Long way to Umeå

En i övrigt svartmålad AIK-vecka räddades så gott det gick av hockeylaget som tog två övertygande helgsegrar, mot Mora i fredags och mot Björklöven igår kväll. Själv satt jag på Hovet igår och imponerades av AIK:s våldsamma fart när laget spelar bra. Björklöven blev krossade, mosade, överkörda av en trimmad stridsvagn. Så kändes det. De förfriskade läktargästerna från Umeå inledde motiverat men hoppet rann av dem snabbt. Ett antiklimax som kanske kändes extra bittert när baksmällan slog till på den långa bussresan hem.

I övrigt tycks efterspelet i Norlingaffären redan nu lugna ner sig. Sportbladet skriver om att Miran Burgic har uttalat missnöje mot ex-staben i en slovensk (?) tidning. Jag misstänker att vi kommer få se mer sådana artiklar framöver, i takt med att ämnet blir mindre känsligt.

GF har riktat in sig på att diskutera huruvida Firman Boys bör betraktas som riktiga AIK-supportrar eller inte och huruvida, antar jag, dessa är lämpliga representanter i AIK-Alliansen. Jag betvivlar inte att hjärtat sitter på rätta stället hos Firman, men när man vill driva opinion via media är det ofattbart och ostrategiskt att involvera en part som sedan länge har begått massmedialt självmord.

Inga kommentarer ännu

Skriv egen kommentar ↓
  1. Kommentera inlägget