Dulee Johnson är misstänkt för bedrägeri. På grund av detta har jag följt nyhetsflödet i kvällspressen och kommentarerna på Gnagarforum under dagen och kan konstatera två saker. Dulee har handlat omdömeslöst och många AIK-supportrar tycks lida av onyanserat, obegränsat hat mot journalister.

Vi börjar med Dulee. Han har alltså befunnit sig på The Lab på Stureplan klockan 03.30 natten till måndag, där han gripits misstänkt för bedrägeri. Misstanken bygger på att han har försökt betala något med ett spärrat bankkort. Så länge det handlar om en misstanke känns det hela mest löjligt ut brottssynpunkt – antagligen har Dulee lånat kortet från en polare. Likväl är det rätt korkat av honom att springa ute inpå småtimmarna med tanke på hans tidigare track record i Stockholmsnatten. Klart som fan att han har ögonen på sig. Skönt dock att AIK hanterar situationen väl.

Och så journalistiken. Många verkar tro att nyhetsflödet kring Dulee är ett resultat av journalistkårens orubbliga AIK-hat och ett försök ifrån samma kår att sätta käppar i hjulet för AIK:s framgångar den här säsongen. Och visst, många gånger skjuter mediernas bevakning av allsvensk fotboll, derbyn, AIK och Råsunda långt utanför. Och många gånger har jag varit jäkligt förbannad på journalisternas tolkningar av både det ena och det andra. Mediernas bevakning har lett till att man som fotbollssupporter nästan alltid måste försvara sig för att inte bli tagen för huligan och en tro om att det är farligt att gå på fotboll. Det är kort och gått åt helvete. Alla hatar oss.

Men ibland måste vi inse att ansvaret för fotbollens framställning i massmedia är ett ömsesidigt ansvar. Ett ansvar som inte bara ligger på media, utan också på oss supportrar. Det räcker med att reflektera kort över varför vi är intressanta för media överhuvudtaget. Många gånger har vi oss själva att skylla. Dulee Johnson har sig själv att skylla. Och den här gången tycker jag inte att det är ett skit konstigt att media skriver artiklar om Dulee.

Nog om detta. Nu går vi vidare.