när jag slår mig ner i soffan och studerar texten av sammet; Tattersall.
Namnet, ja. Jag sökte ganska länge utan att hitta svar. Det kändes så intetsägande och i kombination med en svartgul groda gjorde det mig nästan illa berörd. När jag såhär i efterhand förstår att det anspelar på vad som sägs vara en före detta krog, tillika stamhak, för AIK:s fotbollsherrar blev jag lite… besviken. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men jag hade väntat mig något annat.
Innehållsmässigt rör sig Tattersall snabbt mellan historia och nutid, i en salig blandning av briljans och något som närmast kan betecknas som pretentiöst. Det senare en egenskap som är ganska vanlig bland ”den äldre supporterskaran”; dom som hellre än inget annat alltid ska definiera vad AIK är och inte är. Men mitt i all arrogans, som påtagligt präglar ganska stora delar av det första numret, lever en tydlig supporteranda – en slags själ som faktiskt, ja, är AIK.
Att Tattersall har satsat på originella texter står klart tidigt in i det första numret. Man skulle kunna betrakta det historiska perspektivet, som tar betydande del i innehållet, tillsammans med pappersformatet och retrodesignen, som författarnas jakt på en svunnen tid. Ett faktum som förstärks när man konstaterar att en blogg inte är AIK. För egen del hade jag hellre sett att historien om Tattersall hade utspelat sig i en innovativ webbmiljö, där man hade tagit det traditionella Fanzinet till en ny nivå. Å andra sidan, Tattersalls huvudsakliga läsarskara kommer med all säkerhet att vara sådana som anser sig lite för fina för det naiva nätet. Som vill sitta på en lite högre piedestal än dom vanliga supportrarna. Sådana som fortfarande tycker att riktiga texter ska tryckas på papper.
Tattersall är fanzinet för dig som känner att du vill bryta mönstret i din AIK-relaterade informationskonsumtion. För dig som känner att du vill vara en sofistikerad AIK:are. En som är lite mer intellektuell och som nostalgiskt och säkert vill kunna blicka tillbaka på 80-talet tillsammans med likasinnade. Och stundtals står faktiskt Tattersall i en klass för sig. Inte att förglömma att den dessutom utgör utmärkt prydnad på vardagsrumsbordet.
Tycker att dina iakttagelser är pricksäkra och det var en riktigt läsvärd recension. Nog är pretention det fundament som Tattersall medvetet är byggt på. Ingen tvekan där.
Jag tycker själv det är skitkul att den där lilla skaran ”elitgnagare” finns. De skapar en skön balans gentemot särksrivande ungdomar och hårda grabbar. Men visst kan det ibland bli lite tröttsamt att läsa one-liners pa GF där de klagar på att det är för mycket one-liners på GF. Och föraktet mot oss stackars bloggare gör mig jätte, jätteledsen.
Men man ser upp till dessa lite äldre gnagare och jag är grymt imponerad av Tattersall. Jag tycker det är ett sjukt kul initiativ, som faktiskt blir lite mer speciellt tack vare att den inte är på webben.
Tillhör den äldre supporterskaran. Har inte läst Tattersall ännu.
Men tvärtemot blev jag glad när jag läste mig till betydelsen.Alla tolkar AIK på sitt sätt och för mig ( många gamnla med mig)är AIKhistoria och anekdoter väldigt viktig. Att läsa i ”Bibeln” ( 100 års boken ) om t e x Belevuskruvens uppkomst mm är en ren fröjd.
Om jag kommer tillhöra läsarskaran som är lite för fin eller sitter på en piedestal vet jag ännu inte. Men du använder väldigt starka ord och det känns ganska olustigt.
Namnet är ju mest en smaksak, såklart. När det gäller äldre supportrar är ju texten såklart oerhört generaliserande, men det får man väl köpa.
För övrigt tycker jag att äldre supportrar har all rätt att sitta på lite högre piedestaler och känna sig lite finare, och det var väl det nånstans som jag faktiskt försökte förmedla. Den här texten var verkligen tänkt som en hyllning till Tattersall, fast på mitt sätt. Klart som fan att historia och tillbakablickar är viktiga – det om något är ju bokstavligen AIK!
Tycker absolut inte att du ska betrakta det som någon sågning av äldre supportrar, även om ni kan vara lite besserwissriga ibland!
Ha ha ha, och nej,allt va inte bättre förr:)
Tattersall är AIK, och AIK är punk. Punk är att gå emot strömmen, vara underdog osv. Det är jävligt AIK. Det finns en anledning till att vi adopterade Millwalls gamla ramsa och tog fram ”Alla hatar oss”. Därför är Tattersall ett klassiskt fanzine. Ett UNDERBART klassiskt fanzine dessutom. Kort sagt väldigt AIK.
Sen kan man ju undra vad mediumet i sig har för betydelse. Varför skulle den göra sig bättre ”i en innovativ webbmiljö”? Saker blir inte bättre för att dom är digitala, det är innehållet som är det viktiga. Bajs är bajs oavsett i vilken form den presenteras. Dessutom ger dagens sociala medier inget utrymme för ordentlig eftertanke. Saker ska ske snabbt. Tattersall är stil och klass i gammal lyxförpackning. Simple as that. Det betyder dock inte att sociala medier inte fyller en funktion, men Tattersall kan bara fungera som ett fanzine. För Tattersall är punk, och återigen, punk är AIK.
Åldersfråga? Vet inte det jag. Men om man tycker att vår stolta klubbs historia är ointressant så, ja, då kanske inte Tattersall är för dig (som i dig som läser det här) helt enkelt.
Och ja, det är ett fantastiskt fanzine för er som undrar. Se till att skaffa er ett ex så snart som möjligt. För er som minns dom gamla fanzinen, som Svart Gult, The Stockholmian, etc. är detta mumma. Kanske inte lika mycket så för lölölölölö-sidledshoppar-generationen, även om dom BÖR läsa och lära sig om vad och vilka som skapade läktarkultur värd namnet i det här landet.
Mats Hessel. Är det verkligen du? I sådant fall är det en stor ära att du har hittat hit. Och tack för en strålande kommentar, om än jag kanske inte håller med dig om precis allt.
Tattersall må vara punk. Tatttersall är riktigt bra. Men huruvida AIK är punk eller något annat och vad AIK var innan punkens intåg i historien kan man sitta länge och försöka hitta ett bra svar på. Jag gissar att varje enskild supporter definierar AIK på sitt eget sätt, där summan av alla känslor är AIK. Något man inte kan ta på. Men som många älskar.
Och nej. Saker blir inte nödvändigtvis bättre för att dom är digitala. Däremot håller jag inte med dig om att sociala medier inte ger utrymme till ordentlig eftertanke. Det gör dom visst, och dessutom gör dom ofta ursprungsinnehåll ännu mer användbar och ännu bättre. Därmed inte sagt att du har rätt – Tattersall kanske bara kan fungera som Fanzine.
När man hävdar att AIK är punk blir det per automatik en åldersfråga. Går det att göra den nya generationen supportrar mer historielös, än genom att fastslå att AIK är något de knappt känner till? Hur hade punkgeneration reagerat om 30-talsgeneration talat om för dem att AIK var cigarrer och frack?
Och, ja. Jag håller med dig. Tattersall är et fantastiskt Fanzine.
Old school, Svartgul, pretentioner, The Stockholmian, piedestalsmentalitet, stamhaksreferenser…& på papper dessutom. ÄNTLIGEN!
Kommentera inlägget