Publiksiffrorna på Råsunda blir sämre och sämre (även om säsongens sista hemmamatch mot HIF lär dra till sig ett par stycken extra. Det ÄR ju så coolt att se Henke Larsson live!). Samtidigt som publiksiffrorna på Hovet verkar bli högre och högre (även om matchen mot Borås inte blir en ny ”Leksand”)
I mitten på nittiotalet var hockeyn bra mycket större och mer attraktiv än fotbollen. Trots att Gary Sundgren hade skjutit fotbollsguldet till Solna 1992. Samma sak på åttiotalet. Hockeyn regerade i Stockholm. Men går vi ännu längre tillbaka hittar vi till slut en ny fotbollsepok, liknande den som vi har haft de senaste tio åren. Den där inte ens AIK:s gästspel i fotbollens fulrum fick publiken att överge Råsundas läktare för Hovets dito.
Frågan är om vi står inför ett nytt paradigmskifte. Bara mot Boden och Frölunda i Superettan har AIK Fotboll haft sämre publiksiffror än mot Örebro igår. Och åren innan Superettan bjöd inte heller på särdeles många matcher under 10 000 åskådare. För mig som följer och pratar om AIK på daglig basis är stagnationen i intresse påtaglig. Samtidigt som intresset för AIK Hockey är på väg tillbaka till samma nivåer som under början av 2000-talet. Det snackas helt enkelt mera hockey i förhållande till fotboll just nu.
Jag är övertygad om att fotbollsintresset hos AIK-publiken kommer att hinna tillta igen, under världens längsta försäsong. Och än så länge är det fotbollen som är odiskutabel publikfavorit hos AIK-supporters. Men låt oss för sakens skull anta att hockeylaget lyckas ta steget upp i Elitserien, kanske redan i år, eller nästa säsong. Samtidigt som fotbollslaget fortsätter sin kräftgång. Då blir hockeyn större igen.
AIK-publiken är flyktig mellan våra olika lag. Och inte sällan flyttar vi efter framgång. Jag tror att det bor en liten medgångare i alla av oss, även om det är något vi har fruktansvärt svårt att erkänna. Men, i ärlighetens namn, hur många av dom som står och skriker Que Sera på Råsunda gick på fler än tio hockeymatcher förra säsongen?
Det är ju givetvis så att framgång föder marginalpublik. Av de 30 000 som var på AIK-Malmö 2006 skulle jag tippa på att runt 2000-3000 (om ens det) skulle gå på AIK-Ängelholm i en mittenmatch i Superettan. Betyder det att övriga 27 000 är medgångssupportrar? Fastän diskussionen om medgångssupportrar egentligen är meningslös – för dem som ändå vill gå hela vägen:
Vilka kan slå dessa herrar på fingrarna? Är dessa de enda två som med handen på hjärtat kan vråla ramsor som Que Sera eller uttrycka sin kärlek till AIK med orden ”i med och motgång”?
FOTNOT:
Att vi AIK-supportrar snabbt skyndar efter framgång är inte helt sant. Fråga innebandyherrarna, damfotbollslaget eller AIK:s mesta mästare på senare år, dambandylaget.
Underhållningsvärde är en stor del av ”köpet”, medgångssupporter eller ej. Just nu är underhållningsvärdet väldigt lågt då det gäller AIK fotboll. Finns ingen spänning, finns inget att spela för, finns knappt något spel, underhållningsvärde = inget.
I hockeyn däremot är det en helt annan dimension. För första gången på många år försöker faktiskt klubben på allvar göra något åt dess serie position. Liket rör sig liksom.
Någonstans får man även tillbaka det man ger. Dålig produkt, sämre intresse. Måste erkänna att jag somnat vid två tillfällen under de senaste fotbollsmatcherna (inte mot Örebro dock), så intressant var det. Måste även erkänna att jag under de senaste åren inte varit ett dugg jävla intresserade av hockey, inte AIK hockey, inte Tre Kronor, nada. Men i år har det väckts till liv igen: När AIK presterar och försöker så vaknar jag till liv igen.
Medgångssupporter eller ej, allt hänger inte på fansen. Jag har varit AIK:are hela mitt liv, men stundtals domnar man i sin känsla och behöver återväckas av en rörelse, lite energi, en plan. Likgiltighet föder likgiltighet.
Nu tror jag även ekonomi kan styra. Om du skall välja att se AIK nu och inte har råd att se både fotboll och hockey, så faller valet sig ganska naturligt.
Älskade din kommentar om Henke, det värsta är att den är så sann.
Bra skrivet för övrigt.
Tack för komplimang och tack för en väldigt bra kommentar! Du sätter ord på mycket av det jag tänker.
”Likgiltighet föder likgiltighet” – ja, verkligen..
Sakernas tillstånd kan inte uttryckas bättre än de redan gjort av bloggaren och Dec. Lagets halv(hel)knackiga inställning och spel skänker ingen värme i höstkylan. Typiskt är väl också att AIK Fotbolls aktier sjunkit som stenar den senaste tiden – det beror nog inte enbart på den internationella finanskrisen.
Bröderna Olsson är underbara! Det finns inga som kan sjunga ramsor i duett så osynk som de gör. Men det sjunger från hjärtat och de gör verkligen skäl för orden ”…vi finns överallt…”
Hur mycket mer kan AIK-aktien sjunka egentligen?
Kommentera inlägget